Hoppas ni alla haft en bra midsommar och får en fortsatt fin kväll! Själv har jag jobbat och ligger nu helt utslagen hemma hos en kompis! Ska försöka skriva ett efterfrågat inlägg under helgen då jag är ledig! :)

Igår hade jag premiär för ett linne jag köpte på Gina tricot för ett tag sedan. Väldigt tjusigt om ni frågar mig! Det som dock är tråkigt med nya kläder nuförtiden är att man knappt hinner ha de på sig då jag har arbetskläder näst intill hela dagarna. 
(Ursäkta för den kassa bilden underifrån)
.
Kom hem mitt i natten igår efter jobbet och hade fått ett fint paket på min säng från fina Julia. Blev så himla glad!

Hej, jag går här på internet under namnet spetsflickan och min skolios blev upptäckt väldigt tidigt vilket var tur. Det här är min historia om hur jag blivit behandlad för min skolios med korsett och om hur jag upplevde det.

När jag var nio år så hade vi hälsosamtal i skolan där de tog längd, vikt och kollade kröken på ryggen. Jag vet flera som inte gjort det när de var små men alla i min klass fick göra det. Då upptäcktes en krök på min rygg. Eftersom min mor, farmor och morbror har skolios var det inte så oväntat.

 Jag fick tid och blev röntgad och någon månad senare fick jag min första bostonkorsett. Jag minns så väl när vi kom till sjukhuset och jag fick se en prototyp på hur min korsett skulle se ut och Mats, han som skulle ”bygga” korsetten frågade om den var så farlig jag trott att den skulle vara. Framför mig var en vit, hård, plastig sak. Jag hade föreställt mig en vacker tygkorsett med snören och broderi.

 Mats tog mina mått och vi väntade medan han formade min korsett. Jag fick pröva den och när han dragit åt snörena på ryggen där bak så hårt att jag knappt kunde andas drogs de åt lite till och jag kippade efter luft. Den passade perfekt sade han och jag trodde det måste vara något fel för det är väl inte meningen att jag ska ha på mig den saken 20 timmar om dygnet och knappt kunna andas under tiden?

 Tydligen var det ungefär precis så det skulle bli. Korsetten gjorde ont. Den skavde och jag fick röda sår där den tryckte. Att andas var svårt. Jag kunde inte böja mig framåt, vrida mig på ett bra sätt och att springa och leka var plötsligt jobbigt. Att äta var nästan ännu värre för med korsetten fick jag bara plats med otroligt små mål mat. Inte ens strumpor kunde jag ta på mig själv.

 I skolan fick klassen veta att jag hade korsett och jag minns väl hur en kille slog allt han kunde på den i tron om att jag inte skulle få ont men även fast den största smällen togs av korsettens hårda skal fick jag ont i magen för resten av dagen.

 Just i början när jag var nio-tio år tyckte jag inte det med kläder var särkilt jobbigt. För mig kvittade det om det enda bekväma jag kunde ha på mig var mjukisbyxor och alldeles för stora tröjor. Dock fortsatte det inte så. Att i tonåringen tvingas ha på sig fula kläder i alldeles för stora storlekar bara för att korsetten skulle få plats var inte kul alls. Jag grät morgon efter morgon då jag kände mig tio gånger större än jag var, speciellt om höfterna där korsetten buktade ut väldigt mycket.

 Om jag hade koftor stod knäppena till korsetten ut där bak och byxorna höll alltid på att ramla ner för inget snyggt passade till den.

 När jag som 14 åring äntligen blev fri från bostonkorsetten bröt jag ut i gråt. Jag var så sjukt lättad över att jag nu skulle kunna leva som vilken normal tonåring som helst.

I alla fall nästan. Under lite mer än ett år fick jag ha nattkorsett i stället för bostonkorsett och den ska jag egentligen ha nu med. Tyvärr har jag valt att ge upp. Jag har ingen ork eller lust att ha den längre efter att jag gång på gång blivit sagd att jag bara ska ha den till våren som blivit till sommaren som blivit till hösten och till vintern. Jag får fortfarande ont i ryggen rätt så ofta. Smärtorna växlar från den övre kröken till den nedre kröken men det är något jag får leva med. Just nu väntar jag på svar från min läkare så att min behandling kan avslutas en gång för alla och min historia med skolios blir till ett ännu lite suddigare minne.

 Jag vill att alla ni som dagligen kämpar med er skolios ska veta att ni är otroligt starka. Det är många som sagt till mig att jag ska tänka på att det finns hur många som helst som har det tusen gånger värre men det har aldrig hjälpt mig att tänka så. Tillåt er själva att känna att det faktiskt är jobbigt att inte kunna leva som man vill. Gråt, skrik eller sparka lite på korsetten om det känns bättre. Till slut så kommer ni kunna släppa taget om allt som har med jobbiga korsettband, andningssvårigheter och för stora kläder att göra.

Jag lovar att det har ett slut.

 Tack för att ni läste min historia och tack till Julia och Hazal som håller i denna fantastiska blogg som lät mig dela med mig av min resa. Massa kramar till alla med skolios där ute!  

Såhär såg jag ut igår när jag skulle på studentfirande. Tycker det är så roligt med sådana klänningar för ärret ser lite ut som en fortsättning på dragkedjan.

Idag har jag spenderat min dag på Sahlgrenska för ännu ett återbesök. Ett återbesök som jag trodde var mitt sista men jag skulle visst dit en gång till i november i och med att dom räknar från andra operationen också.

Hur som havet. Dagen började dåligt med att bussen körde förbi min hållplats pga att den redan var full av dagisbarn. Fick en hjärtattack och var säker på att jag skulle komma försent till Sahlgrenska. Dock har jag snabba ben och jag lyckades på något vis glida in 5 min innan avsatt tid. Perfekt.

Fick gå på röntgen och därefter vänta och vänta på Rune. Det var lite förseningar och många före mig så efter ett par timmar fick jag komma in. Han hade med sig någon läkare från Brasilien eller liknande tror jag men han presenterade sig aldrig. Allt gick lika fort som vanligt, tyvärr måste jag väl säga. Rune är toppen på sitt jobb men man får inte en syl i vädret innan han är påväg ut. Fick även denna gång säga till två gånger om att jag inte hade frågat färdigt. Hade önskat att han kanske frågade om jag hade några frågor innan han skulle gå. Känns så dumt av mig att behöva näst intill be honom stanna för att jag inte är färdig.

Annars är personalen underbar. Glada och trevliga och det är alltid lika kul att få träffa dom och prata lite. Jag frågade Rune om han hade fått brevet som jag och Julia skickade och jajamen det hade han fått och han tackade för det. Kul att det kom fram!

Vad som sades då på dom sekundrarna han stannade haha. Vi var båda nöjda över resultatet efter förra operationen att smärtan hade försvunnit helt! Tummen upp för det. Sen så tog jag ju upp mitt onda skulderblad som jag haft i så många år nu. Vi kom överens om att Karin, sjukgymnasten nog var mer ämnad för att hjälpa mig med det men Rune kollade igenom och klämde lite utan att komma på något specifikt om vad det kunde vara. Han skrev ut en remiss till en sjukgymnast åt mig så här ska börja tränas! Han sa även att svanken nog var en Vanesak och att jg kunde träna upp även den.

Fick med mig mina röntgenbilder och en remiss hem. Rune skickade mig till Karin efteråt där hon kollade igenom lite och föreslog akupunktur. Det är något som jag själv funderat på så det ska jag verkligen testa för att se om det kan hjälpa mig mot min smärta. Hon skickade med mig ett papper hem med olika sjukgymnaster i Göteborg så jag får ringa någon av dom i veckan. Får bara bestämma vilken av alla som passar mig bäst och som jag vet är bra på sin sak.

Jag frågade om det finns något jag inte får göra och nej det var det inte och jag fick också jobba med vad jag ville. Förklarade att en viss person ifrågasatt min arbetsförmåga pga min ryggoperation och det sa han att det var inget som skulle stoppa mig från att jobba med vad jag ville. Det känns skönt att höra. Ingen ska säga till mig att jag inte borde ta ett jobb eller liknande pga ryggen, det vet jag nu.

Kort sagt så var det en bra dag och det känna skönt att få gå vidare med mitt skulderblad för en gång skull och inte bara fokusera på det andra som stått i vägen tidigare med korsett och operation som tagit all fokus.

Såhär grymt rak är min rygg nu! Helt otroligt hur bra resultatet blivit. Jag hade inte förlorat något av att ta bort staget så jag har samma grader nu som innan andra operationen. Kunde inte vart nöjdare!