Smärta och återbesök på Sahlgrenska

Jaa vad ska man säga. Jag har inte uppdaterat här på evigheters evigheter. Det finns dagar då jag haft massvis i huvudet som jag vill skriva av mig, men sen har allt bara känts för jobbigt och jag har ångrat mig. Har inte velat blogga när jag inte haft något bra att skriva. 
 
De allra flesta tror att jag mår kanon, ser mig som återställd igen och skymtar inga tecken på fel på mig nu. Vet ni varför? För jag har blivit en expert på att dölja hur jag känner. Vill inte ha medlidande kommentarer från arbetskamrater eller människor i min omgivning som därpå ska säga att jag inte bör göra ditt eller datt. Jag vill kunna bestämma över mig själv, och därav har jag inte talat om för många att jag faktiskt har ont i ryggen. Grymt ont i ryggen till och med. 
 
Ni som gjort en steloperation minns smärtan man hade efter operationen. Att man hade svårt att vända sig i sängen i upp till en månad efter operationen och att det var jobbigt med det mesta. Så har jag det nu, tre månader efter min tredje operation som räknades som "den minsta". Jag mår sååå mycket sämre nu än jag gjorde en månad efter min steloperation, och det enda jag gjort är att plocka ut mina stag. 
 
Jag ångrar min tredje operation så fruktansvärt mycket. Får man säga så? Jo, jag bestämmer att jag får göra det för det här är min blogg. Jag ångrar den så sjukt mycket. Önskar att jag kunde spola tillbaka tiden och få den ogjord. Hade hellre levt med en lös skruv än att ha det såhär. Då var smärtan iallafall centrerad till en punkt i ryggen där det brände och skavde. Nu har jag smärta i hela ryggen som går som en stöt genom ryggraden och hugger.
 
Jag fungerar ganska normalt om dagarna. Jag kan gå till jobbet, göra de flesta av mina arbetssysslor (obs inte alla) och se glad ut. Jag kan vara social med mina vänner, parta om nätterna och ha kul precis som alla andra. Men, så kommer de där småsakerna i vardagen som gör mig påmind om att jag inte fungerar som jag ska.
Jag kan inte springa ett enda steg = Inte springa till bussen, inte springa och leka med barnen på jobbet.
Jag kan inte hoppa = Inte hoppa och leka med barnen på jobbet, inte hoppa ner från något jag ställt mig på eller satt mig på som är mer än några cm över marken.
Jag kan inte gå fort = garanterat missa bussen.
Och nu till det jobbigaste:
Jag kan inte vända mig i sängen på nätterna = Inte sovit en hel natt sedan innan jag opererade mig för tre månader sedan. Jag vaknar VARJE gång jag ska vända mig eller röra mig. Det hugger i ryggen av varenda liten rörelse och att ligga på sidan är värst. Jag är helt slut. 
Jag kan knappt ta mig upp ur sängen på morgonen.
Jag kan knappt ta mig upp ur soffan om jag har satt mig ned. 
 
I tre månader har jag levt såhär. Jag orkar inte mer. Har alltid haft en positiv inställning till min rygg och till alla problem men när jag gång på gång får nya problem så känner jag mig helt slut på insidan. Vill inte mer. Orkar inte mer. Har inte tid för detta. Jag var helt säker på att den tredje operationen skulle ge mig ett avslut på den här historien. En punkt i sista kapitlet. Men när den där punkten blev till ett nytt kapitel så vill jag nu bara ge upp. Kan man göra det? Nej just det. Jag är 20 år och har hela livet framför mig, ett liv som jag lagt upp så mycket planer för. Hur ska det gå om jag ger upp? Om två år är jag sjuksköterska och då måste jag vara bra i min rygg om jag ska kunna fullfölja min dröm och arbeta som detta och även att kunna läsa vidare till ambulanssjuksköterska. Hur ska jag klara det om jag inte ens kan ta mig upp ur sängen på morgonen? 
 
Har varit helt gråtfärdig hela veckan. Gråtit på tåget, gråtit när jag legat hemma i soffan och gråtit när jag vaknat på morgonen. Har inte kunnat hejda de där tårarna som bara kommer så plötsligt. Det är först nu jag inser att det faktiskt har tagit hårt på mig på riktigt. Något jag aldrig trodde att något kunnat göra på mig, har aldrig trott att jag är en människa som kan bli deprimerad över något. 
 
 
Igår var jag på mitt första återbesök hos Rune sedan operationen. Jag har aldrig mått så dåligt inför ett läkarbesök och jag har aldrig någonin varit så nervös. Jag hade laddat upp med min bonusmamma som sällskap, kände inte att jag fixade det här själv. Kände mig som världens mest jobbiga patient som aldrig blir nöjd, alltid ska hitta nya problem. 
Till min stora besvikelse var ingen röntgen inbokad. Mycket konstigt om ni frågar mig då det för mig är en självklarhet att kolla om ryggen fortfarande har hållt sig rak utan stagen. Menmen, jag är inte läkare, bara patient. Fick pratat med Rune om mina problem men är osäker på om han hängde med på allt. Det där med att jag faktiskt mådde bra med stagen egentligen om det inte vore för att skruvarna gjort ont, vet inte om det gick in. Men iallafall. Fick hålla emot de förbaskade tårarna under hela samtalet för att jag var så ledsen över hela situationen. Visa ryggen, känna på ryggen och prata. Visst kunde han hålla med om att min rygg blivit lite mer sned än vad man brukar bli ja. 
Han lovade mig att han skulle hjälpa mig med min smärta, men först skulle vi ta reda på varför jag har så ont. Därför bokade han in en CT som jag får göra någon gång i Augusti och eftersom Rune då har semester får jag träffa läkaren som tog bort mitt stag nu i april, Voitec. Jag känner ett mycket mycket större förtroende för Rune så vi får se hur jag gör, om jag kanske ändå väntar på att han kommer tillbaka från semstern. 
 
Inför varje läkarbesök är jag oerhört skeptisk till om jag faktiskt kommer bli trodd, om jag kommer att få någon hjälp. Rune visar sig vara min hjälte varje gång. Efter igår är det inga tvivel, han är den bästa läkaren man kan tänka sig! Även om han avbryter mig mitt i meningarna eller inte lyssnar färdigt på vad jag har att säga så är han världens bästa. (och eftersom jag vet att du läser ibland Rune, så tack tack tack för all den hjälp jag får). När jag sa att jag kände mig fruktansvärt jobbig som kom med mina problem en fjärde gång så avbröt han mig och sa att jag inte alls skulle tänka så och att de var där för att hjälpa mig. Han sa att på det stället kunde de göra en hel del så något skulle han allt kunna göra åt mina problem. Men först, ta reda på varför jag har ont. Han sa att det skulle kunna vara något med benläkningen i lederna (mellan kotorna) men att det kanske inte var jättetroligt, men det ser man på Ct:n. Jag sa också att jag hade väldigt ont av puckeln när jag satt länge tex åkte bil eller flyg osv och då sa han att om det fortfarande var ett problem om 4-5 år så kunde han göra en revbensplastik. Eftersom jag bara fick alvedon utskrivet på vårdcentralen (snåljåpar) så skulle han skriva ut tradolan som jag haft tidigare. Det är ungefär likvärdigt med citodon. Innan jag gick så skakade vi hand och jag fick en liten kram med orden om att det skulle bli bra. Det värmde hela mig och det fick mig på något vis att se lite ljusare på framtiden. Världens bästa Rune. 
 
 
 
 
 
 
 

Sorg och långsiktig glädje

Mitt besök på Sahlgrenska gick väldigt fort idag. Eftersom jag vart inne och röntgat mig förra månaden när jag blev puttad in i väggen förra månaden, så behövde jag inte ta någon ny röntgen. Hade med mig min kära vän Carin idag som moraliskt stöd, och vi fick träffa Rune direkt. När jag satt inne i rummet och väntade hade jag fortfarande inte bestämt mig. Skulle jag säga till om skruven eller inte? Jag har varit så fruktansvärt rädd och orolig för att det skulle bli en ny operation, men samtidigt skulle jag ju få leva med värken i all evighet om jag inte sa något. 
.
Det blev så. En ny operation, ingen egentlig tvekan. Pang på. Ångesten sköljde över mig som en flodvåg och minnen från tidigare operationer passerade i mitt huvud. Men, samtidigt fanns hoppet där inne någonstans. Vetskapen om att det faktiskt är bäst så, för min framtid. Långsiktigt är det ju det bästa alternativet men just nu känns det oerhört tufft att gå igenom allt igen. Det är ingen stor operation men det spelar ingen roll, det är psykiskt jobbigt. Ännu jobbigare denna gång då jag på något vis faktiskt lämnat allt med ryggen lite mer bakom mig. Fokuserar på min framtid som sjuksköterska, jobbar och lever för att ta hand om andra. Jag vill inte kliva tillbaka och vara patient igen, det är det som är jobbigast för mig just nu. Det kan låta töntigt, men det är så jag känner. Sen är det väldigt tråkigt att behöva ta ut allt ur ryggen. Jag har alltid sagt att jag aldrig vill ta ut allt, tycker om mina skruvar och stag, de har försäkrat mig om att ryggen håller sig så rak och fin. Men åter igen, vad ska man göra när livet inte går den väg man vill?
.
I april kom vi överens om att det passar bäst för en operation. Då är jag färdig med min praktik, och min rygg har fått läka lite till så att den inte går tillbaka i sitt gamla läge så mycket när vi tar ut staget. Rune sa att man kan räkna med att den går tillbaka ca 8 grader, men det gör ju inte så mycket eftersom den redan är så rak nu. Det känns väldigt tufft men samtidigt ser jag fram emot det, för då vet jag att jag kan jobba i sommar och resten av året utan att ha detta fruktansvärda skav varje kväll. Jag kan också träna utan att få skav. Skönt. 
.
Om jag någon gång tvivlat på den hjälp jag fått, vart gnällig på sjukvården eller vad som, så vill jag ta tillbaka allting nu. Rune du är min hjälte, på riktigt! Trots att jag velat komma på återbesöken och sagt att allt vart toppen så har det inte varit det, och då har du hjälpt mig. Jag vill ju så gärna kunna säga att jag inte har ont, för det arbete du utfört med min rygg är fantastiskt. Jag är en ny männsika efter min steloperation, jag har mycket mer livsglädje och ser på livet helt annorlunda. Så, trots att allt inte gått som jag hoppats på med smärta osv, så har du ändå gjort ett fantastiskt jobb med att hjälpa mig! Jag är dig evigt tacksam för det. Tack. 
.
Vill ju såklart tacka alla underbara sjuksköterskor på ortopedmottagningen också som alltid är lika glada och trevliga. 
 
 

Återbesök

Idag har jag spenderat min dag på Sahlgrenska för ännu ett återbesök. Ett återbesök som jag trodde var mitt sista men jag skulle visst dit en gång till i november i och med att dom räknar från andra operationen också.

Hur som havet. Dagen började dåligt med att bussen körde förbi min hållplats pga att den redan var full av dagisbarn. Fick en hjärtattack och var säker på att jag skulle komma försent till Sahlgrenska. Dock har jag snabba ben och jag lyckades på något vis glida in 5 min innan avsatt tid. Perfekt.

Fick gå på röntgen och därefter vänta och vänta på Rune. Det var lite förseningar och många före mig så efter ett par timmar fick jag komma in. Han hade med sig någon läkare från Brasilien eller liknande tror jag men han presenterade sig aldrig. Allt gick lika fort som vanligt, tyvärr måste jag väl säga. Rune är toppen på sitt jobb men man får inte en syl i vädret innan han är påväg ut. Fick även denna gång säga till två gånger om att jag inte hade frågat färdigt. Hade önskat att han kanske frågade om jag hade några frågor innan han skulle gå. Känns så dumt av mig att behöva näst intill be honom stanna för att jag inte är färdig.

Annars är personalen underbar. Glada och trevliga och det är alltid lika kul att få träffa dom och prata lite. Jag frågade Rune om han hade fått brevet som jag och Julia skickade och jajamen det hade han fått och han tackade för det. Kul att det kom fram!

Vad som sades då på dom sekundrarna han stannade haha. Vi var båda nöjda över resultatet efter förra operationen att smärtan hade försvunnit helt! Tummen upp för det. Sen så tog jag ju upp mitt onda skulderblad som jag haft i så många år nu. Vi kom överens om att Karin, sjukgymnasten nog var mer ämnad för att hjälpa mig med det men Rune kollade igenom och klämde lite utan att komma på något specifikt om vad det kunde vara. Han skrev ut en remiss till en sjukgymnast åt mig så här ska börja tränas! Han sa även att svanken nog var en Vanesak och att jg kunde träna upp även den.

Fick med mig mina röntgenbilder och en remiss hem. Rune skickade mig till Karin efteråt där hon kollade igenom lite och föreslog akupunktur. Det är något som jag själv funderat på så det ska jag verkligen testa för att se om det kan hjälpa mig mot min smärta. Hon skickade med mig ett papper hem med olika sjukgymnaster i Göteborg så jag får ringa någon av dom i veckan. Får bara bestämma vilken av alla som passar mig bäst och som jag vet är bra på sin sak.

Jag frågade om det finns något jag inte får göra och nej det var det inte och jag fick också jobba med vad jag ville. Förklarade att en viss person ifrågasatt min arbetsförmåga pga min ryggoperation och det sa han att det var inget som skulle stoppa mig från att jobba med vad jag ville. Det känns skönt att höra. Ingen ska säga till mig att jag inte borde ta ett jobb eller liknande pga ryggen, det vet jag nu.

Kort sagt så var det en bra dag och det känna skönt att få gå vidare med mitt skulderblad för en gång skull och inte bara fokusera på det andra som stått i vägen tidigare med korsett och operation som tagit all fokus.

Såhär grymt rak är min rygg nu! Helt otroligt hur bra resultatet blivit. Jag hade inte förlorat något av att ta bort staget så jag har samma grader nu som innan andra operationen. Kunde inte vart nöjdare!


Info om mitt återbesök


Min sista röntgen är gjord!

Nu har jag varit på Sahlgrenska och gjort min absolut sista röntgen för ryggen. Det känns helt galet egentligen att det är slut på det nu. Jag vet inte hur många gånger jag suttit i det där väntrummet med en gammal röntgenapparat i hörnet. Nu är det slut på det!
 
Det var en CT (Datortomografi) som gjordes idag. Fick som vanligt ligga och hålla andan till en robotröst som talade om när jag fick andas igen osv. Efter att jag hade åkt fram och tillbaka ett par gången kom sköterskan ut och sa att jag fick höja hakan lite haha, den skymde visst nacken. Han var jättetrevlig och hjälpsam och sa till mig innan, att ja det här hade jag väl gjort förut! ;) 
 
Nu hoppas jag på att få komma på återbesöket snart också! Ni ska veta att här i Göteborg så har man nästan alltid röntgen och läkarbesök på samma dag, så det kändes så konstigt att bara få åka på en röntgen och sen hem igen. Menmen, hoppas att det blir snart iallafall! Måste prata med Rune om min värk i skulderbladet som jag haft så länge nu. Den begränsar mig verkligen vilket jag tycker är så tråkigt. Kanske kan man få en remiss till en sjukgymnast eller liknande. 
 
 

Mitt återbesök

Det gick väldigt fort idag! Hade tid kvart i och kom in runt 5 i tror jag. Rune var försenad så de som var före mig i kön så att säga gick för att fika, men då kom Rune och jag fick komma in tidigare haha.
Sköterskan tog bort mitt förband och samtidigt kom Rune in. Han frågade bara lite om hur det kändes, om jag fortfarande hade ont och jag svarade att jag hade känt av samma smärta som
Innan men att jag hoppades på att det skulle gå över. Han tittade lite på min rygg och jag fick visa vart det gjorde ont. Han sa att smärtan säkert skulle försvinna, och jag hoppas verkligen att den gör det.
.
Vi pratade även lite om Indien och han sa att det var inga problem att åka för allt såg jättebra ut och var helt retningsfritt så det är ju skönt. Jag frågade om jag behövde någon antibiotika när jag åkte dit men det tyckte han inte heller så jag litar på det då. Allt går väldigt fort när man träffar Rune. Jag hade en del frågor som jag tänkte ta upp men hann inte med en enda, för när man väl sitter där så känns allt plötsligt så oviktigt. Vi pratade lite om Indien och vart jag skulle åks osv, så han är lite intresserad av att prata men oftast blir det inte så mycket om själva ryggen.
.
Jag frågade vad som fanns att göra om det skulle vara så att smärtan skulle finnas kvar, och han sa att jaaa det är mycket tveksamt till att de skulle kunna hitta något fel, men att man skulle kunna starta en utredning isåfall, men ja väldigt tveksamt till att det skulle visa något eller att de skulle hitta något fel eftersom det inte fanns så mycket kvar som kunde vara fel. Med de orden så hoppas jag så innerligt att smärtan ska försvinna nu, för ett nästa steg finns det knappt. Han sa att jag skulle få återbesök i slutet av vårterminen, hade hoppats på att kanske få komma tillbaka om tre månader så att de kunde följa upp smärtan, men jaja. Det blir nog bra.
.
I all hast glömde jag att berätta för Rune att jag fått problem med min hand efter pvk:n som jag hade (nålen i handleden på sjukhuset). Några dagar efter att de dragit bort nålen så började jag få ont från där nålen suttit och som en strålande smärts ut mot tummen och ovanpå handen. Varje gång jag kommet när med något så bränner hela handen till och det gör skit ont. Fick en salva på sjukhuset eftersom jag sa att jag inte ville att det skulle bli inflammerat, men den har inte hjälp något värst mycket.
.
En sköterska skulle sätta lite tejp på mitt ärr så jag sa till henne att jag hade ont i handen och jag fick följa med till Rune som kollade lite snabbt på den. Han sa att jag hade fått en tromboflebit vilket innebär en inflammation i venen (blodkärlet) eller något liknande. Han sa att de brukade använda en salva mot det som hette hirudoidsalva, men han visste inte om den var receptfri så sköterskan fick fråga Sara, som trodde att den skulle vara receptbelagd så Rune skrev ut en sådan till mig. Nu när jag hämtade den såg jag att det var en likadan som jag hade fått från sjukhuset men det är väl bara att fortsätta använda den och hoppas på att det går över, för det är jobbigt att inte kunna använda handen ordentligt.

.


Färdigt!

Nu sitter jag hemma igen efter inskrivningen. Allt gick ganska snabbt faktiskt. Fick träffa en läkare lite snabbt. Jag frågade om jag kunde få behålla mitt stag och skruvarna och det kunde jag säkert sa han. Bara det som de ska plocka ut är värt 20-25 tusen sa han. Jisses!
 
Sen fick jag gå iväg till labbet för att ta lite blodprover och därefter upp till narkosläkaren. Kvinnan som jag fick prata med där hade tydligen vart den som hade hand om mig under förra operationen, men vi kände inte riktigt igen varandra haha. Det är ju så mycket folk när man kommer in i en operationssal så det är svårt att minnas alla, speciellt när man bara fick se dem en kort stund innan man somnade. 
Hon sa att jag troligtvis inte ska få någon kateter eftersom operationen är så pass kort. Detta oroar mig faktiskt lite ska jag säga. Självklart är jag väldigt glad över att få slippa katetern eftersom den gav mig problem sist, men jag är osäker på om jag verkligen kommer upp så pass snabbt efter operationen så att jag kan gå på toaletten. Och kissa på ett bäcken kan jag Inte. Det funkar bara inte. Jag kan inte ens kissa i skogen haha.
 
Därefter var det ett snabbt inskrivningssamtal med Johanna, men det var inte så mycket med det eftersom jag redan opererats en gång innan så ja, jag har ju koll på det mesta. Är dock lite osäker på när jag ska få komma hem. Vissa säger torsdag och andra lördag. Knasigt det här, men den som lever får se! 
 
Träffade Klas också förresten. Han frågade vad jag gjorde där och jag talade om att jag var på inskrivning. Han sa att ja det hade han ju hört eller läst någonstans att jag skulle opereras (haha) och han tyckte att det var skönt för mig att de skulle göra något åt det nu, eftersom jag kunde ju inte gå och ha så ont hela tiden sa han. Han sa också att "det var Rune som fick ta det beslutet" haha och ja det var väl bra det! 
 
Eftersom alla blodprover är tagna behöver jag inte vara inne på avd 16 förns kl 19:00 så nu ligger jag här hemma och väntar på att Julias återbesök ska vara färdigt! Ska laga lite mat så att vi kan äta innan vi åker upp. Hoppas att jag får ett enkelrum nu annars blir det ju lite tråkigt med Julia! :)

Allt om mitt läkarbesök och min nästa operation

 
 
Ett litet videoinlägg om dagen. Kort och gott pratar jag om vad som sades idag på mitt läkarbesök. För er som inte orkar/kan se så berättar jag att jag ska operera bort mitt vänstra stag i början på december. 

Dagens läkarbesök!

 
Var lite sorgligt att vara på mottagningen som patient, saknar min praktik! Iallafall, kändes kul att ha några välbekanta ansikten där, och alla tyckte att det var tråkigt att jag hade fått ont och redan var tillbaka där. Lika så tycker jag.


Det kändes väldigt skönt att få träffa Klas eftersom det är honom jag känner och kan prata lättare med. Rune är säkert bra men han är inte "min" läkare. Klas tog det också på allvar och lyssnade på vad jag hade att säga. Han beställde en röntgen direkt och efter att ha diskuterat fram och tillbaka om vi skulle ta en Ct eller inte så fick det bli en vanlig röntgen eftersom det kunde man få samma dag plus att det var mindre strålning. Fick alltså röntga bröstryggen idag så endast det opererade området var med på bild. 
 
Fick ligga på rygg först och ta en vanlig bild. Sedan vände dom lite på mig och la en kudde under vänster sida så att jag lutade lite. Sen tog dom om den bilden ca 1000 gånger eftersom jag aldrig lyckades ligga bra haha! Därefter fick jag ligga helt på sida och ta en bild. 
Fick också ta blodprover för att utesluta att en infektion var på gång långt där inne. Eftersom jag är svårstucken fick det bli ett försök av en undersköterska och sedan blev jag skickad till labbet där de bara sticker folk hela dagarna så dom är lite mer specialiserade på det. Hon som skulle sticka mig där högg in nålen as fort och det gjorde skit ont. Sedan gjorde det lika ont när nålen skulle ut, fy! Mycket bättre när dom tar vanligt! Hon sa att det var för att kärlet inte skulle rulla men aj.... Så där sticker inte jag mina patienter iallafall ;)

Klas inledde samtalet med jaha, då var du här igen fast på andra sidan denna gången! Det var ju tråkigt. Haha, det är bara tre veckor sedan jag var där, helt sjukt! 
Efter röntgen och prover skulle vi få träffa Klas igen iallafall. Jag har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv som när jag väntade på honom. Nervös över att något skulle vara fel, men samtidigt lika nervös över att de inte skulle hitta något, vilket betyder att inget finns att göra åt smärtan. 

Fick beskedet om att alla skruvar satt fint och stagen var hela. Proverna var också bra, så ingen infektion! Jag blev väldigt lättad över att allt såg bra ut men samtidigt väldigt ledsen. Att dom inte hittade något innebär att dom inte heller vet vad orsaken till smärtan är. Fick citodon utskrivet och om dessa inte hjälper ska jag ta Oxycontin. Dock är det inte det bästa eftersom man blir helt snurrig och får svårt att koncentrera sig av dom. Dock blir det bättre när man ätit dom i ett par dagar. Är bara så otroligt rädd för att bli beroende av några tabletter, så som jag blev av dom andra tabletterna tradolan som jag fick från vårdcentralen i våras. 

Iallafall. Jag ska avvakta i en månad och hoppas på att smärtan går över. I annat fall ska jag höra av mig igen och då får vi se vad vi ska göra åt det. Möjligtvis att vi gör en Ct för att se om man kan se något annat på den. Jag hoppas ju självklart att det inte ska behöva gå så långt. Jag hoppas att smärtan försvinner snarast för det tär så sjukt mycket att gå runt och ha ont. Visst, jag har haft ont innan men inte alls på detta sätt. 

Det var som han sa från början när mamma skulle lägga sig i och sa att det var något som skavde. Då sa han att det var normalt att man kunde få skav osv, och det har och har jag haft hela tiden så jag vet att det inte är samma smärta som jag har nu. Visst det skaver, men mycket längre in och det är en annan molande och djupare smärta än dom andra skaven. Det är så svårt att veta vad det är.

Berättade också om min Ischias. Eftersom jag lärt mig ganska mycket om det av min praktik har jag fått reda på att det finns falsk och äkta ischias och vet därför skillnaden. Jag vet att jag inte har haft någon äkta ischias som orsakas av diskbråck osv. Jag förklarade att smärtan lättar lite när jag lägger mig på rygg på hårt underlag så att det knakar massa i ländryggen. Han sa att det var muskler som orsakade ischiassmärtan, vilket jag redan anade. Skönt att veta det iallafall! 
Berättade också om min bortdomnade arm som jag får när jag ligger på rygg eller lutade mig bakåt. Han passade dock på den frågan eftersom han inte hade något svar. 

Sist men inte minst fjäskade jag till mig två röntgenbilder. Börjar få en riktigt fin samling här hemma nu!

Dessa är alltså bara tagna på bröstryggen:

 
Och så till dagens skörd av mediciner. Känns som att jag har ett apotek på mitt rum just nu med mediciner hit och dit. 
 

Ny kallelse!

Igår när jag kom hem hade jag fått ett brev från Sahlgrenska. Jag blev rädd att dom hade skjutit fram min tid ytterligare eller något liknande när jag såg brevet på min säng. Dock var så inte fallet, tiden var ändrad, men till två dagar tidigare! Jippi! Det är alltså den 21 jag ska dit nu istället för den 23 :) det är min första riktiga dag på praktiken men äsch, jag har ju inte långt att gå direkt ;) Det roliga är att just den dagen ska jag dit, Janna ska dit och en tjej vid namn Jennifer ska också dit. Både Jennifer och Janna ska dit på inskrivningsdag inför deras operation. Båda två kommer jag att få träffa på avdelningen veckan därpå när jag praktiserar och de har opererats. Jättekul tycker jag! Nere på mottagningen dit vi ska den 21 brukar jag alltid se skoliostjejer. Dock brukar jag aldrig känna igen någon. (Kristin din buse som aldrig sa till hehe). Denna gången är det två ansikten jag känner igen ;)


Återbesök!

Snart har det gått ett halvår sen jag blev korsettfri vilket betyder att jag ska på besök till sjukhuset igen för att se om ryggen blivit sämre eller bättre.

Och se vad som damp ner i brevlådan i veckan- en kallelse till röntgen. Det var på tiden, tur att dem skickade ett brev innan jag hann ringa upp dem liksom. Taggad tjej! Räknar verkligen ner dagarna nu. Oroad är jag allt, massa funderingar som snurrar i huvudet på mig. Har ryggen blivit värre? Kommer jag att få opereras? Vad sker härnäst? Åh nej, jag ska inte bry mig tills dagen jag är där, mår bara sämre då. 9 februari iallafall kl. 8.30 skall jag vara på plats i Huddinge Sjukhus för att röntgas. Väntar med spänning..


Innan första läkarbesöket

Samtidigt som man får en kallelse till sjukhuset första gången efter tex en remiss från skolsyster så får man hem ett häfte med lite frågor om ens rygg osv. Dom frågar lite om man har ont i ryggen, lätt blir trött i ryggen osv. Jag kommer inte riktigt ihåg det var ju ett tag sedan nu hehe.

Iallafall, när jag skulle svara på de där frågorna kände jag mig så löjlig. Jag tänkte att varför skulle jag sitta och fylla i ett sånt där ,jag hade ju inte ens skolios jag hade ju bara lite sned rygg.
Innan jag kom dit var jag helt säker på att skolsyster skickat dit mig i onödan, mest för att jag gnällt över att jag hade ont i ryggen.

Väl därinne på röntgen fick jag följa med personalen in i rummet där de kollar på bilden på datorn. Dom pratade lite och sen visade dom mig röntgenbilden. Jag blev jättechockad när jag såg att min ryggrad slingrade sig som en orm. Det var långt ifrån vad jag hade tänkt mig att "sned rygg" såg ut som.
Ändå övertygade det mig inte om att jag hade skolios. "Det där kanske inte var så farligt" tänkte jag.
Först när Klas kom in och berättade förstod jag. Jag kommer fortfarande ihåg vad han sa.
- Du har en skolios, en ganska kraftig sådan faktiskt. Den ligger på 30 grader som räknas som Grav skolios.

Hahaha gud vad förvirrad jag var den dagen. Tanken hade inte ens slagit mig att jag skulle kunna ha skolios, jag hade aldrig märkt av det själv.
När jag fick se en korsett för första gången inne på sjukgymnastens kontor trodde jag att den var till för 5 åringar, den såg så liten ut. Jag trodde att hon kanske inte hade någon i min storlek att visa. Det gick jag och trodde ända tills jag fick komma till Janne för att prova in min korsett 1 månad senare, HAHA var det ett skämt? Skulle jag få på mig den där lilla saken?

Tydligen så fick jag det, och allt gick toppen haha.
Än idag kan jag fortfarande gå och tänka att det kanske blivit fel på röntgenbilderna, jag kanske har stått snett eller nått haha. Min rygg känns inte så sned om jag känner på den. Haha, hört att det kallas förnekelse, en slags försvarsmekanism för att skydda sig mot ångest. Eller vad säger ni OP2A ?, som förövrigt läser bloggen allihopa nu efter lite googling på lektionen haha...

Slänger väl in en bild på min första röntgenbild också även fast ni sett den 1000 gånger;)










Korsettfri!

Efter 8 månader är det äntligen över! jag har inte behövt ha den ens hälften så lång tid som alla andra men det räckte för mig.
Nu ska jag fira med att ha på mig jeans, till sommarn ska jag ha korta tröjor och klänningar och ligga och sola på stranden hela dagarna:D
Im so happy happy!

På sjukhuset gick det långsamt, på tre timmar hade jag bara tagit en röntgen bild. Men när jag väl kom in så gick det jättesnabbt! Min huvudkrök var knappt 40 grader och jag hade bara växt en centimeter sen i augusti så han beräknade att jag var färdigväxt!
Angående min smärta mellan skulderbladen, så sa han att en del med skolios får ont där. Det är sällan dom opererar 40 grader men jag skulle träna upp ryggen under ett halvår nu och se om det blir bättre. Hur som hälst så blir det ingen operation på ett bra tag iallafall eftersom jag fortfarande är så ung sa han, och det finns ju så många där ute som behöver prioriteras som har typ dom dubbla graderna på sin rygg!:D
I augusti är det iallafall återbesök med röntgen och allt sånt så vi får se då:)

Nu ska jag bara hitta tid i mitt fullspäckade schema att hinna med att träna (antagligen blir det att simma) Jobbar ju tre dagar i veckan och klättrar en, så det blir svårt att hinna med!

Glömde fråga om jag kunde få en röntgenbild med mig hem men äsch, det får bli nästa gång!:) Jag fick med mig Korsetten hem så att jag kan ha den i framtiden och tänka tillbaka på vad jag gått igenom eller nått sånt:)




En ny Armon, den tredje och sista hoppas jag



Mats ( ortopedingenjören som fixar min korsett) ringde mig under veckan och ville att jag skulle komma dit. Så jag var där igår och fick en ny korsett som jag haft sen i maj. En bra bit har jag iallfall växt, cirka 10 centimetrar, så det var dags för en ny. Väl där kollade han på ryggen och tyckte att allt såg hyfsat bra ut, men att korsetten var liten över bäckbenet. Tog cirka en timma för honom att göra en ny Armon ( smeknamnet på min korsett). Armon satt bra igår men nu skaver han jättemycket, det är ju så med nya korsetter. Jaja, får väl återkomma om det är något.

Här har ni iallafall lite bilder som jag tog:

tog farväl av gamla Armon, haha.


Såhär kan det se ut i väntan på att Mats hämtar en ny korsett och jag prövar för att se så allting sitter bra.


Ingen ny Berit...

Nej som rubriken lyder, ingen ny berit för mig alltså!
Kom dit och fick janne, som jag inte vill ha, föredrar håkan. Han frågade vad jag gjorde där och jag ba, eh jag skulle få en ny korsett? Han bara, Idag?:S

Så han visste inget om det och han var lika... wierd som vandligt haha. Han har hakat upp sig på min ålder ända sen första gången jag såg honom, och även idag tjatade han om det. Han tyckte inte att jag skulle ha en ny korsett eftersom jag är så gammal, snart 17 år är skit gammalt inom korsett branchen tydligen haha. Men det han inte förstår är att jag ligger lite efter alla andra och jag växer FAKTISKT fortfarande. Därför skulle han fixa tid hos läkaren innan han skulle ens fundera på att göra en ny åt mig. Det är ändå ganska bra att jag äntligen ska få en läkartid eftersom jag inte fått träffa en riktig läkare sen den dagen i maj då jag fick reda på min skolios. Janne tyckte att det var konstigt att de inte röntgat min hand och kollat hur mycket mer jag ska växa. Så ja, det var väl det. Enligt honom ska jag inte ha nån korsett längre, men enligt Karin som har tagit hand om mig på alla "läkarbesök" så behövs en ny korsett. Liksom har alla lärt sig olika på det där stället eller?

Får se när jag får komma dit nu, men hur kan de få in en snabb tid till läkaren när jag fick vänta sju månader på att få komma dit första gången?:S

Jag fattar ingenting


Sjukhusbesöket gick snabbt!

Var på sahlgrenska imorse och det tog typ bara en kvart! Berit är inte förliten men börjar bli sa dom, så den 5 januari ska jag få en ny berit haha! sen två veckor senare ska jag få komma till sjukhuset och röntga och kolla så att den sitter bra och sånt! Sen angående mina ryggsmärtor så ska jag göra ett par övningar varje dag som ska stärka musklerna, och sen ska jag fortsätta klättra och börja simma en gång i veckan eftersom det är bra träning för ryggen. Om det inte blir bättre då så kommer jag typ dö, för berit finns inte alltid kvar och när jag inte har Berit så ligger jag typ bara i sängen och har ont!

Pain.

Hittade en lite rolig bild!


Sahlgrenska imorn!

Jag har fått en tid till sahlgrenska imorn morgon så att de kan titta på varför jag har ont i min rygg och så att de kan göra en ny berit:)
Jag har haft jätteont i ryggen på senaste tiden så jag hoppas att de kan hitta varför det gör ont!
Förlåt för att vi är lite inaktiva här på bloggen men det är jullov och ni vet hur det är!:D

kram på er<3


Berit har fått en makeover

idag var jag hos min korsett gubbe Håkan för att fixa till berit lite pga av att hon kändes förliten:)
Han sågade bort lite av höfterna och satt dit mjukt "skummgummi" (typ). Åhh älskar håkan han är så himla snäll och nu slipper det skava på höfterna:D

Såhär såg berit ut innan:



Och såhär ser hon ut nu:



Som ni ser är ändrat på höfterna så nu är det ingen plast kvar utan bara det där mjuka. Alltså behöver jag aldrig mer känna skav på höfterna!:D




Sen har jag även fixat till plattan på insidan eftersom Håkan sa at det var konstigt att nån satt in en sån tunn platta så han satt in en lite tjockare, men jag kan fortfarande svanka lika mycket. Han sa att det fick vara bra för denna gången så kunde vi kanske fixa det nästa gång:)



Håkan fixade även där jag har skav på nätterna så han värmde den och buktade ut den lite, får se om det hjälper:D



det äckliga är torkat lim så den är inte smutsig haha!


Ang. läkarbesöket

FAN INLÄGGET RADERADES MÅSTE SKRIVA OM!!!!


Läkarbesöket igår gick superbra. Vi missade tåget så vi var fem minuter sena. Men det gick ändå bra. Förrigår fick jag en känsla av att korsetten inte riktigt var liten såsom jag hade trott, utan jag trodde bara att det skavde och gjorde ont när jag gick. Det var rätt känsla! Mats sa att korsetten inte hade blivit liten. Eftersom att jag fick så ont vid höftbenen trodde jag att korstten hade blivit liten. Men jag hade fel. Så han stoppade in kuddar på vardera sida av korsetten. Dessutom bytte han ut band ( det som man spänner korsetten med). Han bytte ut en eftersom den korsett som jag fick i Maj hade väldigt långa band, så jag störde mig på de och klippte. De blev alldeles för korta så jag var tvungen att sy ihop det, så jag klarade mig., som tur! Det är mycket lättare att ta på sig korsetten nu när bandet är långt. Mats sa även att han tror att jag kommer att ha korsetten ett år till. Fick även nya korsettlinnen eftesrom att mina hade blivit slitna. Som sagt eftersom att min mobil fortfarande är på lagning och vägrar komma så kan jag inte visa några bilder. Kan visa bilder på korstten när jag har fått mobilen. Kommer att blogga mer, när jag har fått min mobil= mer bilder :D

"Gårdagens"    Esra sa: Tänk om jag skulle ha en skolios nacke, istället för att säga tänk om jag skulle ha en bostonkorsett runt nacken. HAHAHAHAHAH, vår humor!


julia och jag i sthlm :D





Läkarbesök för Hazal på onsdag. :)

Äntligen har jag bokat tid hos Mats för att få en ny korsett, det blir alltså på Onsdag kl. 16.00! 
Esra följer med :D


esraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa<3


kommer inte kunna ta några bilder eftersom mobilen fortfarande är på lagning :@

« Tidigare inlägg