Sorg och långsiktig glädje

Mitt besök på Sahlgrenska gick väldigt fort idag. Eftersom jag vart inne och röntgat mig förra månaden när jag blev puttad in i väggen förra månaden, så behövde jag inte ta någon ny röntgen. Hade med mig min kära vän Carin idag som moraliskt stöd, och vi fick träffa Rune direkt. När jag satt inne i rummet och väntade hade jag fortfarande inte bestämt mig. Skulle jag säga till om skruven eller inte? Jag har varit så fruktansvärt rädd och orolig för att det skulle bli en ny operation, men samtidigt skulle jag ju få leva med värken i all evighet om jag inte sa något. 
.
Det blev så. En ny operation, ingen egentlig tvekan. Pang på. Ångesten sköljde över mig som en flodvåg och minnen från tidigare operationer passerade i mitt huvud. Men, samtidigt fanns hoppet där inne någonstans. Vetskapen om att det faktiskt är bäst så, för min framtid. Långsiktigt är det ju det bästa alternativet men just nu känns det oerhört tufft att gå igenom allt igen. Det är ingen stor operation men det spelar ingen roll, det är psykiskt jobbigt. Ännu jobbigare denna gång då jag på något vis faktiskt lämnat allt med ryggen lite mer bakom mig. Fokuserar på min framtid som sjuksköterska, jobbar och lever för att ta hand om andra. Jag vill inte kliva tillbaka och vara patient igen, det är det som är jobbigast för mig just nu. Det kan låta töntigt, men det är så jag känner. Sen är det väldigt tråkigt att behöva ta ut allt ur ryggen. Jag har alltid sagt att jag aldrig vill ta ut allt, tycker om mina skruvar och stag, de har försäkrat mig om att ryggen håller sig så rak och fin. Men åter igen, vad ska man göra när livet inte går den väg man vill?
.
I april kom vi överens om att det passar bäst för en operation. Då är jag färdig med min praktik, och min rygg har fått läka lite till så att den inte går tillbaka i sitt gamla läge så mycket när vi tar ut staget. Rune sa att man kan räkna med att den går tillbaka ca 8 grader, men det gör ju inte så mycket eftersom den redan är så rak nu. Det känns väldigt tufft men samtidigt ser jag fram emot det, för då vet jag att jag kan jobba i sommar och resten av året utan att ha detta fruktansvärda skav varje kväll. Jag kan också träna utan att få skav. Skönt. 
.
Om jag någon gång tvivlat på den hjälp jag fått, vart gnällig på sjukvården eller vad som, så vill jag ta tillbaka allting nu. Rune du är min hjälte, på riktigt! Trots att jag velat komma på återbesöken och sagt att allt vart toppen så har det inte varit det, och då har du hjälpt mig. Jag vill ju så gärna kunna säga att jag inte har ont, för det arbete du utfört med min rygg är fantastiskt. Jag är en ny männsika efter min steloperation, jag har mycket mer livsglädje och ser på livet helt annorlunda. Så, trots att allt inte gått som jag hoppats på med smärta osv, så har du ändå gjort ett fantastiskt jobb med att hjälpa mig! Jag är dig evigt tacksam för det. Tack. 
.
Vill ju såklart tacka alla underbara sjuksköterskor på ortopedmottagningen också som alltid är lika glada och trevliga. 
 
 

Gamla bilder

Är det bara jag som då och då kan sitta och kika igenom gamla ryggbilder, korsettbilder och operationsbilder? Blir lite nostalgisk på något vis. Så långt bort men ändå så nära. Jag men ändå inte jag på något vis. 
 
 
 
 
Jisses skulle kunna fortsätta i evigheter men det skulle fylla hela bloggen haha! 

Ett år sedan min steloperation

Idag den 3 April 2013 är det ett helt år sedan jag stelopererade 9 kotor. Jag har varit stel i ett helt år, och jag tänker knappt på det! 

När jag vaknade imorse var det många känslor och tankar som virrade runt i min kropp. Ett år. Ett helt år! Jag känner en enorm glädje över att sitta här och må så bra, något jag aldrig trodde att jag skulle göra där i sjukhussängen på uppvaket. 


Snart är denna resa över, och denna dag är en milstolpe på väg dit!

Cheers to the miles it took to get here!


Video: Långpromenad två dagar efter operationen

Satt och kollade på alla mina bilder och filmer igår. Det var med ett leende på läpparna som jag kollade igenom detta, det får mig att minnas hur mycket jag faktiskt kämpade den där veckan på sjukhuset. Den videon jag tänkte visa er nu är ifrån min långpromenad två dagar efter operationen. Jag hade bestämt mig för att jag skulle gå till andra änden av den lååånga korridoren, och inget kunde stoppa mig! 
 
Jag är väldigt tacksam för att jag var så envis och kämpade. Det fick mig att må bättre i slutändan tror jag! Denna dagen tyckte jag att allt gick toppen och att jag skulle få åka hem på nolltid. Om jag bara hade vetat vilka problem jag skulle få senare med smärta, katetern osv.... 
 
 

2012 - Året att minnas

2012 är året som förändrade mitt liv. Det är året då jag fått tillbaka den kropp jag en gång hade och mitt välmående som inte infunnigt sig på riktigt länge. Jag vet att det är många av er som också haft ett händelserikt år. Ja, det är mycket som hänt under det senaste året. 
.
Vi tar det från början.
.
Den 26 Mars fyllde jag 18 år och fick samtidigt löfte om ett jobb på min praktikplats. Jag räknades nu som "vuxen" och hade även fått mitt första riktiga jobb.
 
.
Den 3 April, drygt en vecka efter min 18 års dag opererades jag äntligen och fick en ny rak rygg. Det var den jobbigaste veckan i mitt liv men samtidigt den bästa någonsin. 9 kotor stelopererades och jag har sedan dess levt liiite mer begränsat än innan. 
 
 
Den 28 Juli hade jag och Hazal skoliosträffen i Stockholm. Det var så himla kul att träffa så många andra med skolios. Helt klart en dag att minnas. 
 
.
Den 20 Augusti var första dagen på min drömpraktik- Avd 16 på Sahlgrenska. Jag fick under fyra veckor jobba och lära mig mer om det som intresserar mig mest av allt- Ryggar och skolios. Jag fick ta hand om tre fantastiskt fina skoliostjejer som jag fortfarande har kontakt med. Jag fick vara med och se min läkare utföra en skoliosoperation, något som jag aldrig tidigare kunnat drömma om. Jag fick dessutom gå med min läkare och se hur han arbetade med att diagnostisera och undersöka bland annat skolioser. Galet kul!
 
 
Den 24 November Hade jag och Janna en skoliosträff i Göteborg. Ännu en gång kul att få träffa tjejer med skolios!
 
Den 5 December opererades jag för andra gången i år. Uttagning av vänster stag pga smärta efter förra operationen. En känslosam dag men samtidigt var det för mitt bästa. Jag fick också återse alla från min praktik, och ännu en gång få se vården från patientsidan. 
 
 
Och med det vill jag säga:
 
Gott nytt år till er alla fina där ute!! Jag är superlycklig som har äran att ha er som läsare <3

Helt okej

Förutom att det snurrar i huvudet mår jag ganska bra. Självklart känner man sig helt mörbultad i ryggen, men utöver det så är det inte så farligt. Ringde avd 16 idag eftersom de hade sagt att jag skulle ringa angående mitt återbesök. De höll på att försöka ta reda på när det blir, men de hade inte fått tag i Rune idag. Men, de skulle iallafall ringa upp mig när de hade fått ett svar. För mig spelar det ingen roll om det är återbesök nästa vecka eller om tre månader, det kan ju bara vara bra att veta om man ska till sahlgrenska eller vårdcentralen för att lägga om såret. 
 
Glidlakanet är på plats i sängen igen. Det blir alldeles för svårt att vända sig utan det. Tur att jag hade sparat det! 

6 månader!

Idag är det exakt ett halvår sedan jag opererades. Sjukt, visst är det? Den bästa dagen i hela mitt liv om ni frågar mig! Det var dagen då mitt liv förändrades till det bättre. Även om jag har väldigt ont nu så ångrar jag aldrig operationen!

Jag är nu fri att springa och göra nästan vad jag vill, tex vara med i skolidrotten osv. Dock har jag ju ingen idrott längre så det blir inget med det haha! Men vem vet, jag kanske får för mig att signa upp mig för någon innebandy turnering eller liknande någon gång. 

Det jag ska vänta med tills det gått 9 månader att göra är att spela tex matcher där man riskerar att skada sig. Man ska helt enkelt vänta med sådant som innebär en väldig kraft där man riskerar att ramla eller liknande. Tror även att det gäller vissa åkattraktioner på liseberg men det var inget som hindrade mig i somras så haha. Känns lite mesigt om ni frågar mig!

Iallafall, 6 månader. Det är svårt att inse att jag faktiskt gick igenom denna stora operation. Det känns inte som jag gjort det längre, det känns liksom så länge sen. Jag har på något vis lagt operationen lite bakom mig nu. Innan tänkte jag på det varje dag, tänkte på hur min rygg såg ut och ja. Nu tänker jag inte på det på samma sätt. Det ända som gör sig påminnt är ju den förbaskade värken. Hoppas på att den gått över inom en månad...

Och i brist på bilder får ni en gammal som ni säkert sett tusen gånger ;)


Återbesöket

Ja! Idag kl 8:20 var det ju som sagt dags för det första återbesöket sedan operationen. Missade en del av praktiken men det gjorde mig inte så mycket! Träffade Janna i väntrummet, i korridorerna och lite överallt så det var skönt att fördriva lite väntetid tillsammans! Fick inte vänta på röntgen riktigt såååå länge som man brukar få så jag var  nöjd! Träffade också en tjej som jag pratat lite med inne på Skoliosifokus. Trevligt!

Idag var det ju som sagt inte Klas jag skulle träffa, utan Rune som opererade mig. Allt såg jättebra ut så det var jätteskönt att höra! Är så himla nöjd med resultatet! Översta kröken är 6 grader och nedersta 16. Det är ingenting! Jag var jätteglad! 
Kände att jag inte ville dra upp varenda litet ställe jag har ont på så jag nämnde bara att jag hade ont vid det högra staget, vilket skulle gå över snart. Jag ser fram emot den dagen! För övrigt tog vi bara lite bilder sen fick jag följa med in och se min röntgenbild! 

Som den jobbiga patient jag är ställde jag nog sisådär tusen frågor. Rune tyckte att jag var en frågvis en, Haha stackars människor som får mig som patient! Fick reda på att krökarna är ca 10 grader mindre när man ligger ner, vilket jag gjorde på min sista tagna bild dagen innan. Så om jag fattat det hela rätt borde min krök vart runt 50 eller lite mer när jag opererades. Precis som Rune sa när jag frågade efter operationen också. Det spelar ju dock ingen roll nu, för nu är jag näst intill fri från skoliosen! 

Vi stog inne vid hans dator och jag tvingade stackarn att mäta varenda liten krök haha. Så nu vet jag hur det går till också! Fick även se lite bilder från Datortomografin som togs innan operationen! (Ct). Det var jättehäftig att se hur roterade kotorna var! Sneda och roterade haha. Eftersom han tyckte att jag frågade så mycket berättade jag att jag var intresserad och att jag hade denna bloggen. Jag fick skriva ner bloggadressen så att han kunde gå in och läsa sen. Så hej Rune, om du läser detta! Till sist lyckades jag få med mig två röntgenbilder hem också. Jättesnällt att han ville fixa det åt mig! Glömde dock fråga hur man beställer resten men det kan jag fixa en annan dag. 

En annan rolig sak var när jag satt ute i väntrummet. Då kom klas (Min gamla läkare) förbi. Han tittade lite konstigt på mig och mumlade någonting om att nej jag var väl inte sundrström. Jo sa jag då, det är jag. Jag tycket väl att jag kände igen dig sa han då! Haha lite roligt att han känner igen mig av alla patienter tänkte jag. Vi har bara setts tre gånger utspritt på drygt två år. Senaste gången var ett år sedan. När han sedan kom ut från en patient stannade han till hos mig och pratade lite. Han frågade om det var jag eller min syster som skulle opereras så jag fick berätta att jag redan hade opererats osv. Han kom ihåg mig och min syster eftersom vi var tvillingar och hade spegelvända skolioser. Han sa att han brukade visa upp våra bilder ibland. Lite roligt att han kommer ihåg oss haha! Jag passade även på att fråga hur det kom sig att det inte var han som opererade mig och då sa han att det nog berodde på att Rune hade fått en lucka eller något liknande (Precis som jag trodde). Han sa också att jag skulle vara glad över att det blev rune för att han är så duktig på skoliosoperationer, en av de bästa. Så ja, glad är jag allt! Tack Rune!

När jag var klar hos rune var det meningen att jag var klar där tydligen. Som den jobbiga patient jag är nöjde jag mig inte med det utan lyckades få ett besök med sjukgymnasten också som man alltid brukar träffa när man är där. Jag berättade hur ont jag hade vissa dagar när jag jobbat osv. Hon gav mig några övningar att göra samt ordination om att ta raska promenader. Därefter förklarade jag också och visade stället precis intill ryggraden vid skulderbladet där det gör så ont. Hon klämde och kände och sa att om det hade vart någon muskelgrej så hade det vart skönt om man masserade där på och inte gjort ont som det gjorde nu när hon tryckte. Dock skulle jag inte börja med några övningar där nu eftersom det var lite för tidigt efter operationen. Jag ska bli kallad tillbaka till henne om 2-3 månader så det känns skönt att få lite hjälp! Eftersom hon också är sjukgymnast uppe på avdelning 16 så kom vi överens om att höras lite när vi ses där uppe och se om vi ska lägga till några övningar om några veckor. Superbra!

SÅÅ, nu till den bästa nyheten av allt.När jag berättade för Rune att jag skulle ha praktik på avdelning 16 erbjöd han mig att vara med på en skoliosoperation på måndag. SÅÅÅ KUUUUL. Jag blev så himla glad! Så på måndag ska jag få se en skoliosoperation live. Det kommer vara det mest intressanta jag någonsin gjort! Jag älskar sånt här! 

Min bild från datortomografin! 





4 månader post op!

För en gång skull börjar jag med att skriva, herre vad tiden flyger iväg! Snart har det gått ett halvår sedan min operation. Eller ah, snart och snart haha men ja! Det är inte långt kvar! Efter ett halvår är det mycket man får lov att göra igen. Det ser jag fram emot!

Så till hur jag mår nu då. Jag mår fint om man bortser från vissa grejer som gör ont. Jag känner inte längre att jag behöver vara rädd om ryggen på samma sätt, den tål väldigt mycket! Sen börjar jag känna av att jag är opererad mindre och mindre. Jag antar att jag är så van vid det nu att jag glömt bort hur det kändes innan. Det är ganska läskigt hur bekväm man bli med det nya att man glömmer bort hur hemskt det kändes varje dag innan op. 

Ärret börjar blekna mer och mer. Jag antar att det är något bra, men samtidigt vill jag inte att det blir alltför osynligt i slutändan. Det visar min historia och jag är stolt över den. Det skulle vara tråkigt om det bleknade bort nästan helt! 

Förlåt för kassa bilder men min syster har inte kunnat hjälpa mig och ta en ny de senaste dagarna så det har jag fått sköta själv ;)





Hur mycket ärret syns beror lite på i vilket ljus det faller.

Ps. Åker bort tills på tisdag så vi får se hur uppdateringen blir! Ha det bra sålänge! :)
 
 

Svar på fråga

Hej Julia tänkte höra hur lång du var innan operationen och vilken längd du har nu efter? Själv blev jag ca 2 centimeter längre efter operationen :-)Kram!
 
Svar: 
 

Jag växte ungefär 2-2,5 cm. Innan var jag 167,5 och nu är jag näääästan 170 :)
Tack för din fråga! 
Kram<3

Min rörlighet efter operationen

 

Ny kallelse!

Igår när jag kom hem hade jag fått ett brev från Sahlgrenska. Jag blev rädd att dom hade skjutit fram min tid ytterligare eller något liknande när jag såg brevet på min säng. Dock var så inte fallet, tiden var ändrad, men till två dagar tidigare! Jippi! Det är alltså den 21 jag ska dit nu istället för den 23 :) det är min första riktiga dag på praktiken men äsch, jag har ju inte långt att gå direkt ;) Det roliga är att just den dagen ska jag dit, Janna ska dit och en tjej vid namn Jennifer ska också dit. Både Jennifer och Janna ska dit på inskrivningsdag inför deras operation. Båda två kommer jag att få träffa på avdelningen veckan därpå när jag praktiserar och de har opererats. Jättekul tycker jag! Nere på mottagningen dit vi ska den 21 brukar jag alltid se skoliostjejer. Dock brukar jag aldrig känna igen någon. (Kristin din buse som aldrig sa till hehe). Denna gången är det två ansikten jag känner igen ;)


3 månader post op!

Har haft fullt upp idag, men idag är det iallafall 3 månader sedan jag opererades! Det är sjukt vad tiden går långsamt egentligen. Som jag nämnt tidigare känns operationen lika avlägsen som min barndom haha, nä men nästan. 3 månader är egentligen inte speciellt mycket!
.
Nu när det gått tre månader får jag lov att jogga lätt, simma och cykla. Inte för att någon av dessa saker är något jag saknat men nu kan jag om jag har lust göra det med gott samvete! simma kanske skulle vara najs nu när det är sommar och allt, om det kan bli lite varmt i vattnet vill säga. 
.
Så till hur jag mår såhär på min tre månaders dag. Har idag haft ett gångpass på hemtjänsten vilket jag normalt sett inte har. Jag brukar vara så bekväm att jag åker bil. Detta innebär att jag inte fått sitta speciellt mycket idag och morfintabletterna åkte fram på eftermiddagen när det var som värst i bröstryggen. Känns tungt att efter tre månader fortfarande knapra tabletter ibland om jag ska vara ärlig. Jag hoppas att det går över snart! 
.
Tänkte någon dag få tag i min systers kamera och få lite bilder på hur mycket rörlighet jag har nu. (Min kamera är tydligen trasig och går inte att ladda). Jag har själv inte kollat rörligheten så mycket men känner själv att jag kan röra mig ganska obehindrat! 
.
Och så till den där obligatoriska ryggbilden på månadsdagen. (Btw, idag är det precis som vid min operation en tisdag, härligt)

 
Som ni kan se syns ärret olika mycket i olika ljus om man jämför med tidigare bilder!. Har inte solat min rygg än i år med rädsla för att bränna ärret trots tejp (och såklart bristen på sol). När jag får mitt efterlängtade sommarlov ska jag tejpa ryggen som bara den och steka!li

Såhär mycket kan jag vrida mig

Som jag sa tidigare så har jag haft svårt att vrida mig och titta bakåt efter operationen. Ibland har jag tänkt att jag kanske inbillar mig men idag var jag tvungen att testa! Använde min tvillingsyster som test och sa till min kompis att ta kort. Här har ni skillnaden!
 
(ursäkta för den fula bilden)
Kanske förstår ni nu att jag hade svårt på mina körlektioner när jag skulle backa runt hörn haha. Snacka om skillnad! Åt andra hållet kan jag vrida mig ännu mindre och det är ditåt jag tittar när jag backar. Det är samma sak när jag ska titta på något som är snett bakom mig. Jag måste vända på hela kroppen för att se medans andra bara tittar bakåt hur lätt som helst. 
Dock måste jag ju säga att detta inte är något jätteproblem om man säger så haha. Man hittar sina egna lösningar på allt! :)

Ryggbilder

Har en hel mapp på datan med bilder på hur men rygg ser ut månad till månad. Blir mest fascinerad av bilderna från innan min operation. Just nu känns det bara så konstigt att jag ens sett ut sådär. Svårt att föreställa mig nu. 


Återbesök!

Idag ringde mamma till Sahlgrenska för att höra varför jag inte fått någon återbesökstid. Återbesök ska ske efter 2-3 månader och det har nu gått 2½.
Iallafall:
.
Den 23 Augusti är det dags för återbesök. Då har det gått 4, nästan 5 månader sedan operationen. Mycket konstigt upplägg dom har ibland må jag säga. Det hade inte vart några problem om det inte är för att jag har ont i ryggen. Jag blir så trött...
.
Menmen, bättre än ingenting. Jag hoppas att ryggen blir bättre och att jag kan ha det bra i sommar utan värk. Det roligaste är att det är under en praktikdag så det är bara att gå ner till mottagningen från Avd 16 haha. 
.
Till er som opererats. Hur länge behövde ni vänta på återbesök? :)

Vandrande skelett

När jag tittar tillbaka på bilder från sjukhusveckan blir jag nästan rädd. Jag såg ut som ett skelett, tändstickor i cowboy boots, betty spagetti, Ja you name it. 

Trots det gick jag bara ner tre kilo totalt. (Dom kilona är tillbaka sedan länge haha). Antar att det var för att jag mådde så dåligt och knappt åt något. Det var också en av anledningarna till att jag fick stanna en extra natt på sjukhuset under andra inläggningen. Folk tyckte jag var smal innan, men då hade de inte sett mig som sjuk haha. Enligt min familj kunde de knappt känna igen mig. Blek och ihopsjunkna kinder. Jag minns att jag stog och betraktade mig själv länge i badrumsspegeln på sjukhuset några dagar efter operationen. Jag såg ut som en helt annan människa. Jag var verkligen så blek och ynklig som alla sa. Blek, blå/grå läppar och såg ungefär ut som stackarna i titanic när de ligger i vattnet och fryser. (Minus frosten). Jag såg också ut att vara typ 12 år, i vanliga fall kanske jag ser ut att vara 13-14 iallafall haha. 




Jag tror jag har ändrat mig, 11 år max haha. 


En video jag glömt att visa!

kom på att jag inte visat er denna video (tror jag?) . Den spelade vi in på morgonen innan jag skulle ner till operation när jag låg redo i sängen. Haha lite flummig kanske men den var till för mina klasskompisar ;)
,


2 månader post op!

Idag är det två månader sedan jag opererades. Helt sjukt ändå. Jag kan ärligt säga att det känns som om det var ett år sedan. Mina minnen från veckan är ganska svaga och utan bilderna hade jag inte kommit ihåg så mycket från dag till dag. 
Anyway. Efter 2-3 månader kan man börja simma, jogga lite lätt och kanske cykla, så länge man känner sig okej!
.
Jag känner mig faktiskt nästan helt återställd. Jag äter inga mediciner, jag har inte nämnvärt ont i ryggen (förutom vid vissa punkter) och jag kan nästan röra mig som normalt. Allt känns super.
.
Jag bjuder på lite gamla bilder från den stora dagen för två månader sedan. Dessa har ni sett innan men ja, vad ska man göra!
.
Och en bild på ryggen är väl obligatoriskt i ett sånt här inlägg också. Dock har jag tejpat ärret nu så det får bli en bild från i onsdags!
.

Min journal!

Fick idag det efterlängtade brevet med min journal som jag beställde strax efter att jag kom hem efter operationen. Det är många krångliga ord och jag förstår inte hälften av dom men här kommer en kort sammanfattning.
.
Remiss skickades den 19 oktober 2009 av skolläkaren.
.
Vid mitt första läkarbesök den 11 maj 2010 fick jag min diagnos. 36 grader thorakalt (överst) och 34 grader lumbalt (underst). Rotationen mätes med en scoliometern och visade 10 grader där uppe och 7 där nere. Hötferna och axlarna stog lika mot varandra. Stående var överkroppen ganska symmetrisk. Röntgen visade att den översta kröken var från T6-T12 och den understa från L1-L5. Kyfosen ca 30 grader och lordosen 48. (Lutningen framåt och bakåt i ryggraden).
Klas beslutade tillsammans med Rune hedlund att jag skulle få en bostonkorsett i 1-1½ år. Jag var då 167 cm.
.
Den 28-29 juni 2010 låg jag inlagd på avd 16 för inprovning av korsett. Röntgen med korsetten på visade att den översta kröken var 22 grader och den understa 19.
.
Den 24 februari 2011 gjordes en ny röntgen som visade 40 grader thorakalt och ca 30 lumbalt. Denna gången var den översta kröken mellan T4-T12. Jag var då nästan 17 år men min skelettålder visade sig bara att vara mellan 14-15 år. 170 cm
.
Den 25 augusti 2011 hade den översta kröken ökat till 46 grader och den nedersta låg kvar på runt 31 grader. Det bestämdes att jag skulle opereras eftersom kröken hade fortsatt att öka trots korsettbehandling. 168 cm.
.
Den 27 Mars 2012 var dagen då jag hade inskrivningsdag inför operationen. Anteckningara från den dagen ser ut såhär: Nedsjunken vänster skuldra med cirka 5 cm. Upplyft höger skulderblad. Indragen vänster midja. Mycket god rörlighet. Med skoliometer thorakalt 17 grader och lumbalt 5 grader. 167,5 cm.
.
3 april 2012 står det att operatör är Rune hedlund och assistent Christian Hagelberg. Kotorna T5-L1. Jag låg tydligen i bukläge med buken fri (??) vad nu detta innebär. Det var också chrisitan som fick skära upp huden och göra iordning inför skruvandet. Mysigt. Återbesök är planerat till Klas (min vanliga läkare) Eller Rune hedlund som opererade mig. Ska bli spännande att se vilken det blir. 170 cm.
.
Den 10 april 2012 fick jag göra en ny röntgenundersökning. Den översta kröken hade gått från 46 till 5 grader och från 30 till 15 grader. Helt otroligt! Lordosen var denna gången 33 grader och kyfosen 23.
.
Den 14 april 2012 återkommer jag till akuten på grund av anemi. (för lågt blodvärde) som då låg på 89. De bestämde sig för att lägga in mig på avdelning 16 och ge mig två påsar blod.
.
Sen står det också anteckningar om hur mina skruvar sitter. Det står såhär:
Den högersidige skruven löper kaudalt i pedikeln och sedan fortsätter inte in i kotkroppen utan alldeles lateralt om denna, liggandes med spetsen paravertebralt på höger sida. Den högersidiga skruven i L1 löper alldeles lateralt i kotkroppen, längs kortex av dess laterala yta. De övriga pedikelskruvarna sitter i bra läge. 
Om någon vänlig själ kan tyda det där hade jag blivit glad!



« Tidigare inlägg