Idag har jag kört bil för första gången efter operationen och jag har även testat på att jobba. Nu kanske no tycker att jag är knäpp men jag valde att jobba idag för att det är en lugn "helg" på mitt jobb med barn som inte kräver lyft eller hjälp på det viset. Det jag gjort är alltså sånt jag ändå gör hemma som att fixa mat och sitta i soffan och kolla på tv mm. Jobbet på sjukhuset får vänta däremot för än är jag inte på banan det känner jag! 

Barnen har varit så snälla mot mig idag och varit så försiktiga. Sagt till mig att dom fixar diskmaskinen så att jag slipper böja mig mm, så himla gulligt. 

Imorse när jag duschade rann det in massa vatten så Camilla fick snällt hjälpa mig att byta när jag kom till jobbet. Nu hoppas jag att det inte ska läcka något mer innan onsdag då jag planerar att ta bort förbandet, för nu har jag inget mer hemma. 

Imorse när jag vaknade kände jag mig så himla mycket bättre än tidigare dagar så jag halverade min oxycontin-dos som är det långtidsverkande morfinet som jag tar morgon och kväll. Vid lunch kände jag att det inte var någon bra idé då jag hade väldigt ont så nu till kvällen gick jag tillbaka till min gamla dos. Får försöka igen någon annan dag. Längtar tills jag kan leva normalt igen utan denna smärtan. Jag får stå ut en vecka till så ska det nog vara bra sen. Jag utgår mycket från förra operationen som var lika dan men jag känner av att dom vart inne och gjort om steloperationen mellan två kotor för det värker extra mycket där nere. Kanske kommer jag ja lite mer ont pga det nu en tid, jag vet inte. 

Imorgon när jag slutar jobbet (jobbar dygn så går av halv 9 imorgon bitti) ska mina kollegor från sjukhuset komma och hälsa på mig. Det ska bli himla kul att få träffa dom igen, jag saknar dom så mycket och saknar att jobba! 

På måndag har jag tenta inne i stan. Den är ca 1-2 timmar lång och jag hoppas att ryggen ska vara med mig den dagen så att jag orkar sitta så länge! Håll tummarna för det och för ett bra resultat kära vänner för klarar jag inte denna tentan får jag inte fortsätta till hösten! :( 

Nu ska jag gå och fixa lite tvätt och sen försöka sova lite om barnen håller sig lugna och sover. Uppdaterar mer en annan dag! 

Såret såg iallafall fint ut och det enda som syns nu är det gamla ärret. Där som vart inne nu syns bara som ett tunnt tunnt streck i det gamla ärret, men det kommer att dra ut sig snart även om det är väldigt fint nu! Det är väldigt stor skillnad på hur det ser ut denna gången då de inte skurit bort något alls av det gamla ärret som de gjorde vid förra operationen. 

Här är en bild från förra operationen hur mitt ärr såg ut då två veckor post op med bara några små antydningar kvar av det gamla ärret.

Man får titta riktigt noga om man ska se det nya ärret. 

Problem nummer 1 är väl just nu egentligen att min mage inte kommit igång. Läkaren gav mig order om att fortsätta med lactulose som jag äntligen fick köpt igår när Apoteket öppnade efter påskhelgens alla röda dagar. Om det inte kommer igång snarast bad han mig ringa tillbaka till avdelningen där jag opererades för att höra med som vad vi skulle göra, men det vill jag inte behöva så nu hoppas jag verkligen att den ska komma igång för nu är jag inne på dag 8 men förstoppning och magen är full. Kan inte längre äta och jag går runt men konstant illamående. 

Om dom bara hade skickat med lite laxantia hem hade det inte behövt bra såhär... 

Har gråtit en del i ren panik idag då jag inte kunnat kissa. Det är en hemsk känsla att vara kissnödig men det kommer inte en droppe. Svårt att slappna av och tänka på annat då. 

Imorgon ska jag hem till min lägenhet och stå på egna ben. Har blivit väl omhändertagen här hos pappa och imorse fick jag hjälp att komma ur sängen och så på morgonen då jag hade så ont efter natten och efter lunch fick jag hjälp att tvätta håret. Så skönt! 

Imorgon bär det dock hem för då ska jag äntligen få träffa Carin igen. Hon har varit bortrest hela veckan så nu är hon hemma och kan pyssla om mig.  

Bor ju själv med min styster men hon är borta hela helgen så henne kan jag inte då någon hjälp av så det blev till att pappa som bor två timmar bort fick komma och hjälpa hämta mig. Fick åka förbi mitt jobb också och hämta ett glidlakan eftersom inte arbetsterapeuten arbetar på helger och kunde ge mig ett och det klarar jag mig inte utan! 

Är så drogad av mina mediciner att jag mest sover. Dom bäddade ner mig vid 7 igår för att jag somnade ifrån dom i soffan men sen vaknade jag till igen och var med resten av kvällen. Nu sitter jag vaken mitt i natten och har lite panik över att jag inte kan kissa. Vi bor mitt ute på landet och närmsta sjukhus är en timme bort vilket jag sa till läkaren igår men nej eftersom jag kunde kissa enligt honom var det inga problem så ni hoppas jah verkligen inte det. Börjar gråta snart av panik. 

Sedan gick förmiddagen bättre och Camilla som letat efter sushi i halva Göteborg kom förbi med några bitar vid 12-tiden. Vid 2 kom Emma och hälsade på mig och vid 3 kom saga så det var besökare på löpande band. Så himla kul att träffa saga men jag var så hög på morfin så jag vet inte hur rolig jag var på en skala. Höll på att somna ifrån henne tillslut så trött jag blev. Dumma medicin! 

När hon gått försökte de få i mig mat men jag vart så trött så de fick bädda ner mig så jag fick sova en stund innan jag kunde äta resten av sushin Camilla hade med sig. 

Under ronden sa läkaren att jah kunde stanna tills imorgon om jag inte ville åka hem idag, vilket han säkert tyckte egentligen men så blev det. Jag har haft lite svårt att kissa idag med men inte på samma nivå, mer att jag haft ca 100 ml kvar i blåsan när jag har kissat. 

Under kvällen kom Therese och hennes kompis så jag slängde mig i duschen och har fått en nu fläta av Linnea. Imorgon kommer jag att få åka hem och det känns faktiskt helt okej nu när jag känner att jag klarar mig ganska bra. Nu kan jag komma i och ur sängen själv och vända mig lite, lite hjälp behöver jag dock fortfarande på natten. 

Nu kan jag inte skriva mer för mina ögon stänger sig hela tiden så trött jag är. Skriver mer imorgon. 

På morgonen ville de dra katetern och jag var lite tveksam eftersom jag fortfarande inte kom upp själv men efter att läkaren bestämt det på ronden var jag ändå med på det så jag hade så ont av katetern. När de drog den kände jag mig lite kissnödig så antagligen hade den legat klämd lite för redan en timme senare var jag väldigt kissnödig och lyckades få hjälp dit. Två droppar sen var det stopp. Andreas min sjuksköterska och hans student tog han om mig hela dagen och dom sa att jag nog bara kände mig kissnödig pga irritation i blåsan efter katetern så jag tänkte inte mer på det. La mig i sängen igen och gick sedan tillbaka och testade igen. Två droppar sen stopp. Tog en bladder (ultraljud på urinblåsan) och såg att jag hade 400 ml i blåsan och vid så mycket brukar dom överväga att tappa blåsan (stoppa in en kateter och tömma ut urinen och sedan ta bort katetern igen). Fick panik eftersom det var så det blev för mig vid första op och jag har aldrig haft så ont som då. 

Det var helt omöjligt att slappna av med en rygg som värkte så jag kunde verkligen inte få ut något. Världens bäst undersköterska Suzanne vägrade ge sig och sa att nej vi ska inte tappa du ska klara det här! Fick gå till en toalett allra längst bort som ingen använder så att jag kunde känna att jag fick bra ifred och där satt jag under säkert två timmar sammanlagt och kämpade. Lyckades kissa lite efter att ha spolat magen med varmt vatten men när vi tog en bladder efter var det fortfarande över 500 i blåsan. 

Fina Ellinor skulle ha kommit och hälsat på mig men jag kunde verkligen inte ta emot besök. Camilla kom till mig som hon lovat och kom lugnt och sa när jag satt på toaletten att nu var hon här och jag skulle ta det bara lugnt och försöka kissa så väntade hon så länge det behövdes. Fick två stesolid för att slappna av och jisses vad däckad jag blev av det. Efter att Camilla sagt att hon fanns där ute så lyckades jag kissa och jag lyckades få ut nästan allt. SÅ skönt att jag lyckades för det var så himla nära att jag gav upp och lät sol tappa mig. Det hemska var att jag hade så ont i ryggen efter att ha sprungit på toa i flera timmar utan att få vila. Kunde knappt ta mig från toaletten och gick och hängde på ett gåbord för att ta mig fram till sängen igen. Världens finaste Sara från mottagningen kom in och tröstade mig när jag var ledsen, så gullig. 

Fick byta rum när kvällspersonalen gick på för jag stod inte ut med de två snurrtanterna på mitt rum som låg och yrade och la sig i allt jag sa med sköterskorna. Nu ligger jag alltså på en två-sal tills någon mer lägga in här är jag ensam på salen så det är så skönt! Jag och Camilla låg och spelade x-Box här igårkväll tills mina ögon gick i kors precis som dom gör när jag skriver detta. 

Talade om mycket noga att jag ville ha kateter och att skruvarna skulle sparas och det skulle han fixa! Dom skrattade gott åt mina blåmärken på armarna efter att jag och en kompis övat på att sätta nål på varandra. 

Sövningen gick bra och när jag vaknade talade de om att de hade ringt min arbetskamrat och att hon var påväg till uppvaket och då var jag fortfarande så borta att jag inte fick upp ögonen utan ropade bara att jag hade ont! Fick morfin och det blev lite bättre men jag kämpade för mitt liv för att få upp ögonen tills Camilla kom så att jag kunde prata med henne och inte vara så osocial. 

Lyckades slå upp ögonen när hon kom och då grät jag massa tills hon sa att om jag grät fick jag henne att gråta också så då lyckades jag skratta lite i allt elände och mest för att jag själv kände att jag var så groggy. Camilla hade 4 ögon så borta var jag haha. Kämpade för mitt liv för att hålla mig vaken trots att hon sa till mig att sova. Det är verkligen sjukt jobbigt att var så trött att man inte kan hålla ögonen öppna. 

Grät för minsta lilla gjorde jag också trots trevlig sköterska. Fick syn på min favorit från förra operationen, Morgan som var så snäll mot mig och hade hand om mig när jag vaknade efter förra op. Frågade om jag fick prata lite med honom och jajamen. Han kom inte riktigt ihåg mig men han tyckte nog att det var roligt att höra att jag uppskattade vad han gjort för mig då! 

Väl uppe på avdelningen började jag piggna till lite och Camilla satt med mig hela tiden. Mamma ringde och bråkade med mig som vanligt men orkade inte med henne. Till middagen fick jag sitta i sängen och äta med haklapp och jag har nog aldrig känt mig snyggare än då! Fick inte i mig mer än två makaroner men alltid något. Jag skulle bett Camilla ta kort haha. Till kvällsfikat satt jag uppe på sängkanten lite snabbt och åt en rostad macka. Kändes skönt att sitta lite. Bad om att få gå en sväng på kvällen när Camilla hade gått och det vart yrt men gick bra. Vände bara utanför dörren. När jag satt mig i sängen igen kände jag hur det rann något längs ryggen och då hade det börjat blöda från ryggen ner i trosorna haha. Mysigt! Så det blev bara till att duka upp för såromläggning och fixa det. Jag hade fått ett dåligt förband som inte ens var plastat så inte konstigt att det blödde igenom. 

Har mått helt okej bra idag men nu känns det lite värre. Brukar alltid må bra första dagen så blir det värre andra. Min rumskamrat är så hög på allt morfin att hon snackar goja hela tiden och till och med i sömnen fortsätter hon och ropar på mig. Suck. 

Jo förresten! Det var inte Rune som opererade mig utan voitec. Han kom till uppvaket när jag var lagom borta och talade om hur det hade gått vilket var väldigt skönt. Han sa att en skruv, skruv nummer två uppifrån var lös och att steloperationen inte riktigt läkt mellan kota 7 och 10 så att det gick att rucka på ryggraden där, den var alltså lite rörlig där så han fixade till och gjorde om det där! Jag VISSTE att något var fel. Skönt med bekräftelse och att jag faktiskt får bekräftat att det inte bara är något jag hittat på. Det var fel på ryggen inte på mig. Så skönt! 

 Uppdaterar mer imorgon! 

Trodde inte att jag skulle bli igenkänd här på avdelningen efter så lång till men den första undersköterskan som kom gav mig en kram och då kändes allt så mycket lättare. Jag ligger på en 4a sal och delar därför rum med 3 andra kvinnor. En är nere på op men de andra två är trevliga och den ena har jag suttit tillsammans med i dagrummet nu under kvällen och kollat på tv och pratat med. 

Det bästa är att min favvo-undersköterska Tobbe jobbar inatt så nu känns allt braa! Även om vi inte setts på två år kände han igen mig och han var lika trevlig som jag mindes honom, lovely. Jag tror inte att jag kommer att kunna sova så mycket inatt men vi får se. Är nervös och taggad på samma gång! Kl 7 imorgon är det dags. 

Här är en bild på mitt ärr som det ser ut idag. Vill kunna jämföra med efter!

Eftersom jag inte kunde sova mer hoppade jag upp och tog tag i min andra descutantvätt. Ska mysa ner mig i soffan idag och bara ta det lugnt och invänta kvällen då min arbetskamrat kommer och hämtar mig och kör in mig till Sahlgrenska. Packa är också ett måste, men frågan är vad jag ska ha med mig. Vi får se! 

Har även sagt till mitt ena jobb (på sjukhuset) att jag inte kommer att kunna jobba de närmsta veckorna då de annars ringer och smsar varje dag. Slipper gärna att bli jagad under de två första veckorna då jag ändå inte kan jobba. 

En vecka kommer gå fort. Jag är väldigt förväntansfull men inte det minsta nervös. Det enda som gör mig lite nervös är katetern (som vanligt). 

I Torsdags var det två år sedan jag stelopererade mig. Att det gått så himla lång tid har jag svårt att förstå! Jag kommer fortfarande ihåg allt som om det vore igår, verkligen. Känslan, smärtan, paniken, ångesten men också glädjen. Idag är det 11 dagar kvar till min tredje och sista operation. Känns skönt och tiden bara flyger förbi nu. Innan jag vet ordet av kommer jag att ligga i operationssalen och titta upp i några vänliga ögon tills jag somnar. Eller ja, först kommer jag att ha kontrollbehov gånger hundra och se till att de verkligen verkligen förstått att jag ska ha en kateter samt att jag vill behålla mina skruvar. Sen kan jag somna gott. 

 

Det är många gulliga som vill komma och hälsa på mig. Jag är så otroligt tacksam för det ska ni veta! Självklart är ni välkomna allihopa, men eftersom ni är så många som vill komma så får vi slåss lite om tiden eftersom jag bara ligger inne under 2-3 dagar haha. Min mamma kommer inte att vara med mig något som ni kanske förstår. Dock har jag en fantastiskt underbar vän/kollega som agerar min extramamma och kör in mig dagen innan samt kommer till mig när jag vaknat. Så otroligt glad och tacksam för att hon ställer upp och hjälper mig så mycket. Sen har jag min fina Janna och Magda som gärna ställer upp som min extra familj också <3 Ja ni är så fina allihopa. 

 

Många har undrar om jag är nervös, men faktiskt inte. Vill bara få det gjort och bli frisk så att jag kan komma tillbaka till skola och jobb så mycket som möjligt. Min underbara vän Carin ska bo hos mig efter operationen och ta hand om mig, skönt att ha en alldeles egen sjuksköterska haha! Hon kommer få stå ut med mycket gnäll och förhöra mig på tentor, men det blir bra det! 

 

Det enda jag är orolig för nu är att inte hinna göra färdigt min praktik innan. Jag har varit sjuk hela veckan i förkylning, halsfluss, öroninflammation och nackspärr så jag har missat 4 dagar på praktiken som jag måste ta igen samtidigt som jag har skola. Underbart...

Tur i oturen var ju att jag blev sjuk nu och inte nästa vecka!