Saknad

Idag fick jag ett Sms från Jennifer, tjejen vars operation jag fick vara med och se under min praktik på Sahlgrenska för 1,5 år sedan. Hon fick idag beskedet att även hon skulle operera bort sina stag och skruvar. Skönt att vi har ungefär samma tankar om det hela. Trodde jag var konstig som kände att jag skulle sakna mina skruvar och stag, men hon kände detsamma. Jag har levt med dom i snart två år och det kommer bli oerhört tomt och tråkigt att behöva ta ut dom, även om dom åsamkat mig så mycket skada dessa år. Makes no sense haha? 
 
Iallafall, Jennifer ska opereras om 2-3 månader, vem vet det kanske blir att vi ligger inne samtidigt? Man kan ju alltid hoppas eller hur? ;) 
 
Vill att ni alla som läser detta och kanske blir skrämda av att folk behöver ta ut stag och skruvar ska läsa detta. Det är Inte vanligt att man behöver ta bort skruvarna och stagen efter en skoliosoperation. 95% av de som opereras har kvar sina stag livet ut! Jag vill förtydliga detta för er alla så att jag på något vis inte bara visar upp den dåliga sidan av skoliosoperationer. För de allra flesta blir det ju faktiskt jättebra! Jag önskar av hela mitt hjärta att jag var en av de 95% som fick begravas med sina skruvar, hur coolt är inte det??

Tack till er alla för allt stöd!

Igår efter att jag lagt upp en bild på instagram och Facebook gick mobilen varm resten utav dagen. Kommentarer med peppande ord strömmade in genom Sms, Facebook, instagram och jag vet inte allt. TACK snälla ni för att ni stöttar mig så otroligt mycket, jag kan inte tacka er nog. Många av er är människor jag knappt känner men ändå finns ni där med era varma och omtänksamma kommentarer. Jag blir nästan lite tårögd. Ni är världens bästa! 
.
Vaknade upp till en kommentar här på bloggen nu. Man blir helt rörd av hur fina ni är mina läsare!
.
Fredrik
.
Hej igen Julia! 
.
Jag har kommenterat din blogg tidigare, och jag finner dig väldigt inspirerande. Jag läser till USK, 1½ år kvar. 
.Jag kan inte berätta med ord hur bra du är, hur stark du är, & dessutom hur jävla bra du ser ut! Så himla vacker! :blush:


Sorg och långsiktig glädje

Mitt besök på Sahlgrenska gick väldigt fort idag. Eftersom jag vart inne och röntgat mig förra månaden när jag blev puttad in i väggen förra månaden, så behövde jag inte ta någon ny röntgen. Hade med mig min kära vän Carin idag som moraliskt stöd, och vi fick träffa Rune direkt. När jag satt inne i rummet och väntade hade jag fortfarande inte bestämt mig. Skulle jag säga till om skruven eller inte? Jag har varit så fruktansvärt rädd och orolig för att det skulle bli en ny operation, men samtidigt skulle jag ju få leva med värken i all evighet om jag inte sa något. 
.
Det blev så. En ny operation, ingen egentlig tvekan. Pang på. Ångesten sköljde över mig som en flodvåg och minnen från tidigare operationer passerade i mitt huvud. Men, samtidigt fanns hoppet där inne någonstans. Vetskapen om att det faktiskt är bäst så, för min framtid. Långsiktigt är det ju det bästa alternativet men just nu känns det oerhört tufft att gå igenom allt igen. Det är ingen stor operation men det spelar ingen roll, det är psykiskt jobbigt. Ännu jobbigare denna gång då jag på något vis faktiskt lämnat allt med ryggen lite mer bakom mig. Fokuserar på min framtid som sjuksköterska, jobbar och lever för att ta hand om andra. Jag vill inte kliva tillbaka och vara patient igen, det är det som är jobbigast för mig just nu. Det kan låta töntigt, men det är så jag känner. Sen är det väldigt tråkigt att behöva ta ut allt ur ryggen. Jag har alltid sagt att jag aldrig vill ta ut allt, tycker om mina skruvar och stag, de har försäkrat mig om att ryggen håller sig så rak och fin. Men åter igen, vad ska man göra när livet inte går den väg man vill?
.
I april kom vi överens om att det passar bäst för en operation. Då är jag färdig med min praktik, och min rygg har fått läka lite till så att den inte går tillbaka i sitt gamla läge så mycket när vi tar ut staget. Rune sa att man kan räkna med att den går tillbaka ca 8 grader, men det gör ju inte så mycket eftersom den redan är så rak nu. Det känns väldigt tufft men samtidigt ser jag fram emot det, för då vet jag att jag kan jobba i sommar och resten av året utan att ha detta fruktansvärda skav varje kväll. Jag kan också träna utan att få skav. Skönt. 
.
Om jag någon gång tvivlat på den hjälp jag fått, vart gnällig på sjukvården eller vad som, så vill jag ta tillbaka allting nu. Rune du är min hjälte, på riktigt! Trots att jag velat komma på återbesöken och sagt att allt vart toppen så har det inte varit det, och då har du hjälpt mig. Jag vill ju så gärna kunna säga att jag inte har ont, för det arbete du utfört med min rygg är fantastiskt. Jag är en ny männsika efter min steloperation, jag har mycket mer livsglädje och ser på livet helt annorlunda. Så, trots att allt inte gått som jag hoppats på med smärta osv, så har du ändå gjort ett fantastiskt jobb med att hjälpa mig! Jag är dig evigt tacksam för det. Tack. 
.
Vill ju såklart tacka alla underbara sjuksköterskor på ortopedmottagningen också som alltid är lika glada och trevliga. 
 
 

väntan

När jag var hos min läkare i Juni trodde jag att det var mitt sista återbesök efter operationen. Det visade sig att så var det inte, jag skulle få komma tillbaka i November på en sista koll. Nu har vi passerat mitten av november och jag kikar i brevlådan varje dag i hopp om att ha fått en kallelse. Men nej, det ekar tomt förutom de räkningar som gärna dimper ner i min brevlåda istället. 
 
Vanligtvis tänker jag inte på det så mycket, har tänkt att det kommer väl när det kommer. De dagar jag har som ondast gör det sig påminnt att just det ja, det var ju nu jag skulle få komma till Sahlgrenska igen! Igår och idag har det varit väldigt jobbigt tråkigt nog. Igår gjorde det ont hur jag än rörde mig (Jag talar om skruvskav nu). Bara jag rörde mig gjorde det ont och var jag när huden där skruven sitter så kändes det som att komma när ett ömt blåmärke. Imorse när jag kom hem från jobbet (Nattpass) hade jag så ont att jag inte ens kunde ha min bh på mig då det tryckte mot huden. Inte heller kunde jag böja mig ner för mycket för då kände jag också av "blåmärket". Förstår inte hur det kan bli så himla ömt! Nu känns det lite bättre ialalfall och jag hoppas att jag mår bättre imorgon. 

Gamla bilder

Är det bara jag som då och då kan sitta och kika igenom gamla ryggbilder, korsettbilder och operationsbilder? Blir lite nostalgisk på något vis. Så långt bort men ändå så nära. Jag men ändå inte jag på något vis. 
 
 
 
 
Jisses skulle kunna fortsätta i evigheter men det skulle fylla hela bloggen haha! 

Försäkring

Fick brev idag från försäkringskassan om min skolios som jag anmält! Ringde för ett tag sedan men handläggaren visste ingenting haha. Nu har jag iallafall fått ett papper som jag kan fylla i och bifoga bilder på mitt ärr osv. Ska man ta egen bild eller gå till fotograf, är det någon som gjort det här?


Ajaj

Skav från ryggen. Skav som gör att jag först inbillar mig att det är bhn som skaver. Knäpper upp bhn i tron om att det ska bli bättre, inser att smärtan sitter under huden inte på. Uh. Varför. 

Min kvarvarande puckel

Många tror att puckeln går tillbaka helt efter en operation. Även om så inte är fallet så går den tillbaka en hel del iallafall, men helt försvinner den inte. Hur mycket den går tillbaka beror förstås på hur stor den var innan och hur mycket av kröken de lyckats återställa osv.

Min försvann väldigt mycket men borta kommer den aldrig att vara. Den syns inte längre för andra men jag känner såklart av den själv ibland ex när jag lutar mig mot stolar osv. Sedan märker jag också av den genom att jag inte kan se min rygg i spegeln om jag kollar på
min högra sida eftersom puckeln täcker den. Vill jag kolla hur mitt ärr ser ut etc måste jag alltså kolla från min vänstra sida för att se.

Jag är väldigt nöjd över hur mycket min puckel gick tillbaka dock för jag minns min spegelbild innan operationen. Det var först när jag fick se min rygg i en spegel i ett provrum som jag kunde se från alla vinklar hur hemsk den såg ut! Nu är den näst intill ett minne blott. Här får ni en bild från höger och vänster sida så ni får se hur den ser ut idag!


Åhh

Jag blir så sur på min rygg. Känner av (vad jag tror är skruvskav) allt oftare. Igår var jag och badade och fick väldigt ont just på det stället av att simma. Tänkte att det kanske bara berodde på att jag var trött i ryggen eller hade spänt mig. Var och badade i morse igen och samma sak var det då! Jag som hade planer på att börja simma i höst för att stärka ryggen! Det är ju lätt om det ska göra ont varje simtag man tar. Även hicka och djupandning känns. Fy, hoppas det blir bättre. Inte kul att ha det såhär. 

oskönt

Idag lagom till eftermiddagsfikat på jobbet kom det som en blixt från klar himmel, skav från en skruv. Jag har mått bra under nästan hela sommaren, knappt känt av ryggen alls och nu kom det från ingenstans. Skav som jag kan beskriva som likvärdig med den smärta jag hade i höstas på andra sidan. Har känt det någon gång innan, så tråkigt när det kommer och förstör dagen. Jag hade glömt hur ont det kan göra, hur jobbigt det kan vara. Smärtan griper tag i hela mig och gör mig ledsen. Känner mig lurad av min egna kropp, sviken. 
/Nerbäddad och besviken Julia

Ps mer detaljerad info om skoliosträffen imorgon! 

Alltid kopplad till ryggen

Haha fick höra från min syster idag att någon hade frågat om henne genom en vän. Denna killen hade sagt, jaha du känner therese? Är det hon eller hennes syster som gjort något med ryggen? 
När man träffar gamla bekanta tex klasskompisar osv får man alltid frågan, hur är det med ryggen då? Eller är du du som opererat ryggen? 


Minns en gång strax efter min operation när det satt ett par killar och tjejer från min högstadieklass bakom mig i bussen (vill tillägga att vi aldrig pratar). Dom alla hade druckit lite och fick syn på mig och skulle fråga direkt om det var jag som hade opererat ryggen och frågade hur det gick och blabla haha. Jag blir lite full i skratt varje gång ;) 

Jag tror allt har att göra med att jag vart väldigt öppen med det, pratat om det, lagt upp bilder på facebook och instagram mm. Jag har inget emot att jag blir kopplad till ryggen i den benämningen haha i och med att jag själv skapat det. Dock tänker jag inte på det så ofta utan det blir lite som ett uppvaknande varje gång någon påminner mig om att jag opererat ryggen :) / Fluminlägg från en trött Julia

Komplimang

Häromdagen när jag jobbade så stod jag inne i ett patientrum och fyllde på skåpen med diverse kläder osv. En äldre dam satt i sin säng lite längre bort och betraktade mig en bra stund. Efter en stund säger hon:
- Jag måste bara få säga en sak. Du är så fin, så fin och så rak i ryggen! 
Jag blev full i skratt när denna lilla damen gav mig en så fin komplimang, för det var något av det finaste hon kunde säga till mig! Jag tackade så mycket men sa att jag inte riktigt kunde ta åt mig äran för det då jag hade opererat ryggen så att min rygg var så rak ;) Den kommentaren kunde jag leva på resten av dagen, blev så glad över att för en gång skull få höra att man har fin hållning efter alla dessa år! 
 
 

Att rida

Jag gick på ridskola när jag var 7 år. Efter det red jag lite då och då (läs, väldigt sällan) på min shetlandsponny. Där slutar min erfarenhet av ridning haha. Jag och mina två vänner drog iväg på turridning på islandshästar i tisdags. Himla skoj men oj vad det skumpade. Min stackars rumpa gjorde så ont att jag inte kunde sitta på hela dagen och än gör det ont så här tre dagar efter. Mina stackars sittben haha. Ni som är vana ryttare sitter säkert och skrattar åt mig nu.
 
Tanken slog mig ett par gånger när jag skumpade runt som en liten studsboll i full galopp att jag kunde skada ryggen om jag föll av. Jag menar visst håller den för mycket men slår man sig hårt vet man aldrig vad som kan hända. Lyckligvis höll jag mig kvar på hästryggen men hjälp av man och sadel att hålla i. Det är bra grejer det!
Ibland skumpade det dock så mycket att jag fick ont i ryggen. det kändes lite som om ryggen saknade stötdämpare, inte alls skönt. Det gick ju bra dock när man tog det lite lugnare så ingen fara med det, vill gärna göra det igen! 
 
Det tråkigaste var att vi red på ett led och jag red bland de främsta. Min ena kompis red bakom mig men min rygg gick inte att vrida så pass långt att jag kunde se någon bakom mig. Det är i sånna tillfällen jag kan bli lite grinig på min flexibilitet. Jag känner inte av det till vardags men ibland kommer man till sådana tillfällen där man faktiskt märker av att man är begränsad. 
 
 
 

Black and white

 
When something bad happens you have three choices. You can either let it define you, let it destroy you, or you can let it strengthen you

Väntar och väntar

Går och väntar på att en kallelse till mitt kära Sahlgrenska ska dimpa ner i min brevlåda. Börjar jobba om 18 dagar och la fram ett önskemål att bli kallad innan det. Får väl se hur det blir, men det blir svårt för mig att byta dagar med så kort varsel så hade gärna sett att jag fick en tid till Rune snarast för mitt sista återbesök. Om jag inte fått en kallelse nästa vecka blir det till att ringa, när jag pratade med johanna sist så skrev hon ner att jag önskade att få komma innan den 10 iallafall. 

Ser faktiskt fram emot mitt återbesök och få prata med Rune om min värk i skuldran. Han kanske har tips och ideer om vad det faktiskt kan vara och kanske ge mig en remiss till en sjukgymnast eller liknande. Ska börja förbereda mina frågor snart också, annars kommer jag glömma hälften som vanligt.

På tal om ingenting. EN VECKA KVAR TILL STUDENTEN. Taggad till tusen woho!

 I brist på bilder så får ni en kass bild på en gammal teckning som jag inte ens vet när jag målade. Ett? Två? År sedan. När jag tagit studenten har jag 10 lediga dagar innan mitt jobb startar. Här ska tecknas!
 

Min känsel börjar komma tillbaka

Under de senaste veckorna har jag känt att min känsel på vänster sida börjat leta sig tillbaka så smått. Vissa punkter är fortfarande borta men nu kan jag känna i stort sett hela min vänstra sida. Dock har det blivit en slags överkänslig känsel istället men det går åt rätt håll! Det har gått lite över 5 månader nu sedan andra op så det är på tiden.  Känseln på höger sida sedan första operationen är dock fortfarande borta. Får se om jag någonsin återfår den :) 
 
 

Mitt kära skulderblad

Mitt skulderblad drar verkligen ner mig just nu. Det är så otroligt tråkigt när ryggen förstör så mycket i vardagen. Igår hade jag en hemsk värk och mådde riktigt dåligt. Blev tillslut att jag åkte hem istället för att fira valborg med mina vänner. Idag när jag har vart ledig har jag försökt plugga, men fick vid 16-tiden så ont att jag var tvungen att gå och lägga mig och vila. Det är en hemsk smärta, och kommer jag när området över mitt stag så sprider sig smärtan som en stöt genom hela ryggen. Förstår inte vad som är felet. Jag har haft den här värken så länge, sedan 2008-2009. Dock är det tre gånger värre nu än vad det var då, men det är ju inget som beror på operationen i och med att jag hade detta tidigare. Blir galen på att jag inte för mitt liv kan förstå vad det är som gör så ont. 
 
Det är ju så svårt att beskriva smärtan också. Den är väldigt diffus och jag kan inte peka ut exakt vart det gör ont, trots att jag känner väldigt tydligt vart jag har ont på insidan. Den går från högersdan av ryggraden ut över revbenen vid skulderbladet. Ligger jag på rygg gör det extremt ont i kanske en minut eller två men sen lugnar det sig. Lutar jag mig bak på en stol och andas ut uppstår samma smärta. Sträcker jag på nacken får jag också ont där, och vrider jag huvudet åt vänster gör det också ont. Har jag rört min högerarm framför mig mycket så uppstår en molande värk för resten av dagen. Det som är mest konstigt är att jag får ännu mer ont om jag kommer när mitt stag. Det är så knasigt, jag får verkligen inte ihop det. Det enda jag vet är att jag blir galen på det här. 

Denna massage igen

Idag hade klassen studiebesök på Göteborgsoperan och skulle på eftermiddagen på något ställe där elever fick lära sig att massera. Där kunde man för 100 kr få en timmes helkroppsmassage och gissa om jag var den enda i klassen som avstod haha?
 
För det första är jag kittlig
För det andra tycker jag inte massage är skönt
Och för det tredje, Rune varnade mig för massage över det opererade området så jag håller mig borta från det! 
 
"Medicinska skäl" kallade min lärare det haha... Nu tror jag absolut inte att alla behöver vara livrädda för att bli masserade, men det var var jag fick höra från Rune när jag hade min smärta av staget och han sa till mig flera gånger att jag inte skulle hålla på med sånt där och att han hade sett hur det gick illa för en annan patient som inte lyssnade på honom utan fortsatte haha... Men som sagt, nej massage är inte farligt så jag vill inte oroa er som gillar massage och är opererade :) 

Min svank

Efter min operation så kände jag ganska direkt att min svank var annorlunda. Jag kände mig helt platt, precis som om min svank helt hade försvunnit under operationen. Än idag kan jag känna av det väldigt mycket, något som stör mig ganska mycket. Antingen saknar jag svank helt, eller så "hänger" jag på det opererade området och då ser det helknäppt ut. 
 
Här har ni en röntgenbild från 2010, min första röntgenbild alltså från sidan. Det är den enda jag har från innan op och kvaliten är inte den bästa då dom inte hade fått den nya röntgenapparaten än. 
 
 
Såhär ser det ut efter operationen. Först några dagar efter op och den andra några månader efter op. 
 
 
Man kan se att det blev lite bättre på andra bilden då svullnaden efter operationen var borta! 
 
Här har ni hur jag står "Normalt"
 
 
Och såhär brukar jag se ut i slutet utav dagen när jag är trött i ryggen. Då slappnar jag av så att det blir att jag hänger på mina opererade kotor:
 
 
Jag tycker man kan se lite på mina röntgenbilder att det ser annorlunda ut efter op (Även om första bilden är dålig). Mina fyra nedersta kotor är nästan raka vilket dom inte var innan då den gav antydan till en liten svank iallafall. Jag hoppas att man på något sätt, kanske via träning kan åtgärda detta, för att se ut som ovan är inte så kul haha ;) 
 

Turn your scars into stars

 En bättre bild på tatueringen!
 
För mig betyder denna texten att jag ska bära mitt ärr med stolthet, och att det inte är något att skämmas för. Det är på något vis en symbol för att man ska omvandla ens skavanker till något fint! 

« Tidigare inlägg