Idag den 28 Juni är det hela tre år sedan jag låg på Sahlgrenska och fick min korsett! Kom på det häromdan och blev väldigt chockad över att det gått hela tre år! Sjukt. Kommer ihåg dagen som om den var igår. Det var första gången jag var inlagd på avdelning 16, och över huvud taget första gången jag var inlagd på sjukhus och hade kontakt med sjukvården på det viset. Det var dagen jag stundvis kände mig som världens ensammaste, helt ensam utan någon som jag kände skulle jag gå igenom första dagen och natten med min korsett. Turligt nog fanns ju Sara karlsson och hennes mamma där. 

Det var den värsta natten i hela mitt liv. Den smärtan och ångesten har jag aldrig tidigare upplevt. Jag var inte van att sova på det viset som krävdes och jag hade ont överallt. Värst var det när jag låg på mage och försökte vända mig genom att resa överkroppen. Det tog stopp och gjorde ont vid skulderbladen där korsetten slutade. Aj. Jag grät den natten och sov inte många timmar. När morgonen kom ville jag bara att mardrömmen skulle ta slut, att jag aldrig mer skulle behöva ha en sådan hemsk natt. Underbara sjukgymnasten bogdanca tröstade mig då som hon även fick göra många gånger efter mina operationer. 

Jag kommer alltid minnas den dagen. Den 28 Juni 2010. Det var grejer det!