"Är du inte rädd?"
Är en vanlig fråga jag får från många när min skoliosoperation kommer på tal.
Om jag ska vara ärlig har jag fortfarande inte fattat vad jag ska ge mig in på. Ska jag Julia, göra en sån stor operation?
Jag som knappt vågar ta en spruta ska skära upp ryggen, sätta in skruvar, ha tusen nålar i armar och händer samt slangar lite här och där. Jesus haha.
Jag kommer nog inte att inse vad det innebär förns kvällen innan på sjukhuset. Om jag känner mig själv vet jag att det kommer att slå mig då. BAAM.
Jag vet att jag kommer att gråta när jag ska sövas, för sån MES är jag. Jag är snart 18 år och livrädd för allt som heter smärta haha. Kanske är jag mer rädd för ovissheten. I dont know.
Så svaret på frågan "är du inte rädd?" är Nej inte än, men snart så!
Ps, hahah vem från nol läser min blogg?;)
Från i somras
Ignorera hur snygg bilden är haha.
Iallafall, satt och kollade igenom bilder från i somras när jag fastnade på denna. Kolla puckelryggen??
+ puckelrevben haha. Herre min gud. Tur att det var sista sommaren jag såg ut sådär i bikini. Helt sjukt när jag tänker så egentligen. Jag behöver inte visa mig en enda sommar till med puckelrygg!
Underbart!
Svar till Isabelle
Hejsan,jag har också en korsett...har haft den i 1år och några veckor. Asså jag tycker att det är JÄTTE jobbigt för att jag inte kan ha på mig vanliga
kläder, utan jag kan bara ha luftiga kläder och jag får sår på vänster sida och det svider jätte mycket!
Berättade du för din klass att du fick en korsett...asså det är bara några från min klass som vet det men jag vill inte hålla det hemligt! Vad ska jag göra? Kram: Isabelle
kläder, utan jag kan bara ha luftiga kläder och jag får sår på vänster sida och det svider jätte mycket!
Berättade du för din klass att du fick en korsett...asså det är bara några från min klass som vet det men jag vill inte hålla det hemligt! Vad ska jag göra? Kram: Isabelle
Svar:
Hej isabelle!
Vi förstår att det är jobbigt med kläderna osv! Kika in vår kategori "kläder" för med tips!
Julia berättade för klassen och kompisarna direkt. Hazal var däremot lite tveksam från början och ville inte berätta för alla till en början, men ångrade sig sedan.
Vi tycker att det är lättare om alla vet, så slipper man behöva dölja något:)
Prata om det naturligt osv, att lägga upp en bild på fb kan göra att alla dina vänner ser vad det är, men inte behöver undra över det.
På ett eller annat sätt får folk reda på det ändå, så oroa dig inte! ingen kommer att döma dig!
Fortsätt kämpa med korsetten! Du är jätteduktig!
Kram!
Andfådd
När vi ändå talar om andningen här. mot kvällen/natten kan jag lätt känna mig andfådd bara jag sitter still eller ligger i sängen. Det är otroligt frustrerande att känna som att man har sprungit ett maraton när man ligger i sängen och försöker sova.
Jag har inte världens kraftigaste krök men jag tror absolut att det beror på min rygg. Jag känner oftast av det om jag sitter ihopsjunken som jag oftast gör på kvällen när min rygg är slut. Även om jag rört mig mycket under dagen eller tex gått i stan väldigt länge.
Jag har funderat på att gå till vårdcentralen och kolla lungfunktionen, men vet inte om dom kan göra sånt där?
Skulle väldigt gärna vilja veta om jag har lika bra andning som jag ska ha egentligen. Jag är ganska säker på att så inte är fallet haha.
Skolios gör dig smal?
Enligt några forskare/Läkare är oftast personer med skolios smalare eftersom revbenen trycker på lungorna så att det går åt så mycket energi åt att andas.
Tror ni att detta stämmer?
Jag tror iallafall att detta bara gäller kraftigare skolioser, eftersom andningen oftast inte påverkas så mycket vid mindre skolioser.
Jag själv är smal, men jag tror absolut inte att det beror på att jag har skolios. För mig är det bara genetiskt.
5 månader + 1 dag
Ska vi säga att jag klarat av minst halva väntetiden nu? Jag hoppas det.
Förövrigt är det idag två månader kvar tills jag fyller 18. Yay!
flatback syndrom
flatback syndrom är en komplikation av en skoliosoperation. Jag vet inte hur vanligt detta är men det skulle inte vara så kul att drabbas av.
Det innebär alltså att ryggen är rak där stagen sitter i och de kotorna över böjer sig framåt.
Hjälp Sofie!
Sofie ---> http://enmedskolios.blogg.se/ gör just nu ett projektarbete om skolios. Hon behöver nu hjälp från er som har skolios. Gå gärna in på hennes blogg och svara på ett par frågor!:)
Tack på förhand!
Till Sara
För det första vill vi be om ursäkt. Självklart mena vi inte att vi inte bryr oss om din rygg, men du måste förstå att vi blev otroligt upprörda av ditt inlägg vilket gjorde att vi skrev saker som vi kanske inte mena egentligen.
Vi förstår hur oerhört jobbigt det varit för dig och din familj med alla operationer och problem, självklart! Dock ville vi bara att du skulle inse att du sårar så många andra när du skriver så inte bara oss två som driver bloggen.
Jag brydde mig om dig, jag tyckte det var så hemskt. Men när jag inte fick någon respons utan bara en taskig attityd var det inte alls kul.
Vi förstår att du känner dig ensam! Du kanske aldrig har träffat någon annan med skolios, eller inte har någon som förstår dig. Här på bloggen har vi länkat flera, du kanske hittar någon där som också har haft det tufft med sin skolios. http://Elisekampmotskolios.blogg.se kan du kika in på! Du kanske skulle kunna hitta något gemensamt med henne då hon också opererats redan som liten och har mycket problem med sin rygg.
Vi vill bara hjälpa dig, inget annat!
Anledningen till att vi lägger ut det här på bloggen istället för att säga till dig, är för att vi vill att våra läsare ska se att du faktiskt ångrar de du sa, och att vi absolut inte är sura och långsinta. Självklart accepterar vi din ursäkt, och du ska veta att vi är ledsna om vi sårade dig också!
Jag är glad att du insåg att det var fel, för jag vet att innerst inne är du bara ledsen och vilsen! (Haha låter nästan som en poet här, men du förstår vad jag menar)
Kul att du faktiskt uppskattar syftet med vår blogg.
Kram!
Ursäkta att man bryr sig!!
Det enda jag gjort är att skriva SNÄLLA saker, vad fan har någon av oss gjort dig?
Vi försökte vara förstående och vi BRYDDE oss om dig, vi tyckte det var hemskt för det du råkat ut för. Men vet du vad? Jag bryr mig inte det minsta om din rygg när jag fick se vilken attityd du hade. Du förtjänar inte vår eller någon av våra läsares omtanke. Snälla väx upp!
Vi försökte vara förstående och vi BRYDDE oss om dig, vi tyckte det var hemskt för det du råkat ut för. Men vet du vad? Jag bryr mig inte det minsta om din rygg när jag fick se vilken attityd du hade. Du förtjänar inte vår eller någon av våra läsares omtanke. Snälla väx upp!
Kom på en enda anledning där vi sagt något ont om dig, din skolios eller din blogg. Att du ens har mage att gå o säga att det är en PYTTELITEN skolios och att du sedan skriver det med stora bokstäver. Det är så lite du inte vet om hur vi mår i ryggen eller hur vi ser ut i verkligheten, du har ingen rätt i världen att stå och skriva så om oss när du inte vet ett jävla piss. .
DU vet nog inte vad som räknas som pytteliten skolios, våran skolios är normal eftersom vi har korsettbehandlats och eftersom att Julia skall opereras. "Vadå ryggen ser normal ut" Prata inte som att du har sett oss i verkligheten och klart som fasiken att det syns! Är du helt bäng och inte tror att en skolios på över 40 grader inte skall visa sig på axeln och såvidare? Läs fucking nogrannt innan du påpekar att vi är flera vi är två styckna okej?! och vadå klagar över det minsta, om du har ett endaste problem med vår blogg klicka dig inte in här då, ingen har tvingat dig till det liksom? Vi klarar oss utan dig och dina ord- Inte fan bryr vi oss om du blir sur. Ta åt dig av varenda ord och lär dig utav det! Så jävla irriterande att det finns såna som dig som står och klandrar oss för si och så.
Vi startade denna blogg med ett enda syfte. ATT HJÄLPA ANDRA med skolios. Bara för att man inte behövt operera sig 6 gånger betyder det inte att man inte kan lida av det. En korsettbehandling kan vara krävande för både en persons psyke och fysiska tillstånd. Vi förstår att du skulle vara glad för en friskare rygg, Men hey, du är inte den enda!
Och att jag tar det seriöst? Klart som fan att jag tar det seriöst. Men du kanske inte brydde dig över huvud taget när du skulle operera dig första gången? Du kanske inte tyckta att det var något speciellt att ligga på sjukhus i en vecka?
Om inte så bra för dig! Men tyvärr, Jag har känslor! Jag bryr mig!
Det är inget att klandra någon för.
Som sagt, Ursäkta att man bryr sig om dig, det var då sista gången!
Här har ni länken till Tjejens blogg! ---------> http://saols.blogg.se
Scoliosis buddies
'
Jag vet inte vem som gjort den, men grymt söt hahah!
180 graders skolios
16 åriga Laura hade den kraftigaste skoliosen läkarna någonsin sett. Hennes krök mätte 180 grader. Hon hade själv inte märkt av något tidigare då hon inte hade ont i ryggen eller något liknande. Det var hennes bror som tyckte att hennes rygg såg lite konstig ut.
Efter operationen var hon 11 cm längre. Utan operationen hade hon inte öerlevt då hennes lungor och hjärta krossades.
Det var ingen liten krök, eller vad säger ni?;)
Sahlgrenska
Idag var jag på studiebesök på Sahlgrenska med skolan. Vi skulle till Sjukhuskyrkan som låg precis intill skoliosenheten. När jag kom dit kände jag att "snart är det min tur, snart..." Det är nästan så att man känner sig lite hemma när man kommer dit. Vi satt ute på en bänk i entren och då mindes jag allt från min övernattning på sjukhuset när jag fick min korsett.
Jag och Sara (tjejen som jag delade rum med) Satt på den bänken och pratade.
Visste ni förresten att jag har fått kontakt med Sara? Jag kanske glömt att berätta det. Vi skildes åt när vi hade röntgats dag nummer två på sjukhuset. Efter det har jag alltid undrat hur det gick för henne med sin korsett.
För några veckor sedan fick jag en kommentar från henne, jag blev jätteglad över att prata med henne:)
Inte för att vi känner varandra men vi gick ändå igenom korsettstarten tillsammans på sjukhuset:)
Anyway. Ville bara tillägga att vi fick gå in i ett avskedsrum ovanför bårhuset (vi arbetar med döden i skolan det är därför). Tyvärr fick vi inte gå in i skälva bårhuset men vi fick kolla på lokalerna där de tvättar och där de visar de avlidna för de närstående. I tvättrummet var det blött och prästen talade om att de precis tvättat en avliden där. Alla i klassen undrade vad det var som luktade.
Jag fick för första gången känna liklukt idag. Fräsigt.
Jaa det blev väl ett litet blandat inlägg idag haha:)
Hoppas ni har en härlig fredagskväll!
Dåliga nyheter
Mamma fick äntligen tag på koordinatorn efter att jag fått direktnumret av en snäll tjej! Tyvärr hade hon inga bra besked åt mig. Alla tider fram tills mars är fullbokade och jag är inte framme i kön än. De satsar på innan sommaren för min del. Om inte blir det till hösten då de inte opererar på sommaren.
Allt känns skit nu. Jag blev så grymt ledsen av att höra det. Mitt enda hopp har varit att det snart gått ett halvår och då är det min tur att opereras.
Jag har väntat på att få operera mig sen jag och min läkare diskuterade det i samband med att jag blev korsettfri. Det var i februari. Känns sjukt segt att ha väntat så länge, trots att jag inte hamnade på listan förns i augusti.
Min sommar är förstörd. Jag är garanterad ett jobb till sommaren, vilket jag varit glad över. Jag måste verkligen tjäna de pengarna då vi planerat en utlandsresa till hösten. Nu förstörs alla planer av det här beskedet.
Jag kan inte jobba med en nyopererad rygg, och därmed förlorar jag de 11 000 kr som jag egentligen skulle tjänat. Inte nog med det, så förstör det min sommar ang sol och bad.
Jag är deprimerad.
Förövrigt talade hon om att det just nu står 130 barn och ungdomar i kö till en skoliosoperation bara till sahlgrenska. Vart i kön jag är, har jag ingen aning om. Men med så många i kö känns allt bara helt omöjligt just nu. Mitt hopp försvann totalt. Det har varit allt jag haft att se fram emot. Nu orkar jag inte mer.
Jag måste gå med ont i ryggen i ca 4 månader till. Jag kan inte låta bli att gråta när jag tänker på det. Det är knappt så att jag klarat mig hittils.
Jag har snubblat på målsnöret.
Min omgivnings reaktion
Tänkte berätta lite om hur folk reagerade när jag berättade för dem att jag skulle få korsett. Ja, för det första visste ingen vad skolios var eller en bostonkorsett heller för den delen, det var väldigt förståeligt med tanke på att jag knappast själv visste. Så då talade jag om för mina vänner att jag skulle ha en korett under dem åren jag växte för att ryggen inte skulle bli värre, dem tyckte att det lät jättecoolt och sa från allra första början att dem skulle vara vid min sida hela vägen och stötta mig till tusen. Det gjorde mig glad, jag har världens finaste vänner. När det kom till mina kusiner så reagerade dem på samma sätt, dem visste inte heller vad det var men sa att jag var stark nog att ta mig igenom åren med korsett. En del av dem visste vad skolios var och berättade för mig att dem hade några bekanta som har/hade haft skolios. Familjen blev inte så jättechockade alltså dem var ju direkt inte glada för det men med tanke på att min farbror, mamma, pappa och syster har haft problem med ryggen kom det inte som en chock, men att jag skulle bära på en korsett var något nytt för dem och dem fanns där för mig hela korsettperioden igenom. Verkligen varenda dag.
Nu när jag börjat i gymnasiet har jag helt öppet utan att skämmas över det, talat om det för mina vänner och dem tycker att jag var väldigt starkt och cool som tagit mig igenom dessa år, vilket gör mig glad! Dem är så omtänksamma och säger att jag ska tänka på ryggen när jag sitter eller är med på idrotten, liksom jag brukar " ligga" på stolar haha det är ju mycket skönare än att sitta alldeles rakt. Måste sluta med det!
Kort och gott så visste knappt någon var det var men trots det fanns alla där för mig under hela 2 år och det är något jag är tacksam för! Sen ska vi inte tala om Julia och alla andra korsettjejer som funnits där för mig och peppat mig! Finast är ni <3
Yeah man, det var ingen lätt period kan jag lova er.
styrkekramar från
Till Jennifer
j-fer om Feedjit:
hej, jag är en fjortobårig tjej som har haft bostonkorsett i lite mer än ett halvår,jag tycker det är förjävligt å vill så sjukt gärna slippa det, mest eftersom att ingen fattar hur det är. jag skrattar åt nästan allt men jag vill ändå bara gräva ner mig när nån säger typ stålkvinnan eller terminator till mig, det är mest mina killkompisar som håller på så och jag vill inte verka som värsta surkärringen som bli assur för att dom skämtar lite. men folk tror att jag kan göra allt utom att böja mig men så är det inte alls, å dom fattar bara inte! ingen kan fatta att det gör ont och att jag bara vill vara normal. dom tror inte att det är nån big deal men jag är fjorton! jag vill ha roligt som alla andra men istället är jag bokstavligt talat inlåst! är det bara jag som upplever det som att verkligen ingen fattar hur det är eller?
Svar:
Hej!
Vi vet hur det är! Folk som inte haft eller har en korsett kommer aldrig att förstå hur det känns. Jag vet själv hur sur man kan bli när någon jämför korsetten med en tandställning. Det är inte samma sak på långa vägar!
Folk kommer alltid att skämta om det, för de förstår inte själva hur jobbigt det är, precis som du säger. Jag lät mina kompisar testa min korsett ( De som kunde) och efter det fick jag lite mer förstående. Men jag förstår om du kanske inte vill dra på din korsett på dina killkompisar:) Jag tycker att du kan säga till dom kanske en gång eller två, utan att låta gnällig. Förklara bara hur du känner så kommer de att hålla tyst sen (om de respekterar dig som en vän).
Men som sagt, det är inte lätt. Man kommer aldrig att få alla att fatta hur det är, inte på långa vägar. Men jag tycker att du kämpar på bra, fortsätt så!
Kram!
Feedjit
Genom Feedjit som ni hitter längst ner till i menyn på vår blogg kan man se hur folk hittar till vår blogg och vad dem sökt på för att komma till bloggen. De allra flesta som hittar hit genom google har sökt på tatueringstext. Haha liksom stackare, här hittar de inga snygga tatueringstexter iallafall förutom texter om ärr haha;)
Okej, kanske inte så konstigt såg jag nu. Den första bilden som kommer upp när man söker på tatuering text länkar till vår blogg:)
Inget besked än!
Har sedan förra veckan tjatat på mamma om att ringa sjukhuset och höra om det börjar närma sig min operation snart. (Låter mamma ringa så att det blir nått sagt haha)
Dock har de antingen inte svarat eller så har mamma glömt att ringa trots mina påminnelser. Idag tvingade jag henne att ringa igen, men fick bara besked om att koordinatorn ska ringa upp när hon kan.
Åhh. Jag vet att hon inte kommer att ringa upp...
Hon som mamma pratade med sa dock att hon inte kunde se mig på någon uppbokad tid ännu. Det betyder att det inte kommer att bli inom den närmsta månaden...
Jag orkar inte mer!
Tankar
Att befinna sig i den stunden då du hör doktorn säga " Du har skolios och ska behandlas för det" kan man inte förklara. För det första tänker man vad är skolios för något? Hur kommer dem kommande åren att se ut? Vad händer om ryggen inte blir bätrre? Ja, massa tankar snurrar i huvudet på en. Doktorn ger en bunt papper där det står massa saker om skolios och skriver ner ett nummer till en Ortopedingenjör som man skall ringa och boka en tid hos. Då var det fruktänsvärda läkarbesöket över, tänkte jag.
Där sitter jag på bussen hem med mor min och träffar på ett par vänner och första tanken som slog mig var åh nej! Tänk om de frågar varför jag just hoppat på bussen i Huddinge Sjukhus och inte någon annanstans? Det orkade jag inte förklara när jag knappast själv visste vad skolios och korsett innebar. Jag ville inte prata om det. Mamma som satt bredvid mig säger" Du kommer att klara detta, även om det kommer bli jobbigt". Jag trodde henne inte då, för jag visste att detta skulle vara hårt, något somskulle ta kål på mig. Jag kände mig för svag för det. Cirkus 30 minuter senare är jag hemma, ligger på sängen och tänker: Nej! Jag vill inte genomgå det här, jag är alltdels för svag för det och det kommer att gå åt skogen. Jag klarar det inte! Där ligger jag med tårar i ögonen, droppe efter droppe rinner. Även om jag då inte visste vad skolios var anade jag ändå att det skulle bli hårt dem kommande åren, jävligt hårt. Det sista jag ville höra var att jag skulle korsettbehandlas då mitt självförtroende under den perioden var på 0 och jag kände mig smalast och fulast i världen och att jag sen skulle få en korestt gjorde mig ännu argare. Jag grät och grät och grät. Jag var den enda med skolios, ingen i min skola eller i mitt umgänge hade skolios vilket gjorde det förstås svårare för mig.
Någon vecka efter åkte jag till Olmed Ortoped med mamma där jag var patient till korettgubben Mats Hoffsten, vi skakade hand och gick in till ett rum där han skulle ta mått på mig och fixa en korsett. När jag blivit mätt fick jag vänta en timma tills den skulle bli färdig och under tiden gick jag runt på Ica eftersom det var så tidigt på morgonen var alla butiker stängda. Där går jag bland hyllorna och tänkte på ryggen, inte på vad jag ville äta. Jag kunde inte sluta tänka på ryggen, det gick bara inte. Tillslut var iallafall världens längsta timma slut och då fick jag testa den, det första som slog mig var att den satt så hårt runt om i kroppen och att Mats spännde den ännu hårdare och ritade nya streck på koresttbanden gjorde inte saken bättre. Han sade om en månad skall du vara uppe i dina 20 timmar per dygn, alltså skulle jag ha den en timma första dagen 2 timmar den andra osv. Det var jättejobbigt att vänja sig kan jag lova och att spänna den själv var totalt omöjligt. Mamma och brorsan fick alltid hjälpa mig men när jag äntligen nappade hur det funkade så var det ganska kul att stå där framför spegeln och spänna den.
Snart 4 år senare har jag ett leende på läpparna och kan faktiskt INTE tro att jag tagit mig igenom dessa 2 år med korsetten. Det var outhärdligt men nu står jag här korsettfri lyckligare än någonsin. Om JAG klarar det, klarar NI också det!
Med det sagt vill jag uppmana er att aldrig ge upp, även om ni känner er svagast i världen. Man vänjer sig med tiden och skall bara tänka positivt då allting blir så mycket enklare. Tänk på slutresultatet och hur stolta ni kommer bli över er själva! Kämpa på och ge aldrig upp, ni är starkare än vad ni tror och vinn över ryggen innan det blir försent. Som alltid finns både jag och Julia här vad det än gäller.
Hos Mats i väntan på min 3:e korsett tror jag att det var
Massa styrkekramar från
Bra att ha
Idag köpte jag dessa mysiga tofflor på H&M. Tänkte direkt att de skulle vara bra att ha på sjukhuset när jag ska opereras. Kan vara skönt att ha något på fötterna om jag fryser eller när jag ska upp och gå:)
Vad tycks?:)
Att vara
Ett fantastiskt fint mejl
Idag när vi kom hem från skolan hade vi fått ett sånt fint mejl. Vi kan inte med ord beskriva hur glada vi blir. Tack snälla Selma!
Hej,
mitt namn är Selma Hedlund och jag är 21 år och pluggar mänskliga rättigheter vid Lunds universitet. Min skolios upptäcktes sent, av en ren slump då jag bad mina föräldrar som var läkare att titta på min rygg då jag plötsligt mindes att skolsystern när hon undersökte mig året innan hade gett mig en lapp att ge till min mamma som var skolläkare, som såklart kom bort. Det visade sig att jag hade ca 30 graders skolios och jag fick har korsett ca 1 år, jag tror det var i åttan. Jag minns hur hemskt det var att prova ut den på sjukhuset, hur jag grät konstant i de två dagar som jag tillbringade där med mamma. Det kändes som att mitt liv var över och jag kände mig som ett freak. Jag vägrade ha den i skolan och fick istället gå raka vägen hem varje dag och stanna hemma varje helg eftersom jag inte ville visa mig i det för mina vänner och klasskompisar och att träffa killar kändes som en total omöjlighet. Jag minns det som att jag satte mitt liv på paus. Jag minns hur jag kände mig berövad på min frihet. Att inte kunna äta som vanligt, sitta som vanligt, röra sig eller slappna av. Alltid röda märken, alltid känna sig förhindrad och instängd.
Jag skulle aldrig vågat det ni vågar, jag är otroligt imponerad av er och hur ni lever era liv med korsett och skolios. Ni är så otroligt starka att jag sitter och lipar framför er blogg när allt kommer tillbaka och jag minns. Det är lätt att vänja sig av med korsetten när behandlingen är avslutad och nu lever jag vuxenliv i egen lägenhet med sambo, hund och studier, men jag påminns om den tiden ibland när jag provar kläder i provrum och det gör ont. Jag önskar att jag hade hanterat det som ni gjorde, ni är beundransvärda. Jag hoppas många tjejer därute finner tröst hos er! Jag vill hälsa dem och er att jag vet hur det är, och att det blir bättre. Frihetskänslan efter avslutad behandling är otrolig, ni kommer uppskatta allt så mycket mer, och ni kommer ha växt som människor.
Stor kram,
Selma
Hej,
mitt namn är Selma Hedlund och jag är 21 år och pluggar mänskliga rättigheter vid Lunds universitet. Min skolios upptäcktes sent, av en ren slump då jag bad mina föräldrar som var läkare att titta på min rygg då jag plötsligt mindes att skolsystern när hon undersökte mig året innan hade gett mig en lapp att ge till min mamma som var skolläkare, som såklart kom bort. Det visade sig att jag hade ca 30 graders skolios och jag fick har korsett ca 1 år, jag tror det var i åttan. Jag minns hur hemskt det var att prova ut den på sjukhuset, hur jag grät konstant i de två dagar som jag tillbringade där med mamma. Det kändes som att mitt liv var över och jag kände mig som ett freak. Jag vägrade ha den i skolan och fick istället gå raka vägen hem varje dag och stanna hemma varje helg eftersom jag inte ville visa mig i det för mina vänner och klasskompisar och att träffa killar kändes som en total omöjlighet. Jag minns det som att jag satte mitt liv på paus. Jag minns hur jag kände mig berövad på min frihet. Att inte kunna äta som vanligt, sitta som vanligt, röra sig eller slappna av. Alltid röda märken, alltid känna sig förhindrad och instängd.
Jag skulle aldrig vågat det ni vågar, jag är otroligt imponerad av er och hur ni lever era liv med korsett och skolios. Ni är så otroligt starka att jag sitter och lipar framför er blogg när allt kommer tillbaka och jag minns. Det är lätt att vänja sig av med korsetten när behandlingen är avslutad och nu lever jag vuxenliv i egen lägenhet med sambo, hund och studier, men jag påminns om den tiden ibland när jag provar kläder i provrum och det gör ont. Jag önskar att jag hade hanterat det som ni gjorde, ni är beundransvärda. Jag hoppas många tjejer därute finner tröst hos er! Jag vill hälsa dem och er att jag vet hur det är, och att det blir bättre. Frihetskänslan efter avslutad behandling är otrolig, ni kommer uppskatta allt så mycket mer, och ni kommer ha växt som människor.
Stor kram,
Selma
Skolios förr
Antar att det ska likna någon slags korsett. Vi ska vara glada att vi lever nu!
Ps. Glöm inte att bli medlem på den här sidan för att tjäna enkla pengar på din blogg!:)
När andra testar min korsett
Det här är från när två av mina kompisar testade min korsett när vi var på klätterläger. På den tiden var mina band så långa att nästan vem som helst kunde få på sig min korsett haha. Nu för tiden kan jag inte ens få på mig den själv.
Jaja, hur som helst. De tyckte att det var sjukt jobbigt och efter det fick jag mycket mer förståelse för min situatuon efter det:)
Ny kategori!
Nu har jag samlat i stort sett alla inlägg som handlar om korsett i en kategori som heter "Allt om korsett".
Så nu blir det alltså lättare för er som är lite extra sugna på att kika in inläggen som handlar om korsett:)
Säg gärna till om det är någon mer kategori ni saknar!
Tack för att ni är så snälla och stöttande! Kärlek
Återbesök!
Snart har det gått ett halvår sen jag blev korsettfri vilket betyder att jag ska på besök till sjukhuset igen för att se om ryggen blivit sämre eller bättre.
Och se vad som damp ner i brevlådan i veckan- en kallelse till röntgen. Det var på tiden, tur att dem skickade ett brev innan jag hann ringa upp dem liksom. Taggad tjej! Räknar verkligen ner dagarna nu. Oroad är jag allt, massa funderingar som snurrar i huvudet på mig. Har ryggen blivit värre? Kommer jag att få opereras? Vad sker härnäst? Åh nej, jag ska inte bry mig tills dagen jag är där, mår bara sämre då. 9 februari iallafall kl. 8.30 skall jag vara på plats i Huddinge Sjukhus för att röntgas. Väntar med spänning..
Och se vad som damp ner i brevlådan i veckan- en kallelse till röntgen. Det var på tiden, tur att dem skickade ett brev innan jag hann ringa upp dem liksom. Taggad tjej! Räknar verkligen ner dagarna nu. Oroad är jag allt, massa funderingar som snurrar i huvudet på mig. Har ryggen blivit värre? Kommer jag att få opereras? Vad sker härnäst? Åh nej, jag ska inte bry mig tills dagen jag är där, mår bara sämre då. 9 februari iallafall kl. 8.30 skall jag vara på plats i Huddinge Sjukhus för att röntgas. Väntar med spänning..
Att ta hand om huden under korsetten
Här är några tips för att göra korsett- processen enklare för dig:
Bada eller duscha varje dag.
Applicera tvättsprit med händerna på huden som är under din korsett. Alkohol i kombination med friktion av dina händer kommer att hjälpa att hårda upp din hud. (Det tar vanligtvis omkring 2 till 3 veckor när du börjar bära korsett.)
Ägna särskild uppmärksamhet åt något rosa områden som utvecklas där din korsett trycker mest. Den rosa färgen försvinner inom 30 minuter då du tagit av korsetten. Om den rosa färgen fortfarande är kvar mer än 30 minuter, kan du behöva justera din korsett.
Bär alltid en undertröja gjord av 100% bomull utan sömmar under din korsett, för att förhindra irritation och blåmärken som sömmar kan orsaka. (Många ortopeder erbjuder skräddarsydda tröjor som sträcker sig längs hela korsetten, med bara en vertikal söm ligger i centrum av ryggen därkorsetten är öppen.)
Bär din korsett så tätt som möjligt, om den sitter löst, är det mer sannolikt att den gnuggar huden och orsakar hudproblem.
Till en början, undvik att använda krämer, lotion eller andra pulver under korsetten eftersom de tenderar att mjuka upp huden, vilket kan leda till hudskador snarare än hårdnader.
Om du utvecklar hudproblem, kommer du inte att kunna bära din korsett tills huden läker, som vanligtvis tar flera dagar. Om detta händer, kontakta din läkarmottagning och / eller prova ut ortopediska hjälpmedel så fort som möjligt.
Bli inte rädd om du ser vissa delar av din hud blir mörkare. Detta är vanligt, och vanligtvis bleknar när behandlingen är över.
Luftkonditionering kan hjälpa till att hålla dig mer bekväm, värme och luftfuktighet gör det mycket svårt att hålla huden sval och torr.
Om din hud blir irriterad, tillämpa fuktad tepåse på irriterad hud. garvsyra i te främjar läkning. Detta kan göras 3-4 gånger om dagen, i 10 minuter åt gången.
Om du upplever något av följande, måste du eller dina föräldrar ringa din läkare eller annan sjukvårdspersonal:
Bada eller duscha varje dag.
Applicera tvättsprit med händerna på huden som är under din korsett. Alkohol i kombination med friktion av dina händer kommer att hjälpa att hårda upp din hud. (Det tar vanligtvis omkring 2 till 3 veckor när du börjar bära korsett.)
Ägna särskild uppmärksamhet åt något rosa områden som utvecklas där din korsett trycker mest. Den rosa färgen försvinner inom 30 minuter då du tagit av korsetten. Om den rosa färgen fortfarande är kvar mer än 30 minuter, kan du behöva justera din korsett.
Bär alltid en undertröja gjord av 100% bomull utan sömmar under din korsett, för att förhindra irritation och blåmärken som sömmar kan orsaka. (Många ortopeder erbjuder skräddarsydda tröjor som sträcker sig längs hela korsetten, med bara en vertikal söm ligger i centrum av ryggen därkorsetten är öppen.)
Bär din korsett så tätt som möjligt, om den sitter löst, är det mer sannolikt att den gnuggar huden och orsakar hudproblem.
Till en början, undvik att använda krämer, lotion eller andra pulver under korsetten eftersom de tenderar att mjuka upp huden, vilket kan leda till hudskador snarare än hårdnader.
Om du utvecklar hudproblem, kommer du inte att kunna bära din korsett tills huden läker, som vanligtvis tar flera dagar. Om detta händer, kontakta din läkarmottagning och / eller prova ut ortopediska hjälpmedel så fort som möjligt.
Bli inte rädd om du ser vissa delar av din hud blir mörkare. Detta är vanligt, och vanligtvis bleknar när behandlingen är över.
Luftkonditionering kan hjälpa till att hålla dig mer bekväm, värme och luftfuktighet gör det mycket svårt att hålla huden sval och torr.
Om din hud blir irriterad, tillämpa fuktad tepåse på irriterad hud. garvsyra i te främjar läkning. Detta kan göras 3-4 gånger om dagen, i 10 minuter åt gången.
Om du upplever något av följande, måste du eller dina föräldrar ringa din läkare eller annan sjukvårdspersonal:
- De delar av din korsett lossnat, spruckt eller är bruten;
- Delar av din korsett gnuggar, trycker eller nyper huden överdrivet, orsakar hudskador;
- Du utvecklar alltför stor svullnad ovanför eller under din korsett.
- Om måttliga besvär utvecklas till allvarliga eller ständiga smärtor, eller
- Du utvecklar sår under din korsett.
- Din läkare kommer också att ha några specifika rekommendationer för att behålla din korsett och skydda din hud. Var noga med att följa hans eller hennes instruktioner just för att maximera effekten av din korsett och för att hålla dig så bekväm och frisk som möjligt när du bär den!
Den här texten kommer HÄR ifrån, men är på engelska egentligen, så denna gången har google translate fått göra jobbet. Dock har jag försökt att ändra så att det är ganska bra grammatik och inte står brace och stag överallt istället för korsett haha.
Såhär kunde min mage se ut efter en dags användande av korsett. Prickarna på magen är efter lufthålen.
Svar till Lelle
Lelle <3 om Svar till läsare:
Hej!
Jag är en tjej som är 12 år,jag har haft min korsett sen augusti(2011) och jag har några frågor :)
Kan man ha bh när man har korsetten ?
Jag har min korsett i 22 timmar,kan man minska timmarna?Kan man minska så det blir nattkorsett?
När slutade ni ha korsett? skulle ni ha korsetten tills ni slutade växa?
Tacksam för svar ! <3
Svar:
Hej!
Ja man kan ha bh när man har korsetten men om du har en korsett som sitter väldigt högt upp (tex nästan på brösten) Så kan man be korsettgubbarna att såga ner den lite. Om du tycker att det skaver kan du använda en bandeu bh som inte har några byglar eller något sånt:) Om du har fått en korsett som du ska ha i 22 timmar innebär det att du fått en dagkorsett. Minska timmarna kan du bara göra när det är dags för avtrappning:) Du kan dock prata med läkarna angående en nattkorsett. Den ser inte likadan ut och den ska du bara ha när du sover. Prata med dom och se om din rygg passar en nattkorsett:)
Jag slutade med min korsett i Februari 2011. Då hade jag växt klart och det fanns ingen mening med att jag hade den. Hazal slutade med sin i Juni 2011 då hon också växt klart.
Korsetten får man ha tills man växt klart eller behöver en operation:)
Hoppas du fick svar på dina frågor!
Kram Julia!
Ett nytt år, ett steg närmare
Nu när vi passerat den där årsgränsen då vi äntligen är inne på 2012 känner jag att yaay, nu är det ju faktiskt inte så långt kvar tills min operation. Åtminstonde är det samma år vilket gör det lättare att härda ut! Enligt min läkare skulle den bli efter nyår-ca 6 månaders väntetid.
Det innebär att om de håller vad de sagt kommer det att bli i slutet av februari-Mars. Hörni, det är bara 2-3 månader! Gaalet alltså.
Det är kanske nu jag börjar inse det på riktigt att det inte är så lång tid kvar. Det är nu jag måste passa på att göra allt jag inte kommer att kunna göra efter. Gympa, flänga runt med kompisar,träna,och bara njuta av livet. - För det jag inte kunna göra fullt ut på ett tag efter, det är ett som är säkert.
Jag undrar också om jag kommer att hinna fylla 18 innan operationen eller inte. (26 mars). Ska jag fira min födelsedag på sjukhuset,i sängen hemma ute på krogen med vänner eller hur kommer det att bli? Jag vet också att de gör operationen på en måndag, och min födelsedag är på en måndag. Spännande och se om det krockar. För min del kan jag faktiskt säga att jag bryr mig inte om jag skulle opereras på min födelsedag. Det skulle vara världens bästa present! (Okej inte för att det är så stor chans att det blir just den måndagen, men ändå)
Hur som helst. Jag hoppas på att få ett brev från sjukhuset snart med en operationstid. Det gör mig galen att behöva vänta och vänta på ett datum jag inte vet än. Allt skulle bli lättare om jag hade en dag att se fram emot. Hur lång tid innan operationen fick ni er kallelse?
Har tänkt ringa dom och höra om jag inte hört något i Februari då det trots allt gått ett halvår.
Källa: Tumblr
Ps, jag vet inte varför all text är ihoptryckt utan nya stycken,det var inte så jag skrev det. Hoppas ni orkar läsa ändå haha!
Värkar!
Åh har nu under en veckas tid fått sådana himla värkar i nedre delen av ryggen. Jag antar nog att det beror på att jag strosat för mycket och då i flera timmar nonstop, utan att sätta mig ned. Ryggen fick då ta smällen och eftersom att jag är svag i ryggen får jag värkar ännu fortare. Fan vad det här är jobbigt alltså! Måste nog ta och ringa till sjukhuset i veckan, känner mig så himla orolig för att ryggen har ökat i stor mängd också. Nääe det här känns verkligen inte bra :( Åh vad jag hatar det här, katastrof!
Scoliosis is lame
Haha jag dog lite när jag såg den här, sååå rolig!
Dock har dom nog missat att det inte slutar sådär men jaja:)
Ryggen 2010 och 2011
Någon önskade före och efterbild på ryggen. Ja alltså den till höger är så som jag ser ut nu. Har blivit mycket sneare vad gäller axeln, skulderbladen och vid midjan ( lungorna?). Det blir bara värre med åren undrar hur fan det kommer se ut när jag blivit 20? Trots att jag växt klart undrar man ju. Åh känner mig så sned och ful haha! Nejdå, det kunde ha vart värre, ska vara tacksam för att jag ändå har en rygg och att jag liksom kan röra på mig. 
Och ja, sa ju att jag ökat i vikt! (y)
Konstigt att bilderna blev suddiga..