Jag mår mycket bättre!
Jag mår så mycket bättre nu! Inte för att jag ätit alvedon utan för att revbenet inte gör liika ont längre och musklerna i ryggen är mycket bättre. Nu har jag bara ont på natten vilket är väldigt skönt! Eller skönt är det ju inte men så mycket bättre!
På praktiken i torsdags var det väldigt tufft då man i princip inte får sitta en sekund. Redan vid 18:00 var ryggen helt slut och jag skulle sluta kl 22. Klarade mig hyfsat bra och fick gå hem strax innan 21, skönt! Idag är det dags för praktik igen men nu mår jag redan bättre än i torsdags så jag hoppas att det ska gå ännu bättre idag!
Bad Therese ta kort på ärret igår, inte världens bästa men här är några. Mitt nya ärr är väldigt smalt, det är mest det gamla som syns tycker jag själv!
En liten fråga till bättre kunnande
Om ärret vanligtvis är vitt och det är rött efter man solat, har man bränt det då haha eller försvinner det?
Gårdagens outfit
Såhär såg jag ut igår när jag skulle på studentfirande. Tycker det är så roligt med sådana klänningar för ärret ser lite ut som en fortsättning på dragkedjan.
Black and white
When something bad happens you have three choices. You can either let it define you, let it destroy you, or you can let it strengthen you
Äntligen är min tatuering gjord!
Som jag pratat om många gånger tidigare här i bloggen så har jag velat tatuera in något med betydelse efter min operation. Tog tag i det hela och bokade tid för någon månad sedan och nu är den äntligen på plats!
Tyvärr har jag inte så bra bilder då den är inplastad och blodig just nu men här har ni hur den såg ut när den bara var fastklistrad innan själva tatueringen var ifylld, samt efteråt med massa salva och kladd!
Jag var inte riktigt beredd på att det skulle göra så ont som det faktiskt gjorde! På vissa ställen så gjorde det så ont att jag bara ville skrika, medans det på andra ställen var helt okej. Som jag nämnt tidigare så är min hud överkänslig på ett par ställen, medans det på andra ställen knappt finns någon känsel alls! Jag säger bara en sak, skönt att det är gjort!
Ett år sedan min steloperation
Idag den 3 April 2013 är det ett helt år sedan jag stelopererade 9 kotor. Jag har varit stel i ett helt år, och jag tänker knappt på det!
När jag vaknade imorse var det många känslor och tankar som virrade runt i min kropp. Ett år. Ett helt år! Jag känner en enorm glädje över att sitta här och må så bra, något jag aldrig trodde att jag skulle göra där i sjukhussängen på uppvaket.
Snart är denna resa över, och denna dag är en milstolpe på väg dit!
Cheers to the miles it took to get here!
Mitt ärr snart tre månader post op
Ja, nu på tisdag (om en vecka) så är det tre månader sedan min andra operation. Jag har inte kunnat ta några bilder under den senaste månaden i och med att min kära iPhone fortfarande är på lagning efter fyra veckor...
Här får ni en bild iallafall! :) har bestämt mig för att skita i att man inte ska sola ärret och börja sola det lite lätt inför studenten. Vill helst inte ha tejp-bränna på studenten så det får bli så! Det enda som kan hända är att ärret blir rödare, men som no vet sedan innan bryr jag mig inte om hur mitt ärr ser ut :)
Julia och Julia + 10 månader
Idag fick jag äran att umgås med fina
Julia i stan. För att påminna er alla igen så är Julia den som sov hos mig på sjukhuset som också opererats två gånger! Vi började med en tidig bio, Ego fick det bli. . Så fin film, har velat se den så länge och idag fick jag äntligen chansen med finaste sällskapet!
Därefter styrde vi stegen mot Cubus där vi fastnade för det vi gillar mest- Pyjamasar.
.
Jag hade idag på mig min tröja med ett hjärta i ryggen och Julia ville ha en likadan så vi tog spårvagnen till frölunda torg och begav oss till New yorker där vi fastnade för det ena och andra. Det är så otroligt skönt att vi båda har lika röda ärr, och lika mycket ångest över om vi ska våga visa våra ärr eller inte. Vi förstår varandra på ett sätt som ingen annan förstår, det är så otroligt skönt att ha hittat Julia, en underbar människa som är så lik mig med det mesta! Med henne kan jag diskutera operation och skolios och allt som hör där till i timmar utan att någon tröttnar! Det känns som om vi hjälper varandra att komma vidare, någon slags terapi! Hittade ett snyggt linne också och som en slump var det ju slävklart en öppen rygg när jag vände på det, haha!
.
Efter att ha shoppat terapi-tröjor på New yorker köpte vi Sushi som vi tyvärr inte fick äta där utan ta med. Vi fick istället åka till centralstationen och sitta på en äkta parkbänk och försöka äta sushi med pinnar och plastskedar från pressbyrån. Det bästa var att se Julias tappra försök att äta, då det bara var andra gången hon åt sushi! Vi avslutade dagen med en efterrätt på Expresso house, mums!
.
I Mars planeras det övernattning med tjusiga pyjamasar i skövde hos Julia. Hur mysigt som helst!
Tack för en underbar dag <3
.
För övrigt är det idag 10 månader sedan min operation. Snart ett år, galet vad fort det gått!
.
I och med att min Iphone är på lagning har det tyvärr inte blivit så många bilder under dagen, men här har ni våra tjusiga tröjor med brustna hjärtan!
Kläder som visar ryggen
Fick häromdan en kommentar från en släkting när jag hade på mig en tröja med ett litet hål i ryggen i form av ett hjärta. Hon sa något i stil med:
- Har du på dig den tröjan för att visa ditt ärr?
Hon menade säkert inget illa men jag tog illa vid mig. Jag får ofta höra sånt från min syster och det gör mig ledsen. Det gör mig ledsen för jag vill precis som alla andra kunna ha sånna tröjor. Jag vill inte behöva ha täckande tröjor bara för att jag har ett ärr. Att jag gillar tröjor med öppen rygg har inget med mitt ärr att göra. Det råkar bara vara så att jag tycker det är skitsnyggt med sådana tröjor, och efter att jag opererade bort mitt födelsemärke har jag inte känt någon anledning till att inte ha det på mig, eftersom det var det som hindrade mig tidigare. Jag har väl på något vis också känt att jag ville vara lite tvärt emot och ha sånt som kanske inte skulle verka vara passande just på grund av mitt ärr.
Jag har tidigare känt att jag inte brytt mig, att jag haft de tröjor jag velat ha, men ju mer sådana kommentarer jag får ju svårare blir det. Tröjor med öppen rygg har åkt längre in i garderoben och jag känner inte alls för att använda dom längre, med rädsla för vad andra ska tycka. Det är tråkigt, väldigt tråkigt! Det är inte så att jag skäms över mitt ärr, inte alls! Däremot skäms jag över vad folk ska tycka och tro.
Jag finner bara ett ord. Jobbigt
Tyvärr har jag ingen bild på min tröja, men ni ska få se den någon dag. Den var ganska lustig när jag tänker efter, mitt ärr som gick tvärs igenom hjärtat gjorde att det såg ut som ett brustet hjärta.
Drygt 6 veckor post op
Såhär ser ärret ut nu! Det läker superfint och jag kan inte vara mer nöjd. Längst upp hade ärret blivit lite rött och irriterat av tejpen i Indien men det börjar gå tillbaka nu så det är skönt.
Sliten tjej
Kom hem från Indien i förrgår kväll och är fortfarande galet trött. Hoppas på att ha tid att kunna börja blogga lite mer under veckan nu!
Så länge så tänkte jag visa en bild på min rygg efter en dag på stranden!
Indien imorgon den 29/12
Ja som jag nämnt så åker jag ju till indien imorgon. Kl 12:55 lyfter planet och jag är redan nu galet nervös. Jag har tidsinställt ett inlägg som kommer upp under nyårsafton, men därefter kommer nog uppdateringen vara ganska dålig under de två veckorna jag är borta. Om jag får internet någonstans så ska jag försöka slänga upp ett litet inlägg då och då, men i övrigt ska jag och mina gruppmedlemmar blogga om vår resa och våra upplevelser på vår reseblogg som vi startat. Häär har ni länken till den -------->
Http://enresatillindien.blogg.se Länken är nu uppdaterad och funkar.
.
Medans jag är borta vill jag bara säga att ni får ha det så jättebra allesammans. Den 14 kommer jag hem och då bloggar jag så fort jag kan igen, så jag ska inte bli borta allt för länge! :D
.
Kraaaaam.
.
Ps. Såhär ser mitt ärr ut nu. Om två veckor kommer en ny bild upp med förhoppningsvis en lite brunare rygg och ett ännu finare ärr.
.
Fullt upp
Har knappt haft tid att kika in här på hela veckan då jag har jobbat och haft mig samt att det vart mycket runt omkring. Mår väldigt bra måste jag säga, och ända gången jag tar en tablett är på kvällen eftersom jag annars vaknar och har ont då man rör lite konstigt på sig när man sover. Dock tar jag inte en tablett varje kväll heller utan håller på och trappar ner på dom nu. Innan veckan är slut så är det nog slut på att äta tabletter för denna gång. Känns otroligt skönt. (Morfinet slutade jag med för längesen, det är bara citodon jag äter nu).
Sårskorporna är nu borta eftersom jag har otroligt svårt för att sluta pilla på sånt. Klådan efter förbandet har äntligen lagt sig också så det är ju skönt. Har vart på apoteket och köpt en ny tejprulle att ha i Indien, hade glömt hur hårt den satt, ajaj.
Jag ber om ursäkt för ännu en likadan bild, men som jag nämnt tidigare så är det bara för att jag vill kunna gå tillbaka i arkivet senare och se läkningsprocessen för att kunna jämföra med tidigare ärr.
Mitt ärr nu
Det blir många bilder på mitt ärr nu men det är för att jag vill kunna gå tillbaka och se hur det läkte osv. Jag är jätte nöjd med hur det läker, och att bada i Indien skulle inte vara några problem!
Om man jämför denna bilden mot den jag la upp för en vecka sedan är det stor skillnad!
Idag två veckor post op:
Klåda av förbandet
Efter att sköterskan på vc satt på det nya förbandet har det kliat jättemycket där klistret sitter. Själva såret kliar ju lite men det är ju för att det läker, men det är jobbigt när det kliar så mycket runt omkring. Igår hittade jag två förband som jag hade fått med mig efter förra operationen så jag bytte till det.
När vi tog av det gamla såg man att huden var irriterar av plåstret för det var röda plitor överallt där det suttit. Nu hoppas jag att klådan försvinner iallafall. Ärret såg jättebra ut också och hade läkt mycket sedan i onsdags. Nu är det liksom slutet och det är bara sårskorpor som ska ramla av.
Det mörka där nere är bara en skugga, så jag har alltså inget jätteblåmärke som det ser ut ;)
Bytt förband
Konstigt, det förra inlägget hade inte kommit upp!
Nu har jag varit på vårdcentralen och fått bytt förband. Allt såg bra ut enligt distriktssköterskan och hon tyckte att det hade läkt jättefint på bara en vecka så det känns ju bra! Hon sa också att det var viktigt att jag åt katrinplommon och drack lactulos mot magen. Hon tyckte också att det var viktigt att jag åt mycket nu för att det ska läka så bra som möjligt, då jag sa att jag inte hade någon matlust. Det kunde bero på att man blir förstoppad av alla tabletterna!
Försöker att äta, men om jag ska vara ärlig så har jag sedan jag kom hem i lördags bara ätit katrinplommon, lite äpplekaka och sushi igår! Jag ska försöka tänka på att jag måste äta nu!
Såromläggning
Imorse när jag vaknade åt jag en macka och gick sedan iväg och tog min första dusch sedan operationen. Det var grymt skönt måste jag säga! När jag tvättade mig kände jag tydligt att känseln hade försvunnit på ett par nya ställen utöver där känseln redan var borta sedan förra operationen. Tex över axlar, nyckelben och skulderblad kände jag nu att känseln ine riktigt var som förut.
.
Efter duschen la de om mitt sår och tvättade rent det. När de skrubbade med descutansvampen kände jag inte ens att de rörde vid mig på vissa ställen, och andra gjorde jätteont. Frågade också om de skulle ta bort de små tejpbitarna som satt över, och då sa hon att det gjorde hon redan. Haha jag kände absolut ingenting, en väldigt konstig känsla må jag säga.
.
Bad om att få en bild på det så att jag kunde se hur det såg ut också och det fick jag. Längst ner (till vänster) kan man se att en del av det gamla ärret är kvar. Man kan också se att det läcker lite där nere och det såg man ju redan innan eftersom förbandet nästan var helt mättat där nere. Nästa gång de ska titta på det är på mitt återbesök om en vecka eller vad det nu var.
.
Väntar på ronden nu för att få prata lite mer med en läkare. Har bara pratat med en läkare två gånger sedan jag kom hit och då var det typ bara om att jag var ledsen eller att jag hade ont, så nu ska jag passa på att få med mig lite information innan jag åker hem, vilket kommer att ske någon gång under dagen.
.
Mitt hb var imorse 98, så det går alltså sakta men säkert neråt. När jag kom hade jag 130, efter op 111, igår 102 och nu 98. Tog ett venöst och det visade 99 så ja 99 får vi väl säga då. Ska prata mer med läkarna om det, men det lutar väl åt järntabletter skulle jag tro.
Ärret
Ibland tänker jag på hur ärret kommer att läka efter nästa operation. Jag har nu kommit till den punkt där ärret precis har blekts så mycket som det nog någonsin kommer att göra och nu ska jag skära upp det igen. Utav de få jag pratat med som gjort en andra operation har ärret inte läkt så bra som första gången. Vet inte om det bara är en slump eller om det faktiskt beror på att ärrvävnad inte läker lika bra. Det återstår bara att se!
Skulle det vara så att jag får ett fulare ärr så skulle jag nog inte deppa så mycket utav det. Min rygg kommer aldrig att bli lika fin som de flesta andras och det har jag redan accepterat :)
Så här ser mitt ärr ut nu snart 8 månader post op. Det är svårt att få med på bild hur det egentligen ser ut men det här är nog det närmsta jag kan komma.
Det går bättre nu
I början av min praktikperiod kunde jag knappt stå när jag kom hem, så ont i ryggen hade jag. Jag låg i min säng och vilade tills jag skulle sova. Nu är det mycket bättre, jag får lite ont, men inte alls som innan. Jag tror att man måste vänja sig vid att stå upp så mycket om dagarna. Även smärtan vid vänster skulderblad har försvunnit. Tror att den beror på en av övningarna jag fick av sjukgymnasten, för varje gång jag gör just den övningen har jag fått ont igen och det sitter i i typ 2 veckor.
Jag har också tänkt på hur mitt ärr ser ut. Det är väldigt blekt nu så jag tror inte att jag behöver tejpa det när jag åker till Indien. Får se hur jag gör men det skulle vara skönt att slippa! Tejpen släpper bara när man är varm och svettig iallafall haha!
När livet inte är som man vill att det ska vara
Har hoppat in och jobbat två pass på jobbet denna veckan. Första dagen kom jag hem med ont i ryggen och tänkte att det kanske var en slump. Idag kom jag hem efter en lång dag med ont i ryggen. Varför kan jag inte få må bra någon gång. Jag blir så ledsen. Jag har världens bästa jobb med världens bästa barn, och jag kan inte njuta fullt ut. Jag vill kunna må bra, jobba med det jag älskar att göra utan att behöva ha ont i ryggen.
Grejen är den att jag gör inget krävande. Spelar spel, städar, duschar, hjäper till vid toalettbesök, påklädning osv. Jag lyfter alltså inte tungt, men ändå gör det så förbaskat ont. Det första jag kände var när jag hjälpte till vid en dusch. Stog lite lätt framåtlutad med armarna utsträckta framför mig en stund och arbetade. Fick ont på vänster sida i höjd med bhn i vänsterkanten av ryggraden. Har haft ont där ett par gånger tidigare även då när jag böjt mig fram. Sen har det fortsatt. Den dagliga smärtan vid högra överdelen av staget gör mer och mer ont.
Ska tillägga att jag på det stället kan känna ca 10 cm av mitt stag genom huden likt en rundad pinne, samt ett par skruvar lite här och där. Det liksom sticker ut eller vad man ska säga. Det gör så sjukt ont, jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv längre. Hur ska jag klara av att jobba när jag slutat skolan? Hur ska jag klara av att leva ett normalt liv och göra det som jag drömt om sedan barnsben- Att bli sjuksköterska?
Det är inte ofta jag skriver deppiga inlägg. Många av er kanske vet att jag oftast vill vara positiv. Idag kände jag helt enkelt inte för det. Idag ville jag skriva vad jag
Egentligen känner. Punkt.
Samtidigt kan jag känna att jag ibland framställer mig själv som negativ här i bloggen. Jag har varit gnällig, haft åsikter och synpunkter. Jag vill inte att folk ska få fel intryck av mig. Jag vil inte att folk ska tro att jag är arrogant eller naiv på något sätt. När jag kommer till hela min skoliosgrej kan jag ibland känna mig lite bitter. Jag har haft om jag får säga det själv otur med väntetider, läkarbesök mm. Ingen som tog mig på allvar, sen upptäckt osv. Det har fått mig att bli lite bitter. Bitter men ändå tacksam. Jag är bitter över att jag haft otur. Thats it. Vissa har tur, får hjälp snabbt, livet går deras väg helt enkelt. Det har inte
alltid gjort det för mig.
Osammanhängande inlägg hejhej!
Ännu en sån här tråkig bild.... Ville bara med denna bild visa att jag lyckades få lite färg under gårdagens solning. Jag har alltså byggt på min otroligt fina tejpbränna ytterligare lite. Dock syns det inte så mycket eftersom ljuset är konstigt samt att jag har otroligt fina tröjsträck efter att ha legat på rygg hehe.
