Idag har jag spenderat min dag på Sahlgrenska för ännu ett återbesök. Ett återbesök som jag trodde var mitt sista men jag skulle visst dit en gång till i november i och med att dom räknar från andra operationen också.

Hur som havet. Dagen började dåligt med att bussen körde förbi min hållplats pga att den redan var full av dagisbarn. Fick en hjärtattack och var säker på att jag skulle komma försent till Sahlgrenska. Dock har jag snabba ben och jag lyckades på något vis glida in 5 min innan avsatt tid. Perfekt.

Fick gå på röntgen och därefter vänta och vänta på Rune. Det var lite förseningar och många före mig så efter ett par timmar fick jag komma in. Han hade med sig någon läkare från Brasilien eller liknande tror jag men han presenterade sig aldrig. Allt gick lika fort som vanligt, tyvärr måste jag väl säga. Rune är toppen på sitt jobb men man får inte en syl i vädret innan han är påväg ut. Fick även denna gång säga till två gånger om att jag inte hade frågat färdigt. Hade önskat att han kanske frågade om jag hade några frågor innan han skulle gå. Känns så dumt av mig att behöva näst intill be honom stanna för att jag inte är färdig.

Annars är personalen underbar. Glada och trevliga och det är alltid lika kul att få träffa dom och prata lite. Jag frågade Rune om han hade fått brevet som jag och Julia skickade och jajamen det hade han fått och han tackade för det. Kul att det kom fram!

Vad som sades då på dom sekundrarna han stannade haha. Vi var båda nöjda över resultatet efter förra operationen att smärtan hade försvunnit helt! Tummen upp för det. Sen så tog jag ju upp mitt onda skulderblad som jag haft i så många år nu. Vi kom överens om att Karin, sjukgymnasten nog var mer ämnad för att hjälpa mig med det men Rune kollade igenom och klämde lite utan att komma på något specifikt om vad det kunde vara. Han skrev ut en remiss till en sjukgymnast åt mig så här ska börja tränas! Han sa även att svanken nog var en Vanesak och att jg kunde träna upp även den.

Fick med mig mina röntgenbilder och en remiss hem. Rune skickade mig till Karin efteråt där hon kollade igenom lite och föreslog akupunktur. Det är något som jag själv funderat på så det ska jag verkligen testa för att se om det kan hjälpa mig mot min smärta. Hon skickade med mig ett papper hem med olika sjukgymnaster i Göteborg så jag får ringa någon av dom i veckan. Får bara bestämma vilken av alla som passar mig bäst och som jag vet är bra på sin sak.

Jag frågade om det finns något jag inte får göra och nej det var det inte och jag fick också jobba med vad jag ville. Förklarade att en viss person ifrågasatt min arbetsförmåga pga min ryggoperation och det sa han att det var inget som skulle stoppa mig från att jobba med vad jag ville. Det känns skönt att höra. Ingen ska säga till mig att jag inte borde ta ett jobb eller liknande pga ryggen, det vet jag nu.

Kort sagt så var det en bra dag och det känna skönt att få gå vidare med mitt skulderblad för en gång skull och inte bara fokusera på det andra som stått i vägen tidigare med korsett och operation som tagit all fokus.

Såhär grymt rak är min rygg nu! Helt otroligt hur bra resultatet blivit. Jag hade inte förlorat något av att ta bort staget så jag har samma grader nu som innan andra operationen. Kunde inte vart nöjdare!

Det gick väldigt fort idag! Hade tid kvart i och kom in runt 5 i tror jag. Rune var försenad så de som var före mig i kön så att säga gick för att fika, men då kom Rune och jag fick komma in tidigare haha.
Sköterskan tog bort mitt förband och samtidigt kom Rune in. Han frågade bara lite om hur det kändes, om jag fortfarande hade ont och jag svarade att jag hade känt av samma smärta som
Innan men att jag hoppades på att det skulle gå över. Han tittade lite på min rygg och jag fick visa vart det gjorde ont. Han sa att smärtan säkert skulle försvinna, och jag hoppas verkligen att den gör det.
.
Vi pratade även lite om Indien och han sa att det var inga problem att åka för allt såg jättebra ut och var helt retningsfritt så det är ju skönt. Jag frågade om jag behövde någon antibiotika när jag åkte dit men det tyckte han inte heller så jag litar på det då. Allt går väldigt fort när man träffar Rune. Jag hade en del frågor som jag tänkte ta upp men hann inte med en enda, för när man väl sitter där så känns allt plötsligt så oviktigt. Vi pratade lite om Indien och vart jag skulle åks osv, så han är lite intresserad av att prata men oftast blir det inte så mycket om själva ryggen.
.
Jag frågade vad som fanns att göra om det skulle vara så att smärtan skulle finnas kvar, och han sa att jaaa det är mycket tveksamt till att de skulle kunna hitta något fel, men att man skulle kunna starta en utredning isåfall, men ja väldigt tveksamt till att det skulle visa något eller att de skulle hitta något fel eftersom det inte fanns så mycket kvar som kunde vara fel. Med de orden så hoppas jag så innerligt att smärtan ska försvinna nu, för ett nästa steg finns det knappt. Han sa att jag skulle få återbesök i slutet av vårterminen, hade hoppats på att kanske få komma tillbaka om tre månader så att de kunde följa upp smärtan, men jaja. Det blir nog bra.
.
I all hast glömde jag att berätta för Rune att jag fått problem med min hand efter pvk:n som jag hade (nålen i handleden på sjukhuset). Några dagar efter att de dragit bort nålen så började jag få ont från där nålen suttit och som en strålande smärts ut mot tummen och ovanpå handen. Varje gång jag kommet när med något så bränner hela handen till och det gör skit ont. Fick en salva på sjukhuset eftersom jag sa att jag inte ville att det skulle bli inflammerat, men den har inte hjälp något värst mycket.
.
En sköterska skulle sätta lite tejp på mitt ärr så jag sa till henne att jag hade ont i handen och jag fick följa med till Rune som kollade lite snabbt på den. Han sa att jag hade fått en tromboflebit vilket innebär en inflammation i venen (blodkärlet) eller något liknande. Han sa att de brukade använda en salva mot det som hette hirudoidsalva, men han visste inte om den var receptfri så sköterskan fick fråga Sara, som trodde att den skulle vara receptbelagd så Rune skrev ut en sådan till mig. Nu när jag hämtade den såg jag att det var en likadan som jag hade fått från sjukhuset men det är väl bara att fortsätta använda den och hoppas på att det går över, för det är jobbigt att inte kunna använda handen ordentligt.

.

Igår när jag kom hem hade jag fått ett brev från Sahlgrenska. Jag blev rädd att dom hade skjutit fram min tid ytterligare eller något liknande när jag såg brevet på min säng. Dock var så inte fallet, tiden var ändrad, men till två dagar tidigare! Jippi! Det är alltså den 21 jag ska dit nu istället för den 23 :) det är min första riktiga dag på praktiken men äsch, jag har ju inte långt att gå direkt ;) Det roliga är att just den dagen ska jag dit, Janna ska dit och en tjej vid namn Jennifer ska också dit. Både Jennifer och Janna ska dit på inskrivningsdag inför deras operation. Båda två kommer jag att få träffa på avdelningen veckan därpå när jag praktiserar och de har opererats. Jättekul tycker jag! Nere på mottagningen dit vi ska den 21 brukar jag alltid se skoliostjejer. Dock brukar jag aldrig känna igen någon. (Kristin din buse som aldrig sa till hehe). Denna gången är det två ansikten jag känner igen ;)

Samtidigt som man får en kallelse till sjukhuset första gången efter tex en remiss från skolsyster så får man hem ett häfte med lite frågor om ens rygg osv. Dom frågar lite om man har ont i ryggen, lätt blir trött i ryggen osv. Jag kommer inte riktigt ihåg det var ju ett tag sedan nu hehe.

Iallafall, när jag skulle svara på de där frågorna kände jag mig så löjlig. Jag tänkte att varför skulle jag sitta och fylla i ett sånt där ,jag hade ju inte ens skolios jag hade ju bara lite sned rygg.
Innan jag kom dit var jag helt säker på att skolsyster skickat dit mig i onödan, mest för att jag gnällt över att jag hade ont i ryggen.

Väl därinne på röntgen fick jag följa med personalen in i rummet där de kollar på bilden på datorn. Dom pratade lite och sen visade dom mig röntgenbilden. Jag blev jättechockad när jag såg att min ryggrad slingrade sig som en orm. Det var långt ifrån vad jag hade tänkt mig att "sned rygg" såg ut som.
Ändå övertygade det mig inte om att jag hade skolios. "Det där kanske inte var så farligt" tänkte jag.
Först när Klas kom in och berättade förstod jag. Jag kommer fortfarande ihåg vad han sa.
- Du har en skolios, en ganska kraftig sådan faktiskt. Den ligger på 30 grader som räknas som Grav skolios.

Hahaha gud vad förvirrad jag var den dagen. Tanken hade inte ens slagit mig att jag skulle kunna ha skolios, jag hade aldrig märkt av det själv.
När jag fick se en korsett för första gången inne på sjukgymnastens kontor trodde jag att den var till för 5 åringar, den såg så liten ut. Jag trodde att hon kanske inte hade någon i min storlek att visa. Det gick jag och trodde ända tills jag fick komma till Janne för att prova in min korsett 1 månad senare, HAHA var det ett skämt? Skulle jag få på mig den där lilla saken?

Tydligen så fick jag det, och allt gick toppen haha.
Än idag kan jag fortfarande gå och tänka att det kanske blivit fel på röntgenbilderna, jag kanske har stått snett eller nått haha. Min rygg känns inte så sned om jag känner på den. Haha, hört att det kallas förnekelse, en slags försvarsmekanism för att skydda sig mot ångest. Eller vad säger ni OP2A ?, som förövrigt läser bloggen allihopa nu efter lite googling på lektionen haha...

Slänger väl in en bild på min första röntgenbild också även fast ni sett den 1000 gånger;)

Mats ( ortopedingenjören som fixar min korsett) ringde mig under veckan och ville att jag skulle komma dit. Så jag var där igår och fick en ny korsett som jag haft sen i maj. En bra bit har jag iallfall växt, cirka 10 centimetrar, så det var dags för en ny. Väl där kollade han på ryggen och tyckte att allt såg hyfsat bra ut, men att korsetten var liten över bäckbenet. Tog cirka en timma för honom att göra en ny Armon ( smeknamnet på min korsett). Armon satt bra igår men nu skaver han jättemycket, det är ju så med nya korsetter. Jaja, får väl återkomma om det är något.

Här har ni iallafall lite bilder som jag tog:

tog farväl av gamla Armon, haha.


Såhär kan det se ut i väntan på att Mats hämtar en ny korsett och jag prövar för att se så allting sitter bra.