Skav från ryggen. Skav som gör att jag först inbillar mig att det är bhn som skaver. Knäpper upp bhn i tron om att det ska bli bättre, inser att smärtan sitter under huden inte på. Uh. Varför. 

Ett helt år har gått sedan en av de bästa dagarna i mitt liv! Det var den 27 Augusti 2012 som jag fick vara med min läkare Rune Hedlund under en skoliosoperation och se varenda litet steg av hur det gick till att göra en rygg rak. Jag önskar att jag kunde få uppleva den dagen igen. Riktigt spännande! Såå Grattis till årsdagen Jennifer ;) 

 

 

För ett år sedan var jag i full gång med min praktik på avdelning 16 på Sahlgrenska. Nu går jag snart ut på praktik igen fast denna gång som sjuksköterskestudent. Håller ni tummarna med mig för en ortopediplats? ;)

Tänk vad snabbt tiden går ändå! Hur oerfaren och kass jag var för ett år sedan under min praktik. Önskar att jag hade lite i bagaget när jag kom dit så att jag kunde gjort bättre ifrån mig, men så är det väl. Man kan ju inte kunna något utan att ha lärt sig det först :)

 

 

Nu när jobbar så mycket och lyfter tungt känner jag hur viktigt det är att tänka på hur man lyfter och vilka tekniker man använder. Jag har väl hela tiden haft inställningen om att min rygg ändå är ihopskruvad så att jag inte kan skada den ändå, men det är väldigt lätt gjort att man skadar ländryggen, vilket jag har fyra o-opererade kotor i. Jag kan få diskbråck och liknande precis som alla andra där, och dessutom ligger det mer press på de kotorna pga av det opererade området ovanför. Det är viktigt för ALLA att man lyfter rätt. Vi vill inte skada ryggen och få mer ont än vad vi redan har, eller hur? 

 

Ska ni lyfta något- Böj på knän och ha en rak rygg. Lyft aldrig och vrid samtidigt. Ska man lyfta något i sidled så rör då på knän och höfter, inte ryggen. Vi har bara oss själva att skylla på annars när vi blir äldre och har kassa ryggar! Mycket viktigt kära vänner! 

På jobbet lyfter vi väldigt tungt och vi får dra mycket i patienter i olika vinklar. Jag försöker alltid att höja upp sängen innan jag drar i någon osv för det avlastar ländryggen. Ofta sliter vi dock ändå då vi kanske ska förhindra att patienter ramlar vid förflyttningar osv. Hur mycket man än försöker går det inte alltid att undvika att det blir fel. Många av mina arbetskamrater klagar över ryggsmärta och många har problem dagligen. Jag vill inte hamna där. Jag vägrar. 

Igår på jobbet kom vi in på onda ryggar och efter lite prat så berättade jag om min rygg för de somm jobbade md mig just då. De fick se bilder och känna på min utstickande skruv och de var mycket fascinerade över hur duktiga läkarna är på att fixa sånt här. Fick ju självklart frågan om hur det går för mig att lyfta så tungt som jag gör där, men jag sa att det går bra, för oftast gör det ju det. 
Dom sa att ja det märks ju ingenting på dig iallafall att du har opererat ryggen. De sa även att om jag hade klarat av att jobba på den avdelningen med min rygg kunde jag klara av vad som helst, för det är en av de tyngsta inom hela vården så det känns ju skönt! Skönt att de inte dömde mig för att inte göra ett lika bra jobb pga min rygg. 

Jag blir så sur på min rygg. Känner av (vad jag tror är skruvskav) allt oftare. Igår var jag och badade och fick väldigt ont just på det stället av att simma. Tänkte att det kanske bara berodde på att jag var trött i ryggen eller hade spänt mig. Var och badade i morse igen och samma sak var det då! Jag som hade planer på att börja simma i höst för att stärka ryggen! Det är ju lätt om det ska göra ont varje simtag man tar. Även hicka och djupandning känns. Fy, hoppas det blir bättre. Inte kul att ha det såhär. 

Idag lagom till eftermiddagsfikat på jobbet kom det som en blixt från klar himmel, skav från en skruv. Jag har mått bra under nästan hela sommaren, knappt känt av ryggen alls och nu kom det från ingenstans. Skav som jag kan beskriva som likvärdig med den smärta jag hade i höstas på andra sidan. Har känt det någon gång innan, så tråkigt när det kommer och förstör dagen. Jag hade glömt hur ont det kan göra, hur jobbigt det kan vara. Smärtan griper tag i hela mig och gör mig ledsen. Känner mig lurad av min egna kropp, sviken. 
/Nerbäddad och besviken Julia

Ps mer detaljerad info om skoliosträffen imorgon! 

Haha fick höra från min syster idag att någon hade frågat om henne genom en vän. Denna killen hade sagt, jaha du känner therese? Är det hon eller hennes syster som gjort något med ryggen? 
När man träffar gamla bekanta tex klasskompisar osv får man alltid frågan, hur är det med ryggen då? Eller är du du som opererat ryggen? 

Minns en gång strax efter min operation när det satt ett par killar och tjejer från min högstadieklass bakom mig i bussen (vill tillägga att vi aldrig pratar). Dom alla hade druckit lite och fick syn på mig och skulle fråga direkt om det var jag som hade opererat ryggen och frågade hur det gick och blabla haha. Jag blir lite full i skratt varje gång ;) 

Jag tror allt har att göra med att jag vart väldigt öppen med det, pratat om det, lagt upp bilder på facebook och instagram mm. Jag har inget emot att jag blir kopplad till ryggen i den benämningen haha i och med att jag själv skapat det. Dock tänker jag inte på det så ofta utan det blir lite som ett uppvaknande varje gång någon påminner mig om att jag opererat ryggen :) / Fluminlägg från en trött Julia

Janna min kära Janna har bokat biljetter med mig från Göteborg till träffen den 27! Jag hoppas på att ännu fler droppar in med tiden fram tills dess :D Än så länge är det ca 10 stycken som sagt att de vill komma, men vi siktar på ännu fler :D Om ni vill komma skulle det vara jättekul om ni skrev ett meddelande till mig på facebook om ni har mig där med ert mobilnummer, eller mejla [email protected] om ni inte har mig på fb eller redan har mitt mobilnummer vill säga :) Jag ser fram emot den 27 då jag får träffa några av er som läser bloggen! :) 

Då var biljetterna bokade till stockholm den 27! För er som åker från Göteborghållet har jag tagit ett tåg som går 6 på morgonen och som är framme 10:24 i stockholm med ett byte i hallsberg :) Hem gick sista tåget vid 18:14 så det var jag tvungen att ta även om jag hade önskat att kunna ta ett senare! Vill någon haka på och åka tillsammans är det bara att höra av sig :)

Den 27 Juli är det alltså spikat att det blir skoliosträff i Stockholm! Vi vet att många av er önskat lite olika datum men vi kan tyvärr bara göra vårt bästa utifrån våra fullspäckade jobbscheman! Vi hoppas trots detta att så många som möjligt kan komma så att vi kan göra dagen till den bästa! För er som inte kan komma, vi ska försöka fixa en i vinter också så deppa inte ihop helt :D

Jag (Julia) Kommer att åka till stockholm över dagen så är det någon mer som vill åka från Göteborg kanske vi kan åka tillsammans :) Vi hade tänkt oss att vi börjar vid 13 tiden kanske om det funkar för alla.

Nu håller vi alla tummar och tår för att så många som möjligt kan komma! Skriv gärna här om ni kan komma :) Kraaaaam från oss båda!

 

Idag den 28 Juni är det hela tre år sedan jag låg på Sahlgrenska och fick min korsett! Kom på det häromdan och blev väldigt chockad över att det gått hela tre år! Sjukt. Kommer ihåg dagen som om den var igår. Det var första gången jag var inlagd på avdelning 16, och över huvud taget första gången jag var inlagd på sjukhus och hade kontakt med sjukvården på det viset. Det var dagen jag stundvis kände mig som världens ensammaste, helt ensam utan någon som jag kände skulle jag gå igenom första dagen och natten med min korsett. Turligt nog fanns ju Sara karlsson och hennes mamma där. 

Det var den värsta natten i hela mitt liv. Den smärtan och ångesten har jag aldrig tidigare upplevt. Jag var inte van att sova på det viset som krävdes och jag hade ont överallt. Värst var det när jag låg på mage och försökte vända mig genom att resa överkroppen. Det tog stopp och gjorde ont vid skulderbladen där korsetten slutade. Aj. Jag grät den natten och sov inte många timmar. När morgonen kom ville jag bara att mardrömmen skulle ta slut, att jag aldrig mer skulle behöva ha en sådan hemsk natt. Underbara sjukgymnasten bogdanca tröstade mig då som hon även fick göra många gånger efter mina operationer. 

Jag kommer alltid minnas den dagen. Den 28 Juni 2010. Det var grejer det! 

 

Jag sitter och pratar med Hazal i telefon och vi försöker planera in för en eventuell skoliosträff i sommar i Stockholm. Vi hoppas på att få ihop en liten träff precis som vi gjorde förra sommaren! Eftersom vi båda jobbar mycket denna sommaren har vi haft svårt att hitta tid då vi båda kan, men vi har hittat en vecka som vi preliminärt kan!

 

Vi har tänkt oss lördagen den 27 juli om Hazal får ledigt från sitt jobb. Vi skriver alltså ut detta datum preliminärt än så länge men hoppas på att det kan bli den dagen. Vi tänkte oss denna gång att vi vid fint väder skulle hålla till vid parken rålis (rålambshovsparken) och ha lite picknickmys och allmänt skoj! Har ni några andra förslag och idéer är det bara att kommentera! 

Nu håller vi tummarna att vi kan lösa detta! Vi kommer att skriva mer så fort vi hört mer om Hazals schema! Tills dess bjuder vi på en bild från förra sommarens skoliosträff i stockholm! :)

 

Häromdagen när jag jobbade så stod jag inne i ett patientrum och fyllde på skåpen med diverse kläder osv. En äldre dam satt i sin säng lite längre bort och betraktade mig en bra stund. Efter en stund säger hon:
- Jag måste bara få säga en sak. Du är så fin, så fin och så rak i ryggen! 

Jag blev full i skratt när denna lilla damen gav mig en så fin komplimang, för det var något av det finaste hon kunde säga till mig! Jag tackade så mycket men sa att jag inte riktigt kunde ta åt mig äran för det då jag hade opererat ryggen så att min rygg var så rak ;) Den kommentaren kunde jag leva på resten av dagen, blev så glad över att för en gång skull få höra att man har fin hållning efter alla dessa år! 

 

 

Vare sig man ska få en nattkorsett eller bostonkorsett så är det många frågor som snurrar i huvudet och man är nog ofta lite rädd och orolig för vad det hela kommer att innebära. Där av har jag tänkt skriva ihop ett litet inlägg till er som ska få korsett där ni kan få svar på era frågor utefter min synvinkel. 

Jag tror att det är viktigt att man går in i det hela med en positiv syn på korsetten. Fokusera på att korsetten förhoppningsvis kommer att hjälpa dig och förhindra en eventuell operation eller en större krök över huvud taget. Jag tycker också att det är viktigt att man berättar för sina vänner att man ska få en korsett och berätta vad det är för något. Går man ut med det redan från början slipper man pressen av att gömma korsetten för sina klasskompisar vid exempelvis gympa eller bara under en vanlig dag under kläderna. Ingen kommer att tycka att det är konstigt om man själv inte gör det till något annorlunda. Dessutom är det många som säkert är nyfikna på din korsett och kommer att tycka att den är lite häftig! Underskatta aldrig stödet från dina vänner :)

De första dagarna kommer att vara tuffa. Beroende på vart i landet man bor ser behandlingen lite olika ut de första dagarna. På en del ställen får man korsetten på sjukhuset och får åka hem samma dag. På andra ställen får man sova över en natt på sjukhuset där de kontrollerar att det funkar bra med korsetten och även en kontrollröntgen under morgonen när man sovit med korsetten hela natten. Jag vet också att man någonstans i landet får ligga inne på sjukhuset i en hel vecka när man får korsett, men det är nog väldigt extremt och inte så vanligt. Det är nog bara vad jag vet ett sjukhus i hela landet som gör så. Jag vet inte riktigt vad man kontrollerar under hela veckan men om någon vet så får ni gärna kommentera :)

Oavsett hur de första dagarna ser ut så kommer det fortfarande att vara tufft. De första två nätterna var enligt mig de värsta i och med att kroppen inte är van att vara instängt i ett hårt plastskal. Det trycker och gör ont lite här och var och man funderar på hur man någonsin kommer att vänja sig vid denna oerhört obekväma sak. Dock blir man ganska förvånad över hur snabbt man vänjer sig vid korsetten. De första dagarna trappar man upp till fler och fler timmar per dag (Vid bostonkorsett) och man behöver där med inte vänja sig vid 23 timmar per dygn direkt som tur är. Efter några dagar klarar man av att ha på sig korsetten under alla de timmar man ska (vilket kan variera beroende på vart i landet man behandlas). 

Det är viktigt att fortsätta använda korsetten även om den känns obekväm och trycker. Ju mer man använder den ju mer vänjer sig kroppen vid den och anpassar bröstkorgens form efter den. Efter ett tag kan man till och med glömma av att man har korsetten på sig och det kan till och med vara svårt att sova utan den för att man är så van vid den. 

När det kommer till kläder kan det vara lite jobbigt att hitta några som passar bra över korsetten. Jeans osv kan också vara svårt då man tvingas välja om man vill ha dem under eller över korsetten. Ska man ha dom över kan det vara svårt att få midjan att passa i förhållande till benstorleken på byxorna, och ska man ha dom under kan det bli trångt under korsetten och skava. Jag rekommenderar starkt tights och liknande som jag alltid hade under korsetten. När jag hade dom över så gled dom av när man böjde sig fram vilket inte var så bekvämt enligt mig. Nackdelen är dock att man måste ta av sig korsetten när man ska på toa om man har byxorna under hehe.

När det kommer till tröjor kan man om man inte vill att den ska synas (vilket inte behöver vara så för alla) kan man ha tröjor som inte sitter jättetight. Det som jag tyckte var lite krångligt var att korsettlinnet man hade under korsetten ofta syntes under tröjorna. Man kan tex inte ha ett vanligt linne eller liknande eller vissa klänningar då korsettlinnet sticker upp under. Där av rekommender jag att man antingen har ett vanligt tunnt linne från exempelvis hm eller att man klipper av ett av alla sina korsettlinnen och syr om det till ett tubtopplinne (Har visat hur man gör HÄR)

 

Oavsett om man har Boston eller nattkorsett kan det vara jobbigt om man som lite yngre ska sova hos kompisar eller liknande. Man är ensam om att ha en stor plastgrej och många väljer att lämna den hemma för att man skäms. Därför vill jag ännu en gång poängtera hur viktigt det är att vara öppen med det från början för då blir det inte konstigt bland kompisarna när man ska sova över hos någon eller liknande. 

Slutligen vill jag säga att det är viktigt att man använder korsetten så mycket som möjligt även om det är svårt. Det kommer att komma stunder där man bara vill kasta ut korsetten genom fönstret och aldrig mer se den. Det kommer komma stunder då man gråter sig till sömns för att man har ont eller bara hatar korsetten. MEN, i slutändan när man äntligen är färdigbehandlad, kommer det att vara värt varenda tår och jobbig sekund. När man blir av med korsetten har man all rätt i världen att vara stolt över sig själv, för man har klarat något som inte många andra har gått igenom. Tänk positivt även i de svåraste stunderna! 

Har ni några frågor eller bara vill prata så får ni gärna lämna en kommentar eller mejla mig! Säg gärna till om det är något ni saknar i inlägget. Har en ny kategori här i bloggen nu som heter "Till dig som ska få korsett". Den är till för att man enkelt ska kunna hitta svar på sina frågor om man ska få korsett och undrar något. 

 

Kram och lycka till med din korsett!