Äntligen är min tatuering gjord!

Som jag pratat om många gånger tidigare här i bloggen så har jag velat tatuera in något med betydelse efter min operation. Tog tag i det hela och bokade tid för någon månad sedan och nu är den äntligen på plats!
 
Tyvärr har jag inte så bra bilder då den är inplastad och blodig just nu men här har ni hur den såg ut när den bara var fastklistrad innan själva tatueringen var ifylld, samt efteråt med massa salva och kladd!
 
Jag var inte riktigt beredd på att det skulle göra så ont som det faktiskt gjorde! På vissa ställen så gjorde det så ont att jag bara ville skrika, medans det på andra ställen var helt okej. Som jag nämnt tidigare så är min hud överkänslig på ett par ställen, medans det på andra ställen knappt finns någon känsel alls! Jag säger bara en sak, skönt att det är gjort! 
 

Ett år sedan min steloperation

Idag den 3 April 2013 är det ett helt år sedan jag stelopererade 9 kotor. Jag har varit stel i ett helt år, och jag tänker knappt på det! 

När jag vaknade imorse var det många känslor och tankar som virrade runt i min kropp. Ett år. Ett helt år! Jag känner en enorm glädje över att sitta här och må så bra, något jag aldrig trodde att jag skulle göra där i sjukhussängen på uppvaket. 


Snart är denna resa över, och denna dag är en milstolpe på väg dit!

Cheers to the miles it took to get here!


Min senaste röntgenbild!

Fick hem mina röntgenbilder igår på en cd. Det gick superfort, beställde dom den 14 och fick hem dom den 19 så här var det snabba puckar! Det var allt annat än journalen det ;) Har fått alla röntgenbilder som tagits sedan jag diagnostiserades och även från mina CT bilder så nu kan jag se hela min överkropp i 3D format och snurra och vända på varenda kota, ganska häftigt!
 
Ni ska få se mer av detta i ett senare inlägg men tänkte bara visa er min röntgenbild som jag tog förra veckan!
Visst ser det ganska fjuttigt ut i jämförelse med innan op nr 2 när jag hade två stag? ;)
 

Beställt mina röntgenbilder

Jag frågade den trevliga röntgensköterskan igår om han möjligtvis visste hur man beställde sina röntgenbilder. Han var jättesnäll och gick in i deras lilla kontor och tog reda på telefonnumret till Mediaenheten och sa även att man fick dom på en cd skiva för ett visst pris. Ringde dit när jag kom hem och ja det skulle kosta 450 kr, men det tycker jag det är värt! Jag kunde inte beställa via telefon utan var tvungen att skicka ett brev där jag skrev att jag ville ha dom, så det gjorde jag snabbt vilket jag postade igår kväll. Hoppas inte att det tar lika lång tid att få dom som det gjorde att få sin journal. Har velat beställa mina röntgenbilder i evigheter men kände att jag ville vänta tills sista röntgen var gjord innan jag beställde så att jag fick alla samlade!
 
En till grej igår. När jag klev in i hissen efter röntgen så stod det en kille där som jag kände igen jätte mycket. När jag sedan gick ut kom jag ju på att han var ortopedtekniker och jobbade nere på ortopedmottagningen tex med att göra korsetter osv. Honom träffade jag en gång hos en patient under praktiken och pratade lite med honom då. Så synd att jag är så dålig på att minnas folk bara haha, det såg ut som att han kände igen mig lite med, men han vågade inte riktigt hälsa!

Min sista röntgen är gjord!

Nu har jag varit på Sahlgrenska och gjort min absolut sista röntgen för ryggen. Det känns helt galet egentligen att det är slut på det nu. Jag vet inte hur många gånger jag suttit i det där väntrummet med en gammal röntgenapparat i hörnet. Nu är det slut på det!
 
Det var en CT (Datortomografi) som gjordes idag. Fick som vanligt ligga och hålla andan till en robotröst som talade om när jag fick andas igen osv. Efter att jag hade åkt fram och tillbaka ett par gången kom sköterskan ut och sa att jag fick höja hakan lite haha, den skymde visst nacken. Han var jättetrevlig och hjälpsam och sa till mig innan, att ja det här hade jag väl gjort förut! ;) 
 
Nu hoppas jag på att få komma på återbesöket snart också! Ni ska veta att här i Göteborg så har man nästan alltid röntgen och läkarbesök på samma dag, så det kändes så konstigt att bara få åka på en röntgen och sen hem igen. Menmen, hoppas att det blir snart iallafall! Måste prata med Rune om min värk i skulderbladet som jag haft så länge nu. Den begränsar mig verkligen vilket jag tycker är så tråkigt. Kanske kan man få en remiss till en sjukgymnast eller liknande. 
 
 

Min puckel nu

Tänkte visa en nytagen bild på hur min puckel ser ut nu. Den syns knappt alls, och jag ser den bara om jag ska kolla på ryggen från höger sida i spegeln för då skymmer puckeln, men annars är den nästan borta!


"Akta, hon har ju opererat sig!"

Hatar när folk ska försvara mig. Tro att jag är svag och inte är kapabel till någonting. Detta är lite liknande det jag skrev om min jobbsituation osv. Häromdan blev jag försvarad på detta sätt av min lärare i all välmening när jag skojknuffades med en i klassen. Jag hatar att bli försvarad med ryggen, vill inte att folk ska backa undan på grund av det. Jag hatar att använda det som ursäkt, för det är ju absolut inte vad det är! Jag använder aldrig min rygg som ursäkt om det verkligen inte behövs. 

Jag är inte ömtålig som en en porslinsprydnad, jag tål exakt lika mycket som alla andra. Jag kan lyfta, bära, knuffas och ja göra allt som alla andra, så kom aldrig och skyll på min rygg så länge det inte behövs på riktigt! 

Mitt ärr snart tre månader post op

Ja, nu på tisdag (om en vecka) så är det tre månader sedan min andra operation. Jag har inte kunnat ta några bilder under den senaste månaden i och med att min kära iPhone fortfarande är på lagning efter fyra veckor...
Här får ni en bild iallafall! :) har bestämt mig för att skita i att man inte ska sola ärret och börja sola det lite lätt inför studenten. Vill helst inte ha tejp-bränna på studenten så det får bli så! Det enda som kan hända är att ärret blir rödare, men som no vet sedan innan bryr jag mig inte om hur mitt ärr ser ut :)

 


Tantgympa

Har börja att träna, och det var allt på tiden! Tantgympa två gånger i veckan, woho! Nu kanske ni tänker att nää det är väl ingen träning, men jo det kan jag allt tala om att det är det! Det är håll igång i 1 timme i sträck och jag är slut efter halva passet. Det är blandat balans, kondition och styrketräning. Det är många övningar som jag tyvärr inte kan göra pga av ryggen men jag kämpar på. När det är situps lyfter jag på huvudet så fint haha så jag försöker allt så gott jag kan, även om ryggen inte går att böja!
.
Har precis kommit hem från ett pass och ajaj vad ont jag har i ryggen. Det är vid mitt högra skulerblad där jag haft ont i typ 4 år nu som jag har ont. Känner av det varje dag, men lite extra blir det allt när jag arbetar med min högerarm och det partiet. Det känns som någon står och trycker skit hårt intill ryggraden, inte speciellt mysigt. Jag tror tyvärr aldrig att denna smärtan kommer att försvinna då jag haft den så länge och ingen operation har hjälpt. Den enda periodern jag var helt smärtfri där var när jag hade min korsett. På det sättet var det de bästa 8 månaderna sedan jag började få ont i ryggen, men samtidigt de 8 värsta. 
.
Specifika övningar när jag får ont intill skulderbladet:
 
  • Ligga på mage och "simma" med armarna utan att nudda golvet med dom.
  • Stå på alla fyra och lyfta höger arm rakt framför sig och vänster ben ut. 
  • Stå på alla fyra och vrida upp höger arm för att sedan sträcka ut under sig.
  • Ligga på mage och sträcka armarna framför sig
Lyft motsatt arm och ben
 
Det är alltså när jag använder högerarmen framför mig eller liknande som jag får ont. Sjukt störande och i de situationerna känner jag mig verkligen handikappad. Känner mig även lite svagare i den armen. 
.
Menmen, nu ska jag köra på träning fram till sommaren och hoppas att stärkta muskler ska göra susen och ta bort smärtan! Ska även prata med rune om det vid mitt sista återbesök. Har inte brytt mig om att nämna det innan då jag hela tiden gått och väntat på att det ska gå över, och dessutom har jag ju haft andra problem så som den smärtsamma punkten vid vänsterstaget. 
Det var för just denna smärtan som jag började med sjukgymnastik några månader innan min diagnos skolios. Jag gick hos en sjukgymnast två gånger i veckan i nästan ett år, och ändå blev det ingen förbättring. Det är så tråkigt att det inte hjälper trots alla försök!
.
Mer update om detta om några månader då jag blivit lite mer vältränad!
 
 
 
 

Ny tid för röntgen

Ringde och ändrade min tid för röntgen idag. Den var lagd mitt på dagen på en studiedag så kände att jag hellre flyttar på röntgen då, då jag vet att de behöver få in många vikarier på jobbet den dagen. En röntgen tar ca 10 minuter så känns onödigt att hoppa över en hel jobbdag bara för det. Jag har ju ännu inte fått någon tid för återbesök så det blir fint det ändå! Den nya tiden är istället den 13 Mars kl 10:30.
 
Har för övrigt slut på mitt sportlov nu vilket är lite trist. Har jobbat 70 timmar under veckan (Heltid är 40 h, så ni kan ju tänka er) som gått så det känns helt okej ändå haha. Det hade jag aldrig kunnat göra innan min andra operation då jag hade jätte ont varje gång jag var på jobbet. Nu går det hur bra som helst, såå skönt! 
 
Slutligen vill jag hälsa till Nathalie som jag pratade med för första gången för ett par år sedan på msn. När tiderna förändrades och fb blev the thing så pratade vi där istället. Förra veckan fick jag ett meddelande från henne där hon skrev att hon hade fått en operationstid och var helt oförberedd på det. Operationen flyttades en vecka bakåt än vad det var tänkt så idag morse opererades hon på Sahlgrenska. Klockan 6 fick jag sms från henne och vi pratade lite innan hon skulle ner. När hon slutade att svara förstod jag att hon var nere på operation. Så, Nathalie! Jag hoppas att allt gått bra, och du ska veta att jag tänkt på dig idag. Nu är klockan fem, och förmodligen ligger du fortfarande på uppvaket och kommer att stanna där tills senare i kväll alternativt imorgon förmiddag. Vi hörs när du mår bättre!
 
 

"Ska du verkligen göra det där?"

Jag blir så ledsen. Så otroligt frusterad och ledsen. Det är inte bara ett ärr som påminner mig om min operation, det är hur alla ser på mig som märks tydligast. När jag jobbar märker jag att många av mina arbetskamrater ber någon annan om hjälp när det gäller grejer som är lite tyngre osv istället för att fråga mig. När jag gör vanliga grejer så säger folk, ska du verkligen göra det där med din rygg? 
.
Det tråkigaste var nu när jag fick mitt jobb till sommaren. När jag ringde mamma och berättade det sa hon bara, men är det verkligen så bra för din rygg? Ska du verkligen upp där och jobba med det, det är tungt! Även min nuvarande chef sa till mig att- Du måste akta din rygg, är du säker på att du klarar av det jobbet? Det är mycket tyngre än här. Varje gång jag pratar med mormor i telefon så säger hon neeej, du får inte göra det, du får inte göra så, du måste akta ryggen. Ja mormor, jag ska akta ryggen jag mår bra tack. Detta gör att jag får tänka efter vilka jag faktiskt ska nämna min rygg för. Kanske är det bättre att hålla det för sig själv i framtiden så att det inte förstör mina chanser till jobb.
.
Jag vet att alla bara menar väl, och jag är tacksam över det. Men, jag är inte sämre än någon annan för att jag har opererats. Folk ser det lite som ett handikapp, för de vet inte riktigt vad en stelopererad rygg innebär. Många som inte vet så mycket om det ser det som något jätte hemskt och jätte handikappande, men så är det inte riktigt. Har det läkt som det ska och man inte har några större problem så kan man göra exakt samma grejer som alla andra. Min läkare har sagt att jag kan jobba med vad jag vill, men arbetsgivare ser det inte riktigt på det viset när det gäller ryggen. Tex chefen på avd 16 frågade om jag verkligen klarade av att jobba där med tanke på det tunga arbetet när jag frågade om sommarjobb under min praktik. Tråkigt att ryggen alltid ska förstöra liksom. Nej nu ska jag inte vara bitter, den förstör inte, men den ifrågasätter och skapar mycket tankar och funderingar hos andra!
.
Så tack alla, men jag mår bra! Jag är inte sämre än att jag kan säga ifrån om det är något jag inte klarar av, och jag skulle aldrig tacka ja till ett jobb som jag inte visste säkert att jag skulle klara av. Jag är inte vem som helst, jag är Julia och jag ger inte upp i första taget minsann! 
 
Tack för mig :)
 
Ett budskap vi borde ta till oss! (Bild från tumblr)

Kallelse till röntgen

Har fått en kallelse till en Dt/ct den 4 mars. Tråkigt nog är det bara röntgen så läkarbesöket kommer senare. När det blir vet jag inte men troligtvis någon gång i vår om man ska gå efter vad Rune sa sist, men samtidigt pratade de om mars så jag vet inte vad de kom överens om, det lär jag märka senare haha! Det känns ganska sjukt att det är min sista röntgen efter alla dessa år av korsettbehandling och operation. Det börjar lida mot sitt slut, och efter detta återbesök är jag utskriven från skoliosenheten. Sjukt!


2 månader

Känns konstigt att ha två datum att hålla koll på. Eller ja, behöver behöver jag väl inte men gör det ändå ;) Två månader sedan min andra operation iallafal! Mår finfint precis som jag gjort hela tiden sedan dess så det är skönt! Känns som det är myyyycket längre sedan jag opererades än två månader. Två månader, det är ju ingenting egentligen? Sjukt vilken tidsuppfattning man har. Det enda som gör att jag märker att det bara är två månader sedan min operation är att ärret är rödare än vad det vart på flera månader innan. Knasig text haha vet inte ens vart jag vill komma! ;)

Julia och Julia + 10 månader

Idag fick jag äran att umgås med fina Julia i stan. För att påminna er alla igen så är Julia den som sov hos mig på sjukhuset som också opererats två gånger!  Vi började med en tidig bio, Ego fick det bli. . Så fin film, har velat se den så länge och idag fick jag äntligen chansen med finaste sällskapet! 
Därefter styrde vi stegen mot Cubus där vi fastnade för det vi gillar mest- Pyjamasar.
.
Jag hade idag på mig min tröja med ett hjärta i ryggen och Julia ville ha en likadan så vi tog spårvagnen till frölunda torg och begav oss till New yorker där vi fastnade för det ena och andra. Det är så otroligt skönt att vi båda har lika röda ärr, och lika mycket ångest över om vi ska våga visa våra ärr eller inte. Vi förstår varandra på ett sätt som ingen annan förstår, det är så otroligt skönt att ha hittat Julia, en underbar människa som är så lik mig med det mesta! Med henne kan jag diskutera operation och skolios och allt som hör där till i timmar utan att någon tröttnar! Det känns som om vi hjälper varandra att komma vidare, någon slags terapi! Hittade ett snyggt linne också och som en slump var det ju slävklart en öppen rygg när jag vände på det, haha! 
.
Efter att ha shoppat terapi-tröjor på New yorker köpte vi Sushi som vi tyvärr inte fick äta där utan ta med. Vi fick istället åka till centralstationen och sitta på en äkta parkbänk och försöka äta sushi med pinnar och plastskedar från pressbyrån. Det bästa var att se Julias tappra försök att äta, då det bara var andra gången hon åt sushi! Vi avslutade dagen med en efterrätt på Expresso house, mums! 
.
I Mars planeras det övernattning med tjusiga pyjamasar i skövde hos Julia. Hur mysigt som helst! 
Tack för en underbar dag <3
 .
För övrigt är det idag 10 månader sedan min operation. Snart ett år, galet vad fort det gått!
.
I och med att min Iphone är på lagning har det tyvärr inte blivit så många bilder under dagen, men här har ni våra tjusiga tröjor med brustna hjärtan!
 
 
 

Jag har fått jobb!

Som jag nämnde tidigare så skulle jag idag på arbetsintervju på kungälvs sjukhus. Var lite tveksam och osäker innan på vad jag ville under sommaren då jag så himla gärna velat jobba på avd 16, men samtidigt också haft ångest över att behöva lämna mina goingar på mitt jobb som jag har nu som timvikarie. 
.
Intervjun gick dock jättebra och allt lät så bra, bredden på uppgifter och patienter, personal och ja allt lät så bra så när chefen i slutet av intervjun erbjöd mig jobbet så bestämde jag mig för att tacka ja, utan någon betänketid. Det är en otrolig chans för mig att få lära mig mitt arbete samt få erfarenhet inför framtiden som sjuksköterska. Ska jobba i 10 veckor i sommar och därefter kommer jag att åter igen sitta i skolbänken för att plugga till sjuksköterska i tre år. Jag ser fram emot min framtid galet mycket. 
.
Även om avd 16 var mitt drömjobb denna sommaren så vet jag att det inte var så stor chans att det fanns ledig plats där, samtidigt som att jag har känt att det kanske är för tidigt att komma tillbaka dit nu så snart efter min operation. Jag tror att det hade blivit konstig stämning om personalen plötsligt ska jobba med mig när jag bara några månader tidigare var deras patient. Det är fortfarande mitt drömjobb, men jag är säker på att någon gång i framtiden ska jag nå till mitt mål. Det är ryggar jag vill jobba med och jag är envis, jag kommer inte att ge upp! Jag ska kämpa för att komma dit en dag i framtiden. Så länge är jag otroligt glad och tacksam för att jag får möjlighet till andra härliga jobb där jag kan stärka mig själv samt få egna erfarenheter av sjukvården. 
.
Jag hoppas att jag kommer att kunna jobba hela sommaren utan några problem med ryggen. Det är min största farhåga, men samtidigt är det inget jag vill gå och tänka på hela tiden, jag vill lägga det lite bakom mig nu och fokusera på framtiden utan problem och rädsla för att något ska gå fel. Jag vill kunna hoppas på att det värsta är över nu och att inga mer problem ska uppstå! :) 
.
I sommar kommer jag att kunna använda dessa som jag så länge har längtat efter att ha kunnat använda! Känns super. 
 

Enkät

När jag var i Indien fick jag hem en enkät om ev sårinfektion. Fick en sån även sist som jag glömde att svara på och fick påminnelse på. Rotade i mitt stökiga rum nu och hittade denna på mitt golv. Oops har visst glömt att skicka in den.

Nu blir det att fylla i den ännu en gång, nej lär det bli på varenda fråga för har inte haft det minsta problem med mitt sår denna gång vilket är skönt. Inte ens en liten rodnad.

Hoppas jag slipper få påminnelse denna gång ;)


Massage

Har som sagt massage en gång i veckan i skolan. Vi övar på två olika sorters massage, taktil och mer djupgående. Min läkare sa att jag inte fick vara med på den djupgående eftersom det inte var bra över det opererade området men den taktila kan jag vara med på eftersom det bara är beröring.

Idag var det taktil som stod på schemat och det var en väldigt lustig känsla! Massagen innefattar olika strykningar över ryggen och eftersom jag har förlorat väldigt mycket av känseln på den vänstra sidan sedan min senaste operation så "försvann" handen på ryggen när den kom över till den sidan. Lika bra det så jag alltid är så kittlig annars haha!


Kläder som visar ryggen

Fick häromdan en kommentar från en släkting när jag hade på mig en tröja med ett litet hål i ryggen i form av ett hjärta. Hon sa något i stil med:
- Har du på dig den tröjan för att visa ditt ärr?
 
Hon menade säkert inget illa men jag tog illa vid mig. Jag får ofta höra sånt från min syster och det gör mig ledsen. Det gör mig ledsen för jag vill precis som alla andra kunna ha sånna tröjor. Jag vill inte behöva ha täckande tröjor bara för att jag har ett ärr. Att jag gillar tröjor med öppen rygg har inget med mitt ärr att göra. Det råkar bara vara så att jag tycker det är skitsnyggt med sådana tröjor, och efter att jag opererade bort mitt födelsemärke har jag inte känt någon anledning till att inte ha det på mig, eftersom det var det som hindrade mig tidigare. Jag har väl på något vis också känt att jag ville vara lite tvärt emot och ha sånt som kanske inte skulle verka vara passande just på grund av mitt ärr. 
 
Jag har tidigare känt att jag inte brytt mig, att jag haft de tröjor jag velat ha, men ju mer sådana kommentarer jag får ju svårare blir det. Tröjor med öppen rygg har åkt längre in i garderoben och jag känner inte alls för att använda dom längre, med rädsla för vad andra ska tycka. Det är tråkigt, väldigt tråkigt! Det är inte så att jag skäms över mitt ärr, inte alls! Däremot skäms jag över vad folk ska tycka och tro. 

Jag finner bara ett ord. Jobbigt
 
Tyvärr har jag ingen bild på min tröja, men ni ska få se den någon dag. Den var ganska lustig när jag tänker efter, mitt ärr som gick tvärs igenom hjärtat gjorde att det såg ut som ett brustet hjärta. 

Jag mår så bra

Som jag nämnde tidigare när jag var i indien så har jag inte längre ont i ryggen. Det är så skönt att det fortfarande håller i, det är nästan svårt att tro att det är sant! Jag hade inte så höga förväntningar på det hela när jag fortfarande hade ont efter operarationen, men sedan operationssmärtan har försvunnit har den smärtan gjort det med. Det är så skönt så jag kan inte sätta ord på det. Visst är ryggen inte smärtfri, men just den punkten som gjorde så ont har blivit helt bra, och det är det som räknas! 
 
Ibland när jag jobbar så får jag ont där jag fortfarande har ett stag kvar, men det är inget som jag bryr mig om. Den lilla smärtan jag har nu kommer jag att kunna leva med, lätt! Jag trodde aldrig att operationen skulle ge ett sånt här bra resultat! Jag är så glad att Rune valde att operera bort staget, trots att han inte var säker på vad problemet var. Om någon på skoliosenheten läser min blogg så tack tack tack för all hjälp och allt tålamod! Jag trodde aldrig att jag skulle få må så här bra! Skulle vilja tacka Rune tusen gånger om, och likaså Sara som hjälpt mig att boka besök på besök och vart tålmodig med alla telefonsamtal. Ett stort tack till all personal på Avd 16 också som två gånger tagit hand om en gnällig Julia. TACK <3
 

En bild från Indien. 

1 månad

Idag är det den 5 januari vilket innebär att det är en månad sedan min operation. Lägger bara upp lite snabbt då internetet knappt funkar längre här, men hoppas att det kommer upp! Era kommentarer får jag tyvärr läsa när jag kommit hem men tack för allt


« Tidigare inlägg Nyare inlägg »