Glad tjej
Har märkt att jag inte känt av ryggen en enda gång under resan vilket är otroligt skönt! Den punkt som gjort ont under de snart senaste halvåret känner jag inte längre av. Jag kan nog äntligen hoppas på att operationen faktiskt har lyckats! Det känns så skönt, jag har inte gått igenom ytterligare en operation i onödan, det blev så mycket bättre!
Jag vågar inte hoppas på för mycket men det känns som att det här kommer att hålla i sig. Nu är jag mer taggad än någonsin på att få komma ut och leva mitt liv och kunna göra vad jag vill!
Tyvärr kan jag inte ladda upp bilder med det internet vi har här i huset, men när jag kommer hem kommer ni att få se lite bilder från allt vi gör här i Indien. Glöm inte läsa bloggen : http://enresatillindien.blogg.se">http://enresatillindien.blogg.se
2012 - Året att minnas
2012 är året som förändrade mitt liv. Det är året då jag fått tillbaka den kropp jag en gång hade och mitt välmående som inte infunnigt sig på riktigt länge. Jag vet att det är många av er som också haft ett händelserikt år. Ja, det är mycket som hänt under det senaste året.
.
Vi tar det från början.
.
Den 26 Mars fyllde jag 18 år och fick samtidigt löfte om ett jobb på min praktikplats. Jag räknades nu som "vuxen" och hade även fått mitt första riktiga jobb.
.
Den 3 April, drygt en vecka efter min 18 års dag opererades jag äntligen och fick en ny rak rygg. Det var den jobbigaste veckan i mitt liv men samtidigt den bästa någonsin. 9 kotor stelopererades och jag har sedan dess levt liiite mer begränsat än innan.
Den 28 Juli hade jag och Hazal skoliosträffen i Stockholm. Det var så himla kul att träffa så många andra med skolios. Helt klart en dag att minnas.
.
Den 20 Augusti var första dagen på min drömpraktik- Avd 16 på Sahlgrenska. Jag fick under fyra veckor jobba och lära mig mer om det som intresserar mig mest av allt- Ryggar och skolios. Jag fick ta hand om tre fantastiskt fina skoliostjejer som jag fortfarande har kontakt med. Jag fick vara med och se min läkare utföra en skoliosoperation, något som jag aldrig tidigare kunnat drömma om. Jag fick dessutom gå med min läkare och se hur han arbetade med att diagnostisera och undersöka bland annat skolioser. Galet kul!
Den 24 November Hade jag och Janna en skoliosträff i Göteborg. Ännu en gång kul att få träffa tjejer med skolios!
Den 5 December opererades jag för andra gången i år. Uttagning av vänster stag pga smärta efter förra operationen. En känslosam dag men samtidigt var det för mitt bästa. Jag fick också återse alla från min praktik, och ännu en gång få se vården från patientsidan.
Och med det vill jag säga:
Gott nytt år till er alla fina där ute!! Jag är superlycklig som har äran att ha er som läsare <3
Indien imorgon den 29/12
Ja som jag nämnt så åker jag ju till indien imorgon. Kl 12:55 lyfter planet och jag är redan nu galet nervös. Jag har tidsinställt ett inlägg som kommer upp under nyårsafton, men därefter kommer nog uppdateringen vara ganska dålig under de två veckorna jag är borta. Om jag får internet någonstans så ska jag försöka slänga upp ett litet inlägg då och då, men i övrigt ska jag och mina gruppmedlemmar blogga om vår resa och våra upplevelser på vår reseblogg som vi startat. Häär har ni länken till den -------->
Http://enresatillindien.blogg.se Länken är nu uppdaterad och funkar.
.
Medans jag är borta vill jag bara säga att ni får ha det så jättebra allesammans. Den 14 kommer jag hem och då bloggar jag så fort jag kan igen, så jag ska inte bli borta allt för länge! :D
.
Kraaaaam.
.
Ps. Såhär ser mitt ärr ut nu. Om två veckor kommer en ny bild upp med förhoppningsvis en lite brunare rygg och ett ännu finare ärr.
.
Fullt upp
Har knappt haft tid att kika in här på hela veckan då jag har jobbat och haft mig samt att det vart mycket runt omkring. Mår väldigt bra måste jag säga, och ända gången jag tar en tablett är på kvällen eftersom jag annars vaknar och har ont då man rör lite konstigt på sig när man sover. Dock tar jag inte en tablett varje kväll heller utan håller på och trappar ner på dom nu. Innan veckan är slut så är det nog slut på att äta tabletter för denna gång. Känns otroligt skönt. (Morfinet slutade jag med för längesen, det är bara citodon jag äter nu).
Sårskorporna är nu borta eftersom jag har otroligt svårt för att sluta pilla på sånt. Klådan efter förbandet har äntligen lagt sig också så det är ju skönt. Har vart på apoteket och köpt en ny tejprulle att ha i Indien, hade glömt hur hårt den satt, ajaj.
Jag ber om ursäkt för ännu en likadan bild, men som jag nämnt tidigare så är det bara för att jag vill kunna gå tillbaka i arkivet senare och se läkningsprocessen för att kunna jämföra med tidigare ärr.
Mitt återbesök
Det gick väldigt fort idag! Hade tid kvart i och kom in runt 5 i tror jag. Rune var försenad så de som var före mig i kön så att säga gick för att fika, men då kom Rune och jag fick komma in tidigare haha.
Sköterskan tog bort mitt förband och samtidigt kom Rune in. Han frågade bara lite om hur det kändes, om jag fortfarande hade ont och jag svarade att jag hade känt av samma smärta som
Innan men att jag hoppades på att det skulle gå över. Han tittade lite på min rygg och jag fick visa vart det gjorde ont. Han sa att smärtan säkert skulle försvinna, och jag hoppas verkligen att den gör det.
.
Vi pratade även lite om Indien och han sa att det var inga problem att åka för allt såg jättebra ut och var helt retningsfritt så det är ju skönt. Jag frågade om jag behövde någon antibiotika när jag åkte dit men det tyckte han inte heller så jag litar på det då. Allt går väldigt fort när man träffar Rune. Jag hade en del frågor som jag tänkte ta upp men hann inte med en enda, för när man väl sitter där så känns allt plötsligt så oviktigt. Vi pratade lite om Indien och vart jag skulle åks osv, så han är lite intresserad av att prata men oftast blir det inte så mycket om själva ryggen.
.
Jag frågade vad som fanns att göra om det skulle vara så att smärtan skulle finnas kvar, och han sa att jaaa det är mycket tveksamt till att de skulle kunna hitta något fel, men att man skulle kunna starta en utredning isåfall, men ja väldigt tveksamt till att det skulle visa något eller att de skulle hitta något fel eftersom det inte fanns så mycket kvar som kunde vara fel. Med de orden så hoppas jag så innerligt att smärtan ska försvinna nu, för ett nästa steg finns det knappt. Han sa att jag skulle få återbesök i slutet av vårterminen, hade hoppats på att kanske få komma tillbaka om tre månader så att de kunde följa upp smärtan, men jaja. Det blir nog bra.
.
I all hast glömde jag att berätta för Rune att jag fått problem med min hand efter pvk:n som jag hade (nålen i handleden på sjukhuset). Några dagar efter att de dragit bort nålen så började jag få ont från där nålen suttit och som en strålande smärts ut mot tummen och ovanpå handen. Varje gång jag kommet när med något så bränner hela handen till och det gör skit ont. Fick en salva på sjukhuset eftersom jag sa att jag inte ville att det skulle bli inflammerat, men den har inte hjälp något värst mycket.
.
En sköterska skulle sätta lite tejp på mitt ärr så jag sa till henne att jag hade ont i handen och jag fick följa med till Rune som kollade lite snabbt på den. Han sa att jag hade fått en tromboflebit vilket innebär en inflammation i venen (blodkärlet) eller något liknande. Han sa att de brukade använda en salva mot det som hette hirudoidsalva, men han visste inte om den var receptfri så sköterskan fick fråga Sara, som trodde att den skulle vara receptbelagd så Rune skrev ut en sådan till mig. Nu när jag hämtade den såg jag att det var en likadan som jag hade fått från sjukhuset men det är väl bara att fortsätta använda den och hoppas på att det går över, för det är jobbigt att inte kunna använda handen ordentligt.
.
Fått en tid för sårkontroll!
Sara ringde mig nu under morgonen och hade fixat en tid för sårkontroll nästa vecka! Ska dit på tisdag 9:45 och då får jag träffa Rune, så det var ju skönt! Känns skönt att få träffa läkaren som opererade mig samt att jag kan få kolla lite med vad som gäller med indien med tex bada, infektioner osv.
Mina gruppmedlemmar (Projektarbete) är lite oroliga för att jag inte ska kunna åka, och det har ju jag också varit. Men jag får helt enkelt lita på Rune när han säger att det inte ska vara några problem.
Var på vårdcentralen i morse också och kollade mitt hb. Kände att jag bara ville vara säker på att det inte fortsatt att gå ner ännu mer så som det gjorde sist. Men, allt såg bra ut! Det hade gått upp till 114 så nu ligger det nästan på normalt! Läkaren trodde också att mitt problem med att kissa bara berodde på att det var lite retat av katetern. Det har också blivit mycket bättre sen igår så det är inget problem på samma sätt längre!
Helt okej
Förutom att det snurrar i huvudet mår jag ganska bra. Självklart känner man sig helt mörbultad i ryggen, men utöver det så är det inte så farligt. Ringde avd 16 idag eftersom de hade sagt att jag skulle ringa angående mitt återbesök. De höll på att försöka ta reda på när det blir, men de hade inte fått tag i Rune idag. Men, de skulle iallafall ringa upp mig när de hade fått ett svar. För mig spelar det ingen roll om det är återbesök nästa vecka eller om tre månader, det kan ju bara vara bra att veta om man ska till sahlgrenska eller vårdcentralen för att lägga om såret.
Glidlakanet är på plats i sängen igen. Det blir alldeles för svårt att vända sig utan det. Tur att jag hade sparat det!
Svårt att Kissa
Trodde att allt hade gått bra med det denna gången. Hade inga som helst problem att kissa när de hade dragit katetern, men för varje dag som går så blir det svårare och svårare och jag får sitta en bra stund innan det kommer något.
.
Igår när jag kom hem så var det ännu svårare att kissa, och under natten när jag var uppe så fick jag sitta vääldigt länge innan det kom något, och det är svårt att tömma hela blåsan liksom om ni förstår. Nu under eftermiddagen tog det helt stopp och jag fick inte ut en droppe. Gick till mamma i panik och grät eftersom jag är så otroligt rädd för att behöva bli tappad igen. Hon förstod inte alls och blev bara irriterad på mig när jag inte ville ta emot hennes tips så som att "sätta på kranen" osv. Det hjälper inte och jag blir bara frustrerad och arg och har panik när det inte går att kissa, men istället för att förstå mig börjar hon bara bråka med mig istället. Åh..
.
Gick tillbaka och försökte igen och nu kom det lite iallafall, men det är fortfarande väldigt svårt och det rinner liksom inte av sig själv. Det är som om något blockerar! Får hoppas att det blir bättre snart.
.
Ps. Förlåt att jag inte svarat på alla era fina kommentarer som jag fått under veckan, men jag har inte haft orken till det. Men ni ska veta att jag uppskattar alla kommentarer jag får, så tack <3
Ser man på!
När jag låg på sjukhuset efter min operation var det ju påskhelgen. Därför fick jag väldigt mycket påskägg med godis och allt möjligt av de som hälsade på! Riktigt gott var det men dock hade jag inte världens aptit så att säga. Sparade alla grejer i en garderob när jag kom hem. Tydligen glömde jag av det och nu hittade jag ett påskägg som hade gömt sig långt där inne! Haha synd att jag ska hitta det nu 7 månader senare när man är godissugen men godiset är gammalt haha!
Attans!
Ont, så ont
Denna smärtan skulle kunna få mig att gå under. Så fruktansvärt jobbigt att ha så ont hela tiden. Det som får mig att orka är vetskapen om att snart, snart kanske jag kan bli smärtfri igen! Snart...
En ny operation
Är lite halvt chockad berättar allt ikväll när jag kommer hem
Rätten
Haha jag dör!
Är i rätten nu för att gå på rättegång med skolan. Dom har en säkerhetskontroll precis som på en flygplats. Var helt inställd på att det inte skulle pipa när jag gick igenom men det gjorde det minsann.
Säkerhetsvakten fick ta en sån grej över hela kroppen och när han kom till ryggen började det att pipa. Jag skrattade så att jag grät och fick förklara för killen att jag hade skruvar i ryggen och då ville han känna igenom ryggen bara och sen fick jag gå! Nu vet jag att jag måste skaffa intyg innan jag ska flyga till Indien!
Brygga
Innan operationen hade jag tänkt ta en bild för att jämföra hur mycket jag skulle kunna böja efter. Nu har jag tyvärr ingen före bild men såhär ser det ut idag snart 7 månader efter operationen. Jag kommer aldrig att kunna göra lika fina bryggor som andra men det här duger gott och väl! :D
Ångest
Har ångest över denna smärtan. Folk säger att jag bara ska vänja mig vid smärtan, att det kanske inte går att göra något åt. Är det meningen att man ska gråta varje kväll? går livet ut på att ha ont varje dag, så ont att man inte kan göra något annat än att ligga hemma i sängen?
Jag är så rädd, så otroligt rädd för vad Rune ska säga på torsdag. Jag tänker på hur jag ska orka leva om dom inte hittar något fel, eller ens vet vad det kan vara. Vill inte bli den som inte blir tagen på allvar. Jag vill få hjälp, nu. Dagar som denna undrar jag hur jag ska orka till nästa dag. Hemska smärta, låt mig vara.
En tid den 25
Fick ett samtal till sist från Sahlgrenska. Sjuksköterskan Sara som jag pratade med i fredags hade pratat med Klas. Klas tyckte dock att Rune skulle behöva kolla på det eftersom det är han som opererat, så han överlåter mig nu till Rune. Lite tråkigt, men jaja. Rune var dock ledig i en och en halv vecka framåt så jag kunde få en tid först den 25 oktober. Det känns väldigt jobbigt men jag får försöka härda ut. Det känns väldigt skönt iallafall att ha fått en tid, så nu har jag något att se fram emot iallafall istället för att sväva i ovisshet. När jag kommer dit den 25 har det ju faktiskt också gått en månad sedan jag var där sist, precis som Klas sa att jag skulle vänta.
Det känns iallafall väldigt skönt att dom är så snälla. Sara är väldigt gullig och förstår mig verkligen och försöker fixa allt så bra som möjligt!
PS. avslöjar vinnaren poå tävlingen imorn. Har fullt upp nu!
Helgen
Har jobbat mina 22 timmar nu denna helgen och jag kan inte säga att det gått bra, men jag överlevde ju trots allt. Hade sjukt ont, speciellt igår. Funderade flera gånger under dagen på att ge upp och åka in till akuten och få något som kunde lindra smärtan, eller bara ge mig någon hjälp. Dock är det ju inte bara att åka dit hur som helst. Mina sötisar på jobbet behöver mig där och jag behöver pengarna.
Nu kanske ni tänker att jag är dum som jobbar, men jag känner att jag kan lika gärna ha ont på jobbet som hemma. Inget blir bättre av att jag är hemma, inte ens att vila hjälper. Åhh jag får panik på det här.
12 oktober
Idag ringde Sara mig ifrån skoliosmottagningen. Eftersom det var fredag eftermiddag hade läkarna gått hem men vi kom överens om att hon skulle prata med Klas på måndag och därefter ringa upp mig. Om det var för olidligt fick jag söka akut under helgen, men så farligt tror jag nog inte att det ska bli, även om det lockat mig när jag haft som mest ont under kvällarna!
Hon tyckte iallafall att det lät som om dom behövde kolla på det igen eftersom jag tar så mycket tabletter och inget hjälper. Känns skönt att ha pratat med henne iallafall så att man vet att det är något på g. Hoppas att smärtan försvinner mirakulöst under helgen så att jag slipper åka dit igen haha... Jag hade inte skämts i vanliga fall men med tanke på att det bara är en månad sedan jag hade min praktik där känns det pinsamt att springa där hela tiden, speciellt när dom inte hittar något fel :(
11 oktober
Mamma ringde till ortopedi direkt idag och fick prata med någon där. En sköterska skulle ringa upp idag eller imorn för att prata mer, men dom ringde aldrig idag så jag hoppas det blir imorn då!
Dum som hon är så ger hon inte mitt nummer. Det hade känts bättre om dom ringde upp mig och pratade med mig precis som dom gjorde förra gången, istället för att prata med mamma som faktiskt inte har så stor koll. Jaja. Känns skönt att det är något på G iallafall!
I helgen ska jag jobba ett 13 timmars pass på lördag och 9 timmar på söndag. Hoppas för mitt liv att ryggen är på min sida!
Fruktansvärda smärta
Helt ärligt vet jag inte hur jag ska klara detta. Smärtan blir bara värre och värre, en djup molande/ilande/bultande smärta som är olidlig. Många av er kan säga att det går över, men en sån här smärta har jag aldrig känt innan. Legat i en timme och försökt sova, men har alldeles för ont och inga tabletter hjälper mig ett dugg. Har tryckt i mig tre oxycontin och legat med en värmekudde på ryggen men inget hjälper.
Slutade gråtandes hos mamma som lovade att ringa Sahlgrenska imorn. Vad ska jag ta mig till... Jag vill verkligen inte behöva ringa dom igen, jag skäms. Men, vad ska jag göra? Jag måste få hjälp, annars kommer jag snart att dö. Depression är inte långt borta.
Ingen förstår
Världens sämsta dag..
. Ont som bara den och tabletterna hjälper inte ett piss, Jag blir bara yr och mår dåligt av dom.
Fick paket idag. Vill så gärna vara klar med skolan och börja jobba nu!
