Fruktansvärda smärta
Helt ärligt vet jag inte hur jag ska klara detta. Smärtan blir bara värre och värre, en djup molande/ilande/bultande smärta som är olidlig. Många av er kan säga att det går över, men en sån här smärta har jag aldrig känt innan. Legat i en timme och försökt sova, men har alldeles för ont och inga tabletter hjälper mig ett dugg. Har tryckt i mig tre oxycontin och legat med en värmekudde på ryggen men inget hjälper.
Slutade gråtandes hos mamma som lovade att ringa Sahlgrenska imorn. Vad ska jag ta mig till... Jag vill verkligen inte behöva ringa dom igen, jag skäms. Men, vad ska jag göra? Jag måste få hjälp, annars kommer jag snart att dö. Depression är inte långt borta.
Åh, jag tycker så synd om dej :(
Du ska inte skämmas för att be om hjälp! Dom är där för att hjälpa dej, du ska ju inte behöva ha ont :(
Be någon ge dej massage, kanske känns bättre för stunden iaf?:love::love:
Hej... såklart att jag hjälper dig.. känns viktigt att göra det man kan.. kram på dig och ta hand om dej!:love:
usch vad ledsen jag blir av att läsa detta inlägg vännen! :( <3 jag hoppas verkligen att det blir bättre! <3 men jag tycker det är jätte bra att ni skulle kolla upp det med sjukhuset <3 eftersom om det är en annan smärta en vad du har kännt förrut <3
hoppas verkligen att det blir bättre för dig snart!! <3
finns alltid vettu <3
kramar <3
Vilken trevlig blogg ni har! Jag läste att ni båda hade/har skolios. Jag har nämligen oxå skolios. Så jag hoppas ni kan kolla in min blogg och lämna en liten kommentar
åh älskade vännen önskar jag bara kunde ta bort all smärta från dig <3
Du får inte tänka så!! Det är deras jobb och ansvar att patienterna ska må bra, du får inte skämmas! <3
Kram!! <3 <3
julia ååh :'( <3 jag vet inte vad jag ska säga.. detta är ju FÖRJÄVLIGT. du om någon ska inte behöva ha det såhär :( finaste du.. fy..åh finns om du vill prata iaf, även om det inte hjälper men ah..:( <3
ååå Julia!! <3 jag är så ledsen för din skull, jag hoppas verkligen du får hjälp! Kämpa du är stark! :love:
Massa kramar
Men usch! Bra att din mamma ska ringa till dem imorgon. Du behöver absolut inte skämmas för att du vill ha hjälp. Det är ju ändå det som de jobbar med där, att hjälpa människor. Jag tvivlar på att någon som jobbar inom vården skulle tycka att en person som ringer för att få hjälp då denna har ont på nåt sätt är svag och "klagig". Har man ont ska man få hjälp! <3
Jag vet inte om jag skrivit det här förut i nån kommentar men jag har själv kronisk spänningshuvudvärk. Jag har haft ont i huvudet i varje dag i två år nu. Det har nog inget att göra med min skoliosoperation men man vet inte heller orsaken till det. Jag har sprungit hos så många olika läkare i mitt liv. Först med skoliosen och operationen och sen det här med huvudvärken. Jag har varit hos neurologer, sjukgymnaster, vårdcentralen, psykologer och till sist smärtmottagningen på Karolinska (och en massa andra som inte tillhör den allmäna sjukvården typ massörer och kiropraktor) Och fy vad trött man kan bli på att hålla på med allt men samtidigt går ju oftast inte sakerna över av sig själv utan man behöver hjälp av de som är proffs på sånt här.
Men eftersom jag har haft ont så här länge vet jag vilket helvete det är. Det bryter verkligen ner en att hela tiden ha ont och inte veta när det ska sluta. Långvarig smärta är ett jättestort problem i Sverige och jag har för mig att smärtläkaren sa att 20% av Sveriges befolkning har något slags smärtbesvär. Jag har varit så himla deppig under den här tiden. Ibland har jag känt, varför lever jag ens när jag bara ska ha ont? Smärta kan verkligen bryta ner en och det är inte konstigt att man mår dåligt av det, både fysiskt och psykiskt. Det tär verkligen på psyket. Idag är huvudvärken bättre än den var ibörjan men den är fortfarande kvar. Jag gick en slags terapi i våras med tre st andra med kronisk smärta som var rätt givande. (såklart inget du ska göra ännu, jag är övertygad om att din smärta borde kunna gå att få bort eller iaf minska rejält)
Ja det här blev ett himla babblande om min huvudvärk men det jag vill få fram är att du inte alls ska skämmas för att du vill ha hjälp. Jag tror det är ytterst få som överdriver sina symptom. Snarare försöker man härda ut och går runt och har ont.
Jag hoppas verkligen att det ska bli bättre för dig och att du får en tid snabbt till läkarn. Om du skulle vilja skriva nåt till mig mer "privat" så ser du ju min mejl. Massor av kramar! :love:
Åh, vad jag känner med dig Julia, på många vis..! Jag känner igen mig i det du skriver, det är ungefär samma här för mig, med fruktansvärda smärtor, och det påverkar en fysiskt och psykiskt. Ska det verkligen vara så här efter operationen? Stor kram, stå på dig och krya på dig! /Mikaela