Hemsk dag

Igår var en fruktansvärt hemsk dag. Soc knappt 30 min under hela natten för att jag hade så ont och att min rumsgranne låg och yrade och skrek i sömnen. 

På morgonen ville de dra katetern och jag var lite tveksam eftersom jag fortfarande inte kom upp själv men efter att läkaren bestämt det på ronden var jag ändå med på det så jag hade så ont av katetern. När de drog den kände jag mig lite kissnödig så antagligen hade den legat klämd lite för redan en timme senare var jag väldigt kissnödig och lyckades få hjälp dit. Två droppar sen var det stopp. Andreas min sjuksköterska och hans student tog han om mig hela dagen och dom sa att jag nog bara kände mig kissnödig pga irritation i blåsan efter katetern så jag tänkte inte mer på det. La mig i sängen igen och gick sedan tillbaka och testade igen. Två droppar sen stopp. Tog en bladder (ultraljud på urinblåsan) och såg att jag hade 400 ml i blåsan och vid så mycket brukar dom överväga att tappa blåsan (stoppa in en kateter och tömma ut urinen och sedan ta bort katetern igen). Fick panik eftersom det var så det blev för mig vid första op och jag har aldrig haft så ont som då. 

Det var helt omöjligt att slappna av med en rygg som värkte så jag kunde verkligen inte få ut något. Världens bäst undersköterska Suzanne vägrade ge sig och sa att nej vi ska inte tappa du ska klara det här! Fick gå till en toalett allra längst bort som ingen använder så att jag kunde känna att jag fick bra ifred och där satt jag under säkert två timmar sammanlagt och kämpade. Lyckades kissa lite efter att ha spolat magen med varmt vatten men när vi tog en bladder efter var det fortfarande över 500 i blåsan. 

Fina Ellinor skulle ha kommit och hälsat på mig men jag kunde verkligen inte ta emot besök. Camilla kom till mig som hon lovat och kom lugnt och sa när jag satt på toaletten att nu var hon här och jag skulle ta det bara lugnt och försöka kissa så väntade hon så länge det behövdes. Fick två stesolid för att slappna av och jisses vad däckad jag blev av det. Efter att Camilla sagt att hon fanns där ute så lyckades jag kissa och jag lyckades få ut nästan allt. SÅ skönt att jag lyckades för det var så himla nära att jag gav upp och lät sol tappa mig. Det hemska var att jag hade så ont i ryggen efter att ha sprungit på toa i flera timmar utan att få vila. Kunde knappt ta mig från toaletten och gick och hängde på ett gåbord för att ta mig fram till sängen igen. Världens finaste Sara från mottagningen kom in och tröstade mig när jag var ledsen, så gullig. 

Fick byta rum när kvällspersonalen gick på för jag stod inte ut med de två snurrtanterna på mitt rum som låg och yrade och la sig i allt jag sa med sköterskorna. Nu ligger jag alltså på en två-sal tills någon mer lägga in här är jag ensam på salen så det är så skönt! Jag och Camilla låg och spelade x-Box här igårkväll tills mina ögon gick i kors precis som dom gör när jag skriver detta. 








Jag lever och mår bra!

Orkar inte skriva allt för mycket nu men ska försöka uppdatera er lite. Fick komma ner till operation 08:40 imorse och sövdes 09:15. En jättetrevlig manlig narkossköterska var det! 
Talade om mycket noga att jag ville ha kateter och att skruvarna skulle sparas och det skulle han fixa! Dom skrattade gott åt mina blåmärken på armarna efter att jag och en kompis övat på att sätta nål på varandra. 

Sövningen gick bra och när jag vaknade talade de om att de hade ringt min arbetskamrat och att hon var påväg till uppvaket och då var jag fortfarande så borta att jag inte fick upp ögonen utan ropade bara att jag hade ont! Fick morfin och det blev lite bättre men jag kämpade för mitt liv för att få upp ögonen tills Camilla kom så att jag kunde prata med henne och inte vara så osocial. 
Lyckades slå upp ögonen när hon kom och då grät jag massa tills hon sa att om jag grät fick jag henne att gråta också så då lyckades jag skratta lite i allt elände och mest för att jag själv kände att jag var så groggy. Camilla hade 4 ögon så borta var jag haha. Kämpade för mitt liv för att hålla mig vaken trots att hon sa till mig att sova. Det är verkligen sjukt jobbigt att var så trött att man inte kan hålla ögonen öppna. 

Grät för minsta lilla gjorde jag också trots trevlig sköterska. Fick syn på min favorit från förra operationen, Morgan som var så snäll mot mig och hade hand om mig när jag vaknade efter förra op. Frågade om jag fick prata lite med honom och jajamen. Han kom inte riktigt ihåg mig men han tyckte nog att det var roligt att höra att jag uppskattade vad han gjort för mig då! 

Väl uppe på avdelningen började jag piggna till lite och Camilla satt med mig hela tiden. Mamma ringde och bråkade med mig som vanligt men orkade inte med henne. Till middagen fick jag sitta i sängen och äta med haklapp och jag har nog aldrig känt mig snyggare än då! Fick inte i mig mer än två makaroner men alltid något. Jag skulle bett Camilla ta kort haha. Till kvällsfikat satt jag uppe på sängkanten lite snabbt och åt en rostad macka. Kändes skönt att sitta lite. Bad om att få gå en sväng på kvällen när Camilla hade gått och det vart yrt men gick bra. Vände bara utanför dörren. När jag satt mig i sängen igen kände jag hur det rann något längs ryggen och då hade det börjat blöda från ryggen ner i trosorna haha. Mysigt! Så det blev bara till att duka upp för såromläggning och fixa det. Jag hade fått ett dåligt förband som inte ens var plastat så inte konstigt att det blödde igenom. 

Har mått helt okej bra idag men nu känns det lite värre. Brukar alltid må bra första dagen så blir det värre andra. Min rumskamrat är så hög på allt morfin att hon snackar goja hela tiden och till och med i sömnen fortsätter hon och ropar på mig. Suck. 

Jo förresten! Det var inte Rune som opererade mig utan voitec. Han kom till uppvaket när jag var lagom borta och talade om hur det hade gått vilket var väldigt skönt. Han sa att en skruv, skruv nummer två uppifrån var lös och att steloperationen inte riktigt läkt mellan kota 7 och 10 så att det gick att rucka på ryggraden där, den var alltså lite rörlig där så han fixade till och gjorde om det där! Jag VISSTE att något var fel. Skönt med bekräftelse och att jag faktiskt får bekräftat att det inte bara är något jag hittat på. Det var fel på ryggen inte på mig. Så skönt! 

 Uppdaterar mer imorgon! 






Här ligger jag

Skrevs in på Sahlgrenska idag kl 18 och jag hade min fina Camilla med mig till kl 8 och sen åkte hon hem och ska komma tillbaka imorgon när jag vaknat efter operationen. 

Trodde inte att jag skulle bli igenkänd här på avdelningen efter så lång till men den första undersköterskan som kom gav mig en kram och då kändes allt så mycket lättare. Jag ligger på en 4a sal och delar därför rum med 3 andra kvinnor. En är nere på op men de andra två är trevliga och den ena har jag suttit tillsammans med i dagrummet nu under kvällen och kollat på tv och pratat med. 

Det bästa är att min favvo-undersköterska Tobbe jobbar inatt så nu känns allt braa! Även om vi inte setts på två år kände han igen mig och han var lika trevlig som jag mindes honom, lovely. Jag tror inte att jag kommer att kunna sova så mycket inatt men vi får se. Är nervös och taggad på samma gång! Kl 7 imorgon är det dags. 

Här är en bild på mitt ärr som det ser ut idag. Vill kunna jämföra med efter!



Nervös?

Hade svårt att somna igår men vet inte om det berodde på nervositet eller något annat. När jag vaknade kl 06:00 trots min sovmorgon så kände jag nervositeten tydligt i maggropen. Idag läggs jag in på Sahlgrenska. Idag var sista dagen jag vaknade i min säng denna veckan. Surrealistiskt. 

Eftersom jag inte kunde sova mer hoppade jag upp och tog tag i min andra descutantvätt. Ska mysa ner mig i soffan idag och bara ta det lugnt och invänta kvällen då min arbetskamrat kommer och hämtar mig och kör in mig till Sahlgrenska. Packa är också ett måste, men frågan är vad jag ska ha med mig. Vi får se! 




Descutan

Nu har descutanduscharna börjat! Tog min första dubbeldusch nu ikväll och ska göra detsamma imorgon bitti och imorgon kväll på sjukhuset. Det är först nu det börjar kännas på riktigt. Jisses, om ett dygn ligger jag och sover i en säng på Sahlgrenska. 

En vecka

Nu är det bara en vecka kvar till operationen och det börjar märkas! Det är mycket att tänka på och mycket jag gör tänker jag är "sista gången innan operationen". Idag solade jag sista gången innan operationen, på lördag träffar jag kompisar sista gången innan operationen, på söndag jobbar jag sista gången innan operationen och på måndag går jag i skolan sista gången innan operationen (eftersom jag inte gärna går till skolan efter jag börjat med descutantvättarna. Svamparna ligger redo i min byrålåda och det känns overkligt att dom ska riva och skrubba min hud redan på måndag. 

Har även sagt till mitt ena jobb (på sjukhuset) att jag inte kommer att kunna jobba de närmsta veckorna då de annars ringer och smsar varje dag. Slipper gärna att bli jagad under de två första veckorna då jag ändå inte kan jobba. 

En vecka kommer gå fort. Jag är väldigt förväntansfull men inte det minsta nervös. Det enda som gör mig lite nervös är katetern (som vanligt). 

2 år

I Torsdags var det två år sedan jag stelopererade mig. Att det gått så himla lång tid har jag svårt att förstå! Jag kommer fortfarande ihåg allt som om det vore igår, verkligen. Känslan, smärtan, paniken, ångesten men också glädjen. Idag är det 11 dagar kvar till min tredje och sista operation. Känns skönt och tiden bara flyger förbi nu. Innan jag vet ordet av kommer jag att ligga i operationssalen och titta upp i några vänliga ögon tills jag somnar. Eller ja, först kommer jag att ha kontrollbehov gånger hundra och se till att de verkligen verkligen förstått att jag ska ha en kateter samt att jag vill behålla mina skruvar. Sen kan jag somna gott. 
 
Det är många gulliga som vill komma och hälsa på mig. Jag är så otroligt tacksam för det ska ni veta! Självklart är ni välkomna allihopa, men eftersom ni är så många som vill komma så får vi slåss lite om tiden eftersom jag bara ligger inne under 2-3 dagar haha. Min mamma kommer inte att vara med mig något som ni kanske förstår. Dock har jag en fantastiskt underbar vän/kollega som agerar min extramamma och kör in mig dagen innan samt kommer till mig när jag vaknat. Så otroligt glad och tacksam för att hon ställer upp och hjälper mig så mycket. Sen har jag min fina Janna och Magda som gärna ställer upp som min extra familj också <3 Ja ni är så fina allihopa. 
 
Många har undrar om jag är nervös, men faktiskt inte. Vill bara få det gjort och bli frisk så att jag kan komma tillbaka till skola och jobb så mycket som möjligt. Min underbara vän Carin ska bo hos mig efter operationen och ta hand om mig, skönt att ha en alldeles egen sjuksköterska haha! Hon kommer få stå ut med mycket gnäll och förhöra mig på tentor, men det blir bra det! 
 
Det enda jag är orolig för nu är att inte hinna göra färdigt min praktik innan. Jag har varit sjuk hela veckan i förkylning, halsfluss, öroninflammation och nackspärr så jag har missat 4 dagar på praktiken som jag måste ta igen samtidigt som jag har skola. Underbart...
Tur i oturen var ju att jag blev sjuk nu och inte nästa vecka!

Inskrivning!

Idag har jag spenderat förmiddagen på Sahlgrenska för inskrivning inför operationen. Det hela gick som vanligt, fick träffa en snäll kvinnlig läkare som klämde och kände lite på ryggen och som kände staget direkt och sa att hon förstod att jag ville ha bort det! Tack, äntligen någon som förstår haha! 

Sen fick jag gå iväg till lab och ta prover. Fick sitta i väntrummet i nästan en timme och sen fick jag världens suraste sköterska som stack mig. Usch haha ville säga till henne men jag skrattade åt henne istället så rätt åt henne haha. 

Därefter gick jag och Carin över till skolan en snabbis och hämtade ut våra tentor och sen gick vi till narkosen för samtal där. Jag sa till att jag gärna ville ha en kateter även denna gång och sköterskan tyckte det var lite konstigt då patienterna brukade tycka tvärt om men ja jag vill inte behöva rikas så hellre kateter. Nu kom jag på mig själv med sjuksköterskesnack här men rikas betyder att man tappar blåsan på urin med en kateter som bara förs in för att tömma blåsan och sedan tas ut igen. Så nu fick vi reda på det med! ;)

Efter narkosen hade vi ett litet snabbt inskrivningssamtal med Sara men eftersom jag redan gjort det här tidigare så var det inte så mycket information jag behövde. Det enda jag har bett om idag är att få kateter och att få ha med mig en anhörig på uppvaket och när jag kommit upp till avdelningen men det ska jag prata med narkossköterskan om samt personalen på avdelningen.  Det ska nog lösa sig fint, och som narkossköterskan sa när vi pratade s år man ju faktiskt inte så himla gammal bara för att man är 20! Eller det förstod iallafall hon eftersom hon hade barn i min ålder sa hon så det kändes skönt. Hoppas personalen på uppvaket också förstår det haha. 

Nu är det alltså bara att vänta till den 15 april då jag skrivs in på kvällen och den 16 smäller det! Ska bli så skönt. 

Imorgon fyller jag 20 så nu blir det kalas hela veckan. Det är skönt att jag har så mycket annat på gång i livet just nu så att jag kan släppa ryggen lite även om jag har ont. 




Inskrivningsdatum!

Har fått tid för inskrivning den 25 mars! Känns super och det bästa av allt är att jag är ledig den dagen så jag slipper pyssla med tider på praktiken. Dagen därpå fyller jag 20 också. För två år sedan hade jag inskrivning dagen efter min 18 årsdag och denna gången är det dagen innan min 20 årsdag. Tiden går fort! 



Så himla sur!

För en vecka sedan var jag på vårdcentralen eftersom jag ville att min husläkare skulle skicka en remiss till Huddinge sjukhus, eftersom att jag vill på återbesök. Detta eftersom jag har ständig värk i ryggen och eftersom mitt vänstra ben är kortare än det högra vill jag göra något åt saken. Hela min överkropp, speciellt vid midjan/ lite längre ned på ryggen är sned och lutar. Jag vill ha en specialtillverkad sula att ha i skon. 

Några dagar efter läkarbesöket ringde jag till självaste ortopedmottagningen för att höra med dom om dom fått remissen eller inte, vilket dom inte fick svara på eftersom jag var tvungen att ringa min husläkare och höra med honom. SUCK, tänkte jag. Att det ska vara en sådan process för en sådan liten sak.. 

När jag väl ringde honom så var han på konferens. Imorse ringde han tillbaka och sa att remissen blivit återkallad. Dom tyckte inte det behövdes ett återbesök eftersom jag röntgades år 2012 och då låg mina krökar på 29 samt 24. 
Hur svårt ska det egentligen vara? Om jag kräver ett återbesök så gör jag det av en ANLEDNING. Det känns som att dom anser detta vara oviktigt och inte prioterar detta. Jag är så himla sur och förbannad! Jag tänker inte gå runt med denna smärta hela mitt liv, jag vill ha min sula!!!! Och jag ska få min vilja igenom. 
Får ta och ringa Huddinge sjukhus på en gång! 

Har någon av er förresten någon erfarenhet av denna typ av sula? Vart/vilken klinik vände ni er till? Hur gick ni tillväga? 

Är tacksam för svar :) 

Återkommer när jag vet mer. 
Styrkekramar från Hazal <3 


operationstid bokad!

Nu har jag äntligen löst det hela och bokat en tid för operation. Jag har ju eventuellt omtenta den 12 april och därefter är nästa tenta den 28 april så jag ringde till operationskoordinatorn idag och bad om en tid V16 och då bokade hon in mig den 16 april direkt, supersmidigt! Jag opereras på en onsdag precis som sist så jag kommer fördmodligen att få komma hem på fredagen eller lördagen (Sist kom jag hem på lördagen). Lördag är ju påskafton så antagligen får jag fira påsk på Sahlgrenska i år (Precis som jag gjorde vid min första operation för snart två år sedan). 
 
Jag känner mig väldigt lättad över att operationen är bokad nu och att jag kommer att ha tid att plugga på tentan. Det enda som är tråkigt är att min närmsta vän som lovat att vara med mig under operationen kommer att vara bortrest den veckan då det är påsk. Däremot har hon lovat att vara med mig när jag kommit hem från sjukhuset, så söt som erbjuder sig att bo hemma hos mig och ta hand om mig <3 Tror det ska gå bra ändå men känns skönt att ha henne vid min sida. Dessutom har mina fina arbetskamrater erbjudit sig att vara med mig och stötta mig även på sjukhuset. 
 
Nu känns livet bra!
 
 
42 dagar kvar av lidande! Skönt. 

Min helg i Stockholm!

Jag glömde nämna det här i bloggen men i fredags åkte jag till stockholm för att spendera helgen där med en kompis. Vi åkte redan på fredag morgon så vi fick ut en hel helg vilket var väldigt skönt! Eftersom jag inte var snabb nog att få biljetter till aviciis första spelning fick vi gå på lördagen. På fredagskvällen när alla andra (som det kändes som haha) gick på avicii spenderade vi kvällen på vapiano med älsklings Hazal. Sååå kul att få ses igen, har inte sett varandra sedan i somras. Vi hade mysigt och pratade massa tills vi var helt slut och åkte hem och sov. Jag hoppas verkligen att vi ses snart igen <3 
 
På lördagen efter avicii träffade jag Ellinor (http://duumbass.blogg.se/) lite snabbt mellan tågen på väg hem! Så kul att ses efter alla dessa år med kontakt genom bloggen. 

Pics från helgen! 
 
 

Tenta

Imorgon har jag tenta i farmakologi. Den är sjukt svår och jag är väldigt osäker på om jag kommer att klara den. Klarar jag den inte har jag omtenta den 12 april. En annan omtenta jag har ligger den 28 april. Lyckas jag inte med denna tenta kan jag alltså inte operera mig i April. Snälla vänner, håll alla tummar för mig imorgon! Det skulle vara sjuuukt jobbigt om det blev omtenta, vet inte när jag ska lyckas klämma in min operation isåfall och jag vill verkligen få den gjord så fort som möjligt för jag hatar att ha ont i ryggen. Jag är verkligen så himla trött på det nu och vill bara få bort staget NU. Tänk på mig imorgon och håll tummarna, det kanske hjälper ;) 
 
 

Kliar

Idag har jag tränat, igen. Jag gör det även om jag vet att jag får ont efteråt. Hade ont redan när jag gick av mitt dygnspass på jobbet imorse men nu under kvällen har det varit hemskt. Det gör ont samtidigt som det kliar något fruktansvärt från mitt stag. Vill bara slita upp huden och klia, men det går ju inte. Sitter och river och kliar fastän jag vet att det sitter på insidan. Någon anna som känner igen sig? 
Förhoppningsvis går det bort med lite sömn. 

Haha!

Rotade bland mina gamla teckningar och hittade denna. Kommer ni ihåg när jag gjorde den? ;) kanske någon dag ska ge det ett nytt försök och göra det lite bättre! Någon dag när jag inte har hundra miljoner tentor att plugga till för att bli sjuksköterska vill säga. Vi får vänta sisådär tre år kanske ;) 




Försäkringsbolaget

Idag bad jag mamma ringa och prata med Trygg-hansa då jag aldrig får ut något vettigt från dom när jag ringer själv. Ville kolla lite så att de inte lägger ner mitt fall eftersom det gått över ett år sedan senaste operationen i och med att jag ska opereras igen. Dom skrev in att jag ska opereras igen och ska ta upp det igen våren 2015. Invaliditetsbedömning görs utifrån att jag själv får berätta om mina begränsningar osv, och dom kommer även att göra bedömningen utifrån ortopeden så de kommer att ta ut mina journaler. Ska bli spännande att se om man bedöms som någon procent invalid. Om jag i framtiden inte skulle kunna jobba 100 så kommer försäkringskassan att gå in och betala ut om jag blir tex 25% sjukpensionär, men jag kan inte se någon anledning idag till att inte kunna arbeta 100% även i framtiden men det återstår väl att se, man kan aldrig veta. 
 
Hur mycket har ni fått för era ärr? Och hur mycket har ni fått för invaliditet? Hur har era försäkringsbolag gått till väga?

Man slutar aldrig att förvånas

Ännu en gång har hon gjort det. Mamma. Jag slutar nog aldrig att förvånad över hennes ointresse för mig. Var förbi henne en sväng förut efter skolan då min nya mobil kommit dit (Glömt ändra adressen på 3 visst haha). Jag pratade om skolan och att jag hade tenta i april osv och sa att jag hade svårt att förstå hur jag skulle knö in operationen då. 
- Vilken operation? Ska du opereras? Sa mamma precis som att det var något väldigt nytt. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Min mamma vet inte ens om att jag ska operera ryggen för tredje gången. Hon minns inte ens att jag redan gjort en sådan operation förra året.Tack för den. Tack för visat intresse. 

"Startade blogg för att hjälpa andra med skolios"

Titta vad jag hittade hemma i mitt skrivbord!

En tidning i Göteborg som heter Skaraborgs Allehanda kontaktade mig och Julia år 2011 för att fråga om vi ville ställa upp på en intervju och berätta om hur det är att ha skolios. Här är resultatet!
 
Haha snygga vi var :-)
 

Jag lever och kämpar på

Ursäkta för min lysande frånvaro här på bloggen det senaste! Jag har otroligt mycket i skolan just nu med tentor och diverse saker som jag inte klarar av. Det gör mig ledsen och deprimerad. Som jag nämnt en gång tidigare så kan ni följa mig på min andra blogg där jag bloggar om mina sjuksköterskedrömmar och studier. Vill inte att bloggadressen ligger ute här för alla att se då jag tidigare haft det jobbigt när "vänner" ska läsa denna bloggen. Vill ni läsa den är det bara att slänga iväg en kommentar så skriver jag vad den heter :)
 
För övrigt så går jag nu och väntar på schemat inför nästa kurs. Först när jag får det kan jag planera in när i april det passar bäst att lägga in operationen. Vill inte missa allt för mycket i skolan då jag märkt att det är minsann inte lätt att ta igen! Hoppas att tiden går fort. Vill kunna träna, lyfta och frysa utan att få ont! Vissa dagar önskar jag att april var här imorgon, och andra dagar vill jag önska april från jordens yta och aldrig mer behöva tänka på en operation till. Men det blir bra det här! Jag står ut, det gör jag :) 
 
Förresten! Hittade den här bilden när jag kollade igenom mina bilder från USA. Haha har inte insett själv att jag fortfarande gör så här när jag tar på mig skorna, snart två år efter operationen. För mig har det blivit så normalt, reagerade på det först när jag såg bilden haha!
 

Efterlyser staglösa människor

Haha frågade i skoliosgruppen på fb om det fanns någon själ där ute som opererat ut alla stag och skruvar och hur detta påverkat dom, men eftersom jag inte fått något svar så frågar jag väl här också. Finns det någon stag- och skruvlös tidigare stelopererad människa som kan beskriva vad skillnaden är mellan att ha stagen och inte ha dom, om det nu är någon skillnad? Blev du snedare, rörligare, fick mindre smärta etc? Skriv gärna en kommentar, är nyfiken :)

« Tidigare inlägg Nyare inlägg »