Skoliosbloggen -

Smärta och återbesök på Sahlgrenska

Permalink Allmänt. 2014-07-18 | 10:49:00

Jaa vad ska man säga. Jag har inte uppdaterat här på evigheters evigheter. Det finns dagar då jag haft massvis i huvudet som jag vill skriva av mig, men sen har allt bara känts för jobbigt och jag har ångrat mig. Har inte velat blogga när jag inte haft något bra att skriva.

De allra flesta tror att jag mår kanon, ser mig som återställd igen och skymtar inga tecken på fel på mig nu. Vet ni varför? För jag har blivit en expert på att dölja hur jag känner. Vill inte ha medlidande kommentarer från arbetskamrater eller människor i min omgivning som därpå ska säga att jag inte bör göra ditt eller datt. Jag vill kunna bestämma över mig själv, och därav har jag inte talat om för många att jag faktiskt har ont i ryggen. Grymt ont i ryggen till och med.

Ni som gjort en steloperation minns smärtan man hade efter operationen. Att man hade svårt att vända sig i sängen i upp till en månad efter operationen och att det var jobbigt med det mesta. Så har jag det nu, tre månader efter min tredje operation som räknades som "den minsta". Jag mår sååå mycket sämre nu än jag gjorde en månad efter min steloperation, och det enda jag gjort är att plocka ut mina stag.

Jag ångrar min tredje operation så fruktansvärt mycket. Får man säga så? Jo, jag bestämmer att jag får göra det för det här är min blogg. Jag ångrar den så sjukt mycket. Önskar att jag kunde spola tillbaka tiden och få den ogjord. Hade hellre levt med en lös skruv än att ha det såhär. Då var smärtan iallafall centrerad till en punkt i ryggen där det brände och skavde. Nu har jag smärta i hela ryggen som går som en stöt genom ryggraden och hugger.

Jag fungerar ganska normalt om dagarna. Jag kan gå till jobbet, göra de flesta av mina arbetssysslor (obs inte alla) och se glad ut. Jag kan vara social med mina vänner, parta om nätterna och ha kul precis som alla andra. Men, så kommer de där småsakerna i vardagen som gör mig påmind om att jag inte fungerar som jag ska.
Jag kan inte springa ett enda steg = Inte springa till bussen, inte springa och leka med barnen på jobbet.
Jag kan inte hoppa = Inte hoppa och leka med barnen på jobbet, inte hoppa ner från något jag ställt mig på eller satt mig på som är mer än några cm över marken.
Jag kan inte gå fort = garanterat missa bussen.
Och nu till det jobbigaste:
Jag kan inte vända mig i sängen på nätterna = Inte sovit en hel natt sedan innan jag opererade mig för tre månader sedan. Jag vaknar VARJE gång jag ska vända mig eller röra mig. Det hugger i ryggen av varenda liten rörelse och att ligga på sidan är värst. Jag är helt slut.

Jag kan knappt ta mig upp ur sängen på morgonen.

Jag kan knappt ta mig upp ur soffan om jag har satt mig ned.

I tre månader har jag levt såhär. Jag orkar inte mer. Har alltid haft en positiv inställning till min rygg och till alla problem men när jag gång på gång får nya problem så känner jag mig helt slut på insidan. Vill inte mer. Orkar inte mer. Har inte tid för detta. Jag var helt säker på att den tredje operationen skulle ge mig ett avslut på den här historien. En punkt i sista kapitlet. Men när den där punkten blev till ett nytt kapitel så vill jag nu bara ge upp. Kan man göra det? Nej just det. Jag är 20 år och har hela livet framför mig, ett liv som jag lagt upp så mycket planer för. Hur ska det gå om jag ger upp? Om två år är jag sjuksköterska och då måste jag vara bra i min rygg om jag ska kunna fullfölja min dröm och arbeta som detta och även att kunna läsa vidare till ambulanssjuksköterska. Hur ska jag klara det om jag inte ens kan ta mig upp ur sängen på morgonen?

Har varit helt gråtfärdig hela veckan. Gråtit på tåget, gråtit när jag legat hemma i soffan och gråtit när jag vaknat på morgonen. Har inte kunnat hejda de där tårarna som bara kommer så plötsligt. Det är först nu jag inser att det faktiskt har tagit hårt på mig på riktigt. Något jag aldrig trodde att något kunnat göra på mig, har aldrig trott att jag är en människa som kan bli deprimerad över något.

Igår var jag på mitt första återbesök hos Rune sedan operationen. Jag har aldrig mått så dåligt inför ett läkarbesök och jag har aldrig någonin varit så nervös. Jag hade laddat upp med min bonusmamma som sällskap, kände inte att jag fixade det här själv. Kände mig som världens mest jobbiga patient som aldrig blir nöjd, alltid ska hitta nya problem.

Till min stora besvikelse var ingen röntgen inbokad. Mycket konstigt om ni frågar mig då det för mig är en självklarhet att kolla om ryggen fortfarande har hållt sig rak utan stagen. Menmen, jag är inte läkare, bara patient. Fick pratat med Rune om mina problem men är osäker på om han hängde med på allt. Det där med att jag faktiskt mådde bra med stagen egentligen om det inte vore för att skruvarna gjort ont, vet inte om det gick in. Men iallafall. Fick hålla emot de förbaskade tårarna under hela samtalet för att jag var så ledsen över hela situationen. Visa ryggen, känna på ryggen och prata. Visst kunde han hålla med om att min rygg blivit lite mer sned än vad man brukar bli ja.

Han lovade mig att han skulle hjälpa mig med min smärta, men först skulle vi ta reda på varför jag har så ont. Därför bokade han in en CT som jag får göra någon gång i Augusti och eftersom Rune då har semester får jag träffa läkaren som tog bort mitt stag nu i april, Voitec. Jag känner ett mycket mycket större förtroende för Rune så vi får se hur jag gör, om jag kanske ändå väntar på att han kommer tillbaka från semstern.

Inför varje läkarbesök är jag oerhört skeptisk till om jag faktiskt kommer bli trodd, om jag kommer att få någon hjälp. Rune visar sig vara min hjälte varje gång. Efter igår är det inga tvivel, han är den bästa läkaren man kan tänka sig! Även om han avbryter mig mitt i meningarna eller inte lyssnar färdigt på vad jag har att säga så är han världens bästa. (och eftersom jag vet att du läser ibland Rune, så tack tack tack för all den hjälp jag får). När jag sa att jag kände mig fruktansvärt jobbig som kom med mina problem en fjärde gång så avbröt han mig och sa att jag inte alls skulle tänka så och att de var där för att hjälpa mig. Han sa att på det stället kunde de göra en hel del så något skulle han allt kunna göra åt mina problem. Men först, ta reda på varför jag har ont. Han sa att det skulle kunna vara något med benläkningen i lederna (mellan kotorna) men att det kanske inte var jättetroligt, men det ser man på Ct:n. Jag sa också att jag hade väldigt ont av puckeln när jag satt länge tex åkte bil eller flyg osv och då sa han att om det fortfarande var ett problem om 4-5 år så kunde han göra en revbensplastik. Eftersom jag bara fick alvedon utskrivet på vårdcentralen (snåljåpar) så skulle han skriva ut tradolan som jag haft tidigare. Det är ungefär likvärdigt med citodon. Innan jag gick så skakade vi hand och jag fick en liten kram med orden om att det skulle bli bra. Det värmde hela mig och det fick mig på något vis att se lite ljusare på framtiden. Världens bästa Rune.

KOMMENTARER

Kommentarer

Malin

Önskar dig verkligen all lycka till för att du ska slippa allt det här! Du har hjälpt mig en del när jag gick igenom min operationen (före och efter)har följt din blogg ända sen dess jag bestämde mig för att operera och för mig har allt gått bra. Så nu hoppas jag verkligen att du också ska få det bra! Kram!

2014-07-18 17:34:31

Ellen

Julia :(( Är så ledsen för din skull <3

2014-07-18 19:06:52
URL: http://duumbass.blogg.se/

Agnes

Usch! Skulle det vara ett alternativ för dig att sätta in stag igen?

2014-07-18 22:35:41
URL: http://nattstad.se/agnesdiwan

Anonym

Hoppas verkligen du får hjälp nu så du kan få ett drägligt liv. Inser nu att min dotter har hamnat hos rätt läkare med sin skolios,det gör att jag kan slappna av rejält!
Kram på dig och kämpa på!

2014-07-21 11:44:50

Anonym

Hej!
Jag är snart 13 år och jag har också skolios. Jag undrar om man kan ha bh med korsett och isåfall, hur?

2014-07-22 21:16:30

AnsoAnna

Ååh lilla vännen.
Tycker verkligen synd om dig, att det blev så tokigt efter din 3e op!
Det blev ju inte alls som du hoppades o trodde :(.
Jag hoppethåller tummarna för att Rune hjälper dig på bästa sätt!
Kram Anna (mamma till Nathalie som har skolios)

2014-07-29 23:59:10

Anonym

hej. jag är mamma till en 12 årig tjej som fick sin korsett i går.
jag har läst ur er blogg flera gånger, och måste få tacka er som delar med er av era erfarenheter.
jag har fått jätte mycket fina (och jobbiga) insikter och känner att tack vare er kan jag göra det lättare för min tjej. både peppa och använda mig av era kläd tips mm..
tack./Helene

2014-08-15 15:17:58

Sara

Usch vad tråkigt att din rygg inte blir bättre! Vet inte vad jag ska säga förutom att jag blir ledsen och frustrerad för din skull. Hoppas verkligen att du snart får någon behandling som gör det bättre! Och känn dig inte jobbig för att du kommer på nya läkarbesök. Lite krasst så är det ju så att om inga skulle komma till sjukhuset med sina problem skulle de ju inte ha några jobb. Nej men som sagt de är ju faktiskt där för att hjälpa :)

Kram! :)

2014-08-24 14:49:02

Sanna

Tråkigt att läsa, jag har själv fått sömntabletter och smärtstillande. Precis allt du skriver är min vardag också. Jag kan inte sitta med på föreläsningar för att min nacke, rygg dödar mig. Käkar Imovane och lergigan, dock är imovane sjukt beroendeframkallande och det är svårt att hålla motivationen uppe. Som du skriver, är 19 år och levt med konstant smärta i över 9 år. Knaprar värktabletter dagligen vilket gör att magen har börjat strejka och tål ingen hårdsmält mat längre. Jag står i kö i väntan på min 3 månaders koll, som skulle varit i början av juni, och kommer få vänta till sent i höst. Kösystemet suger verkligen och jag misstänker att min sista kota så småningom kommer att brytas. Alla sömnlösa nätter tär på kroppen, psyket, skapar mer ångest och allt är som en ond cirkel. Jag hoppas du hittar ett levnadssätt som fungerar för dig för att härda men samtidigt leva. Är ledsen för att vi blev "misslyckade" operationsingrepp. Min kropp har krökts trots skruvarna. Hoppas att de hittar någon vettig lösning för dig!
Håll ut (;

2014-09-09 22:48:04
URL: http://mooseplaza.blogg.se

Anonym

Känner så igen mig,har oxå skolios o har mycket problem nu...

2015-01-20 22:34:48

Trackback