När livet inte är som man vill att det ska vara

Har hoppat in och jobbat två pass på jobbet denna veckan. Första dagen kom jag hem med ont i ryggen och tänkte att det kanske var en slump. Idag kom jag hem efter en lång dag med ont i ryggen. Varför kan jag inte få må bra någon gång. Jag blir så ledsen. Jag har världens bästa jobb med världens bästa barn, och jag kan inte njuta fullt ut. Jag vill kunna må bra, jobba med det jag älskar att göra utan att behöva ha ont i ryggen.

Grejen är den att jag gör inget krävande. Spelar spel, städar, duschar, hjäper till vid toalettbesök, påklädning osv. Jag lyfter alltså inte tungt, men ändå gör det så förbaskat ont. Det första jag kände var när jag hjälpte till vid en dusch. Stog lite lätt framåtlutad med armarna utsträckta framför mig en stund och arbetade. Fick ont på vänster sida i höjd med bhn i vänsterkanten av ryggraden. Har haft ont där ett par gånger tidigare även då när jag böjt mig fram. Sen har det fortsatt. Den dagliga smärtan vid högra överdelen av staget gör mer och mer ont. 
Ska tillägga att jag på det stället kan känna ca 10 cm av mitt stag genom huden likt en rundad pinne, samt ett par skruvar lite här och där. Det liksom sticker ut eller vad man ska säga. Det gör så sjukt ont, jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv längre. Hur ska jag klara av att jobba när jag slutat skolan? Hur ska jag klara av att leva ett normalt liv och göra det som jag drömt om sedan barnsben- Att bli sjuksköterska?

Det är inte ofta jag skriver deppiga inlägg. Många av er kanske vet att jag oftast vill vara positiv. Idag kände jag helt enkelt inte för det. Idag ville jag skriva vad jag Egentligen känner. Punkt.

Samtidigt kan jag känna att jag ibland framställer mig själv som negativ här i bloggen. Jag har varit gnällig, haft åsikter och synpunkter. Jag vill inte att folk ska få fel intryck av mig. Jag vil inte att folk ska tro att jag är arrogant eller naiv på något sätt. När jag kommer till hela min skoliosgrej kan jag ibland känna mig lite bitter. Jag har haft om jag får säga det själv otur med väntetider, läkarbesök mm. Ingen som tog mig på allvar, sen upptäckt osv. Det har fått mig att bli lite bitter. Bitter men ändå tacksam. Jag är bitter över att jag haft otur. Thats it. Vissa har tur, får hjälp snabbt, livet går deras väg helt enkelt. Det har inte alltid gjort det för mig.

Osammanhängande inlägg hejhej! 

 
Ännu en sån här tråkig bild.... Ville bara med denna bild visa att jag lyckades få lite färg under gårdagens solning. Jag har alltså byggt på min otroligt fina tejpbränna ytterligare lite. Dock syns det inte så mycket eftersom ljuset är konstigt samt att jag har otroligt fina tröjsträck efter att ha legat på rygg hehe. 

Att tejpa själv

Såg att det var sol ute och kom på att jag ville sola. Det jobbiga var att ingen är hemma och kan hjälpa mig att tejpa så jag fick göra det själv! Gjorde nog slut på halva rullen eftersom varenda bit hamnade över skulderbladet istället, snyggt! Så min slutsats är att försök er inte på detta hemma, det är alldeles för svårt( om man inte har lust att slösa tejp haha). Två laget ska jag ha dessutom, livet leker!


Första doppet

Idag tog jag mitt första dopp för i år. Det lilla jag simmade kändes som vanligt så operationen har inte påverkat det någonting;) Dessutom ringde min handledare till praktiken och berättade att hon inte längre ska vara min handledare utan att jag ska få någon annan. Riktigt ledsamt, Anita var verkligen en av mina favoriter:(


4 månader post op!

För en gång skull börjar jag med att skriva, herre vad tiden flyger iväg! Snart har det gått ett halvår sedan min operation. Eller ah, snart och snart haha men ja! Det är inte långt kvar! Efter ett halvår är det mycket man får lov att göra igen. Det ser jag fram emot!

Så till hur jag mår nu då. Jag mår fint om man bortser från vissa grejer som gör ont. Jag känner inte längre att jag behöver vara rädd om ryggen på samma sätt, den tål väldigt mycket! Sen börjar jag känna av att jag är opererad mindre och mindre. Jag antar att jag är så van vid det nu att jag glömt bort hur det kändes innan. Det är ganska läskigt hur bekväm man bli med det nya att man glömmer bort hur hemskt det kändes varje dag innan op. 

Ärret börjar blekna mer och mer. Jag antar att det är något bra, men samtidigt vill jag inte att det blir alltför osynligt i slutändan. Det visar min historia och jag är stolt över den. Det skulle vara tråkigt om det bleknade bort nästan helt! 

Förlåt för kassa bilder men min syster har inte kunnat hjälpa mig och ta en ny de senaste dagarna så det har jag fått sköta själv ;)





Hur mycket ärret syns beror lite på i vilket ljus det faller.

Ps. Åker bort tills på tisdag så vi får se hur uppdateringen blir! Ha det bra sålänge! :)
 
 

Min rörlighet efter operationen

 

Ny kallelse!

Igår när jag kom hem hade jag fått ett brev från Sahlgrenska. Jag blev rädd att dom hade skjutit fram min tid ytterligare eller något liknande när jag såg brevet på min säng. Dock var så inte fallet, tiden var ändrad, men till två dagar tidigare! Jippi! Det är alltså den 21 jag ska dit nu istället för den 23 :) det är min första riktiga dag på praktiken men äsch, jag har ju inte långt att gå direkt ;) Det roliga är att just den dagen ska jag dit, Janna ska dit och en tjej vid namn Jennifer ska också dit. Både Jennifer och Janna ska dit på inskrivningsdag inför deras operation. Båda två kommer jag att få träffa på avdelningen veckan därpå när jag praktiserar och de har opererats. Jättekul tycker jag! Nere på mottagningen dit vi ska den 21 brukar jag alltid se skoliostjejer. Dock brukar jag aldrig känna igen någon. (Kristin din buse som aldrig sa till hehe). Denna gången är det två ansikten jag känner igen ;)


Livet leker

Ligger på bohus malmön och solar, så härligt att för en gång skull kunna sola!


Morgon och kväll

Jag har märkt en sak. Min rygg blir snedare på kvällen. Är det någon som känner detsamma? Tog en bild igår kväll och en ny imorse. Här har ni resultatet. Den första bilden är alltså tagen på kvällen.

Ps, glöm inte att rösta på mig i fototävlingen! :) Rösta här. Min bild är nr 2!


Begränsningar

 
När jag ser sånna här bilder inser jag att detta aldrig är något jag kommer att kunna göra. (Inte för att jag kunde det innan men ändå haha). Däremot har jag fått så mycket annat tillbaka av operationen så jag tror att jag klarar mig utan att kunna böja mig allt för mycket i olika riktingar! 
 
Ps. Är med i en fototävling ni får väldigt gärna rösta :) Jag är nummer två. Rösta här

Liseberg

Hänger på Liseberg idag och åker allt jag vill. Det känns bra i ryggen så därför åker jag trots att jag egentligen inte får lov:)


Ny klänning!

Köpte en ny klänning på Gina tricots rea här om veckan. Idag kom den till pass. Jag vet inte varför men jag älskar verkligen öppna ryggar, jobbigt kanske att modet kom just i år när jag har ett ärr som ska tejpas i solen osv men äsch!


Smärta

Jag hatar det här! 

Som skydd från solen

Gick idag in på Apoteket och letade efter ett solstick som jag blev tipsad om på vårdcentralen. Detta skulle tydligen skydda ärren bra. Dock sa apotekspersonalen att den nog var för svag för att skydda helt. Fick istället köpt en hudfärgad tejp som skyddar mot uv strålar. Perfekt! Nu ska det inte brännas iallafall!

https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-1/2095064/images/2012/pic_4ffb3bf29606ee1e97000a86.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-1/2095064/images/2012/pic_4ffb3bf29606ee1e97000a86.jpg" class="image">


3 månader post op!

Har haft fullt upp idag, men idag är det iallafall 3 månader sedan jag opererades! Det är sjukt vad tiden går långsamt egentligen. Som jag nämnt tidigare känns operationen lika avlägsen som min barndom haha, nä men nästan. 3 månader är egentligen inte speciellt mycket!
.
Nu när det gått tre månader får jag lov att jogga lätt, simma och cykla. Inte för att någon av dessa saker är något jag saknat men nu kan jag om jag har lust göra det med gott samvete! simma kanske skulle vara najs nu när det är sommar och allt, om det kan bli lite varmt i vattnet vill säga. 
.
Så till hur jag mår såhär på min tre månaders dag. Har idag haft ett gångpass på hemtjänsten vilket jag normalt sett inte har. Jag brukar vara så bekväm att jag åker bil. Detta innebär att jag inte fått sitta speciellt mycket idag och morfintabletterna åkte fram på eftermiddagen när det var som värst i bröstryggen. Känns tungt att efter tre månader fortfarande knapra tabletter ibland om jag ska vara ärlig. Jag hoppas att det går över snart! 
.
Tänkte någon dag få tag i min systers kamera och få lite bilder på hur mycket rörlighet jag har nu. (Min kamera är tydligen trasig och går inte att ladda). Jag har själv inte kollat rörligheten så mycket men känner själv att jag kan röra mig ganska obehindrat! 
.
Och så till den där obligatoriska ryggbilden på månadsdagen. (Btw, idag är det precis som vid min operation en tisdag, härligt)

 
Som ni kan se syns ärret olika mycket i olika ljus om man jämför med tidigare bilder!. Har inte solat min rygg än i år med rädsla för att bränna ärret trots tejp (och såklart bristen på sol). När jag får mitt efterlängtade sommarlov ska jag tejpa ryggen som bara den och steka!li

bort med glidet!

Jag har fram tills nu sovit med mitt glidlakan. Inte för att jag behövt det utan att jag varit för bekväm. Det är skönt att få lite extra skjuts när man vänder sig osv. Men, jag kan inte sova med det för alltid så det var lika bra att göra sig av med det nu kände jag! 
.
Har sovit utan det i två nätter nu och det är svårt. Jag har nästan glömt bort hur man sover utan ett glid haha. Men det går fint iallafall, förutom att jag haft lite extra ont i ryggen på morgonen när jag vaknat än vad jag brukar ha, men jag kommer vänja mig ganska snabbt! :)
 
Samma gamla bild igen men ja, jag har inte orkat ta en ny. Hejdå glidet, vi hade 3 mysiga månader tillsammans! <3

Party

Igår bestämde jag mig efter en lång dag med ont i ryggen att jag skulle skita i det och gå ut och ha kul istället! Var ett tag sedan jag var ute så jag och ett par vänner passade på. Jag tyckte att mitt nya linne med öppen rygg passade bra så jag körde på det och ett par svarta jeans.

 
Till en början när jag kom dit vände jag oftast ryggen mot väggen när vi stog någonstans. Det kändes som om alla kollade osv. Även när vi dansade och folk tog mig på ryggen kunde jag känna lite obehag, kanske kände de mitt ärr? Trots allt tyckte jag att jag hanterade det bra, det släppte ganska fort sen orkade jag inte bry mig! Jag brydde mig nog mer om mitt fula plåster på armen efter att ha tagit bort ytterligare ett födelsemärke!
 
Lyckades hamna på en vimmelbild också, fy haha!

Såhär mycket kan jag vrida mig

Som jag sa tidigare så har jag haft svårt att vrida mig och titta bakåt efter operationen. Ibland har jag tänkt att jag kanske inbillar mig men idag var jag tvungen att testa! Använde min tvillingsyster som test och sa till min kompis att ta kort. Här har ni skillnaden!
 
(ursäkta för den fula bilden)
Kanske förstår ni nu att jag hade svårt på mina körlektioner när jag skulle backa runt hörn haha. Snacka om skillnad! Åt andra hållet kan jag vrida mig ännu mindre och det är ditåt jag tittar när jag backar. Det är samma sak när jag ska titta på något som är snett bakom mig. Jag måste vända på hela kroppen för att se medans andra bara tittar bakåt hur lätt som helst. 
Dock måste jag ju säga att detta inte är något jätteproblem om man säger så haha. Man hittar sina egna lösningar på allt! :)

Att kunna relatera till gamlingar

Nu har jag jobbat i snart två veckor på hemtjänsten och det går bara bra! Har lyckats tala om för alla om min rygg så nu vet dom som lagt det på minnet om det iallafall och alla tycker att jag ska vara rädd om ryggen, "Jag som är så ung". 
.
När jag är ute hos de gamla finns det så mycket i deras hem som påminner om mig själv. Går jag in i badrummet finns det en sittbräda till duschen som jag själv hade. Går jag in i sovrummet finns det både sängförhöjare och glidlakan och ja så fortsätter det. Har även stött på en dam med kraftig skolios som har mycket ont. Hon har inte sagt det till mig men jag kan se det (alltså skoliosen). När jag ser sådant känner jag mig så otroligt lyckligt lottad över att ha fått operera min rygg och slippa lida så som denna dam gör idag. 
.
Om vi ändå snackar jobb kan jag ta upp en grej som jag märkt att jag har problem med, som jag inte haft innan operationen. Detta stora problem stavas tossor. Ja sådana små blåa grejer man sätter på fötterna helt enkelt. Medans jag står och försöker få på mig en tossa på foten är min "handledare" redan inne hos vårdtagaren för längesedan. Problemet är att jag kan inte böja mig nedåt på det sätt som krävs. Ni som är opererade kanske förstår vad jag menar. Om inte, testa att stå på ett ben och försök hålla i din fot med händerna. Så lätt är det haha!
.

Ärret idag

Min kamera har fortfarande inget batteri och det suger om man ska säga så. Fick idag be min 6 åriga lillasyster att ta kort med min mobil, och vi fick kämpa länge innan hon kunde ta kort utan att hålla fingret framför kameran. Fick stå fint på knä i köket haha. 

 
Ps, vill också säga att kommentarerna strular så om jag inte svarat eller godkänt dem beror det på det! Jag kan se dom om jag byter webbläsare men jag kan inte svara eller godkänna alla. Superkonstigt. 

Morfin, igen...

Ryggvärken går verkligen inte över och efter en lång dag på jobbet fick jag nu panik åka till det enda öppna apoteket i stan och hämta ut morfintabletter. Fuck.

Allt har gått så bra i drygt en månad nu och så kommer detta. Jag vill inte.


« Tidigare inlägg Nyare inlägg »