4 månader post op!
Så till hur jag mår nu då. Jag mår fint om man bortser från vissa grejer som gör ont. Jag känner inte längre att jag behöver vara rädd om ryggen på samma sätt, den tål väldigt mycket! Sen börjar jag känna av att jag är opererad mindre och mindre. Jag antar att jag är så van vid det nu att jag glömt bort hur det kändes innan. Det är ganska läskigt hur bekväm man bli med det nya att man glömmer bort hur hemskt det kändes varje dag innan op.
Ärret börjar blekna mer och mer. Jag antar att det är något bra, men samtidigt vill jag inte att det blir alltför osynligt i slutändan. Det visar min historia och jag är stolt över den. Det skulle vara tråkigt om det bleknade bort nästan helt!
Förlåt för kassa bilder men min syster har inte kunnat hjälpa mig och ta en ny de senaste dagarna så det har jag fått sköta själv ;)
Hur mycket ärret syns beror lite på i vilket ljus det faller.
Ps. Åker bort tills på tisdag så vi får se hur uppdateringen blir! Ha det bra sålänge! :)
åh du är så stark finis! <3 :)
massor med kramar <3
vad fint ärret blivit! :)
Klart du ska vara stolt!!<3
Hej Julia!
Jag har en fråga angående hur ont du har haft det före operationen och hur ont du har det nu efter operationen. När har du som mest ont nu både före operationen och efter operationen? Vad gör du för att undvika att ha ont?
Jag ska opereras på Sahlgrenska 15 oktober och jag har ju mina små knep för att undvika så mycket som möjligt att ha ont. Vad är dina knep? :)
Hej! Jag är 15 år och i slutet av 2011 fick jag reda på att jag har skolios och ska opereras någon gång nu i höst. Jag var, och är, rädd för hur operationen ska gå och hur allt kommer bli efter operationen.. Jag är rädd för att jag inte kommer kunna göra samma saker som jag kan nu, att allt ska förändras och bli helt annorlunda..
Hur som helst, jag kollade runt lite på internet och hittade eran blogg för några veckor sen och sparade den direkt bland mina favoriter. Att läsa om hur erat liv med skolios är stärker faktiskt mig själv och får mig tänka mer positiva tankar än vad jag tidigare har gjort. I våras när det bestämdes att jag skulle opereras tänkte jag hela tiden på vad som skulle kunna gå snett under operationen, det gör jag fortfarande ibland, men inte alls lika mycket som i början. Men ja, jag ville bara säga tack, tack för att ni har den här bloggen, att vi läsare som också har skolios får ta del av hur det är för er. Tror inte alls att det bara är jag som tycker såhär. Ni är grymma!
Hej! Jag tycker precis samma sak. Jag gillar mitt ärr och är satans stolt över det, det bevisar att jag är stark. Jag har dock inte gjort samma operation som du utan ett nyare alternativ som jag började med när jag var 12 år :) du är bäst! Hejdå
Ser ju hur fint som helst ut, jättefin blev din rygg. Hamnade på din blogg för jag sökte rubt lite på nätet om utåtstickande revben, det är nämligen så att ena mott revben sticker ut lite mer än det andra och min muskulatur är även bättre på min högra sida. Tänkte att kanske har jag någon lätt skolios? För jag läste om att skolios kan påverka revbenen också? Är 20 år kille som styrketränar, tycner du jag borde kolla upp min rygg? Kan det bli värre?
Ser ju hur fint som helst ut, jättefin blev din rygg. Hamnade på din blogg för jag sökte rubt lite på nätet om utåtstickande revben, det är nämligen så att ena mott revben sticker ut lite mer än det andra och min muskulatur är även bättre på min högra sida. Tänkte att kanske har jag någon lätt skolios? För jag läste om att skolios kan påverka revbenen också? Är 20 år kille som styrketränar, tycner du jag borde kolla upp min rygg? Kan det bli värre?
Det är på framsidan det sticker ut lite på vänster sida, ddt märks nästan bara när jag ligger ner på rygg och kollar ner på magen faktiskt.. En annan grej jag upplever är att på min vänstra sida på ryggen sticker ett ben ut mer än på högra, skulderbladet vet då inte om det har med muskler att göra. Jag vet ju att ingen är 100 % symmetrisk och kanske är töntigt av mig att komma med det här 'problemet'. Gullig du är som svarar iallafall jag frågar dig för det känns som att du vet efter det du gått igenom. Går det att kontakta dig och prata någon annanstans än här på bloggen? Må bäst