Ang min relation till mamma
heej, jag har typ fått uppfattningen om att du och din mamma inte har en så speciellt bra relation? för när ja låg på sjukhus var de självklart att min mamam följde med men din mamma verkar inte "bry" sig. Jag vet inte om jag har fattat allt fel men skulle bli glad för ett svar i ett inlägg så det inte blir något missförstånd! lycka till med din operation och jag håller tummarna för dig så allt går bra. Nästa vecka är det min tur att få min dom om jag ska få opereras eller inte.. nervöst. kram
.
Svar:
.
Hej Siri! Det stämmer, jag och mamma har ingen bra relation. Jag och min tvillingsyster växte upp hos vår pappa, och träffade då endast mamma max varannan helg. Ibland såg vi henne inte på flera månader. Pga dåliga förhållanden i hemmet hos pappa valde vi som 13 åringar att flytta till vår mamma, hennes sambo och vår lillasyster. Redan från start kunde vi märka att vi och mamma inte såg på saker likadant. Vi har helt enkelt olika tankar om olika saker och det gör att vi bråkar väldigt mycket, och till stor del känner jag att hon inte bryr sig om mig, precis som i dessa fall när hon tex inte ens bryr sig om att vara med mig på sjukhuset.
.
Nu bryr jag mig inte så mycket, jag vill inte ha henne med mig eftersom jag helt enkelt inte tycker om henne. Förra operationen eller när jag fick min korsett, då hade jag velat att hon sov med mig på sjukhuset, men istället har hon bara lämnat mig med orden om att jag varit för stor för att hon ska vara med. "Du är 18 år du klarar dig själv" Har jag fått höra många gånger. När jag fick min korsett var jag 16 år och osäker. Hade aldrig tidigare knappt besökt ett sjukhus. Hennes sambo följde med mig några gånger till min korsettgubbe och till vissa besök på sjukhusen, men oftast fick jag gå själv. När jag fick min korsett och skulle ligga inlagd tyckte mamma att det var onödigt för henne att ta ledigt och sova över med mig, för jag var ändå så gammal och det fanns personal på sjukhuset sa hon. Trots att de flera gånger sa till mig att de rekommenderade att mamma skulle vara med, blev det ändå till slut att jag fick ligga där ensam i denna nya miljö med en korsett som skavde och gjorde mig ledsen. Ensam med en annan tjej och hennes mamma.
.
Jag grät många nätter efter förra operationen när jag sov själv. Jag vaknade ofta och hade ont, och det enda jag ville var att någon skulle vara där med mig. När jag ringde till mamma och bad henne komma och sova med mig en kväll fick jag höra att nej det skulle hon inte för hon hade jobbat hela dagen och var trött, dessutom skulle hon spela bingolotto på kvällen. Det blev ofta långa samtal i gråt till pappa där jag beklagade mig över att vara ensam och att mamma inte brydde sig tillräckligt för att komma. Han var lika arg som jag, men kunde tyvärr inte vara hos mig eftersom han bor en bra bit bort. Trots det var han där hos mig när jag behövde det som mest, tex när jag vaknade efter operationen eller dagen efter påsk när han kom med god mat så att jag skulle få i mig något då jag knappt åt.
.
Det som gör mig mest arg är att hon är så ignorant att hon inte ens kan betala mina mediciner. Jag får sköta det mesta själv, betala mediciner, tejp, descutan och ja allt sånt. Hon vill inte heller hjälpa mig att få tag i sjukhuset utan allt får jag fixa själv. Jag är inte vuxen för att jag fyllt 18. På pappret är jag vuxen, men jag tror att de flesta 18 åringar fortfarande är delvis barn. Man klarar inte allt själv, och speciellt inte i sånna här situationer.
.
Nu blev det ett väldigt långt svar, men dessa grejer är bland annat sådant som vi bråkat väldigt mycket om och gör att jag redan nu bestämt mig för att jag inte vill ha något med henne att göra, i den mån det går. Jag har satt pappa som närmst anhörig på alla papper som ska lämnas in till sjukhusen och jag har om jag ska vara ärlig knappt berättat mitt operationsdatum för mamma.
.
Tack snälla du! vad glad jag blir. Lycka till hos läkaren och hoppas att du slipper operation! Kram på dig <3
starkt av dig att dela med dig av detta <3 du är inte ensam, har inte heller någon bra relation med min mor.
kram! <3
har inte det här problemet, så kan inte riktigt sätta mig in i det, men jag kommer ihåg hur jobbigt det var med bara en fd bästa kompis som inte brydde sig, så när det gäller ens egen mamma måste det vara riktigt illa. Hoppas du vet att det finns så många andra som finns för dig! <3
Usch, blir så jävla arg på sånt här! För att man har fyllt 18 så betyder det absolut inte att man är vuxen, man kan inte allt själv. Långt ifrån. Jag tycker det ska vara en självklarthet att ens förälder/föräldrar iaf ska följa med till sjukhuset om man ska göra en sån stor grej. Att betala för allt sånt själv när man får 1050 kr i studiebidrag går ju knappt. Vet inte om du får mer eftersom dina föräldrar bor skiljda. Men iaf..gah! Hon verkar vara ett riktigt svin, förlåt men..
Att hon skulle spela bingolotto va nog den värsta ursäkten nånsin. Kan det verkligen vara viktigare än sitt eget barn. Fyfan.
Men du är inte ensam, du har många som finns här för dej, och ute irl. Du är så grymt stark som pallar allt det här! Hoppas du kan flytta så snart gymnasiet är över så du slipper det där :love:
Jag hade inte en aning om att eran relation såg ut så här! Riktigt starkt att skriva och berätta om allt. Kram!! <3 <3 <3
Hej julia! Jag tycker du visar gång på gång hur stark du är. Först gå igenom en korsettbehandling. Sedan en stor operation som kan medföra risker. Ha sjukt och lida efter operstionen när man tror allt ska bli bra. Sedan tvingas genomföra ytligare en operation. Och till råga på allt in få de stöttande man behöver från sina familjemedlemar i en sådan situation måste vara jätte tufft. Jag har också opererats och haft korsett så jag vet hur jävla jobbigt det är. Hoppas nu att din operation går sim den ska och Att du slipper ha ont för det är du verkligen värd tycker jag !:) kram på dig!
Hej, det här har inte med inlägget att göra men jag ville bara få säga att idag är sista dagen jag har min korsett som jag har haft i ett och ett halvt år och jag vill tacka er på Skoliosbloggen för att ni driver bloggen, den har verkligen hjälpt mig genom det här och jag har följt er sen ni var med i Frida tidningen. Ni kan inte förstå hur glad jag blev när jag helt plötsligt såg folk med korsett i Frida! Sen vill jag säga till alla med korsett att det är så sjukt värt det i slutändan, jag är så otroligt stolt och har gått och grinat typ hela dagen för det är en sån lättnad, antagligen den lyckligaste dagen i mitt liv.
Nu har Kompakts julkalender dragit igång!! I första luckan hittar du en tävling direkt länk och mer info för att anmäla dig hittar du här --> http://kompakt.blogg.se/2012/december/lucka-1.html
Heej! Tycker detta var väldigt modigt och starkt av dig att dela med dig av detta! Kan inte ens tänka mig in situationen Att inte ha sin mamma med till sjukhusbesöken! Men hoppas ända att allt hår bra med dig och ta hand om dig så kommer allt bli bra! Kraam
Åh gud vad ledsen jag blir när jag läser det här inlägget! Du är värd så mycket bättre Julia!! <3
Jag hoppas att du vet att jag finns alltid om du vill prata! <3
kramar <3
Vad starkt av dig att berätta, och så sorgligt att höra. Du är en riktig kämpe och en sådan fin tjej som din mamma borde vara mer rädd om! Kram kram!
julia, håller med dig fullt ut, alltså vafan bara för att man är 18 så betyder det inte att man klarar allt själv :( åh... så jävla starkt av dig att skriva allt dock! kramar på dig <3
Jag vet inte vad jag ska skriva egentligen, men blir så otroligt förbannad över hur din mamma beter sig.
Du är otroligt stark som klarar av allt detta. Hoppas att det går bra för dig i framtiden!
Kände knappt till sjukdomen och hade aldrig besökt er blogg - såg den nu i blogg.se-flödet. Men måste bara säga att jag läste det här inlägget och började gråta. Du känns så otroligt ödmjuk och underbar som person trots det hemska du måste ha gått igenom. Och värst av allt - att du inte hade någon förälder hos sig. Jag tar för givet att min mamma och pappa alltid är där och gör allt för mig och jag önskar verkligen att alla föräldrar brydde sig om sina barn. Tyvärr är det ju inte så och det känns så himla tråkigt. Starkt av er att ha den här bloggen. Ni hjälper verkligen människor runt omkring er!