Denna blogg skapades av mig och hazal i augusti 2010. Syftet med bloggen var att vi skulle kunna skriva av våra egna känslor/erfarenheter men samtidigt hjälpa andra i samma situation. Nu, ett och ett halvt år senare lever bloggen fortfarande kvar.
.
Jag driver nästan bloggen själv nu. Varje dag sitter jag och funderar på vad jag ska blogga om. Är det tillräckligt intressant eller har jag skrivit om det här tidigare? är tankar som flyger genom mitt huvud. Hälften av alla inlägg jag gör är för min egen skull. Den andra hälften gör jag enbart för eran skull! Det är ni läsare som gör att jag bloggar så ofta som jag faktiskt måste säga att jag gör.
.
En blogg om skolios är inte lätt att driva. Det är ett begränsat område att skriva om. 462 inlägg har det blivit. 462 inlägg om bara skolios. Jag kämpar varje dag för att bloggen ska gå framåt, att vi ska nå ut till fler med skolios samt hjälpa de som redan läser bloggen. Ni är min drivkraft!
.
Varje kommentar jag får blir jag så glad över! När det då kommer till att få skit för det man skriver, skit för att man skriver av sig eller för att hjälpa er, då svider det i hjärtat! Det har hänt några gånger under den tiden vi haft bloggen, och vi blir lika ledsna varje gång. Man kan framföra budskap på ett vänligt sätt, och att trycka ner oss lär aldrig hjälpa.
.
Till Lisa som kommenterade igår. om du läser det här, (om du inte redan slutat läsa vår blogg vill säga) så vill jag säga en sak. Jag vet vilken kommentar du menade. Den kommentaren var jag extra glad över att läsa, dock var jag inne på min mobil och läste mina kommentarer i helgen så därför kunde jag inte acceptera den. Det var en sån kommentar jag tänkte spara och lägga upp under kategorin "kommentarer från läsare<3" Dock blev det ju aldrig så eftersom du var så snabb med att hänga ut oss som dåliga människor som inte bryr oss om vad andra tycker. Jag tycker din kommentar var vänlig i högsta grad, och jag skulle aldrig få för mig att radera den.
Hoppas du förstår vad jag menar och att vi rett ut detta missförstånd:)
Och tillsist vill jag tacka för din första kommentar, den glädjer mig mycket!
