Vandrande skelett
När jag tittar tillbaka på bilder från sjukhusveckan blir jag nästan rädd. Jag såg ut som ett skelett, tändstickor i cowboy boots, betty spagetti, Ja you name it.
Trots det gick jag bara ner tre kilo totalt. (Dom kilona är tillbaka sedan länge haha). Antar att det var för att jag mådde så dåligt och knappt åt något. Det var också en av anledningarna till att jag fick stanna en extra natt på sjukhuset under andra inläggningen. Folk tyckte jag var smal innan, men då hade de inte sett mig som sjuk haha. Enligt min familj kunde de knappt känna igen mig. Blek och ihopsjunkna kinder. Jag minns att jag stog och betraktade mig själv länge i badrumsspegeln på sjukhuset några dagar efter operationen. Jag såg ut som en helt annan människa. Jag var verkligen så blek och ynklig som alla sa. Blek, blå/grå läppar och såg ungefär ut som stackarna i titanic när de ligger i vattnet och fryser. (Minus frosten). Jag såg också ut att vara typ 12 år, i vanliga fall kanske jag ser ut att vara 13-14 iallafall haha.
Jag tror jag har ändrat mig, 11 år max haha.
Du är sjuukt smal! :o :D
tänkte också på det när du la ut bilder från den veckan, tur att det inte är så längre, ser faktiskt läskigt ut :o
Hej:) Jag har läst din blogg nu ett tag och tycker jätte mycket om den:)Jag har börjat att tänka på om jag ska starta en blogg? för jag fick min diagnos CRPS för ungefär ett år sedan, och jag skulle verkligen vilja berätta hur det är att leva med den och så. Jag undrar hur har du gjort för att få läsare?Och om du tycker det är en bra ide att starta en? skulle bli jätte glad för svar:)kram Rebecka