Åker vanligtvis med någon som kör bil på jobbet, men idag hamnade jag på ett gångdistrikt. Det var väldigt långt att gå runt till alla och när kl var halv 10 var jag redan helt slut i ryggen. Satt och hängde i tanternas soffor. Hon som jag jobbade med visste inte om att jag hade opererat mig och bad mig att bära ner en rullator för en trappa. Tog mod till mig och sa till att jag inte kunde det (vill fortfarande inte verka klen/gnällig). Hon frågade varför och jag sa att jag hade opererats. Efter det tyckte hon att jag skulle sitta på en stol och ta det lugnt, haha söt. Jag sa också att det var jobbigt för mig att gå så långt då det belastade min rygg när jag inte fick sitta ner någonting. 
.
Vid lunch pratade jag lite snabbt om det med samordnaren och jag fick byta tillbaka till ett bildistrikt. Svårare var det inte. Grejen är att jag har inte problem att säga något om ryggen påd et sättet, men jag vill inte att de ska tycka "Varför tog hon jobbet om hon inte kan jobba då". Så är det inte, jag kan jobba, bara inte fullt ut*! på vissa saker är jag bättre på och då känner jag att jag borde göra dessa saker än att halvgöra saker jag inte klarar av just nu. 
.

Är förövrigt så trött så att jag dör. Har gått upp 05:30 varje dag sedan jag fick sommarlov och går och lägger mig alldeles försent. När jag får tid ska jag svara på resten av kommentarerna och skriva lite intressantare inlägg! Ska försöka komma med en rolig nyhet snart!