Ja det är inte alla som får uppleva en operation live, så jag måste få säga att jag känner mig lyckligt lottad! När jag kom till avdelningen imorse visste jag inte att det var Jennifers operation jag skulle vara med på. Jennifer har jag nämnt lite snabbt tidigare, vi har pratat lite på fb inför hennes operation. Iallafall.

Jag fick köra ner henne till op vid 7 tiden och sedan stannade jag kvar där. Det var samma sköterska där även denna gång, sköterskan som tog hand om mig innan operationen. Jättekul faktiskt! Fick byta om till ett par gröna snygga kläder och sedan fick jag även på mig en snygg lila mössa. Inne i op salen såg allt ut precis som den dagen jag rullades in där. Längs med väggen fanns bord med övertäckta instrument. Narkosläkaren var sen så Jennifer fick ligga vaken i ca 20 minuter där inne medans vi väntade på någon som skulle komma och söva henne. När han väl kom somnade hon ganska snabbt sen fick jag vara med och lära mig allt som man gör för att förbereda patienten inför operationen. Jennifer flyttades över till ett annat operationsbord med massa kuddar under. För första gångenj har jag förstått hur man ligger under hela operationen. Man ligger på ett par slags kuddar men har knäna ner i bordet och armarna över sig ner på bordet. Så, överkroppen ligger lite upphöjd på kuddarna. Massa elektroder och liknande grejer  (nålar) sattes fast i både fötter, ben, armar och huvud. Det hängde sladdar överallt! Detta var för att neurogrejsen skulle kunna mäta att alla nervsignaler funkade under hela operationen. När Jennifer väl var sövd hade deras apparat gått sönder så vi ar tvugna att vänta på en gubbe som skulle laga den osv. Därför blev operationen uppskjuten någon timma! Plast och skynken las över allt förutom just det området på ryggen som skulle opereras, allt för att det skulle vara sterilt! Ett plastskynke hängdes från nackhöjden upp en meter mot taket och bakom det satt narkossköterskan och skötte alla sladdar och sömnmedel och vad vet jag. Huvudet låg alltså på andra sidan av detta skynket.

När operationen väl skulle börja visste jag inte riktigt vart jag skulle stå. Vart jag än stog var det fel. Jag stog för nära, stog ivägen och stog för nära instrumenten haha. Kaos! Efter ett tag hittade jag mig en plats borta vid väggen och stog på tå för att skymta lite av operationen bakom alla människor. Efter en stund uppmärksammade Rune att jag stog där och sa till mig att jag kunde stå på andra sidan skynket istället! Snacka om lycka! Jag fick en pall och stog alltså framför jennifers huvud lite upphöjd och såg prima! Visserligen kollade jag genom plasten men man såg bra ändå! Där kunde jag se varenda liten skruv de satt in eller varje liten benbit de drog bort. Där stog jag i 3,5 timmar och följde hela operationen med nyfiken blick. Då och då pratade Rune till mig och läkarna förklarade vad de gjorde osv. Fick reda på vilka sorts stag och skruvar jag har i min rygg av Rune. Jag tror att han tyckte det var lite coolt att få ha med en före detta patient där inne i rummet ändå! Det hade jag tyckt ;) Skruvarna är inte alls som jag trodde! De har alla olika färger. Gula, lila, gröna osv! Jättehäftigt! Jag har alltså bland annat lila skruvar i ryggen, inte illa! 

Något som jag inte visste om innan var hur rent allt faktiskt MÅSTE vara. Jag fick inte andas inne i salen om jag inte hade en mask för munnen osv. Galet! Och om man ens kom när en av dukarna över instrumenten var det tvunget att bytas ut osv! Det är bra, men inget som jag faktiskt tänkt på innan! 

Fick också se vilken kraft som faktiskt krävs under operationen. Dom hamrade, mejslade, skruvade och nästan hängde med hela sin tyngd över ryggraden. Såg läskigt brutalt ut men jag vet ju att det inte är lätt att flytta på en ryggrad hur som helst! Nu vet jag också hur dom gör med benet som ska läggas i ryggen när det är klart. Det är alla småbitar av kotutskotten och liknande som de drar loss som sedan läggs i där och läker ihop. Dom berättade också att man förr tog från höften men att det oftast inte behövs längre. Dock kan de ibland ta från höften på vuxna eftersom det läkte bättre då eller vad det nu var. Sen angående agraffer eller stygn. Stygn sätts på barn och agraffer sätts på vuxna eftersom det kan kännas lite att ta bort agrafferna så sätter dom dom inte på barn. Frågan är då varför Rune räknade mig som ett barn och satt stygn på mig? ;) Jennifer fick snällt agraffer eftersom hon var 18 år. Menmen, det tackar jag för, hellre stygn än agraffer :D 

Alla sköterskor var så snälla! Dom tog hand om mig så bra, visade hur allt gick till osv. Jag hade lätt velat ha min praktik där om jag inte var på 16! Varenda en i personalen fick höra att jag opererats där utav sköterskan som tog hand om mig och även av Rune. Rune tyckte det var kul att visa upp mig och visa vilket bra resultat det blir efter operationen. De som jobbar där får ju trots allt bara se patienterna under operationen, de får aldrig se slutresultatet. Vi kollade även upp i min journal vilka som hade jobbat under min operation, och några av dom som var där hade även vart med under min operation. Roligt!

En sak till. Jag svimmade inte! Har hört och de sa det även där att många kan svimma under sin första operation. Men, som tur var gjorde jag inte det! Har iofs väldigt svårt för att svimma, men ändå! De sa hela tiden till mig agtt säga till om jag började känna mig varm, yr eller trött eller liknande. Men nej, inte då! Kunde dock bli lite snurrig av att stå och kolla genom plasten hela tiden men då tog jag bara ett steg ner från pallen så att jag inte skulle ramla över Jennifer, (Man kan aldrig vara nog säker haha). Åt frukost kl 5 på morgonen så när klockan var 12 kurrade min mage. Alla sköterskor blev avbytta för att gå på lunch men Rune tyckte att jag skulle stanna kvar och titta på hela operationen, så sålänge jag inte var dödshungrig så borde jag stanna kvar sa han haha.... Så så blev det. Ingen mat för Julia inte. Stog upp från att klockan var 7 tills 15. Trött rygg, ont i huvudet och hungrig, men ändå så värt det! 

När operationen var över väckte vi Jennifer lite smått innan vi rullade henne till uppvaket. Hon hade lite svårt för att vakna och vi fick ingen riktig kontakt med henne. Hon snurrade och vred sig i sängen hela vägen mot uppvaket och tillslut låg hon på mage. AAAJ var det enda jag tänkte. Att rulla runt på mage när man precis har gjort en ryggoperation är INTE skönt haha..,.

Jag är otroligt nöjd med dagen. Det har varit något av det häftigaste jag någonsin gjort i hela mitt liv, verkligen! 

Här kommer de 3 bilder jag lyckades ta idag. Frågade om jag fick ta lite bilder i all hast innan Jennifer skulle sövas. 

Haha har nog aldrig vart så ful i hela mitt liv. Föreställ er en mask på detta också...

 

Operationsbordet med dess kuddar. 

 

Alla instrument som skulle användas under operationen. Övertäckta och sterila. Knappt så att man får stå en meter ifrån dom! 

Det var tyvärr alla bilder jag kunde ta idag. Lite tråkigt men man måste tänka på sekretess och hygien när man är där, det funkar inte att ta bilder under operationen, tyvärr!