Com hem alltså.. (N) Har haft problem med internet, som vanligt, nu är det löst. Det slutar säkert funka igen om typ en sek hahaha aja.

Okej, jag vet inte vart jag ska börja det har hänt så mycket sen det sista publicerade inlägget. Så försöker berätta det kortfattat.

 Gick på det nervösa läkarbesöket den 21 juni, satt i vänterummet, nervös som alltid och rullade tummarna.
  Efter någon minut ropade sköterskan in mig fick mäta och väga mig. Längden sa hon till Tomas och när jag hörde det blev jag helt förvånad! Jag hade endast växt 1-2 cm sen jag var där för kanske 7 månader sen, alltså är jag 165 cm. Hade iallafall gått upp i vikt, vilket gjorde mig glad.
 Gick in till Tomas och där satt han och tänkte, vilket gjorde mig ännu nervösare. Direkt när han sa " Jag tycker aaaaaattttt" så hade jag en känsla av att det var något positivt, att jag skulle bli fri. Och det var rätt! Med tanke på att min största krök är 29 grader utan korsett tyckte han att det inte var något problem med att bli fri, han gissade på att jag kanske växer en centimet till. Men han var ju ganska osäker kan jag säga, från allra första början sa han att jag ska trappa ner, att sova med den endast på nätterna. Då sa jag att jag inte kunde sova med den, så han sa att jag skulle fortsätta ha den till höst, höll på att gråta alltså haha! Jag sa verkligen att jag inte orkade mer och så :(
Sen ändrade han sig och ba ääh lägg ner helt och hållet. Ville krama ihjäl honom när jag hörde det, blev så jävla glad! Ska på återbesök i Februari för att se om jag växt något och om det blivit någon förändring med ryggen. Jag log helaaaaaaaaaaaaaaaa vägen hem alltså, människor tittade på mig, dem tänkte säkert fan är det med henne liksom? Men jag kunde inte hjälpa det, var så jävla glad! Trodde verkligen inte att den dagen var kommen. Så nu är man korsettfri dåra vilket känns jätte skönt och underlättande. Man kan äntligen ha jeans, tajta linnen på sig, inte behöva svettas ihjäl osv. Dock brukar jag känna mig väldigt trött i ryggen, det var värst dem första dagarna.. Lite bättre är det nu, men ska iallafall träna upp ryggen i höst!

Det har vart 22 tuffa månader, jävligt tuffa. Vissa dagar har man velat slänga den i väggen och velat att den ska gå sönder, medan man inte kände av den vissa dagar. Det har inte vart en lätt period, vekrligen inte men jag är stolt över att jag klarat av det här. Det har gjort mig starkare som person.
 Korsetten fick man med sig hem och jag kommer att spara det och visa upp det med stolthet senare i framtiden. Vilket minne!

Vill peppa er som fortfarande har korsetten att fortsätta kämpa hur tufft och jobbigt det än är, i slutändan lönar det sig och du kommer att känna dig otroligt stolt! Ta tag i kragen, sträck på ryggen och visa att ni klarar det. Som alltid finns både jag och julia här vad det än gäller.


glada bilder haha :)

Massa styrke kramar från