Dag 1 - Operationsdagen, del 1/2

Efter en lång och jobbig natt kom nattpersonalen och väckte mig vid ungefär kvart i 6. Eller ja, jag hade varit vaken sedan länge men Emma sov gott i sängen bredvid påpälsad med alla kläder hon hade. Hon frågade om jag hade sovit gott, och jag var inte säker på om jag skulle gnälla lite på hur kallt det hade varit. Sa till henne att jag hade fryst lite under natten och hade därför inte kunnat sova så mycket. Hon dumförklarade mig lite att jag inte hade ringt efter en extra filt, men är man ny på en avdelning vill man inte ringa redan första natten och gnälla tyckte jag.

Jag fick nya trosor + skjorta med öppen rygg. Jag gick in på badrummet och bytte om och där kände jag verkligen hur nära det var. Det var dessa kläder jag skulle sövas i. Jag var osäker på om jag skulle kissa eller inte, kanske ville de att det var det sista man gjorde så jag väntade i sängen. Emma gjorde sig redo för skolans medans jag låg och nojade mig i sängen. Det var skönt att ha Emma där. Hade jag vart ensam hade jag haft panikattack gånger hundra.
 
 



När samma personal kom tillbaka frågade de om jag hade kissat. Nej. Ännu en dumförklaring haha. Fick också ett par tabletter som jag inte vet vad det var. En alvedon och något som jag tror var en morfintablett. Kanske förebyggande för smärtan vad vet jag haha. Därefter sa hon att dom ville ha mig nere på operation vid 5 i 7 och att personal skulle komma och hämta mig en stund innan. När klockan var 7 hade fortfarande ingen hämtat mig så jag ringde på klockan och frågade. Jo dom skulle komma snart.

Strax därefter kom två undersköterskor in. En manlig som hette thor och en kvinnlig som hette Carin. Då visste jag det inte men Carin skulle bli en av de som tog hand om mig mest under veckan därpå. De släppte alla spärrar på sängen och där började resan. Det kändes som om jag hade tusen fjärilar i magen och mitt hjärta dunkade så hårt att jag trodde att alla skulle höra det. Carin frågade Emma om hon skulle följa med ner till operationen men hon skulle till skolan så hon tackade nej. Lite tråkigt var det att hon inte kunde följa med mig ner, hade velat ha någon där då när jag låg där helt ensam och väntade och väntade.

Carin och thor stannade sängen när vi kom till dörren till avdelningen. Där var det dags för mig att säga hejdå till Emma. Vi kramades hårt och länge och när jag låg där med mitt huvud på hennes axel började tårarna att rinna. Snörvlade hejdå och sedan fortsatte resan längs med den långa korridoren. Jag minns att mina fötter låg paralellt med sänggaveln och jag tänkte att det var tur att man inte var lång. Thor gick längst fram och Carin bakom mig. Hon försökte vid ett par tillfällen trösta mig med att det skulle gå bra osv.

När vi kom in i hissen var alla tysta. Bara mitt tysta snyftande hördes men jag orkade inte bry mig. Jag ville gråta. Carin torkade mina tårar som rann på min kind innan hissdörrarna öppnades och vi skulle igenom en ny korridor. (Jag minns fortfarande vägen till operations salarna som om det var igår). Tillslut kom vi fram till en stor dörr. Thor ringde på en klocka och så fick vi vänta tills dörrarna öppnades. Sedan rullades jag in i ett stort rum. Till höger var en liten reception och framför mig var det massa små "bås" av gröna skynken med ett operationsbord i. I några av båsen såg jag hur det låg människor i sina sängar.
- Här kommer vi med Julia från avdelning 16, hörde jag Carin säga.
- Vad bra, hon ska ligga där, sa en av personalen där och pekade på båset mitt emot dörren. Där rullades jag in med min säng vänd ut mot rummet. Sedan önskade Carin och thor mig lycka till och gick ut.

En sköterska kom och förklarade lite vad som skulle hända osv. Hon ville sätta en nål men eftersom jag var svårstucken hittade hon inga kärl till en början. Hon fick därför hämta stora gröna gelemattor ungefär som hon värmde och sedan la runt mina armar och händer. Dessa var så stora att de täckte hela armarna. Där fick jag ligga en stund och svettas med dessa runt armarna för att kärlen skulle komma fram. En äldre man som jobbade där kom in med ett varmt täcke och sa
- Här ska du få Julia så att du inte fryser, och la täcket över mig. Det var ett litet täcke så det täckte bara överkroppen ända upp till hakan. Ni kan tänka mig att jag var varm när jag låg med ett uppvärmt täcke och varma gelegrejer runt mig.
En stund senare kom kvinnan tillbaka och skulle sticka mig. Hon hittade fortfarande inget kärl i armarna så hon valde att sätta en nål i handen istället. Innan hon stack fick jag ta ur min vänsterarm ur tröjan eftersom att de annars inte skulle få av den under operationen när jag hade dropp osv i handen. Jag fick också ta av mig mina trosor som hon så fint vek och la under madrassen. Jag kände mig så himla naken. Fick gå ur sängen och flytta över till det smala operationsbordet som stog bredvid min säng. Det var svårt för jag fick hålla i tröjan så att jag inte skulle flasha hela mig samtidigt som jag hade dropp i handen och skulle komma upp på det höga bordet. Det gick bra tillslut i alla fall. Fick ligga där med mina täcken och dropp och strax där efter kom en till sköterska och frågade om vi var redo. Jag rullades utanför mina skynken igen och jag kunde se flera andra i väntan på sin operation när jag rullades till höger ut mot operationssalarna. Där stannade vi plötsligt till.
- Vi kanske ska kolla så att det är täckt förresten, sa den ena sköterskan till den andra.
- Är det täckt??? Ropade den andra bort mot salen. Lite mummel och sen fick jag rullas vidare in på salen.
 
I rummet stog det flera grönklädda människor och grejade med olika saker. En kille satt vid datorn och fixade medans alla andra fixade med sina uppgifter. Det var bord längs sidorna av rummet övertäckta med stora gröna skynken. Jag förstog direkt vad som låg under. Det var alla instrument som skulle användas under min operation, och de var inte små om man säger så. Då förstog jag varför de hade frågat om det var täckt innan. De ville inte att jag skulle se alla instrument och verktyg och bli rädd. Snällt av dem haha. 

Jag fick rabbla personnumer, förklara att jag inte var allergisk mot plåster osv. Fick ett par elektroder på armar och överkroppen och lite här och där. Fick också så snällt ta ur andra armen ur tröjan eftersom den skulle av under operationen. Eftersom tröjan bara var knuten i nacken och inte satt ihop låg den nu bara över mig som ett täcke. De frågade också om jag hade druckit eller ätit något och nej det hade jag ju inte. Alla grejade lite över huvudet på mig och jag vände mig till killen vid datorn och frågade om det var Klas som skulle operera mig. Ja det var det sa han. Skönt tänkte jag, någon som jag känner och är van vid.
Därefter gick allt ganska snabbt. Narkoskillen sa att han skulle ge mig lite bedövning i kanylen eftersom sömnmedlet kunde göra lite ont annars. Okej sa jag glatt och han sprutade in. Den andra sköterskan satt bredvid mitt huvud på höger sida och kollade på mig. Plötsligt sa den manlige att nu kan det börja snurra lite, sov gott. Va tänkte jag, du har ju inte ens hunnit spruta in bedövningsmedel än. Sköterskan höll en mask med syrgas en bit ovanför mitt huvud och lag låg och kollade rakt upp i taket. Jag såg hur deras blickar var riktade på mig som om de bara väntade på att jag skulle stänga mina ögon. Efter vad som kändes som en evighet snurrade det till och jag sov som en stock.

Att orka kämpa vidare

hur kan ni ha vart så positiva när ni hade korsetten? Jag har haft den i 2 år nu och jag börjar tycka det är jättejobbigt. Jag har en kompis som ställer jättemånga frågor om korsetten som och hon ser att jag inte gillar det men hon fortsätter ändå. Jag har nästan bara henne jag är med också. Jag har ingen att prata med hemma för dom säger alltid samma sak och så förstår dom mig inte fast dom säger att dom gör det.

.

Svar: 

.
Hej där!

Att vara positiv till korsetten är något som inte alla har så lätt för. Jag tror för våran del att det berodde på att vi hade  varandra (och så många andra fina) att prata med när de var tufft. Vi kunde jämföra hur det var, och trösta varandra när det var tufft och jobbigt. Någonstans där inne måste man också tänka på varför man gör det, och vad som kan hända om man inte gör det. 
Det där med din kompis låter jobbigt! Hon är antagligen bara nyfiken och förstår kanske inte varför du inte vill prata om det osv. Jag tycker att du nästa gång ska förklara att korsetten är något som du tycker är jobbigt och att du inte vill prata om det eftersom du mår dåligt av det eller liknande. Din vän måste visa förstående annars måste du säga till på skarpen och visa att du inte tycker det är okej. 
Jag vill inte låta för hård, men förvänta dig inte att någon annan ska förstå din situation. Ingen människor förutom de som har/haft korsett kan förstå hur man mår/känner osv. Därför är det viktigt att du kanske har någon att prata med på internet/sms eller liknande som du kan ventilera dina känslor och tankar med. Det kanske låter konstigt men det hjälper verkligen! :) Om du vill hitta någon att prata med som kanske är i samma situation som du kan du alltid kolla i vår länklista och se om du hittar någon som du vill prata med. Jag är säker på att många av dem är väldigt glada över att få prata med någon annan i samma situation!:)
.
Hoppas du förstår vad jag menar! Du är jättestark som klarat två år, fortsätt kämpa <3


Såhär mycket kan jag vrida mig

Som jag sa tidigare så har jag haft svårt att vrida mig och titta bakåt efter operationen. Ibland har jag tänkt att jag kanske inbillar mig men idag var jag tvungen att testa! Använde min tvillingsyster som test och sa till min kompis att ta kort. Här har ni skillnaden!
 
(ursäkta för den fula bilden)
Kanske förstår ni nu att jag hade svårt på mina körlektioner när jag skulle backa runt hörn haha. Snacka om skillnad! Åt andra hållet kan jag vrida mig ännu mindre och det är ditåt jag tittar när jag backar. Det är samma sak när jag ska titta på något som är snett bakom mig. Jag måste vända på hela kroppen för att se medans andra bara tittar bakåt hur lätt som helst. 
Dock måste jag ju säga att detta inte är något jätteproblem om man säger så haha. Man hittar sina egna lösningar på allt! :)

Att kunna relatera till gamlingar

Nu har jag jobbat i snart två veckor på hemtjänsten och det går bara bra! Har lyckats tala om för alla om min rygg så nu vet dom som lagt det på minnet om det iallafall och alla tycker att jag ska vara rädd om ryggen, "Jag som är så ung". 
.
När jag är ute hos de gamla finns det så mycket i deras hem som påminner om mig själv. Går jag in i badrummet finns det en sittbräda till duschen som jag själv hade. Går jag in i sovrummet finns det både sängförhöjare och glidlakan och ja så fortsätter det. Har även stött på en dam med kraftig skolios som har mycket ont. Hon har inte sagt det till mig men jag kan se det (alltså skoliosen). När jag ser sådant känner jag mig så otroligt lyckligt lottad över att ha fått operera min rygg och slippa lida så som denna dam gör idag. 
.
Om vi ändå snackar jobb kan jag ta upp en grej som jag märkt att jag har problem med, som jag inte haft innan operationen. Detta stora problem stavas tossor. Ja sådana små blåa grejer man sätter på fötterna helt enkelt. Medans jag står och försöker få på mig en tossa på foten är min "handledare" redan inne hos vårdtagaren för längesedan. Problemet är att jag kan inte böja mig nedåt på det sätt som krävs. Ni som är opererade kanske förstår vad jag menar. Om inte, testa att stå på ett ben och försök hålla i din fot med händerna. Så lätt är det haha!
.

Ärret idag

Min kamera har fortfarande inget batteri och det suger om man ska säga så. Fick idag be min 6 åriga lillasyster att ta kort med min mobil, och vi fick kämpa länge innan hon kunde ta kort utan att hålla fingret framför kameran. Fick stå fint på knä i köket haha. 

 
Ps, vill också säga att kommentarerna strular så om jag inte svarat eller godkänt dem beror det på det! Jag kan se dom om jag byter webbläsare men jag kan inte svara eller godkänna alla. Superkonstigt. 

Tecknat

Har suttit och tecknat i flera timmar och nu är ryggen heeelt död! Att sitta hukad över ett papper i sängen var inte det bästa insåg jag nu när jag äntligen är klar. Nästa gång väljer jag nog bordet!

(Det hör kanske inte till bloggen, men kan någon se vem det är jag tecknat?)
 
 

Gamla bilder från korsett-tiden

Hittade bilder från sommaren 2010 då jag precis fått min korsett. Jag skämdes inte över den ett dugg och det märks som ni kanske ser på mitt klädval. Korsetten syns igenom på flera ställen. 
 
 
Vid detta tillfälle hade dom ännu inte sågat ner korsetten längst upp som ni kanske kan se haha... Den satt lite för högt upp om man säger så. 

Adaras

Fina Ida har gjort ett reportage om vår blogg. Kika in och läs det här---> Adaras.se




Glad midsommar!

Jag önskar er alla en superhärlig midsommar!
.
Idag är det så nedrans kallt och regnigt att jag skippat klänning och kör på min nya tröja istället! Tröjan är ganska djup i ryggen, vågat av mig hahah. 


Ryggbilder

Har en hel mapp på datan med bilder på hur men rygg ser ut månad till månad. Blir mest fascinerad av bilderna från innan min operation. Just nu känns det bara så konstigt att jag ens sett ut sådär. Svårt att föreställa mig nu. 


Arg Julia!

Fick två brev idag, det ena var mina betyg och det andra en kallelse från Sahlgrenska. Kan ju börja med den, Det är till Rune Hedlund som opererade mig och inte till Klas som är min ordinarie doktor. Känns helt okej för mig fast tråkigt att inte få träffa klas, han är väldigt bra! Samtidigt blir det kul att få se hur Rune är. Har bara träffat honom korta stunder och det var ändå han som skruvade i min rygg i 3 timmar så ja! :)
.
Och så till betygen då. Fick alla betyg som jag väntade mig förutom när det kom till ett ämne. Under tiden jag var hemma kom jag efter i det och många andra ämnen. Jag lyckades jobba mig upp i dom andra ämnena men hade fortfarande missat två små uppgifter i Arbetsmiljö och säkerhet som det heter. När vi hade betygsnack någon dag innan vi slutade talade hon om att jag inte hade skickat in de två uppgifterna och att jag låg på ett G än så länge. Blev ju dock lite besviken över att få ett G när jag vet att jag kunde fått bättre annars, men jag accepterade det. Nu på mitt papper står det ett fucking IG: TACK INGA-LILL FÖR DIN GIVMILDHET. Åh jag är så aaaaarg. Jag är den tjejen som knappt tål att se ett G på betyget och nu kommer ett IG. Fyfaan säger jag bara. Allt på grund av att jag inte fick mina uppgifter i tid. Nu ska jag säga er att i tid menar jag verkligen i tid. Jag fick uppgiterna två dagar innan jag kom tillbaka till skolan. När jag väl kom tillbaka till skolan hade jag fullt upp med det som redan var plus allt jag missat i andra ämnen som gjorde att jag riskerade sommarskola. Jag har inte nämnt det här tidigare men det har vart ett helvete att komma tillbaka till skolan och alla uppgifter som ska göras i tid...
.
Ska ringa och prata med min lärare på måndag. Hoppas hon har en vääldigt bra anledning till detta....

Förlåt för aggro inlägg haha. 



Återbesök!

Idag ringde mamma till Sahlgrenska för att höra varför jag inte fått någon återbesökstid. Återbesök ska ske efter 2-3 månader och det har nu gått 2½.
Iallafall:
.
Den 23 Augusti är det dags för återbesök. Då har det gått 4, nästan 5 månader sedan operationen. Mycket konstigt upplägg dom har ibland må jag säga. Det hade inte vart några problem om det inte är för att jag har ont i ryggen. Jag blir så trött...
.
Menmen, bättre än ingenting. Jag hoppas att ryggen blir bättre och att jag kan ha det bra i sommar utan värk. Det roligaste är att det är under en praktikdag så det är bara att gå ner till mottagningen från Avd 16 haha. 
.
Till er som opererats. Hur länge behövde ni vänta på återbesök? :)

Morfin, igen...

Ryggvärken går verkligen inte över och efter en lång dag på jobbet fick jag nu panik åka till det enda öppna apoteket i stan och hämta ut morfintabletter. Fuck.

Allt har gått så bra i drygt en månad nu och så kommer detta. Jag vill inte.


Vandrande skelett

När jag tittar tillbaka på bilder från sjukhusveckan blir jag nästan rädd. Jag såg ut som ett skelett, tändstickor i cowboy boots, betty spagetti, Ja you name it. 

Trots det gick jag bara ner tre kilo totalt. (Dom kilona är tillbaka sedan länge haha). Antar att det var för att jag mådde så dåligt och knappt åt något. Det var också en av anledningarna till att jag fick stanna en extra natt på sjukhuset under andra inläggningen. Folk tyckte jag var smal innan, men då hade de inte sett mig som sjuk haha. Enligt min familj kunde de knappt känna igen mig. Blek och ihopsjunkna kinder. Jag minns att jag stog och betraktade mig själv länge i badrumsspegeln på sjukhuset några dagar efter operationen. Jag såg ut som en helt annan människa. Jag var verkligen så blek och ynklig som alla sa. Blek, blå/grå läppar och såg ungefär ut som stackarna i titanic när de ligger i vattnet och fryser. (Minus frosten). Jag såg också ut att vara typ 12 år, i vanliga fall kanske jag ser ut att vara 13-14 iallafall haha. 




Jag tror jag har ändrat mig, 11 år max haha. 


Korsetten passar igen!

Har inte kunnat få på mig min korsett sedan någon månad efter jag slutade med den i februari 2011. Nu efter operationen när ryggen inte längre är sned passar den finfint.  Jag var bara tvungen att testa!
Nu känner jag dock att den trycker åt fel håll eftersom jag inte längre har någon krök där uppe.


En fika med Julia

I torsdags efter mitt möte med skolan bestämde jag och Julia oss för att vi skulle ses en stund. Julia opererades för ca 1 ½ år sedan på Sahlgrenska. Vi har haft en del kontakt med varandra innan min operation och även efter. Vi har väldigt mycket att jämföra. 

Iallafall, vi träffades inne i Göteborg och fikade en stund. Vi hade väääldigt mycket att prata om och det var jättekul! Att få höra hur andra upplevt sin operation tycker jag är jätteintressant och speciellt de som opererats på Sahlgrenska med samma personal och allt som jag träffat. Då kan jag relatera mer till det om man säger så. 
Supermysig dag blev det iallafall! Kika in på Julias blogg HÄÄÄR.


Sommarjobb

Igår fick jag sommarlov och idag började mitt sommarjobb. Jag fick ta ledigt från jobbet igår för att kunna fixa det sista med skolan. Imorse när jag vaknade var klockan 07:15 och jag fick paniiiik. Jag skulle börja jobba kl 7! Jag har försovit mig två gånger i hela mitt liv och just idag det var så himla typiskt. Bra start julia, komma försent 1 timma första dagen på jobbet.... Lyckades sova mig igenom tre larm.
.
Pga detta fick jag springa från en busshållplats till nästa eftersom min buss inte stannade där. Ryggen värkte men jag kunde verkligen inte bli mer sen än vad jag redan var. Resten av dagen gick helt okej. Jobbar på hemtjänsten som feriearbetare så det blir inte det tunga jobbet som en ordinarie har. Dock fick jag följa med till en tant och städa och jag fick göra grovjobbet. Moppa golvet och dammsuga hela lägenheten. Det var väldigt krävande för ryggen att krypa med dammsugaren bakom/under soffan osv men jag vågade inte säga till. Vill inte verka gnällig. Nämnde aldrig för någon att jag precis stelopererat ryggen. Kanske tycker dom att jag inte borde vara där då, eller ger mig ännu mer tråkigt pappersarbete. Det är svårt alltså...

Nya blogg.se

Med det nya blogg.se har det kommit massa nya funktioner. Nu kan jag bland annat lägga mina inlägg i flera kategorier vilket jag har saknat. Sedan kan jag också svara på era kommentarer direkt i kommentarsfältet. Min fråga till er nu är:
.
Vill ni att jag svarar på era kommentarer på er blogg eller kommer ni att se dem iallafall? Om ni anger er mejl kommer ni att få ett mejl varje gång jag svarar på er kommentar, sedan tror jag också att det kommer att komma igång med en funktion att ni som själva bloggar på blogg.se kommer att kunna läsa mina svar direkt på er blogg. Vi får se hur detta blir men säg gärna vad ni tycker sålänge!

"Hur är det med ryggen?"

Jag har känt att det blivit många lösa ointressanta inlägg på senaste tiden, jag har inte riktigt haft tiden att skriva ner hur jag mår osv.
.
Varje dag får jag frågan "hur är det med ryggen?". Det känns ibland som att jag blivit "Julia med ryggen". Inte vet jag heller vad jag ska svara på denna simpla fråga. Jag vet inte hur jag mår, vissa dagar känner jag mig helt som vanligt medans vissa är ett helvete. På de senaste två veckorna har jag börjat få väldigt ont i ryggen mellan skulderbladen. Det är en slags molande värk som kan jämföras lite med den smärta jag hade i ryggen under min tid på sjukhuset. Det är hemskt och jag måste ofta lägga mig och vila en stund, men inte ens det hjälper. Jag vet inte varför det har börjat göra ont nu, jag mådde ju så bra för några veckor sedan. 
Igår på Sahlgrenska fick jag frågan av Torbjörn, Hur är det med ryggen nu då? Jag svarade som det var, att jag hade lite ont osv och responsen blev- fortfarande?- Nej, inte fortfarande men det har kommit nu. Jag mådde bra ett tag.
Det låter liksom helt ologiskt att jag mår sämre nu än vad jag gjort på ett bra tag efter operationen. Det borde vara tvärt om, att det är nu jag ska känna mig bättre. 
Jag har också ont över höger stag mellan skulderbladen kanske i tre skruvars längd. Dessuom har jag på vänster sida vid den översta skruven/stagkanten väldigt ont om jag kommer när om jag lutar mig mot väggen eller liknande. Övriga ryggen känns jättebra och jag har inte ont av att trycka på ryggen eller liknande. 
.
Känseln har kommit tillbaka nästan helt på vänster sida av ärret vid skulderbladen medans höger sida känns mer bortdomnad än någonsin. Det är inget jag lider av så värst mycket, det enda som är jobbigt är när det kliar och jag inte kan känna när jag kliar tillbaka. Då finns det liksom inget sätt att få bort kliandet haha. 
Dessutom, har jag en punkt i höjd med bh bandet på vänster sida som helt plötsligt börjar att brännas/klias/svidas från insidan lite då och då. Detta händer några gånger per dag och är otroligt jobbigt då det inte hjälper att klia på det eller liknande. Jag har inte ont där förutom vid dom här små attackerna eller vad man ska kalla det.
.
Trots all fakta jag nu skrivit i detta inlägg, har jag fortfarande bara ett svar på hur det är med ryggen, när folk frågar. Jag svarar oftast att det är bra. För det är det ju, oftast.... 
Jag hoppas att denna nytillkomna smärta ska försvinna igen. Det är inte kul att ha ont. Jag vill inte heller klaga, för jag vet att många har det värre. Därför har jag inte heller skrivit så värst mycket om detta, men nu har ni fått en hel rapport om hur jag mår.
 
 
Jag är ledsen för dåliga bilder, batterit är slut på min kamera!
.
2 månader, 1 vecka och 3 dagar post op

Sådärja

Var på avd 16 för en stund sedan och fick lite papper och information. Mycket trevligt må jag säga. Nu längtar jag ännu mer till min praktik. Kan inte sommaren bara vara över nu haha?
.
Inget snack om saken, folk kände igen mig på avdelningen. Träffade också bogdanka, en snäll sjukgymnast som var den som tog hand om mig när jag fick min korsett samt på min inskrivningsdag och efter operationen. Hon kom fram och pratade med mig och tyckte att det var kul att se mig. Så himla kul!
.
Jag fick två handledare och en av dem är Anita som jag tyckte väldigt mycket om under min vecka på sjukhuset. Hon är så himla snäll och gullig så det kommer bli jättekul att "jobba" med henne.
.
När jag klev ur hissen på plan nio och såg dörrarna till avdelningen slog mitt hjärta lite extra hårt. Jag har varit inskriven där tre gånger och på något sätt jänner jag mig lite hemma på avdelningen. Jag kikade också lite extra när jag passerade rum två där jag låg. Man kanske kan tro att jag har dåliga minnen därifrån med tanke på all smärta osv, men när jag ser tillbaka på det är det bara med glädje. Jag vet att jag tjatar mycket men det ska bli sååå kul att få spendera fyra veckor på avdelningen!
.
Det funkar inte att lägga upp bild så det får bli ett tråkigt inlägg

Mot avdelning 16!

Imorn har jag och torbjörn bestämt att jag ska komma till avdelning 16 för att få lite papper inför praktiken osv. Det ska bli jättekul att komma dit men samtidigt lite nervöst!
.
Jag är rädd att personalen kanske tyckte att jag var jobbig och gnällig när jag var där. Jag vet med mig att jag kunde vara väldigt gnällig och ifrågasättande. Jag håller tummarna för att dom inte ser på mig som en sån person, för i verkligheten är jag väldigt försiktig och blyg. Jag var verkligen min raka motsats när jag var där. Jag som är så snäll egentligen gnällde på allt. Haha nä jag ska väl inte överdriva men jag använde larmklockan ganska ofta om man säger så!
.
Om de ser mig som en sådan, vilket jag tror att de gör, hoppas jag på att jag kan ändra det under de 4 veckorna jag kommer att vara där!
Imorgon ska jag spatsera i dessa korridorer utan rullator. Det känns grymt!

Små påminnelser om operationen

Jag har små små saker som påminner mig om vad jag gått igenom varje dag. De påminner mig om min operation och att det trots allt inte var så längesen det hände som mitt huvud försöker intala mig.


En video jag glömt att visa!

kom på att jag inte visat er denna video (tror jag?) . Den spelade vi in på morgonen innan jag skulle ner till operation när jag låg redo i sängen. Haha lite flummig kanske men den var till för mina klasskompisar ;)
,


Svar ang hur det funkar att flyga

Anonym om Svår på frågor!:
Hej, det kanske är en dum fråga, men vad händer när du går igenom metalldetektorn på flygplatsen? Sen undrar jag också hur ärret kommer se ut efter tag, bleknar det eller kommer det vara som det är nu?
Kram
Svar:
Jag har fått många frågor angående detta! Dock vet jag inte riktigt hur det ligger till faktiskt:) Jag trooor iallafall att dom inte har sånt material nu för tiden som piper vid kontrollen men jag ska fråga vid nästa läkarbesök!
Och gällande ärret så kommer det att blekna med tiden! Det är viktigt nu att jag tejpar och sköter det så att det läker så fint som möjligt och så småning om bleker sig:) Ärret kommer alltid att synas men inte lika mycket som nu!
Tack för din fråga!
Kram<3

Fröken tvärt emot

Ibland måste jag säga att jag känner mig en aning rebellisk!

Testade mitt nya linne jag beställde hem från Gina. Har alltid älskat öppen rygg och nu när jag inte har en ful leverfläck tänkte jag att ja varför inte. Nästa år när ärren bleknat kommer detta linnet komma bra till hands!

Glömde ta en bild på framsidan dum som man är!


Svår på frågor!

wilma b om PRAKTIK PÅ AVD 16!!!!:
Grattis! Känner du någon som ska opereras då? :)
Svar:
.
Tack! Ja som det ser ut just nu så kommer min fina vän Janna att opereras under den perioden som jag ska ha praktik där! Det ska bli mycket kul! :D (för mig iallafall, stackars Janna som får stå ut med en praktikant ;) )
.
Linnea om Min journal!:
Hej Julia! Du kanske redan har skrivit de men skulle inte du kunnea berätta vad de gör under en opperation av skolios? och hur det kändes när du vaknade upp (antar att de sövde ner dig) Jättetacksam för svar! KRAM på dig!
Svar:
.
Hej Linnea!
.
Under operationen så sätter dom skruvar i varje sida av kotorna som ska opereras. Sedan har dom två stag som dom sätter i dom här skruvarna och sedan böjer dom stagen raka och då följer ryggen med! Kanske en dålig förklaring men här kommer en video som visar lite mer exakt! :)
Efter operationen så vaknade jag på riktigt efter en timma. Då kände jag mig otroligt ledsen, trots att jag inte hade så ont att jag behövde gråta. Jag var bara väldigt känslosam samt hade lite ont i ryggen så klart. Jag var nog mest omtumlad av hela situationen, och det var lite chockartat att vakna upp på rygg med massa människor runt som drog i slangar och frågade massa saker. Utöver det kändes allt bra! :)
Tack för din fråga! Kram!

The scoliosis awareness project!

En tjej på tumblr har startat ett litet projekt nu när det är scoliosis awareness month. Hon har bett alla med skolios att göra antingen ett eller flera videoklipp som hon sedan redigerar till en stor video som hon sprider ut över hela världen.
.
Jag har pratat med henne och lovat att jag ska få med några härifrån Sverige också :D Alla som har skolios kan alltså vara med!
.
Gör såhär:
  1. Spela in en video eller flera videoklipp där du visar något som representerar just din skolios. Det kan vara en röntgenbild, din rygg, ärr, korsett eller vad du nu kan hitta på!
  2. Därefter visar du upp en lapp där du skrivit en inspirerande mening om skolios. (Denna måste då vara på engelska eftersom det är ett engelskt projekt). Det kan tex vara "Scoliosis makes me unique"
  3. Meningen på lappen får inte innehålla svordomar eller deprimerande budskap så som "Scoliosis makes me want to die". Här är det positiva budskap som ska synas!
  4. Videon får inte redigeras utan det fixar hon. Ni ska därför inte själva redigera ihop era klipp om ni väljer att göra flera utan då skicka in alla klipp istället!
  5. Videon får inte heller innehålla ljud!
  6. Om ni har ett konto på tumblr så ska ni följa http://scoliotic-mind.tumblr.com. Om inte, skriv i mejlet att ni inte har ett konto på tumblr men att ni följer mig! Då gör hon ett undantag för er! :)
  7. Notera detta innan ni skickar in er video: Om ni skickar in en video till projektet ger ni henne tillåtelse att använda den. Videon kommer att synas på youtube, Facebook och tumblr så var medvetna om detta innan. (vill ni vara anonyma behöver ni inte visa ert ansikte). Om ni är rädda för att folk i er närhet ska se filmen så tror jag inte att ni behöver oroa er. Ni kommer inte att taggas i någon video på fb eller liknande eller ha något som binder er till den förutom ert klipp:) Hoppas ni förstår vad jag menar!
  8. Mejla sedan ditt klipp eller flera klipp till TheScoliosisAwarenessProject@hotmail.com
Det skulle vara jättekul om så många som möjligt ville delta i detta. Tillsammans kan vi få skolios att uppmärksammas lite mer! :) Jag funderar också på om vi på bloggen ska göra ett liknande projekt i framtiden fast då på svenska och lite annorlunda. Jag skriver mer om det senare!
Spela nu in massa videos och skicka in, det blir superkul det här!



PRAKTIK PÅ AVD 16!!!!

Jag fick min praktik på avd 16 jag är överlycklig!!!!! 4 veckor med start efter sommarlovet yaay :D Det ska bli jättekul att få se mer av vårdsidan och inte enbart från en patient synvinkel. Däremot tror jag också att jag kan ha liiiite bättre förståelse för hur skoliospatienterna känner eftersom jag själv vart en av dem.
Lyckan går inte att beskriva!

Frågeutmaning!

Jag blev utmanad av Sara! :)
1. När upptäckte du din skolios? Och hur kände du då över din skolios?
Min skolios upptäcktes första gången när jag gick i åttan. Det var under hälsokontrollen som skolsyster noterade att den var lite sned och skulle därför kolla upp den senare igen. I 9an nästan ett år senare gick jag själv tillbaka till skolläkaren då jag hade börjat få så ont i min rygg. Han skickade då en remiss till Sahlgrenska eftersom ryggen var lite sned samt att jag hade ont. När jag sedan fick komma dit i slutet av 9an fick jag reda på att jag hade skolios på riktigt, och att den var 36 och 34 grader. Då var jag nästan i chock eftersom jag aldrig kunnat föreställa mig det. Samtidigt tyckte jag att det var lite spännande.
.
2. Hur känner du idag över din skolios?
Idag är jag otroligt stolt över min skolios och jag känner mig otroligt lyckligt lottat som fått vara med om allt som jag vart. Korsett och operation och allting. Det har gjort mig till en starkare människa och samtidigt unik. Jag är inte som alla andra :)
.
3. Varför började du blogga om skolios? :)
Jag började blogga tillsammans med Hazal eftersom ville ha ett ställe att skriva ner om min skolios samt att hjälpa andra. Vi ville ha en plats där alla i sverige med skolios kunde samlas och kanske inte känna sig lika ensamma.
.
4. Har du några besvär av din skolios? (så som smärta, stel m.m.)
Innan operationen hade jag ganska ont i ryggen vid en speciell punkt som störde mig i vardagen väldigt mycket. Trots det var det nog känslan av att "hänga" så mycket åt ena hållet som var värst. Det gjorde en väldigt trött i ryggen också. Nu efter operationen känner ja ju lite stelhet och det är ju inte smärtfritt, men jag tycker att den smärtan jag har nu är alldeles jättebra. Jag kan inte bli mer nöjd om man jämför med innan.
.
5. Vilka bloggar om skolios läser du regelbundet?
Jag läser Sofies, Saras, Johannas, Lindas, Annas, Amandas, Jannas, Kristins, Fridas, Nathalies och Sandras regelbundet. Andra som bloggar om skolios kikar jag in på lite då och då! :)
.
6. Vad tycker du om min blogg? Något du vill att jag ska ändra på eller skriva om?
Din blogg är jättebra Sara! Jag kan inte komma på något du ska ändra på :)
.
7. Hur ser framtiden ut med din skolios? (ska du operera dig, ha korsett eller liknande?)
Min skolioshistoria är nog ganska klar nu skulle jag tro haha. Sålänge det inte händer något oväntat i framtiden så är jag färdigbehandlad nu. Det som återstår är två återbesök hos läkaren.
8. Får du ofta frågor om din skolios? Och i så fall vad brukar folk fråga?
Jag får aldrig frågor från utomstående men vänner och släkt kan ju ofta fråga lite hur det har kännts osv. Sen hur det blir med ärret under somrarna vet jag ju inte än men då kan det ju hända att någon kanske frågar något eftersom det syns då.
.
9. Vad skulle du vilja jobba med i framtiden?
I framtiden ska jag jobba antingen som undersköterska eller sjuksköterska. Min dröm är att kanske få jobba med skolios på skoliosmottagningen här i göteborg eller på avd 16 där man ligger när man ska få sin korsett och efter operationen.
.
10. Hur gör du med träningen vad det gäller din skolios? (Tips på någon träningsform?)
Jag gick hos sjukgymnast ett tag men det var inget som hjälpte. Därför har jag valt att strunta i träning och bara leva livet! ;)
.
11. Har du träffat många nya människor tack vare din skolios?
OM jag har. Jag har träffat så otroligt många fina människor så det är inte sant. Både på internet och i verkligheten. Allt tack vare min skolios och blogg. Puss på alla fina skolioare säger jag bara<3

2 månader post op!

Idag är det två månader sedan jag opererades. Helt sjukt ändå. Jag kan ärligt säga att det känns som om det var ett år sedan. Mina minnen från veckan är ganska svaga och utan bilderna hade jag inte kommit ihåg så mycket från dag till dag. 
Anyway. Efter 2-3 månader kan man börja simma, jogga lite lätt och kanske cykla, så länge man känner sig okej!
.
Jag känner mig faktiskt nästan helt återställd. Jag äter inga mediciner, jag har inte nämnvärt ont i ryggen (förutom vid vissa punkter) och jag kan nästan röra mig som normalt. Allt känns super.
.
Jag bjuder på lite gamla bilder från den stora dagen för två månader sedan. Dessa har ni sett innan men ja, vad ska man göra!
.
Och en bild på ryggen är väl obligatoriskt i ett sånt här inlägg också. Dock har jag tejpat ärret nu så det får bli en bild från i onsdags!
.

Svar till Tina

Tina om Min journal!:
Vilket toppenresultat att nu ha 5 och 15 grader :) Min flicka har efter operationen 25 grader men före hade hon 73 så vi får vara nöjda ändå ;)Hon är också stolt över sitt ärr :D Grattis till körkortet! Trevlig sommar till dej!
.
Svar:
.
Ja jag är verkligen så himla nöjd med resultatet, jag hade aldrig kunnat tänka mig att det skulle bli så bra! :) Din dotters skolios lyckades rätas ut väldigt bra måste jag säga om den var så kraftig innan! :) Jag tycker det är jättekul att höra att jag inte är ensam om att tycka om mitt ärr, jag tycker inte det är något som ska döljas så det är jättebra!
Tack detsamma och hälsa din dotter :D
Kram!

June is National Scoliosis Awareness Month!

Nu när det är Juni tänkte jag lägga upp en väldigt intressant grej jag läste om för ett par dagar sedan. Jag hade aldrig hört talas om det tidigare men det lät väldigt intressant!
.
Juni är alltså National Scoliosis Awareness Month. Detta är som störst i USA men hey, vi kan ju också vara med på ett hörn här i Sverige. Denna månaden innebär alltså att alla människor så som patienter, familjer, läkare mm, Alla som har med skolios att göra ska sprida en positiv vetskap om vad skolios är till samhället.
Målet är alltså att människor med skolios en dag ska kunna känna sig bekväma med sig själva och inte behöva skämmas över det!
.
Kort och gott, vi ska denna månad uppmärksamma skolios så mycket vi bara kan!
.
Vill ni läsa mer klicka HÄR

Min journal!

Fick idag det efterlängtade brevet med min journal som jag beställde strax efter att jag kom hem efter operationen. Det är många krångliga ord och jag förstår inte hälften av dom men här kommer en kort sammanfattning.
.
Remiss skickades den 19 oktober 2009 av skolläkaren.
.
Vid mitt första läkarbesök den 11 maj 2010 fick jag min diagnos. 36 grader thorakalt (överst) och 34 grader lumbalt (underst). Rotationen mätes med en scoliometern och visade 10 grader där uppe och 7 där nere. Hötferna och axlarna stog lika mot varandra. Stående var överkroppen ganska symmetrisk. Röntgen visade att den översta kröken var från T6-T12 och den understa från L1-L5. Kyfosen ca 30 grader och lordosen 48. (Lutningen framåt och bakåt i ryggraden).
Klas beslutade tillsammans med Rune hedlund att jag skulle få en bostonkorsett i 1-1½ år. Jag var då 167 cm.
.
Den 28-29 juni 2010 låg jag inlagd på avd 16 för inprovning av korsett. Röntgen med korsetten på visade att den översta kröken var 22 grader och den understa 19.
.
Den 24 februari 2011 gjordes en ny röntgen som visade 40 grader thorakalt och ca 30 lumbalt. Denna gången var den översta kröken mellan T4-T12. Jag var då nästan 17 år men min skelettålder visade sig bara att vara mellan 14-15 år. 170 cm
.
Den 25 augusti 2011 hade den översta kröken ökat till 46 grader och den nedersta låg kvar på runt 31 grader. Det bestämdes att jag skulle opereras eftersom kröken hade fortsatt att öka trots korsettbehandling. 168 cm.
.
Den 27 Mars 2012 var dagen då jag hade inskrivningsdag inför operationen. Anteckningara från den dagen ser ut såhär: Nedsjunken vänster skuldra med cirka 5 cm. Upplyft höger skulderblad. Indragen vänster midja. Mycket god rörlighet. Med skoliometer thorakalt 17 grader och lumbalt 5 grader. 167,5 cm.
.
3 april 2012 står det att operatör är Rune hedlund och assistent Christian Hagelberg. Kotorna T5-L1. Jag låg tydligen i bukläge med buken fri (??) vad nu detta innebär. Det var också chrisitan som fick skära upp huden och göra iordning inför skruvandet. Mysigt. Återbesök är planerat till Klas (min vanliga läkare) Eller Rune hedlund som opererade mig. Ska bli spännande att se vilken det blir. 170 cm.
.
Den 10 april 2012 fick jag göra en ny röntgenundersökning. Den översta kröken hade gått från 46 till 5 grader och från 30 till 15 grader. Helt otroligt! Lordosen var denna gången 33 grader och kyfosen 23.
.
Den 14 april 2012 återkommer jag till akuten på grund av anemi. (för lågt blodvärde) som då låg på 89. De bestämde sig för att lägga in mig på avdelning 16 och ge mig två påsar blod.
.
Sen står det också anteckningar om hur mina skruvar sitter. Det står såhär:
Den högersidige skruven löper kaudalt i pedikeln och sedan fortsätter inte in i kotkroppen utan alldeles lateralt om denna, liggandes med spetsen paravertebralt på höger sida. Den högersidiga skruven i L1 löper alldeles lateralt i kotkroppen, längs kortex av dess laterala yta. De övriga pedikelskruvarna sitter i bra läge. 
Om någon vänlig själ kan tyda det där hade jag blivit glad!



Nu är det sommar!

Ja, det kanske inte märks på vädret just idag men. Äntligen är det juni!
.
Tog bort plåstret från gårdagen alldeles nytt. Jag är sjukt nöjd med resultatet! Hellre ett smalt ärr än en leverfläck som syns på mils avstånd!
.
Nu när jag ser hur det är skuret så vet jag varför det gjorde ont i slutet när han sydde. Det var längst ut, där jag har känsel i huden. Längst till vänster har jag knappt någon känsel så då var det ju inte så konstigt efter 2 bedövningssprutor och avkapade nervtrådar att jag inte kände något där ;)
.
Detta ärret kommer ingen att tänka på då det andra nog drar uppmärksamheten till sig istället. Jag kanske låter korkad nu, men jag tycker att ärr inte är fult överhuvudtaget. De gör en unik liksom!
.
Stygnen var inte av samma sort som jag hade när jag opererade ryggen, dessa måste jag åka och ta bort om en vecka, medans de andra togs upp av huden. Rätt så smart ändå!