Ett utslag på skoliometern på 5-7grader motsvarar grovt en Cobb-vinkel på 15-
20 grader.




En skoliometer använder tex skolsköterskan när hon mäter ens rygg, det känner ni nog igen allihop:)

Det jag tycker är lite konstigt nu när jag läste det här är att min skolsköterska sa till mig att jag hade 7 grader på min rygg vilket inte var så mycket. Jag trodde att jag hade 7 grader cobb? Enligt denna ska jag vid tillfället haft ca 20 grader cobb.

Skoliometern visar alltså lutningen på revbenen, skillnaden som man kan se när man böjer sig fram.

Det förklarar också lite, jag har funderat över hur min rygg kunde förvärras så snabbt från 7 grader till 36 på ett halvår, men nej egentligen förvärrades den bara med ca 16 grader:)

Vid mitt senaste läkarbesök mätte Klas min rygg med en skoliometer och jag minns att han skrev upp 11 grader. Då förstog jag inte vad han mena, men nu vet jag!

Från det att min skolsköterska skicka remiss har det gått från 7-11 grader:) (Alltså inte grader cobb)


Haha förlåt om det blev rörigt för er, men det betyder nog tyvärr att skolsköterskans mått inte alltid stämmer!

Gör ni/har ni gjort nån sorts sjukgymnastik?

Nej inget som vi gjort hemma men Julia gick hos en sjukgymnast i ca 10 månader pga ont i ryggen men det hjälpte inte. Dock fick Julia ett häfte med övningar som skulle göras under korsettbehandlingen men det häftet användes inte flitigt;)
Hazal har inte gjort några speciella övningar alls, men har klarat sig bra ändå:)

Hej, jag undrar om ni fick blå/lila streck på era höfter när ni hade korsetten? Ser ut som bristningar. Tacksam för svar :)

Nej det är inget som någon av oss drabbades av, tråkigt om du fått det, prata med din "korsettgubbe" eller läkare! kram:)

varför kan man inte ställa frågor till er längre?

Du menar med Blogresponse? Hmm det måste vara nått konstigt, för vi har fått in frågor den senaste tiden, vi ska kolla upp det:)

Heej :D, har ni ont i ryggen nu när ni inte använder korsetten?? , Jag har jättestora blå/lila nästan blåmärken på mina höfter hade ni de?<3
Blir det någon träff i stockholm?? :)skulle bli jätteglad om de blev de, har inte träffat någon med skolios.
/ hoppas ni har de gött, vi hörs <3<3

Jaa Julia har mer ont nu än under korsettbehandlingen. För Hazal gjorde det ont i början, eftersom att hon inte var van att släppa korsetten helt utan avvänjning. Men det gick bra, nu har hon inte ont. Med undantag för vissa stunder dåra. Ibland kunde vi få några små blåmärken och skav men om dom är stora så bör du nog prata med din läkare!:)
Vi hoppas kunna dra ihop en träff i stockholm, efter sommaren. Vi uppdaterar er om det i ett inlägg snart! Självklart skulle det vara grymt kul att träffa alla våra läsare som har skolios<3

Hur kändes det när ni fick reda på att ni hade skolios och skulle få korsett?

Just då var det nog svårt att förstå vad det innebar. Vad var skolios? Och vad skulle hända?
Först när man fick korsetten kunde man reflektera över hur det var och tycka att det var lite småjobbigt:) Men ja, det var väl inte direkt glada muntra tankar som for genom huvudet;)

vad har ni gjort med korsetterna nu, har ni slängt/sparat dom? :)

Julias korsett ligger fortfarande på golvet och skräpar lite överallt på rummet och Hazals kära Armon ligger i källaren. Spara dom vill vi absolut göra, det är en del av oss som vi vill kunna visa upp för våra barn med stolthet när vi blir vuxna:)

Fick ni korsettlinnen eller behövde ni köpa egna?

Våra korsettlinnen fick vi från ortopedteknikerna eller som vi kallar dom "korsettgubbarna" Skulle vara hemsk om man behövde köpa egna:)
Kram!


Och tillsist en annan fråga om hazals första korsettfria outfit:

Hittar inte Julias första outfit. Kan inte ni visa den?

Självklart!

Ni kan även läsa inlägget här:

http://julhaz.blogg.se/2011/february/nu-ska-jag-till-jobbet.html

Lite kul att våra outfits var så lika OCH att båda skulle till jobbet när vi skrev inlägget haha!

Nu har jag äntligen mellanlandat här hemma innan jag åker bort om en vecka igen. Hoppas ni söta läsare har förståelse för att det inte blir så mycket uppdatering nu under sommaren som vi hade önskat!:)
Fortsätt gärna ställa frågor i inlägget nedan så att vi kan svara på så många frågor som möjligt!

Om en månad är det äntligen dags för mitt läkarbesök, dags att räkna ner dagarna nu kanske?;) Nej, men jag hoppas verkligen att jag kan få hjälp utav klas så jag slipper ha ont!:)

Kära läsare, vi kör på en frågestund som avslutas på måndag/tisdag!
Fråga på vad ni vill om skolios!


bild från google.se





massa styrkekramar från

För att ni läsare ska få lite mer kolla på vilka vi som driver bloggen faktiskt är, tänkte vi slänga ihop ett litet "om oss" inlägg!

Självklart vet de flesta vilka vi är, men ofta får vi frågor från nya läsare tex hur vi träffades, hur länge vi haft korsett osv.

Julia:

Ja, mitt namn är alltså Julia och jag är 17 år (född 94) och jag bor i Göteborg Min skolios upptäcktes när jag hade fyllt 16 år. Jag hade då 36 och 34 grader på min rygg. I juni 2010 fick jag alltså min korsett, och i februari 2011 fick jag glädjebeskedet att jag inte längre växte och därmed inte behövde min korsett (som jag kallade för Berit). Sammanlagt hade jag min korsett i 8 månader. (Tillagt senare): Den 25 augusti 2011 fick jag reda på att min rygg ökat från 36 till 46 grader under det halvåret som gått utan korsetten. Är nu uppsatt för operation under våren 2012.
För övrigt läser jag andra året på omvårdnadsprogrammet. Min klass stöttar mig till hundra procent gällande min skolios och operation vilket känns otroligt skönt. Speciellt min bänk-kompis Jenni, hon är grym<3

Hazal:

Hazal heter jag dåra, 15 år gammal, vet inte om jag haft turen eller oturen att födas sista dagen på året haha, och jag bor i Stockholm. Jag har alltid vart den som fått gå till skolsyster än extra gång och gå på sjukhusbesök, detta för att dem då märkte att min rygg var sned. Min skolios upptäckte dem inte förens jag blev 14. Graderna på min rygg var då 25 och 27, men nu ligger ena kröken på 29 ( utan korsett) och 24 på den andra, om jag inte minns fel. Den 21 juni 2011 blev jag av med min korsett som jag haft i 1 år och 10 månader!

Hur vi lärde känna varandra:

Vi lärde känna varandra efter att Hazal kommenterat Julias privata blogg där hon skrev om sin skolios. Efter det pratade vi mer och mer på msn och i Augusti 2010 bestämde vi oss för att starta en skoliosblogg tillsammans.

Bloggen växte och blev omtyckt av andra skoliosare och i oktober 2010 kontaktade Frida tidningen oss om att få göra ett uppslag om oss i tidningen.

Två veckor efter det åkte Julia till stockholm och träffade Hazal. Det var en heldag med korsettprat och intervju med Frida.

Sen dess har vi inte träffats men självklart pratar vi med varandra nästan dagligen.Vi planerar att Julia ska besöka Hazal i stockholm och kanske dra ihop en liten skoliosträff!

Än så länge har Julia bara haft en liten skoliosträff i Göteborg tillsammans med Janna som också har skolios. Läs mer om det i kategorin skoliosträff!

Com hem alltså.. (N) Har haft problem med internet, som vanligt, nu är det löst. Det slutar säkert funka igen om typ en sek hahaha aja.

Okej, jag vet inte vart jag ska börja det har hänt så mycket sen det sista publicerade inlägget. Så försöker berätta det kortfattat.

 Gick på det nervösa läkarbesöket den 21 juni, satt i vänterummet, nervös som alltid och rullade tummarna.
  Efter någon minut ropade sköterskan in mig fick mäta och väga mig. Längden sa hon till Tomas och när jag hörde det blev jag helt förvånad! Jag hade endast växt 1-2 cm sen jag var där för kanske 7 månader sen, alltså är jag 165 cm. Hade iallafall gått upp i vikt, vilket gjorde mig glad.
 Gick in till Tomas och där satt han och tänkte, vilket gjorde mig ännu nervösare. Direkt när han sa " Jag tycker aaaaaattttt" så hade jag en känsla av att det var något positivt, att jag skulle bli fri. Och det var rätt! Med tanke på att min största krök är 29 grader utan korsett tyckte han att det inte var något problem med att bli fri, han gissade på att jag kanske växer en centimet till. Men han var ju ganska osäker kan jag säga, från allra första början sa han att jag ska trappa ner, att sova med den endast på nätterna. Då sa jag att jag inte kunde sova med den, så han sa att jag skulle fortsätta ha den till höst, höll på att gråta alltså haha! Jag sa verkligen att jag inte orkade mer och så :(
Sen ändrade han sig och ba ääh lägg ner helt och hållet. Ville krama ihjäl honom när jag hörde det, blev så jävla glad! Ska på återbesök i Februari för att se om jag växt något och om det blivit någon förändring med ryggen. Jag log helaaaaaaaaaaaaaaaa vägen hem alltså, människor tittade på mig, dem tänkte säkert fan är det med henne liksom? Men jag kunde inte hjälpa det, var så jävla glad! Trodde verkligen inte att den dagen var kommen. Så nu är man korsettfri dåra vilket känns jätte skönt och underlättande. Man kan äntligen ha jeans, tajta linnen på sig, inte behöva svettas ihjäl osv. Dock brukar jag känna mig väldigt trött i ryggen, det var värst dem första dagarna.. Lite bättre är det nu, men ska iallafall träna upp ryggen i höst!

Det har vart 22 tuffa månader, jävligt tuffa. Vissa dagar har man velat slänga den i väggen och velat att den ska gå sönder, medan man inte kände av den vissa dagar. Det har inte vart en lätt period, vekrligen inte men jag är stolt över att jag klarat av det här. Det har gjort mig starkare som person.
 Korsetten fick man med sig hem och jag kommer att spara det och visa upp det med stolthet senare i framtiden. Vilket minne!

Vill peppa er som fortfarande har korsetten att fortsätta kämpa hur tufft och jobbigt det än är, i slutändan lönar det sig och du kommer att känna dig otroligt stolt! Ta tag i kragen, sträck på ryggen och visa att ni klarar det. Som alltid finns både jag och julia här vad det än gäller.


glada bilder haha :)

Massa styrke kramar från