God jul! :) 
Jag har korsett haft det 2 1/2 år. Jag tycker det känns som att den är mycket snedare nu och jag blir jäteorolig och deppig.. vet ni vad jag kan göra!?! 
kram <3 svara gärna i ett inlägg :)

Svar:

Vad duktig du är som kämpat så länge med din korsett! :) Om du är orolig för att din rygg blivit snedare tycker jag att du ska prata med din läkare om det.Det går lätt att bekräfta via en röntgen om det skulle vara så. Jag vet att det är svårt, men försök att inte oroa dig över det, det får en bara att må dåligt precis som du säger. Kämpa på med korsetten och hoppas att det hjälper så mycket som möjligt, så får du ta nästa steg efter nästa röntgen! :) När gjorde du röntgen sist förresten? :) 
Hoppas att det inte visar sig att din rygg blivit snedare, många kramar! 

Idag är det tre veckor sedan jag opererades. Gud vad snabbt tiden går! Ärret läker bra och allt går bättre och bättre. Sover utan mitt kära glidlakan och känner mig inte alla begränsad i vardagen förutom att jag blir väldigt trött i ryggen efter en stund, precis som jag blev efter förra operationen. Antar att det är musklerna som behöver tränas upp bara.

På lördag åker jag till Indien! Det har gått galet fort! Det känns väldigt skönt att ryggen är bra iallafall!

Hoppas ni alla haft en fin jul! Är fortfarande hos min pappa så svarar på era kommentarer när jag kommer hem imorn! :)

Har under de senaste dagarna haft en del abstinens besvär. Har inte ätit några tabletter alls sedan i torsdags tror jag, och jag har ju känt av det kan man säga. Inte så illa som sist, men jag kokar av värme samt har krympningar i kroppen, speciellt när jag ska sova.

Detta är från citodonet eftersom jag slutade med morfinet för ett bra tag sedan. Jag underskattar lätt citodon eftersom den inte är lika stark som mina andra tabletter. Det blir lätt som att jag ser det som panodil i jämförelse till de andra, vilket gör att jag inte räknat med abstinens från den här korta tiden som jag ätit dom! Dock så är det ju ganska starks tabletter de med, så jag får helt enkelt ändra min syn på dessa läkemedel jag fått utöver oxynorm och oxycontin. Nu är det iallafall inget jag behöver tänka på eftersom tabletterna inte är något jag behöver äta mer nu. Inte alls. Visst är jag inte smärtfri på långa vägar, men det är ingen idé att äta tabletter när man kan stå ut med smärtan som den är nu. Fortfarande öm över vänster sida och speciellt revbenen, men det hoppas jag såklart går över snart.

Jag vill önska er alla en riktigt god jul! Hoppas ni får en grym dag trots onda ryggar, korsetter eller stag i ryggen. Ni förtjänar det bästa, allihopa <3

Det blir många bilder på mitt ärr nu men det är för att jag vill kunna gå tillbaka och se hur det läkte osv. Jag är jätte nöjd med hur det läker, och att bada i Indien skulle inte vara några problem!
Om man jämför denna bilden mot den jag la upp för en vecka sedan är det stor skillnad!

Idag två veckor post op:

Det gick väldigt fort idag! Hade tid kvart i och kom in runt 5 i tror jag. Rune var försenad så de som var före mig i kön så att säga gick för att fika, men då kom Rune och jag fick komma in tidigare haha.
Sköterskan tog bort mitt förband och samtidigt kom Rune in. Han frågade bara lite om hur det kändes, om jag fortfarande hade ont och jag svarade att jag hade känt av samma smärta som
Innan men att jag hoppades på att det skulle gå över. Han tittade lite på min rygg och jag fick visa vart det gjorde ont. Han sa att smärtan säkert skulle försvinna, och jag hoppas verkligen att den gör det.
.
Vi pratade även lite om Indien och han sa att det var inga problem att åka för allt såg jättebra ut och var helt retningsfritt så det är ju skönt. Jag frågade om jag behövde någon antibiotika när jag åkte dit men det tyckte han inte heller så jag litar på det då. Allt går väldigt fort när man träffar Rune. Jag hade en del frågor som jag tänkte ta upp men hann inte med en enda, för när man väl sitter där så känns allt plötsligt så oviktigt. Vi pratade lite om Indien och vart jag skulle åks osv, så han är lite intresserad av att prata men oftast blir det inte så mycket om själva ryggen.
.
Jag frågade vad som fanns att göra om det skulle vara så att smärtan skulle finnas kvar, och han sa att jaaa det är mycket tveksamt till att de skulle kunna hitta något fel, men att man skulle kunna starta en utredning isåfall, men ja väldigt tveksamt till att det skulle visa något eller att de skulle hitta något fel eftersom det inte fanns så mycket kvar som kunde vara fel. Med de orden så hoppas jag så innerligt att smärtan ska försvinna nu, för ett nästa steg finns det knappt. Han sa att jag skulle få återbesök i slutet av vårterminen, hade hoppats på att kanske få komma tillbaka om tre månader så att de kunde följa upp smärtan, men jaja. Det blir nog bra.
.
I all hast glömde jag att berätta för Rune att jag fått problem med min hand efter pvk:n som jag hade (nålen i handleden på sjukhuset). Några dagar efter att de dragit bort nålen så började jag få ont från där nålen suttit och som en strålande smärts ut mot tummen och ovanpå handen. Varje gång jag kommet när med något så bränner hela handen till och det gör skit ont. Fick en salva på sjukhuset eftersom jag sa att jag inte ville att det skulle bli inflammerat, men den har inte hjälp något värst mycket.
.
En sköterska skulle sätta lite tejp på mitt ärr så jag sa till henne att jag hade ont i handen och jag fick följa med till Rune som kollade lite snabbt på den. Han sa att jag hade fått en tromboflebit vilket innebär en inflammation i venen (blodkärlet) eller något liknande. Han sa att de brukade använda en salva mot det som hette hirudoidsalva, men han visste inte om den var receptfri så sköterskan fick fråga Sara, som trodde att den skulle vara receptbelagd så Rune skrev ut en sådan till mig. Nu när jag hämtade den såg jag att det var en likadan som jag hade fått från sjukhuset men det är väl bara att fortsätta använda den och hoppas på att det går över, för det är jobbigt att inte kunna använda handen ordentligt.

.

Första dagen i skolan gick bara fint! Tog en tablett när jag vaknade och har inte behövt ta någon mer sedan dess! Det känns as bra att jag nu mår så bra att jag kan klara mig utan tabletterna. Jag kan ju inte säga att smärtan är helt borta, men den är betydligt bättre än förra veckan. Jag får ont om jag lyfter eller böjer mig men även det börjar bli bättre och jag är inte lika öm i ryggen.
Dock har jag ont under höger skulderblad där jag haft ont i flera år. Det är på exakt samma ställe jag har ont bu fast lite värre, antar att muskeln måste få läka lite igen efter operationen.

Det tråkigaste med allt är att jag känt av lite av den smärtan som de valde att operera för. Jag försöker blunda för det, försöker att intyga mig själv om att det är operationssmärta, även om jag innerst inne vet att det är samma. Det är så otroligt ledsamt att tänka på att operationen kanske inte gjort problemet bättre. Läkarna visste inte vad som var problem, de gissade på att de hade med staget att göra när de valde att operera bort det. Det innebär att om smärtan nu skulle vara kvar finns det inget mer de skulle kunna göra. Åh, jag vill inte ens tänka på det!

Imorn är det återbesök iallafall och jag ska få träffa Rune för att kolla till mitt sår osv. Jag vet redan att det läker fint men det ska bli skönt att prata lite med honom och höra vad han säger och även att jag kan fråga lite om operationen eftersom jag aldrig hann träffa honom efter op. Får se om det blir röntgen eller inte eftersom de inte har gjort någon efter operationen. Fast samtidigt är det väl inte så mycket att se, de har ju bara tagit bort lite grejer. Ska nog ta med min operationsberättelse också så att han kan berätta lite mer om vad de gjorde eftersom jag inte förstår allt, även om Helena berättade lite på ronden. Skriver mer efter mitt återbesök imorn.

Efter att sköterskan på vc satt på det nya förbandet har det kliat jättemycket där klistret sitter. Själva såret kliar ju lite men det är ju för att det läker, men det är jobbigt när det kliar så mycket runt omkring. Igår hittade jag två förband som jag hade fått med mig efter förra operationen så jag bytte till det.

När vi tog av det gamla såg man att huden var irriterar av plåstret för det var röda plitor överallt där det suttit. Nu hoppas jag att klådan försvinner iallafall. Ärret såg jättebra ut också och hade läkt mycket sedan i onsdags. Nu är det liksom slutet och det är bara sårskorpor som ska ramla av.
Det mörka där nere är bara en skugga, så jag har alltså inget jätteblåmärke som det ser ut ;)

Idag är det en vecka sedan jag kom hem från sjukhuset och jag mår sååå mycket bättre än då! Då kunde jag knappt komma ur en plan säng själv, och nu klarar jag allt as bra och har till och med jobbat lite! Känns grymt, och på måndag är det skola igen.

Förbandet har släppt igen! Och denna gången har hela åkt av. Skulle gå och duscha och skulle bara klia mig på ryggen och kände då att hela vänster sida var helt öppen. Eftersom det inte får komma in vatten så ringde jag vårdcentralen och fick en tid. Hade ju vart svårt att gå med ett öppet plåster hela helgen utan att försöks få in vatten.

Jag duschade trots allt eftersom de sagt att det ändå är okej om man ska lägga om det, så när jag klev ur duschen hade hela förbandet sugit upp massa vatten och det rann ner för mina ben och satt bara fast i ena kanten, så jag tog av det helt. Nu ska jag få ett nytt och hoppas att det sitter tills på tisdag! Har varit här 4 av 5 dagar denna veckan. Det känns ju bra...

Har fått mitt intyg nu som jag bad Helena om när hon gick ronden i lördags innan jag åkte hem! Nu behöver jag inte oroa mig över att inte komma igenom säkerhetskontrollerna på flygplatserna när jag ska till Indien!

Konstigt, det förra inlägget hade inte kommit upp!

Nu har jag varit på vårdcentralen och fått bytt förband. Allt såg bra ut enligt distriktssköterskan och hon tyckte att det hade läkt jättefint på bara en vecka så det känns ju bra! Hon sa också att det var viktigt att jag åt katrinplommon och drack lactulos mot magen. Hon tyckte också att det var viktigt att jag åt mycket nu för att det ska läka så bra som möjligt, då jag sa att jag inte hade någon matlust. Det kunde bero på att man blir förstoppad av alla tabletterna!

Försöker att äta, men om jag ska vara ärlig så har jag sedan jag kom hem i lördags bara ätit katrinplommon, lite äpplekaka och sushi igår! Jag ska försöka tänka på att jag måste äta nu!

Livet leker. Åtminstone lite iallafall för jag kan kissa helt själv utan problem! Det är så skönt och en stor sten föll från mina axlar. Jag har oroar mig över det här sedan dagen jag fick reda på att jag skulle opereras igen så det är en otrolig lättnad!

För övrigt så sa läkarn som tittade till mig imorse att jag skulle åka hem idag, men varken jag eller Jenny (sjuksköterskan som haft hand om mig) kände att det funkade speciellt bra att åka idag så jag får stanna tills imorn. Det känns väldigt skönt eftersom jag fortfarande behöver en del hjälp och då kan få den här om det behövs. Mamma och resten av familjen är nämligen inte hemma ikväll så imorn passar som sagt mycket bättre.

Jag och Saga pratade med Anita igår (världens gulligaste undersköterska som hade hand om mig sist). Hon gav mig så fina komplimanger om hur bra jag hade varit mot alla tjejer med Skolios på praktiken så jag blev helt rörd av allt hon sa! Snälla söta Anita <3 ni kanske minns att jag under praktiken pratade med chefen angående sommarjobb här, hon skulle prata lite med honom om det, så söt!

Nog om det. Nu ska jag försöka sova en stund, är så himla trött! Imorn ska dom också lägga om såret och se hur det ser ut. Det har läckt mer än från första kvällen!

Har sovit hyfsat bra i natt och nu på morgonen drog dom katetern. Har haft ont av den sedan start då den åkte ner i golvet från sängen på uppvaket. Igår började det komma blod ur och det sved så fort man kom när den, så det är skönt att den är ute nu. Nu ligger jag och är livrädd för att inte kunna kissa. Jag är på riktigt LIVRÄDD. Det jag gick igenom med tömningar sist var det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv och något jag aldrig kommer att glömma. Det sitter fortfarande kvar i min hjärna och gör att jag även hemma ibland kan få den känslan som jag fick vilket gör att jag spänner mig och inte kan kissa när jag tex har för full blåsa. Det är hemskt.

Alla försöker lugna mig med att det är annorlunda denna gången och jag försöker att tro dom. Jag vill tro dom,
För det är ju mest hjärnspöken som sätter stopp för allt och som gör att man spänner sig och tror att man inte kan kissa vilket leder till att man inte heller då kan kissa.

Haha långt och rörigt inlägg om inget speciellt men så kan det va ;) mitt hb igår var 111 nu är det 102 så jag hoppas att det inte går ner mer som det gjorde sist.

Nu gäller det bara att jag lär mig att komma upp ut sängen så att jag orkar gå ända bort till dörren där!

Lite bilder från dagen

Det känns som klockan är mitt i natten och jag är skit trött. Dagen har varit sjukt lång och det känns som en vecka sedan jag opererades.

Förutom besök av Janna fick jag lite senare besök av tre klasskompisar och därefter saga. Har också lyckats komma upp och gått ett par gånger till så det är skönt. Nu när jag skulle upp och gå och borsta tänderna så fick jag värsta frossan. Det är hemskt vad jag hackade tänder.

Nu är jag så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna och det känns som klockan är minst tre på natten men den är bara drygt 7 på kvällen. Sjukt! Ska dra katetern tidigt imorgon och börjar bli lite nervös! Men, det kommer nog att gå bra känner jag!

Gråter hela tiden men vet inte åt vad. Jenny får sitta och trösta mig hela tiden, dom är så himla gulliga allihopa! Har panik över katetern som ska bort snart. Är livrädd att det ska bli som sist men de har försökt förklara för mig att det inte alls är säkert att det blir som sist så jag behöver inte oroa mig. Och kände jag att det är jobbigt att ta den vanliga toan skulle jag få låna personaltoan. Få se hur jag gör!

Janna och hennes mamma var precis här och hälsade på och de är världens bästa! Jag skojar inte, så himla gulliga och snälla att jag blir tårögd
Linda, en av undersköterskorna ska kika förbi här också snart eftersom jag gärna ville träffa henne. Man kom ju vissa i personalen närmre än andra om man säger så :)

Pratade med Kajsa på ronden förut (läkare) och hon ville att vi skulle fortsätta med samma medicinering ett tag till för att se om det blir bättre (de pratade om att höja den eftersom smärtan är värre idag än igår). Hon frågade också lite hur jag bodde hemma och när jag funderar på att åka hem och det lät som hon tyckte idag. Dock kan jag inte ens komma ur sängen själv för att jag har så ont och har fortfarande katetern så jag sa att ja inte idag iallafall så hon ville planera hemgång imorn. Får se hur jag mår då helt enkelt. Kan inte dra katetern förns jag kan gå på toa själv känner jag.

De tidigare doserna har gått rätt bra och har inte känts så mycket men denna är i särklass den mest smärtsamma. Hela armen värker och svider.

Nu kanske ni tycker att jag klagar över minsta lilla, men Ajajaj vad ont det gör! Snart är den slut och då kan jag pusta ut och kanske somna igen. Ryggvärken blev lite bättre nu iallafall så det är ju skönt

Klockan närmar sig halv två och jag har svårt att sova. Smärtan tar övertaget och tabletterna hjälper inte så bra som jag hoppats på. Fick två citodon innan jag somnade vilket är min grunddos. Utöver det får jag oxynorm när jag behöver och det har jag fått två stycken nu sedan klockan var 11.

Det är så jobbigt just nu. Det gick så bra under dagen och smärtan var inte så farlig. Nu har jag mer ont än vad jag haft på hela dagen och det känns jättejobbigt. Vill inte ligga här och gråta heller men min kropp gör det ändå. Både på grund av smärtan och att jag känner mig ensam och allt är bara jobbigt.

Klockan två ska jag få min sista dos av antibiotika på dropp, vilket man tydligen får tre gånger det första operationsdygnet. Så, om en halvtimma kommer sköterskan att koppla in det.

Alla är så snälla och hjälpande och det känns så tråkigt att jag ligger och gråter. För tre månader sedan såg de mig som vem som helst ute och hjälpte patienter, nu ligger jag här inne på ett rum och lipar trots att de försöker trösta mig. Jag vill inte visa mig svag bara... :(

Är så trött så att jag nästan somnar men tänkte slänga upp ett litet inlägg.

Var precis uppe och gick några steg ut i korridoren och det snurrade lika mycket som sist. Det beror på narkosgaser osv men det är väldigt obehagligt att inte kunna fokusera blicken! Kom upp sittandes nästan helt själv, personalen stod bara bredvid och backade upp. Fick byta från op skjortan till en vanlig skjorta så nu är den inte så öppen i ryggen längre vilket är skönt.

Gick med ett gå-bord ut i korridoren och tillbaka och på den korta biten hann jag bli helt slut! Tur att man kan vila säger jag bara ;) har precis suttit och skrivit lite om gårdagen nästan som en liten dagbok för att komma ihåg allt efteråt. Nu är jag så trött Att jag knappt orkar hålla ögonen öppna men får skriva ner allt som hände idag imorn istället!

Nu kommer snart nattpersonalen på och då ska jag be dom hjälpa mig få fram min tandborste och mina öronproppar så att jag kan sova. Min rumskamrat som var försvunnen igår har jag nu återfunnit. Hon har sin säng i rummet mitt emot som egentligen inte är ett patientrum utan en sal som kallas för behandlingen som är till för personalens grejer. Konstigt! Undrar varför hon ligger där inne och varför hon inte opererades idag....

Jag och Julia imorse när jag skulle sövas!

Ligger i mitt rum nu igen och har varit ensam fram tills nu då min rumskompis kom upp från op.

Har haft besök fram tills nu av först pappa och sen av min syster och kompis! Mamma kom förbi med min kudde och en choklad också.

Har ätit tre isglassar och ett smörgåsrån samt lite köttbitar ur grytan som var dagens middag. Mår bättre än förväntat faktiskt och det känns väldigt skönt. Har inget dränage och mitt sår börjar läcka mer och mer nu om vi jämför bilder på ryggen från en liten stund sedan fram till nu.

Är väldigt trött i perioder och försöker sova lite, men det går inte så bra. Kan vila ögonen lite iallafall. Kanske kommer jag upp och får sitta lite senare men jag vet inte så mycket. Det känns som allt är lite rörigt för dom tog inga kontroller på mig när jag kol upp som man gör på alla patienter när de kommer upp från operation.

Katetern ska få sitta tills jag kan komma upp och gå iallafall. Den ramlade dock ner från sängen förut och jag fick as ont, så nu hugger och sticker det varje gång man rör vid den lite, usch :(

Min rygg just nu samt mina dyrbara skruvar och mitt söndersågade stag!

Ligger på uppvaket nu. Operationen tog 1,5 timme istället för 45 min som planerat. Kommer ihåg när dom väckte
Mig i op salen denna gång och drog ut slangen ur halsen. Tackade dom hela tiden och frågade samma frågor tusen gånger om haha. Har mina skruvar och mitt stag som är sågat i smådelar i en påse i knät nu. Snart ska jag upp till avd 16 igen.

Ligger vaken och är inte ett dugg trött. Funderar på om jag kommer kunna somna alls. Min ena rumskompis har rymt och ingen vet vart hon tagit vägen.

Skulle vilja titta på tv eller bara ha tänd lampa men det går ju inte eftersom det för det första inte finns någon tv på dessa rum och för det andra så kan man inte störa de andra. Kommer bli långa dagar om man inte kan se på tv eller göra något liknande när man känner sig lite piggare!

Fick höra nu att de inte hade någon tid för min operation än så tidigast halv 9 skulle det tydligen bli. Jaja, det enda som är jobbigt med det är ju att man behöver ligga och svälta ännu längre innan man sövs, och att man hinner bli mer nervös ju längre tid man väntar! Men det går bra det med, det känns ganska skönt att ta det lugnt på morgonen med :)

Jag och julia Kom hit vid 7 och blev tilldelade ett rum. Dock var det ett tre rum så i rummet fanns en säng för mig och i rummet två andra kvinnor. Jag fick panik till en början över att inte Julia skulle stanna kvar, men det löste sig när jag pratade med sköterskan så de fixade fram en extra säng till henne att ha bredvid min.

Har duschat min sista dusch och även pratat med några från min praktik. Roligt att prata med dom igen! Sitter i dagrummet nu och pratar och dricker juice för att inte störa mina rumskamrater. Vi alla ska opereras imorn så ingen har opererats än iallafall så vi är friska så att säga.

Pratade med sköterskan och förklarade min situation med bäcken osv. Hon skulle skriva ner att jag önskade kateter. Hur mycket jag än hatar det så känns det säkrast att ha en kateter ifall jag mår så pass dåligt att jag inte kan komma upp på toa.

Imorn är det tidig väckning och Julia ska med ner när jag ska sövas. Än är jag inte nervös men det kommer nog snart.

Sitter på bussen på väg in till Sahlgrenska men det går i ca 25 km/h så undrar om jag någonsin kommer fram!

Ännu en dusch med descutan avklarad och jag måste säga att det är inte smärtfritt alltså! Svamparna river
Mot huden och det blir värsta peelingen! Alltid något haha!

Hade lite svårt att somna igår. Allt börjar ju kännas mer verkligt nu. Dock vågar jag inte riktigt hoppas på för mycket eftersom det var vid denna tiden sist som de ringde och ställde in min operation. Man vet ju aldrig vad som kan hända, speciellt inte nu när snön slagit till och det är trafikolyckor överallt i staden. Avd 16 är ju en ortopedisk avdelning så där kan ju folk med rygg/nack skador hamna men även andra fall om det krävs. Så, allt kan hända fram tills att de faktisk söver mig!

Bloggar mer efter inskrivningen!

Har precis tagit min första dusch med descutan samt bäddat rent i min säng. Håller på och packar det sista som jag ska ha med mig till sjukhuset imorn.

Pga lite ändrade planer så ska jag åka på inskrivningen själv imorn, men på kvällen så ska Julia stanna och sova över med mig. Supersnällt och jag är så tacksam för att slippa sova själv förta natten när allt är som mest nervöst!

Ska vara på inskrivningen kl 09:30 imorn så borde snart gå och lägga mig eftersom jag måste gå upp och duscha med descutan imorn på morgonen. Mitt hår är inte kul just nu haha och jag har världens fulaste finne på näsan och jag får inte sminka mig. Hur ska det här gå???? Hemskt!

Btw, hade möte med läraren idag. Talade om vad jag tyckte och tänkte om vad han hade sagt och förväntade mig motstrid. Dock bad han bara om förlåtelse för vad han hade sagt och sa att han inte insett att jag skulle opereras och att jag blev ledsen pga det. Det löste sig smidigt och enkelt och jag hoppas att det förblir så! :)