Efter en lång och jobbig natt kom nattpersonalen och väckte mig vid ungefär kvart i 6. Eller ja, jag hade varit vaken sedan länge men Emma sov gott i sängen bredvid påpälsad med alla kläder hon hade. Hon frågade om jag hade sovit gott, och jag var inte säker på om jag skulle gnälla lite på hur kallt det hade varit. Sa till henne att jag hade fryst lite under natten och hade därför inte kunnat sova så mycket. Hon dumförklarade mig lite att jag inte hade ringt efter en extra filt, men är man ny på en avdelning vill man inte ringa redan första natten och gnälla tyckte jag.

Jag fick nya trosor + skjorta med öppen rygg. Jag gick in på badrummet och bytte om och där kände jag verkligen hur nära det var. Det var dessa kläder jag skulle sövas i. Jag var osäker på om jag skulle kissa eller inte, kanske ville de att det var det sista man gjorde så jag väntade i sängen. Emma gjorde sig redo för skolans medans jag låg och nojade mig i sängen. Det var skönt att ha Emma där. Hade jag vart ensam hade jag haft panikattack gånger hundra.

 

 

När samma personal kom tillbaka frågade de om jag hade kissat. Nej. Ännu en dumförklaring haha. Fick också ett par tabletter som jag inte vet vad det var. En alvedon och något som jag tror var en morfintablett. Kanske förebyggande för smärtan vad vet jag haha. Därefter sa hon att dom ville ha mig nere på operation vid 5 i 7 och att personal skulle komma och hämta mig en stund innan. När klockan var 7 hade fortfarande ingen hämtat mig så jag ringde på klockan och frågade. Jo dom skulle komma snart.

Strax därefter kom två undersköterskor in. En manlig som hette thor och en kvinnlig som hette Carin. Då visste jag det inte men Carin skulle bli en av de som tog hand om mig mest under veckan därpå. De släppte alla spärrar på sängen och där började resan. Det kändes som om jag hade tusen fjärilar i magen och mitt hjärta dunkade så hårt att jag trodde att alla skulle höra det. Carin frågade Emma om hon skulle följa med ner till operationen men hon skulle till skolan så hon tackade nej. Lite tråkigt var det att hon inte kunde följa med mig ner, hade velat ha någon där då när jag låg där helt ensam och väntade och väntade.

Carin och thor stannade sängen när vi kom till dörren till avdelningen. Där var det dags för mig att säga hejdå till Emma. Vi kramades hårt och länge och när jag låg där med mitt huvud på hennes axel började tårarna att rinna. Snörvlade hejdå och sedan fortsatte resan längs med den långa korridoren. Jag minns att mina fötter låg paralellt med sänggaveln och jag tänkte att det var tur att man inte var lång. Thor gick längst fram och Carin bakom mig. Hon försökte vid ett par tillfällen trösta mig med att det skulle gå bra osv.

När vi kom in i hissen var alla tysta. Bara mitt tysta snyftande hördes men jag orkade inte bry mig. Jag ville gråta. Carin torkade mina tårar som rann på min kind innan hissdörrarna öppnades och vi skulle igenom en ny korridor. (Jag minns fortfarande vägen till operations salarna som om det var igår). Tillslut kom vi fram till en stor dörr. Thor ringde på en klocka och så fick vi vänta tills dörrarna öppnades. Sedan rullades jag in i ett stort rum. Till höger var en liten reception och framför mig var det massa små "bås" av gröna skynken med ett operationsbord i. I några av båsen såg jag hur det låg människor i sina sängar.
- Här kommer vi med Julia från avdelning 16, hörde jag Carin säga.
- Vad bra, hon ska ligga där, sa en av personalen där och pekade på båset mitt emot dörren. Där rullades jag in med min säng vänd ut mot rummet. Sedan önskade Carin och thor mig lycka till och gick ut.

En sköterska kom och förklarade lite vad som skulle hända osv. Hon ville sätta en nål men eftersom jag var svårstucken hittade hon inga kärl till en början. Hon fick därför hämta stora gröna gelemattor ungefär som hon värmde och sedan la runt mina armar och händer. Dessa var så stora att de täckte hela armarna. Där fick jag ligga en stund och svettas med dessa runt armarna för att kärlen skulle komma fram. En äldre man som jobbade där kom in med ett varmt täcke och sa
- Här ska du få Julia så att du inte fryser, och la täcket över mig. Det var ett litet täcke så det täckte bara överkroppen ända upp till hakan. Ni kan tänka mig att jag var varm när jag låg med ett uppvärmt täcke och varma gelegrejer runt mig.
En stund senare kom kvinnan tillbaka och skulle sticka mig. Hon hittade fortfarande inget kärl i armarna så hon valde att sätta en nål i handen istället. Innan hon stack fick jag ta ur min vänsterarm ur tröjan eftersom att de annars inte skulle få av den under operationen när jag hade dropp osv i handen. Jag fick också ta av mig mina trosor som hon så fint vek och la under madrassen. Jag kände mig så himla naken. Fick gå ur sängen och flytta över till det smala operationsbordet som stog bredvid min säng. Det var svårt för jag fick hålla i tröjan så att jag inte skulle flasha hela mig samtidigt som jag hade dropp i handen och skulle komma upp på det höga bordet. Det gick bra tillslut i alla fall. Fick ligga där med mina täcken och dropp och strax där efter kom en till sköterska och frågade om vi var redo. Jag rullades utanför mina skynken igen och jag kunde se flera andra i väntan på sin operation när jag rullades till höger ut mot operationssalarna. Där stannade vi plötsligt till.
- Vi kanske ska kolla så att det är täckt förresten, sa den ena sköterskan till den andra.
- Är det täckt??? Ropade den andra bort mot salen. Lite mummel och sen fick jag rullas vidare in på salen.

 

I rummet stog det flera grönklädda människor och grejade med olika saker. En kille satt vid datorn och fixade medans alla andra fixade med sina uppgifter. Det var bord längs sidorna av rummet övertäckta med stora gröna skynken. Jag förstog direkt vad som låg under. Det var alla instrument som skulle användas under min operation, och de var inte små om man säger så. Då förstog jag varför de hade frågat om det var täckt innan. De ville inte att jag skulle se alla instrument och verktyg och bli rädd. Snällt av dem haha. 

Jag fick rabbla personnumer, förklara att jag inte var allergisk mot plåster osv. Fick ett par elektroder på armar och överkroppen och lite här och där. Fick också så snällt ta ur andra armen ur tröjan eftersom den skulle av under operationen. Eftersom tröjan bara var knuten i nacken och inte satt ihop låg den nu bara över mig som ett täcke. De frågade också om jag hade druckit eller ätit något och nej det hade jag ju inte. Alla grejade lite över huvudet på mig och jag vände mig till killen vid datorn och frågade om det var Klas som skulle operera mig. Ja det var det sa han. Skönt tänkte jag, någon som jag känner och är van vid.

Därefter gick allt ganska snabbt. Narkoskillen sa att han skulle ge mig lite bedövning i kanylen eftersom sömnmedlet kunde göra lite ont annars. Okej sa jag glatt och han sprutade in. Den andra sköterskan satt bredvid mitt huvud på höger sida och kollade på mig. Plötsligt sa den manlige att nu kan det börja snurra lite, sov gott. Va tänkte jag, du har ju inte ens hunnit spruta in bedövningsmedel än. Sköterskan höll en mask med syrgas en bit ovanför mitt huvud och lag låg och kollade rakt upp i taket. Jag såg hur deras blickar var riktade på mig som om de bara väntade på att jag skulle stänga mina ögon. Efter vad som kändes som en evighet snurrade det till och jag sov som en stock.