Korsettbärare sökes!
på Mikael Elias Gymnasium i Sollentuna.
Jag håller på att skriva ett gymnasiearbete, där min frågeställning är
Passar individer med skolios in i samhället?
Jag har både behandlats med korsett (4,5 år) och den 17 april 2012 stelopererades min rygg
som kommer att ingå i arbetet.
Frågorna kommer röra hur man uppfattade stödet som var från sjukvård, vänner, familj
Eller hur man själv såg på sin skolios
Man kan både vara under behandling eller ha avslutats den
Intervjuerna kommer ske personligen med förutsättningen att du kan ta dig till Stockholm
Annars kommer intervjun ske på telefon
Om du har några speciella önskemål till exempel om du vill vara anonym är det möjligt
Är du intresserad av att intervjuas eller om har du några frågor så mejla mig på
[email protected]
Uppdaterad från aileen
gästinlägg med info kring boken..igen!
Projektet ska vara klart senast den 21 maj så därför behöver jag få in era texter senast fredag den 11 maj så att jag hinner sammanställa, rätta och göra en bok av det.
Kommer även att försöka göra så att det gå att ladda ner boken helt gratis, mer om detta när den är klar.
Jag är så redan otroligt tacksam över att det var fler än jag trodde som ville vara med, men det vore ännu roligare om fler ville vara med och bidra. Ni har ju tid på er för er som vill!
Läs gärna mitt tidigare gästinlägg med mer info kring projektet eller maila mig på [email protected]
kram på er alla!
// Sandra (sandramusic.blogg.se)
Sara gästbloggar!
Hej!
Jag heter Sara och är en sextonårig tjej som har skolios. Jag genomgick en skoliosoperation i maj 2011 vilket gick bra, dock fick jag en del komplikationer efter operationen. Jag fick bland annat en ihopklibbad lunga på grund av att det hade samlats en hel del vätska i min lungsäck (totalt 2,6 liter). Detta ledde till att jag fick oerhörda smärtor och hade tungt att andas. På grund av det och andra komplikationer låg jag inne på sjukhus i nästan två månader istället för en vecka. Den tiden var väldigt jobbig för mig med tanke på att jag missade sista tiden i nian. Skolavslutningen, balen, klassresan, avslutningsmiddagen ja allt!
Nu har jag en blogg där jag skriver om min historia och hur jag mår nu. Kika gärna in och ni får jättegärna ställa frågor om ni undrar över något :)
Sedan undrar jag om det är någon som är duktig på bloggdesign? :) jag är hyfsat ny på att blogga och skulle verkligen vilja göra min design mer personlig. Skulle vara väldigt tacksam om det är någon som skulle kunna hjälpa mig! :)
Kram
Sara <3
www.atthaskolios.blogg.se
Sandra behöver er hjälp!
Det var för mig en självklarhet vad jag ville göra, ag ville inte göra en fotoutställning eller starta ett företag.Jag ville göra skillnad.
idéerna var många men till sist kom jag fram till att jag ville skriva en bok om min skolios historia,
och sedan formades iden vidare till att jag tyckte att fler skulle vara med att skriva boken, det är där ni kommer in i bilden.
Tanken är att boken ska inte bara handla om min skolios, utan också andras.
detta för att hjälpa andra med skolios, för att veta att vi är många med skolios
och för att informera andra om hur det är att ha skolios och vad det är.
Min text är hittills cirka 10 sidor lång och därför inte mycket till bok så det vore det jättefint om ni ville hjälpa mig med att skriva era skolioshistorer.
alltså hur din skolios upptäckes, hur den behandlas/behandlades, dina egna tankar och funderingar kring skolios och så vidare
Det spelar ingen roll hur kort eller lång din text är, jag är tacksam bara det är fler som vill vara med och göra skillnad.
När ni är klara så skickar ni in er text till mig ([email protected]) så hamnar din text i boken som jag kommer att publicera i slutet av maj.
P.s hoppas det är okej att jag rättar era texter efter ni skickat in dom, så det ser fint ut :)
Det är bara att maila/facebooka/twittra/skicka kommentar på min blogg om du har några frågor, men jag fungerar också som ett bollplank om du inte riktigt vet hur du ska skriva så kan vi bolla idéer.
kram från sandra
(mail = [email protected], twitter= twitter.com/sanpire,Facebook=https://www.facebook.com/profile.php?id=808839118&ref=tn_tnmn
blogg= www.sandramusic.blogg.se)
Rebecka gästbloggar
Jag fick ligga på en plast skiva som var hål i. De satte fast mig med runda saker så att jag skulle ligga still. Jag fick ju såklart min vanliga korsett med mig hem.
Nu när jag har hatt min nattkorsett märker jag lite skillnad tex
Min boston korsett tryckte på högersida under armhålan mest, men nattkorsetten trycker mer mellan höftbenet och slutet av revbenen på vänster sida
Jag kan inte sova riktigt som jag sov med bostonkorsetten, jag kan inte ligga på vänster sida för då gör de jätteont…( för mig men kanske inte för andra som har nattkorsetter)
Här får ni lite bilder på min (mina) korsetter
Jag vill bara säga att all lycka till!
om ni undrar något om just nattkorsetter kan ni adda, [email protected] på msn och på fb @ rebecka lindholm
BÄSTA JULIA & HAZAL
Nu när jag ändå håller på med designen här, så gör jag ett litet fint inlägg. Hoppas det är okej..
Måste bara berömma och säga hur BRA dessa två tjejer är som har gjort denna blogg. När jag blev med plastplåga (korsett) fanns det inte alls många sidor om skolios. Så att dom gör det här och delar med sig, svarar på frågor och ger lite hopp till så många undrande töser är hur gr8 som helst. Så Julia och Hazal, you rock gurlz!
Hoppas nu att alla ställer frågor ni klurar på, inte klurar på eller bara tar åt er!
PEACE, ha en bra sommar! /anna
(och ni alla korsettjejer nu i sommar. det gör inget om man pausar ett par timmar för att bada, jag lovar!) ♥
Gästblogg- Elaine!
Hej!
Jag heter Elaine och är 13 år, och innan jag opererades hade jag två stora krökar på 58.7 och 52.5 grader.
Innan jag opererades var jag såklart super-orolig ; vem blir inte det hihi?
Den 21 november 2010 (Dagen innan operationen) fick jag åka in till Huddinge sjukhus och där fick jag rum 5 på avdelning K83.
Jag fick duscha i ett bakteriedödande medel som heter Descutan och ta på mig rena kläder efteråt (Sjukt snygga sjukhuskläder för folk som väger 90-100 kg..)
Jag fick inte äta eller dricka efter 00.00 men jag var inte hungrig så det gick bra ändå..
Blev väckt vid 6-tiden den 22 november och fick duscha igen. Var riktigt orolig nu!
Fick en kanyl i armen och sen rullades jag ner till operations-salen :p
23 skruvar och 2 stag och 5 cm senare vaknade jag upp på post-op och hade sjukt ont.
På sjukhuset hade jag både bra och dåliga dagar. Dom bra dagarna gick jag i korridoren och åkte rullstol till Pressbyrån och köpte lussekatter. Dom dåliga spenderade jag framför tv:n.
Tillslut kom den 29 november - dagen jag fick åka hem! Jag och mamma skrev ett tack-kort till personalen och nu hänger det på en slags anslagstavla på avdelning K83 så ni som ska opereras där kanske ser det ;)
Efter 5 veckor var jag tillbaka i skolan, efter 3 månader gick jag ut och joggade och efter 6 månader var jag med på gympan. Nu har det gått ca 7 månader och jag får göra vad jag vill!
Ångrar inte operationen för en sekund - den har gjort mig längre, rakare och starkare. Och skoliosfri!
10 grader räknas som skolios.. jag har 8. den här tiden har varit den svåraste i mitt liv men jag gav aldrig upp!
ursäkta att texten blev så konstig men det gick inte att ändra!
Här är en Feeeeet länk till Elaine som delade med sig av sin historia!
http://elainez.blogg.se/
Sandra gästbloggar!
Trots att det var tre år sedan jag fick min korsett som jag döpte till Bosse så minns jag dendär långa korridoren som stank kompost, jag minns mina fem vänner som stod vid skolan och hurrade mitt namn medans jag själv pulsade igenom snön med Bosse på för första gången.
ja, jag hade korsetten på mig samma dag jag fick den.
Jag var 14, hade ingen alls att prata med,jag tog det bara som det var, jag mådde aldrig dåligt på grund av den.
Såhär i efterhand är jag jävligt imponerad av mig själv, hur kunde den lilla fjortonåriga Sandra klara sig helt själv?
Däremot började jag må dåligt i slutklämmen av korsettbehandlingen, det blev många nätter då jag bara skrek i kudden. Jag var redan psykiskt instabil och att jag inte kände mig kompis med Bosse längre gjorde ju inte saken bättre.
I augusti år, några dagar efter min sjuttonde födelsedag kom dagen jag väntat på,
min korsettbehandling var över och Bosse bor numera på sjukhuset som undervisningsexemplar.
Det är förens nu jag har insett att det var så jävla värt det,
Jag är faktiskt tacksam,
tacksam över att jag har blivit så stark som jag är,
Tacksam över att jag kan guida yngre tjejer som har skolios.
tacksam över att jag har kontakt med en hel hög skoliosare(eller mina twisted sisters som jag föredrar att kalla er… vi är trots allt lite snea allihopa)
Önskar verkligen vi alla kan träffas en dag,
för hur ensam man än känner sig så finns det alltid fler.
/ Sandra
Gästbloggare! Keep up the good work! <3
Tjenatjena alla läsare!
det är hazals kusin Ilknur som skriver. Jag är hemma hos Hazal just nu, och Hazals mamma har lagat mat så att det räcker för hela Sverige. MUMS!!
Eftersom att Hazal och Julias blogg handlar om skolios, så känns det lite dumt att skriva om något annat.
Så därför tänker jag berätta om Hazal och hennes kära Armon.
För några månader sen sov Hazal hos mig, och hon hade massa skavsår men hade fortfarande på sig den, hon tog sig igenom smärtan eftersom att hon visste att det är viktigt att ha den på sig. Under natten vaknade jag av att det var väldigt varmt, så jag öppnade fönstret och kollade på Hazal då hon låg och vred och vände på sig, till slut drog hon av sig den och la ner den på golvet. Dagen efter frågade Hazal mig om jag ville testa att ha på mig Armon, jag ville gärna testa. Så fort jag tagit på mig den, fick jag största chocken. Det kändes som att jag inte kunde andas(känns som att jag överreagerade lite nu i efterhand), så nu vill jag bara säga till Hazal, Julia och alla andra där ute som har skolios, att jag verkligen beundrar er, och att ni ALDRIG ska ge upp!! 
Älskar dig bästavän <3
Peeaacee'