Eftersom jag går på omvårdnadsprogrammet så läser jag ju en del sjukvårdskurser osv. I tvåan hade vi massage en gång i veckan fast bara en lös där man rörde vid ryggen så att säga. Nu i trean är det djupmassage på schemat och detta ska göras varje fredag, igår var den första.

När jag först masserade min kompis tänkte jag att hur ska det här funka på min rygg? Det var mycket tryck runt ryggraden osv. Dessutom är jag suuuuuper kittlig.

När det var tur att byta sa jag till min lärare och kompis att dom fick vara lite försiktiga runt ryggraden bara, så det gick fint. Min kompis gjorde som vanligt men lät mig säga till när det gjorde ont så det var bra! Det som var mest jobbigt var nog att det kittlades så haha. Nä, men jag kände hur hennes fingrar och huden rullade över stagen och det gjorde ganska ont på vissa ställen där jag har ont sedan tidigare. Hon tyckte att det var lite läskigt att känna stagen på vissa ställen ;)

Får se hur det går nästa vecka! 

Idag är det exakt ett halvår sedan jag opererades. Sjukt, visst är det? Den bästa dagen i hela mitt liv om ni frågar mig! Det var dagen då mitt liv förändrades till det bättre. Även om jag har väldigt ont nu så ångrar jag aldrig operationen!

Jag är nu fri att springa och göra nästan vad jag vill, tex vara med i skolidrotten osv. Dock har jag ju ingen idrott längre så det blir inget med det haha! Men vem vet, jag kanske får för mig att signa upp mig för någon innebandy turnering eller liknande någon gång. 

Det jag ska vänta med tills det gått 9 månader att göra är att spela tex matcher där man riskerar att skada sig. Man ska helt enkelt vänta med sådant som innebär en väldig kraft där man riskerar att ramla eller liknande. Tror även att det gäller vissa åkattraktioner på liseberg men det var inget som hindrade mig i somras så haha. Känns lite mesigt om ni frågar mig!

Iallafall, 6 månader. Det är svårt att inse att jag faktiskt gick igenom denna stora operation. Det känns inte som jag gjort det längre, det känns liksom så länge sen. Jag har på något vis lagt operationen lite bakom mig nu. Innan tänkte jag på det varje dag, tänkte på hur min rygg såg ut och ja. Nu tänker jag inte på det på samma sätt. Det ända som gör sig påminnt är ju den förbaskade värken. Hoppas på att den gått över inom en månad...

Och i brist på bilder får ni en gammal som ni säkert sett tusen gånger ;)

 

Var lite sorgligt att vara på mottagningen som patient, saknar min praktik! Iallafall, kändes kul att ha några välbekanta ansikten där, och alla tyckte att det var tråkigt att jag hade fått ont och redan var tillbaka där. Lika så tycker jag.

Det kändes väldigt skönt att få träffa Klas eftersom det är honom jag känner och kan prata lättare med. Rune är säkert bra men han är inte "min" läkare. Klas tog det också på allvar och lyssnade på vad jag hade att säga. Han beställde en röntgen direkt och efter att ha diskuterat fram och tillbaka om vi skulle ta en Ct eller inte så fick det bli en vanlig röntgen eftersom det kunde man få samma dag plus att det var mindre strålning. Fick alltså röntga bröstryggen idag så endast det opererade området var med på bild. 

 

Fick ligga på rygg först och ta en vanlig bild. Sedan vände dom lite på mig och la en kudde under vänster sida så att jag lutade lite. Sen tog dom om den bilden ca 1000 gånger eftersom jag aldrig lyckades ligga bra haha! Därefter fick jag ligga helt på sida och ta en bild. 

Fick också ta blodprover för att utesluta att en infektion var på gång långt där inne. Eftersom jag är svårstucken fick det bli ett försök av en undersköterska och sedan blev jag skickad till labbet där de bara sticker folk hela dagarna så dom är lite mer specialiserade på det. Hon som skulle sticka mig där högg in nålen as fort och det gjorde skit ont. Sedan gjorde det lika ont när nålen skulle ut, fy! Mycket bättre när dom tar vanligt! Hon sa att det var för att kärlet inte skulle rulla men aj.... Så där sticker inte jag mina patienter iallafall ;)

Klas inledde samtalet med jaha, då var du här igen fast på andra sidan denna gången! Det var ju tråkigt. Haha, det är bara tre veckor sedan jag var där, helt sjukt! 
Efter röntgen och prover skulle vi få träffa Klas igen iallafall. Jag har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv som när jag väntade på honom. Nervös över att något skulle vara fel, men samtidigt lika nervös över att de inte skulle hitta något, vilket betyder att inget finns att göra åt smärtan. 

Fick beskedet om att alla skruvar satt fint och stagen var hela. Proverna var också bra, så ingen infektion! Jag blev väldigt lättad över att allt såg bra ut men samtidigt väldigt ledsen. Att dom inte hittade något innebär att dom inte heller vet vad orsaken till smärtan är. Fick citodon utskrivet och om dessa inte hjälper ska jag ta Oxycontin. Dock är det inte det bästa eftersom man blir helt snurrig och får svårt att koncentrera sig av dom. Dock blir det bättre när man ätit dom i ett par dagar. Är bara så otroligt rädd för att bli beroende av några tabletter, så som jag blev av dom andra tabletterna tradolan som jag fick från vårdcentralen i våras. 

Iallafall. Jag ska avvakta i en månad och hoppas på att smärtan går över. I annat fall ska jag höra av mig igen och då får vi se vad vi ska göra åt det. Möjligtvis att vi gör en Ct för att se om man kan se något annat på den. Jag hoppas ju självklart att det inte ska behöva gå så långt. Jag hoppas att smärtan försvinner snarast för det tär så sjukt mycket att gå runt och ha ont. Visst, jag har haft ont innan men inte alls på detta sätt. 

Det var som han sa från början när mamma skulle lägga sig i och sa att det var något som skavde. Då sa han att det var normalt att man kunde få skav osv, och det har och har jag haft hela tiden så jag vet att det inte är samma smärta som jag har nu. Visst det skaver, men mycket längre in och det är en annan molande och djupare smärta än dom andra skaven. Det är så svårt att veta vad det är.

Berättade också om min Ischias. Eftersom jag lärt mig ganska mycket om det av min praktik har jag fått reda på att det finns falsk och äkta ischias och vet därför skillnaden. Jag vet att jag inte har haft någon äkta ischias som orsakas av diskbråck osv. Jag förklarade att smärtan lättar lite när jag lägger mig på rygg på hårt underlag så att det knakar massa i ländryggen. Han sa att det var muskler som orsakade ischiassmärtan, vilket jag redan anade. Skönt att veta det iallafall! 
Berättade också om min bortdomnade arm som jag får när jag ligger på rygg eller lutade mig bakåt. Han passade dock på den frågan eftersom han inte hade något svar. 

Sist men inte minst fjäskade jag till mig två röntgenbilder. Börjar få en riktigt fin samling här hemma nu!

Dessa är alltså bara tagna på bröstryggen:

Idag när jag var på vårdcentralen för att få lite medicin mot min bihåleinflammation så bad jag även läkaren kolla på det stället på ryggen där jag har ont. Han klämde och kände och sa till mig att ringa och boka en tid med min ortopedläkare. Han tyckte att det var viktigt att kolla upp eftersom jag har så ont och att man vill utesluta att det inte håller på att bli infekterat osv. Han tyckte också att jag skulle tala om att jag faktiskt äter oxycontin ibland eftersom han tyckte att man verkligen inte ska göra det efter så lång tid. 

Känns skönt att han tog mig på allvar. Imorn ska pappa ringa och prata med någon på ortopedmottagningen och se om jag kan få en tid. Känns skönt att få kolla upp det iallafall. Fyfasen vad ont jag haft idag. Helst äter jag inte mina oxycontin för man blir rent ut sagt hög på dom tabletterna, men idag har jag vart tvungen att ta en. Kommer svettas och vara yr i tre dagar men vad ska man göra. 

Jag vet att jag tjatar mycket om det men det känns verkligen fel. Den här skrapande vassa känslan vid staget i höjd med bhn. Det känns inte som att allt är rätt, det känns inte som att det ska göra såhär ont. Nu snackar vi inte lite stickande känsla utan en molande och skavande smärta som ligger en bit ner. Svårt att förklara.

Jag vet, det har bara gått knappt ett halvår sedan operationen men det hjälps inte. Det känns inte som att det borde uppstå en ny smärta på det här sättet. Jag kan leva med att ha "ont i ryggen" Men inte att det känns som att någon skrapar med något vasst på en viss punkt hela tiden. Jag blir galen på den här smärtan som jag haft konstant i snart en månad. Ligger hemma på en fredagkväll och gråter medans alla andra är ute och roar sig. Det känns bara inte rätt, och ni får tycka att jag är hur nojjig ni vill men det här livet är inte mycket värt alltså! 

Har fått tillbaka min ischias som jag hade om ni minns nästan varje dag innan operationen. Trodde den var borta för alltid men tyvärr inte. 

Men, eftersom jag gick med sjukgymnasten en dag på praktiken vet jag ett flertal övningar som man kan göra för ischias. Vilken tur att man lägger sånt på minnet ;) En av övningarna är dock samma övning som jag gjort varje dag i en månad nu så vet inte om det verkligen hjälper mot den där stackars nerven. Jaja jag får hoppas att det går över snart :)

I början av min praktikperiod kunde jag knappt stå när jag kom hem, så ont i ryggen hade jag. Jag låg i min säng och vilade tills jag skulle sova. Nu är det mycket bättre, jag får lite ont, men inte alls som innan. Jag tror att man måste vänja sig vid att stå upp så mycket om dagarna. Även smärtan vid vänster skulderblad har försvunnit. Tror att den beror på en av övningarna jag fick av sjukgymnasten, för varje gång jag gör just den övningen har jag fått ont igen och det sitter i i typ 2 veckor. 

Jag har också tänkt på hur mitt ärr ser ut. Det är väldigt blekt nu så jag tror inte att jag behöver tejpa det när jag åker till Indien. Får se hur jag gör men det skulle vara skönt att slippa! Tejpen släpper bara när man är varm och svettig iallafall haha!

Är så sjukt trött så orkar inte skriva något väldigt inlägg idag haha! Ville bara säga att det är så sjukt jobbigt med mitt högra stag! I höjd med Bh bandet skaver staget inifrån varje gång jag har rört på armarna framför mig under dagen! Det är svårt att besrkiva annat än att det skaver på huden inifrån. Snälla låt detta bli bra!

Fick höra skräckscenario från min handledare när jag berättade att jag hade ont av staget. Det var inte jättevanligt men händer att patienter kommer in och får ta bort sina instrument i ryggen pga de har ont av dom. När jag nämnde min rygg sa hon ba ja, om du skulle behöva ta bort dom nu skulle du få gå med en korsett. (Eftersom fusionen inte läkt förns ett år). Haha kan ju säga att höll tyst om min rygg sen ;)-

 

 

Ja det är inte alla som får uppleva en operation live, så jag måste få säga att jag känner mig lyckligt lottad! När jag kom till avdelningen imorse visste jag inte att det var Jennifers operation jag skulle vara med på. Jennifer har jag nämnt lite snabbt tidigare, vi har pratat lite på fb inför hennes operation. Iallafall.

Jag fick köra ner henne till op vid 7 tiden och sedan stannade jag kvar där. Det var samma sköterska där även denna gång, sköterskan som tog hand om mig innan operationen. Jättekul faktiskt! Fick byta om till ett par gröna snygga kläder och sedan fick jag även på mig en snygg lila mössa. Inne i op salen såg allt ut precis som den dagen jag rullades in där. Längs med väggen fanns bord med övertäckta instrument. Narkosläkaren var sen så Jennifer fick ligga vaken i ca 20 minuter där inne medans vi väntade på någon som skulle komma och söva henne. När han väl kom somnade hon ganska snabbt sen fick jag vara med och lära mig allt som man gör för att förbereda patienten inför operationen. Jennifer flyttades över till ett annat operationsbord med massa kuddar under. För första gångenj har jag förstått hur man ligger under hela operationen. Man ligger på ett par slags kuddar men har knäna ner i bordet och armarna över sig ner på bordet. Så, överkroppen ligger lite upphöjd på kuddarna. Massa elektroder och liknande grejer  (nålar) sattes fast i både fötter, ben, armar och huvud. Det hängde sladdar överallt! Detta var för att neurogrejsen skulle kunna mäta att alla nervsignaler funkade under hela operationen. När Jennifer väl var sövd hade deras apparat gått sönder så vi ar tvugna att vänta på en gubbe som skulle laga den osv. Därför blev operationen uppskjuten någon timma! Plast och skynken las över allt förutom just det området på ryggen som skulle opereras, allt för att det skulle vara sterilt! Ett plastskynke hängdes från nackhöjden upp en meter mot taket och bakom det satt narkossköterskan och skötte alla sladdar och sömnmedel och vad vet jag. Huvudet låg alltså på andra sidan av detta skynket.

När operationen väl skulle börja visste jag inte riktigt vart jag skulle stå. Vart jag än stog var det fel. Jag stog för nära, stog ivägen och stog för nära instrumenten haha. Kaos! Efter ett tag hittade jag mig en plats borta vid väggen och stog på tå för att skymta lite av operationen bakom alla människor. Efter en stund uppmärksammade Rune att jag stog där och sa till mig att jag kunde stå på andra sidan skynket istället! Snacka om lycka! Jag fick en pall och stog alltså framför jennifers huvud lite upphöjd och såg prima! Visserligen kollade jag genom plasten men man såg bra ändå! Där kunde jag se varenda liten skruv de satt in eller varje liten benbit de drog bort. Där stog jag i 3,5 timmar och följde hela operationen med nyfiken blick. Då och då pratade Rune till mig och läkarna förklarade vad de gjorde osv. Fick reda på vilka sorts stag och skruvar jag har i min rygg av Rune. Jag tror att han tyckte det var lite coolt att få ha med en före detta patient där inne i rummet ändå! Det hade jag tyckt ;) Skruvarna är inte alls som jag trodde! De har alla olika färger. Gula, lila, gröna osv! Jättehäftigt! Jag har alltså bland annat lila skruvar i ryggen, inte illa! 

Något som jag inte visste om innan var hur rent allt faktiskt MÅSTE vara. Jag fick inte andas inne i salen om jag inte hade en mask för munnen osv. Galet! Och om man ens kom när en av dukarna över instrumenten var det tvunget att bytas ut osv! Det är bra, men inget som jag faktiskt tänkt på innan! 

Fick också se vilken kraft som faktiskt krävs under operationen. Dom hamrade, mejslade, skruvade och nästan hängde med hela sin tyngd över ryggraden. Såg läskigt brutalt ut men jag vet ju att det inte är lätt att flytta på en ryggrad hur som helst! Nu vet jag också hur dom gör med benet som ska läggas i ryggen när det är klart. Det är alla småbitar av kotutskotten och liknande som de drar loss som sedan läggs i där och läker ihop. Dom berättade också att man förr tog från höften men att det oftast inte behövs längre. Dock kan de ibland ta från höften på vuxna eftersom det läkte bättre då eller vad det nu var. Sen angående agraffer eller stygn. Stygn sätts på barn och agraffer sätts på vuxna eftersom det kan kännas lite att ta bort agrafferna så sätter dom dom inte på barn. Frågan är då varför Rune räknade mig som ett barn och satt stygn på mig? ;) Jennifer fick snällt agraffer eftersom hon var 18 år. Menmen, det tackar jag för, hellre stygn än agraffer :D 

Alla sköterskor var så snälla! Dom tog hand om mig så bra, visade hur allt gick till osv. Jag hade lätt velat ha min praktik där om jag inte var på 16! Varenda en i personalen fick höra att jag opererats där utav sköterskan som tog hand om mig och även av Rune. Rune tyckte det var kul att visa upp mig och visa vilket bra resultat det blir efter operationen. De som jobbar där får ju trots allt bara se patienterna under operationen, de får aldrig se slutresultatet. Vi kollade även upp i min journal vilka som hade jobbat under min operation, och några av dom som var där hade även vart med under min operation. Roligt!

En sak till. Jag svimmade inte! Har hört och de sa det även där att många kan svimma under sin första operation. Men, som tur var gjorde jag inte det! Har iofs väldigt svårt för att svimma, men ändå! De sa hela tiden till mig agtt säga till om jag började känna mig varm, yr eller trött eller liknande. Men nej, inte då! Kunde dock bli lite snurrig av att stå och kolla genom plasten hela tiden men då tog jag bara ett steg ner från pallen så att jag inte skulle ramla över Jennifer, (Man kan aldrig vara nog säker haha). Åt frukost kl 5 på morgonen så när klockan var 12 kurrade min mage. Alla sköterskor blev avbytta för att gå på lunch men Rune tyckte att jag skulle stanna kvar och titta på hela operationen, så sålänge jag inte var dödshungrig så borde jag stanna kvar sa han haha.... Så så blev det. Ingen mat för Julia inte. Stog upp från att klockan var 7 tills 15. Trött rygg, ont i huvudet och hungrig, men ändå så värt det! 

När operationen var över väckte vi Jennifer lite smått innan vi rullade henne till uppvaket. Hon hade lite svårt för att vakna och vi fick ingen riktig kontakt med henne. Hon snurrade och vred sig i sängen hela vägen mot uppvaket och tillslut låg hon på mage. AAAJ var det enda jag tänkte. Att rulla runt på mage när man precis har gjort en ryggoperation är INTE skönt haha..,.

Jag är otroligt nöjd med dagen. Det har varit något av det häftigaste jag någonsin gjort i hela mitt liv, verkligen! 

Här kommer de 3 bilder jag lyckades ta idag. Frågade om jag fick ta lite bilder i all hast innan Jennifer skulle sövas. 

Haha har nog aldrig vart så ful i hela mitt liv. Föreställ er en mask på detta också...

 

Operationsbordet med dess kuddar. 

 

Alla instrument som skulle användas under operationen. Övertäckta och sterila. Knappt så att man får stå en meter ifrån dom! 

Det var tyvärr alla bilder jag kunde ta idag. Lite tråkigt men man måste tänka på sekretess och hygien när man är där, det funkar inte att ta bilder under operationen, tyvärr! 

Kom hem och grät av smärtan i ryggen idag. Vet inte vad jag ska ta mig till. Tog två alvedon och två oxycontin som jag har kvar. Det hjälpte fint mot smärtan men nu svettas jag som en gris av morfinet. Hade helt glömt av hur hemskt det var! Vet inte vad som är värst, smärtan eller att koka över inifrån.

Gårdagen bjöd inte på så mycket. Kände mig allmänt jobbig och bara följde efter alla i personalen. Jag hade inte en aning om vad jag skulle göra och inte göra. Det är lite rörigt nu tycker jag när jag inte har en riktig handledare utan bara får en för dagen. Ingen vet vad jag gjort och inte gjort. Usch och fy alltså. Pinsammaste dagen någonsin jag kände mig som ett plåster på alla, jag visste ingenting och ja åh...

En sköterska lät mig dra ut en nål iallafall, t.om det var jag seg på! Jag ville inte att det skulle göra ont när jag drog bort plasten runt om nålen på patienten så jag tog bort det as segt haha... Hoppas det blir bättre när jag får mina riktiga handledare nästa vecka! 

 

För övrigt var Saga jätteduktig igår. Jag hade henne inte som patient men hörde att hon vart ute i korridoren och gått, så himla duktig! Nu är även morfinpumpen och dränaget borta för henne så det är ju skönt. Även alla nålar. Minns fortfarande smärtan av dränaget haha...

Nu under morgonen ställde jag klockan på 06:45 för att gå ut på en timmes powerwalk. Har ju fått övningar och sånt av karin min sjukgymnast så nu är det bäst att jag satsar på det här så att jag kan få någon hjälp! 

Idag har jag varit på stranden en stund och solat. Det var första gången jag var ute med bikini bland folk sedan operationen. Dock la vi oss där det var ganska avskilt så det spelade väl ingen större roll ;) Känner att jag börjar få mer och mer tejpbränna, snyggt haha! 
Sen när all färg har försvunnit fram mot vintern åker jag till indien och kommer få en lika snygg bränna igen, haha! Får trösta mig med att nästa sommar behöver jag inte tejpa.