Sorg och långsiktig glädje

Mitt besök på Sahlgrenska gick väldigt fort idag. Eftersom jag vart inne och röntgat mig förra månaden när jag blev puttad in i väggen förra månaden, så behövde jag inte ta någon ny röntgen. Hade med mig min kära vän Carin idag som moraliskt stöd, och vi fick träffa Rune direkt. När jag satt inne i rummet och väntade hade jag fortfarande inte bestämt mig. Skulle jag säga till om skruven eller inte? Jag har varit så fruktansvärt rädd och orolig för att det skulle bli en ny operation, men samtidigt skulle jag ju få leva med värken i all evighet om jag inte sa något. 
.
Det blev så. En ny operation, ingen egentlig tvekan. Pang på. Ångesten sköljde över mig som en flodvåg och minnen från tidigare operationer passerade i mitt huvud. Men, samtidigt fanns hoppet där inne någonstans. Vetskapen om att det faktiskt är bäst så, för min framtid. Långsiktigt är det ju det bästa alternativet men just nu känns det oerhört tufft att gå igenom allt igen. Det är ingen stor operation men det spelar ingen roll, det är psykiskt jobbigt. Ännu jobbigare denna gång då jag på något vis faktiskt lämnat allt med ryggen lite mer bakom mig. Fokuserar på min framtid som sjuksköterska, jobbar och lever för att ta hand om andra. Jag vill inte kliva tillbaka och vara patient igen, det är det som är jobbigast för mig just nu. Det kan låta töntigt, men det är så jag känner. Sen är det väldigt tråkigt att behöva ta ut allt ur ryggen. Jag har alltid sagt att jag aldrig vill ta ut allt, tycker om mina skruvar och stag, de har försäkrat mig om att ryggen håller sig så rak och fin. Men åter igen, vad ska man göra när livet inte går den väg man vill?
.
I april kom vi överens om att det passar bäst för en operation. Då är jag färdig med min praktik, och min rygg har fått läka lite till så att den inte går tillbaka i sitt gamla läge så mycket när vi tar ut staget. Rune sa att man kan räkna med att den går tillbaka ca 8 grader, men det gör ju inte så mycket eftersom den redan är så rak nu. Det känns väldigt tufft men samtidigt ser jag fram emot det, för då vet jag att jag kan jobba i sommar och resten av året utan att ha detta fruktansvärda skav varje kväll. Jag kan också träna utan att få skav. Skönt. 
.
Om jag någon gång tvivlat på den hjälp jag fått, vart gnällig på sjukvården eller vad som, så vill jag ta tillbaka allting nu. Rune du är min hjälte, på riktigt! Trots att jag velat komma på återbesöken och sagt att allt vart toppen så har det inte varit det, och då har du hjälpt mig. Jag vill ju så gärna kunna säga att jag inte har ont, för det arbete du utfört med min rygg är fantastiskt. Jag är en ny männsika efter min steloperation, jag har mycket mer livsglädje och ser på livet helt annorlunda. Så, trots att allt inte gått som jag hoppats på med smärta osv, så har du ändå gjort ett fantastiskt jobb med att hjälpa mig! Jag är dig evigt tacksam för det. Tack. 
.
Vill ju såklart tacka alla underbara sjuksköterskor på ortopedmottagningen också som alltid är lika glada och trevliga. 
 
 

KOMMENTARER

Kommentarer
Malin

Håller alla mina tummar för du ska slippa din värk! Och att allt ska bli bra!!
Kramar! :-)

Svar: Tack snälla du! :) Kram
Skoliosbloggen

2013-12-19 14:03:48
Stelopererad ssk-student

Hej! Jag har läst här flera år men aldrig kommenterat något tidigare. Känner igen mig så väl i det du skriver! Jag är stelopererad i hela ryggen sedan fem år tillbaka. Nu är jag 22år och har tagit mig halvvägs igenom sjuksköterskeutbildningen. För ett halvår sedan bestämde jag mig för att göra något åt mitt skruvskav som bara blivit värre och värre. Det kom aldrig någon bra tid i mitt liv eller i utbildningen att ta tag i det. Men jag insåg dock att jag var tvungen att ta hand om mig själv först innan jag kan ta hand om andra. Det blev operation för en månad sen där de tog ut några skruvar och en bit av staget. Jag var orolig att det skulle påverka mina studier när det hamnade mitt i terminen, men jag hade tur att operationen hamnade under en teoriperiod med mycket hemstudier.

Att gå från rollen att ta hand om andra till att plötsligt själv vara tillbaka i patientrollen och bli omhändertagen var väldigt jobbig kände jag, precis som du skriver. Dock känner jag nu i efterhand att det var en väldigt bra upplevelse för mig att återigen se sjukvården från patientens ögon. Jag är säker på att det gör mig till en bättre sjuksköterska! Hoppas din rygg blir bättre denna gången och att det kommer bli din sista operation nu! Jag är övertygad om att du kommer bli en fantastisk sjuksköterska med all din erfarenhet. Kämpa på!!



Svar: Hej!
Vad glad jag blev över din kommentar! Det känns så skönt att det är någon som känner som mig, att det finns någon mer där ute som vet hur det är att pendla mellan patient och vårdare! Skönt att du fick ta ut några skruvar som skavde osv, känns det bättre för dig nu?
Jag hoppas att jag har samma tur och får operationen under en tid då det passar bra med skolan. Fortsatt lycka till med dina studier! Kram
Skoliosbloggen

2013-12-19 17:48:53
Emma Grann Fotografi

Jobbigt, men starkt av dig!!

2013-12-27 21:22:22
URL: http://emmagrannfotografi.blogg.se/
Mikaela

Starkt! <3 Håller mina tummar för dig.

2013-12-27 21:31:12
URL: http://mickey.blogg.se
Fanny

Har också skolios, och har behandlats med boston och nattkorsett fram och tillbaka från det att jag var nio, är nu 14 år. Uppskattade verkligen tiden med nattkorsett och det var verkligen jobbigt att sedan byta tillbaka till bostonkorsett. Nu har jag ungefär ett halvår till ett år kvar tror min doktor och jag försöker kämpa på för att undvika operation. Jag röntgade mig nyligen och har för mig att det var 40 grader uppe och 32 nere.

Eran blogg är verkligen toppen att läsa om man har skolios, känns bra att man faktiskt inte är själv med det!

2013-12-27 21:38:57
URL: http://fannyjulia.blogg.se


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress: (om du har)


Kommentar:
:-) :-( :-P :-d :-O ;-) ;-s ;-( :-| :question: :rolleyes: :love: :blush: :mad: :cool: :tired: :bigeyes: :thumbup: :thumbdown: ;-P


Trackback