Väntar på en kallelse
Snart har det gått 2 månader sedan min operation. Rättare sagt den 3 juni. Jag fick hör att jag skulle få komma på återbesök efter 2-3 månader så snart borde det komma en kallelse eftersom man får kallelsen ca 3-5 veckor innan besöket!
.
Det ska bli kul att få komma tillbaka och få prata med läkaren på riktigt om hur allt gått! Jag fick ju bara träffa Rune när jag låg på rummet fullpumpad med morfin så om jag ska vara ärlig har jag inte så jättestarka minnen ifrån det. Det ska också bli kul att få se om allt är bra med ryggen (vilket jag tror) och att få kolla upp den där skruven (som jag tror att det är) som gör lite ont. Det är säkert helt normalt men skulle bara vilja kolla upp det iallafall.
Mörbultad
Inatt sov jag för första gången sedan operationen utan mitt glidlakan. Detta berodde på att jag åkte till min pappa och inte hade plats för det i väskan.
Det gick helt okej att sova utan, men jag kände mig mer mörbultad imorse när jag vakna än vad jag gjort på länge. Jag hoppas på att jag kan skippa mitt glidlakan även när jag kommer hem, det är nog på tiden nu haha. Det har nog bara gjort mig bekväm men det är inte längre något nödvändigt! Snart har det gått två månader, helt sjukt! Jag måste säga att jag känner mig nästan fullt återställt. Helt blir man nog aldrig, men nästan duger bra för mig!
Funderar på en tatuering
Har länge gått och funderat på en tatuering. Jag har velat ha en länge och jag vill ha en text som representerar min skolioshistoria eller operation. Har nu hittat massa texter om ärr och styrka som jag tänkte dela med mig av här. De fetmarkerade är de jag funderar lite extra på, dock tycker jag om alla och har väldigt svårt att bestämma mig.
Självklart kommer jag inte att göra en tatuering föräns jag är hundra på vad jag vill ha, men så länge tänker jag lägga upp "citaten" här så får ni gärna göra ett litet utlåtande om ni vill! :)
Scars remind us of where we´ve been, not where we´re going
We all have scars, we all have stories
Whatever doesn´t kill you is gonna leave a scar
Scars are souvenirs you never lose
A scar means I survived
Our scars remind us that the past is real.
Tough times never last, but tough people do
Turn your scars into stars.
Every scar i have makes me who i am
Every winner has a scar
Every scar has a story
Scars are there to remind us
Scars are the roadmap to the soul
Scars are tattoos with better stories
Scars are just a gentle reminder that now are better days
A scar does not form on the dying
A scar simply means you where stronger than whatever tried to hurt you
A scar means the hurt is over
Every scar tells a story
Show your scars, thats who you are
Wear your scars with pride
Scars are stories, history written on the body
You never know how strong you are until being strong is the only choice you have
Every scar has a story to tell
Your scars tells a story all their own
Vart på vårdcentralen igen
Denna gången hade jag dock ett besök bokat för att jag skulle se om jag kunde få ta bort mina leverfläckar. Läkaren kände igen mig när han kom in på rummet och började genast att prata om hur det gick med tabletterna osv så då fick jag möjlighet att berätta om hur jag mådde inatt och delvis även idag. Han sa att detta nog berodde på tabletterna och att det var lurigt det där.
.
För att jag ska kunna sova på natten skrev han ut nya tabletter så att jag får chansen att trappa ner på tabletterna och inte bara sluta rakt av. När han kollade på min leverfläck på ryggen klämde han lite på den och sedan ville han kolla på ärret istället. Han är väldigt fascinerad över det och det yttryckte han också genom att be mig dra upp tröjan så att han kunde få kolla på hela osv. Jag tror inte att det är något han får se så ofta i lilla torslanda. Efter det förklarade han väldigt noga att man får ärr av att skära bort leverfläckar, större än vad man tror. Jag fick tala om att ett ärr ärr mitt minsta problem, det har jag redan ett stort så ett litet ska inte göra någon skillnad ;)
.
Jag ska nu ta en tablett varje kväll istället så att jag kan sova, och sedan börja ta varannan kväll osv så att kroppen vänjer sig av vid dom. Jag har fortfarande ont i ryggen också så det känns bra att kunna ta en tablett på kvällen om det behövs. Just nu har jag ont vid ryggraden mot höger skulderblad och det strålar utåt.
.
Dock är det inte alls så ofta jag har jätte ont i ryggen längre. Imorn har det gått 6 veckor och då ska alla mjukdelar vara läkta. Det enda som fattas nu är att jag slipper äta mediciner!
5 veckor och 6 dagar post op
Abstinens
Började under kvällen känna hur det kröp i hela kroppen och speciellt i magen. Jag hade liksom svårt att ligga still. Vaknade nu klockan ett av att det kryper så grymt mycket och jag ligger och vrider och vänder på mig hela tiden och mår allmänt kasst.
Tog min sista tradolan igår, värktabletten jag fick utskriven på vårdcentralen för ett tag sedan. denna var beroendeframkallande och jag börjar nu fundera på om det kan vara det som jag känner av.
Panik jag vill sova...
Jag måste lägga band på mig tror jag
Jag får nog för mig att allt är som vanligt. Att doktorernas ordinationer inte är något jag behöver följa.. För jag mår ju bra, visst gör jag?
.
Var idag med och spelade lite basket med mina kompisar (notera, 21an) samt spelade andra bollspel där jag fick springa och kasta bollen osv. Jag trodde nog att jag mådde bättre än vad jag gjorde för nu kan jag knappt röra min högra arm utan att det känns som att en skruv i höjd med skulderbladet typ skaver sönder, eller rättare sagt skruv och stag.
Jag måste lägga band på mig själv och avstå från aktiviterer trots att jag känner mig okej. Efteråt vet jag att jag inte kommer att må lika okej och hur kul är det att gå runt och känna en skruv som gräver inifrån. Inte alls faktiskt.
.
Imorn har jag en rolig nyhet att uppdatera er om. Eller ja, rolig för mig iallafall!
Jag kommer aldrig skämmas över mitt ärr!
Detta kommer aldrig att få påverka mitt klädval och jag är stolt över det!
.
5 veckor post op
Måndag
Vilken kväll!
Jag tycker att det gick riktigt bra med ryggen trots allt ändå. Försökte att dansa lite lugnare men ibland glömmer man av sig.
Det var ju inte direkt så att jag ville skrika i killarnas öron att akta min rygg men som sagt jag klarade mig fint iallafall. Fick gå väldigt mycket dock. Först från det ena stället till det andra tills vi hittade ett vi ville vara på och sen där ifrån till bussen. När jag skulle byta buss mitt i natten missade jag den självklart och fick gå hem. Visserligen var det inte en så väldans lång sträcka men för mig med ond rygg efter en hel kväll med dans var det inte kul att behöva gå i 20 minuter hem.
Vaknade upp med värk i ryggen imorse och trots att jag tagit tabletter har jag ont. Men, det var det helt klart värt!
Krogen
Det blir krogen ikväll istället. Har laddat upp med tabletter och bekväma skor, allt för att det ska bli så bekvämt som möjligt för ryggen.
Nu kör vi!
Hur mycket jag kan böja mig åt sidan nu
.
Kvällen innan operationen.
.
.
En månad efter operationen
.
Jag kan nu böja mig mer åt höger än vänster. Förut var det tvärt om. Det är konstigt det där hur en liten och en stor krök kan påverka allt.
Angående gympan
Anonym om Skolsköterskan:
Har du inte fått ett intyg från din läkare att du inte ska behöva vara med på idrotten? Eftersom man tex inte ska hålla på med kontaktsporter de första halvåret är det ju väldigt viktigt att läraren fattar det. Om du har ett sånt intyg förstår jag inte vad de tjafsar om. Det står ju klart och tydligt vad man inte kan eller bör göra. Det är ju ingen liten operation du gjort liksom :)
Svar:
Jo det stämmer bra att jag fått ett sådant intyg. Min gympalärare är dock sådan att han tycker att om man brutit ett ben kan man göra grejer med armarna osv. Jag har förklarat för honom att jag inte ska vara med på gympan alls även om det bara är en lätt grej. Sedan i vintras har han bestämt att klassen ska ut och vandra i skogen. Vandringen kommer att ta 3-4 timmar och när vi är framme kommer vi att få bygga ett vindskydd, laga mat och sedan få sova under detta vindskyddet. Redan innan operationen sa jag till honom att det där kan jag absolut inte följa med på. Då mena han på att promenad får jag ju gå på det står ju på pappret och att mina kompisar skulle bära min packning.
Sedan jag kom tillbaka har jag inte haft chansen att prata med honom utan har bara hunnit svara på frågan om hur jag mår. Jag hoppas att han efter det intyget fattar att jag inte får lov att följa med.
Jag kan bara skratta åt hur det skulle se ut om jag skulle sova på marken i skogen. Just nu har jag en förhöjd säng, 3 kuddar och ett glidlakan. Det är liite skillnad! :)
Nationella prov och utgång
Idag har jag haft nationella i Engelska B. Det var skrivdelen och den höll på i hundra minuter. Jag var lite nervös för hur jag skulle klara av att sitta på en stol och skriva så länge med tanke på att jag blir väldigt trött i ryggen snabbt när jag sitter på hårda stolar. Dock gick det ganska bra men jag fick ta en tablett för att orka med. När jag var klar var det egentligen 20 minuter kvar tills jag fick gå ut men eftersom jag hade så ont i ryggen fick jag lov att gå iallafall haha!
.
Nu ska jag sova en stund och ikväll blir det utgång! Har bara hunnit vara ute på krogen en gång sedan jag fyllde 18 och det var på ett mindre ställe så idag blir det the real deal! Jag hoppas att ryggen ska hålla hela kvällen och att ingen full jävel dansar in i mig. Haha nä skämt åsido, Jag ska ta det väldigt lugnt och känner jag att det inte funkar tar jag första bästa buss hem.
.
För övrigt kan jag ibland glömma bort att jag opererats. Jag känner självklart av ryggen varje steg jag tar men det har jag liksom blivit van med och eftersom jag inte har ont lyckas jag förtränga det lite. Jag åker spårvagn och buss som om ingenting hänt och jag gör allt som alla andra gör. Det är först när folk påminner mig om det som jag tänker på det.
Tex igår när vi skulle äta pizza med klassen sa en kompis, men får du äta pizza är inte du typ förstoppad? Haha söt. Sen när jag åkte spårvagn ringde min kompis och frågade vart jag var. På spårvagnen svarade jag då glatt. Min kompis sa bara men va får du åka det? Det tog verkligen ett bra tag innan jag kopplade vad hon menade. Jag lever livet som vanligt kan man nästan säga nu!
1 månad post op
Glömde ju det viktigaste. Idag är det en månad sedan jag låg på operationsbordet. Det har gått snabbt men samtidigt så otroligt långsamt. När jag tänker tillbaka på det så känns det seriöst som ett halvår sedan. Jag antar att det beror på alla mediciner som gör att de första dagarna var lite luddiga samt att jag legat hemma och haft tråkigt hela dagarna som gör att dagarna känns längre än vad de är!
Bloggar från mobilen så har ingen ny färsk bild att bjuda på så det får bli en en månad gammal bild från den 3 april på uppvaket!
Skolsköterskan
Idag bestämde jag mig för att gå till skolsköterskan för att be henne klippa bort knuten eftersom huden runt började bli irriterad. När jag kom in satt hon och fixade med mina papper och hade tydligen bett en lärare att jag skulle komma och prata med henne haha. Hon diskuterade lite om transport till skolan och verkade lite orolig över att jag behövde åka buss men jag lugnade henne med att jag mådde bra.
Hon skulle också se till att min gympalärare förstod att jag inte ska behöva göra lättare grejer på gympan eftersom jag ska avstå från all fysisk aktivitet som han inte verkar ha fattat.
Sen klippte hon bort knuten och det kändes inte det minsta vilket förvånade mig eftersom det är väldigt irriterat runt den och har gjort lite ont. Såå nu är det problemet ur världen iallafall! Hon hjälpte mig också att tejpa ärret så att jag slapp ha tjocktröja över mitt linne i solen haha.
Första dagen i skolan
Ja då var man tillbaka i skolans välkända korridorer som såg likadana ut som när jag lämnade dem. För mig känns det som det gått en evighet men där har allt rullat på som vanligt.
Exakt en månad sedan jag gick min sista dag i skolan innan operationen. Den 2 april gick jag min sista dag för att sedan skrivas in på sjukhuset samma kväll. Den 2 maj är jag nu äntligen back on track och det känns så jäkla skönt!
Folk har fått kika lite på ärret och jag har fått förklarat att allt gått bra osv och det känns skönt att ingen behandlar mig annorlunda pga detta.
.
Eftersom det har varit mycket strul med vem som ska betala taxin osv orkade jag inte ta den fajten och beslöt mig för att åka buss. Jag är inte handikappad på något vis och känner mig bekväm med att åka buss till skolan så så fick det bli!
.
Idag slutade vi extra tidigt så jag och några vänner bestämde oss för att mixa en egen god sallad på maxi, köpa lite glass och sedan åka ner till havet och mysa och sola. Jag har alltså varit igång sedan imorse och värken kom fram mot lunch men det var inget som inte en tablett kunde lösa! Jag mår helt okej med tanke på omständigheterna och det är det viktigaste!
Jag har även fått lite färg i ansiktet samt bränt mig på näsan och bröstet. Det är så långt ifrån den bleka Julia på sjukhuset som man kan komma!
.
Livet är underbart.
Sista dagen hemma
Ja imorn är det äntligen dags för skola igen. Som jag har längtat! Det går inte med ord att beskriva hur tråkigt det är att ligga hemma såhär länge. Uff.
Idag njuter jag av sista dagen hemma genom att sola en stund. Dock kan jag bara sola framsidan eftersom det inte är någon hemma som kan hjälpa mig att tejpa ärret. Dum som jag var tog jag bort all tejp igår kväll för att den höll på att lossna men alla hade redan gått och lagt sig så ingen kunde hjälpa mig sätta på ny och det är alldeles för svårt att nå själv haha.
Idag är det även 4 veckor sedan jag opererades. Hurra!
Roliga sms
När jag låg på sjukhuset dagarna efter operationen hade jag väldigt svårt att smsa eftersom jag var så trött att mina ögon gick i kors och jag hade svårt att fokusera blicken på skärmen! Här har ni ett exempel på hur mina sms kunde se ut! Haha jag skrattar lika mycket varje gång!
Puckeln är borta
Aaaaj
Kom precis hem efter att ha vart i gång och hjälpt till inför och under kalaset sen 11 imorse. Det har varit grymt kul men också påfrestande för min rygg. Jag har dock försökt att sitta så mycket som möjligt och inte böjt mig allt för mycket. Idag har jag fått äta maxdosen av min medicin.
Alla hade hört talas om min operation så idag var jag hon som hade opererats och min syster hon som precis tagit körkort. Haha det var typ så vi blev presenterade.
Har känt av en skavande värk till vänster om ärret lite längre ner. Jag tror också att det är en skruv jag känner genom huden och jag har fått ondare under hela kvällen tex när jag tar djupa andetag eller skrattar. Nu gör det så ont att det känns som någon gräver och skaver innanför skinnet och jag kan knappt röra mig eller ens vända mig i sängen. Jag hoppas att det blivit bättre när jag vaknat.
