Här i göteborg där jag bor så får man sova över på sjukhuset en natt när man får sin korsett så att dom ser så att allt är bra och så. Jag tänkte berätta lite om mina två dagar på sjukhuset.


Första dagen

Runt kl 9 på morgonen kom jag till hjälpmedels centralen (ortopedtekniska) där jag fick se min korsett för första gången och jag fick ta på mig den. Fick sedan ha på mig den och åka vidare till sahlgrenska där jag fick komma in på mitt rum ganska snabbt. Där inne satt redan en annan tjej vid namn sara. (När dom lägger in för korsett inprovning försöker dom alltid lägga in två stycken samtidigt). Sara var 3 år yngre än mig och hade åkt väldigt långt eftersom hennes sjukhus inte fixade korsett behandlingar. Eftersom jag bor relativt nära sjukhuset så ville inte mamma sova där med mig så efter ca 15 minuter åkte de jag kände hem och jag blev ensam kvar med sara och hennes mamma, och inte att glömma: Min kära berit. Jag hade jättesvårt att andas till en början men det gick bättre sen. Korsetten passade inte så bra på höfterna och det gjorde jätte ont. 
Jag fick ha på mig korsetten i två timmar och av en halvtimma. Så pågick det hela dan. Varken jag eller sara kunde spänna korsetten själv den dan så sjukgymnasten kom varje gång och kollade tryckmärken på huden, frågade om allt gick bra och sa lite uppmuntrande grejer. Det var skönt att ha henne där!

Det var så sjukt tråkigt att bara sitta där inne i sjukhus sängen. Ingen ställning var skön att sitta i och allt kändes jobbigt. Gick en sväng med sara och hennes mamma, men jag kände mig lite så att säga ledsen som inte hade någon egen familj där. Där gick jag en hel dag med två främlingar haha, de var trevliga så inget illa med det men jag saknade att ha någon jag kände där. Lite senare på dan gick sara och hennes mamma en sväng på liseberg och min syster, mamma och min kära vän fanny kom på besök. Vi åkte en sväng till mc donalds och åt glass och sen åkte vi tillbaka och dom dumpa av mig utanför sjukhuset haha. Så där fick jag sitta i min sjukhus säng helt själv, sara och hennes mamma hade inte kommit tillbaka. Efter 30 minuter så kom jag på att Berit skulle av. ( ja för dom som inte fattat det är berit namnet på min korsett :D )  efter 30 minuter till så skulle berit på igen och jag var helt själv. Försökte spänna den lite själv men visste inte om det var bra eller om det var för löst. Gick ut i korridoren och bad en kille om hjälp men han sa att han skulle hämta nån som var bättre på det. Jag tackade för det och gick in och satt mig. (liksom hur svårt kan det vara att bara hjälpa mig dra åt;)? ) efter 20 minuter kom sara och hennes mamma tillbaka så hon hjälpte mig. Efter kanske 20 minuter till knackar det på dörren och en sjuksköterska kommer in och frågar om jag behövde hjälp med nått. Liksom nej jag behövde hjälp för typ 40 minuter sen;)
Efter det satt vi bara och degade och vi löste lite kors ord. Senare på kvällen kolla vi lite på tv och sen var det dags att sova.

Natten:

Jag hade jättesvårt att somna för allt gjorde så ont och allt var så obekvämt. Lyckades somna tillslut men vaknade typ 1000 gånger den natten. Jag var van vid att kanske kunna böja upp ryggen om jag skulle vända mig om och sånt men det var omöjligt. När man ligger på magen är man liksom låst neråt. trots det somna jag om och det hände samma sak om och om igen. när det tillslut var morgon kände jag mig helt mörbultad i hela kroppen och det var den värsta natten i mitt liv. Vaknade med tårar i ögonen och jag ville ha någon där som jag kände. Jag var bara så ledsen och ensam.

Morgonen:

efter det kom en sjuksköterska in och sa att det skulle komma några och köra ner oss till röntgen i våra sängar, skönt tänkte jag, men saras mamma protesterade och sa att så sjuka var vi inte så att vi inte kunde gå. Attans haha! Sen kom sjukgymnasten för att kolla så att allt var bra med oss och satt in små stift i våra pilaffer (kuddar som trycker mot ryggraden där den är sne) för att det skulle synas på röntgen att dom satt rätt. Gick ner till röntgen och struntade helt i att ta på mig en tröja över korsetten. Nere på bottenplanet så var det massa folk som kanske bara är där för att göra en undersökning så det var många som kollade på mig med min korsett haha. Fick röntgas med korsetten på för att se om den hjälpte som den skulle. Efter det fick vi gå till våran korsett gubbe för att justera där det skavde. De fixade höfterna och lite andra smågrejer. Sara som har jättelångt till sjukhuset tyckte att det var bra som den var, hoppas att hon fortfarande tycker det för det är lite långt att åka 25 mil för att rätta till nått litet skav haha. Efter allt var fixat fick vi komma upp till sjukgymnasten som gick igenom övningarna som vi ska göra varje dag. När det var klart så fick jag äntligen åka hem, och gud vad skönt det var haha!

Direkt när jag kom hem skulle jag in till stan med min syster och kompis och det var riktig sommarvärme. Jag hade fortfarande svårt att gå normalt i den och det var skit varmt. Snacka om att jag höll på att dö där inne i stan trängandes med massa människor. Tappade ett kvitto på marken och det höll på att blåsa iväg. Kom på att jag inte kunde böja mig och ta upp det så fick skrika på min syster att hon skulle springa efter mitt kvitto!
Dagens hahaha!

Så det var min sjukhus vistelse. Förstår om ni inte orkar läsa igenom det!;)



Berit när hon var helt ny,på en sjukhus stol haha!

Tjena bloggen. Hoppas att allt är bra med er, tänkte ta och berätta om besöket hos korsettgubben Mats. I somras hade jag problem med korsetten, problemet var att det gjorde så jäkla ont på högra sidan av revbenet. Kan inte beskriva hur ont det gjorde alltså, hemskt! :/  Så jag ringde till Mats och berättade hur det låg till. Eftersom att jag inte kan sova med korsetten så sa han när man inte har korsetten under natten så går ryggen "tillbaka" och när man har korsetten på försöker den ju hålla ryggen rak och förhindrar kröken från att bli öka. Så han sa att jag skulle vänta ett par veckor och om det inte blev bättre, så skulle jag ringa tillbaka. Vilket jag gjorde. Så en tid fick jag för ett par veckor sedan. Så han slipade ner på själva kudden som låg vid högra sidan av revbenet. Nu känns det mycket skönare, och jag har på mig korsetten utan att det skaver som fan. Nu är det inga problem med Armon min ;)

glömde ta bild innan jag gick till Mats, men såhär såg det ut när jag kom hem. Han slipade som sagt ner kudden,så nu är det mycket bekvämare. ;)

Vi tänkte berätta om hur vi fick reda på att vi hade skolios och vad vi tänkte/kände vid det tillfället! Vi börjar med julias historia och tar hazals en annan dag!

Julias historia:

Det hela började när jag gick i åttan. Vid december  2008 var det dags för hälsokontroll hos skolsköterskan. Allt var bra förutom att min rygg var lite sne och jag skulle kallas tillbaka till skolsköterskan så hon kunde kolla upp det lite senare. I oktober 2009 då jag gick i nian, alltså nästan ett år senare hade hon fortfarande inte hört av sig. Jag hade ont i ryggen av en muskelskada och gick till skolläkaren. Han skickade då en remiss för röntgen både för att min rygg var lite sne och för min muskelskada. I april 2010, alltså 6 månader senare fick jag komma till sahlgrenskas skoliosenhet. Jag tyckte att det kändes onödigt med tanke på att min rygg inte var så sne. Jag visste knappt vad skolios var liksom. Efter 2 olika röntgen fick jag sitta i ett rum och vänta i en evighet på en läkare.

När han kom in sa han att han inte visste varför jag hade ont i ryggen men att jag däremot hade 30 grader skolios (som nu senare visade sig vara 36 och 34 grader).
Då tänkte jag bara, eehh va? jag hade ju bara lite sne rygg?
Dock kunde han inte bestämma sig för om han skulle låta det vara eller sätta in en korsettbehandling. Efter att ha dragit en en andra läkare i det hela hade dom bestämt sig. Dom skulle sätta in en korsettbehandling innan sommarlovet. 
Efter det skickades jag vidare till sjukgymnasten som visade mig en korsett. Den var inte alls som jag hade föreställt mig. Den såg bara otroligt obekväm ut. Jag tror inte att jag riktigt fattade vad det hela innebar. Efter att sjukgymnasten förklarat lite om hur man skulle använda korsetten så fick jag åka hem igen, som i mitt fall var att åka direkt till skolan. Det blev några tårar på den första lektionen efter det. Det var liksom då det sjönk in. Jag kände mig tom, varför hade inte skolsköterskan skickat vidare mig i tid? då hade det ju aldrig blivit så här snett.

Inte förens den 28 juni fick jag min korsett. Alltså 2 månader senare.

Hej bloggen. Hoppas att ni mår bra. Jag och Armon mår skit bra.  Var ju hos läkaren i Onsdags på Huddinge Sjukhus och det gick skit bra. Sköterskan ropade upp mitt namn och då var det dags för att mätas och vägas.  Sedan träffade jag ryggdoktorn- Thomas. Jag röntgades i somras utan korsetten, så jag gick till doktorn för att vi skulle prata om hur det såg ut och ungefär hur lång tid jag har kvar utav behandlingen. Han sa att allt såg jättebra ut trots att jag ej har den under nätterna. JAg frågade Thomas ungefär hur lång tid det är kvar utav behandlingen och han sa att han skulle boka in en ny tid till April, och om jag inte har växt till dess blir jag korsettfri! :D Men om jag har växt så lägger han till ett halvår, så korsetten e nog borta inom ett år!

Jag har redan haft Armon i ett år, och det har gått ganska snabbt om jag ska vara ärlig. I början vill man ge upp, det var så jobbigt, men nu har man ju vant sig. Vad som än händer så ska man aldrig aldrig ge upp, vi klarar det här tillsammans!!!!!!



Såhär såg ryggen ut när jag precis hade påbörjat behandligen, men nu är den lite rakare.


Förlåt, har glömt att berätta om när jag var hos Mats- korsettgubben. Lovar att berätta om det under veckan.


Kärlek till er världens bästa.
 

Idag har jag vart på sjukuset för återbesök. På min kallelse stog det att jag skulle få prata med sjukgymnast, röntga ryggen + eventull korsett justering.
Fick börja med att prata med sjukgymnasten karin, hon är väldigt snäll och stöttande! Hon tyckte att jag spännde åt min korsett väldigt bra faktistk (a) Sen så sa hon att de skulle sätta in en platta på magen för att räta ut svanken. (kommer till det senare). Hon mätte mig med korsetten på, vilket dom inte gjorde förra gången. Och eftersom man blir lite längre med korsetten på, så räknade hon att jag hade växt från 167 cm till 169 cm. JAG  ÄR INTE SÅ LÅNG???:( iallafall, det var bra att jag hade växt, så röntgen behövdes inte. Hon sa att jag skulle få komma tillbaka om ett halvår och röntga + röntga handen och handleden ( dom kan tydligen räkna ut hur mycket mer man ska växa på det viset)

Jag frågade hur sne min rygg var, och hur länge jag skulle ha korsetten. Förra besöket hade jag fått reda på att min rygg var 30 grader. Men när jag sen fick se min röntgen bild några veckor senare såg jag att jag hade två kurvor och förstog inte hur det gick till, för jag kan ju inte ha exakt trettio på båda. Så hon svarade att jag hade 36 på den översta och 34 på den understa. Okej, det är liite skillnad från 30 grader? Sen att jag skulle ha korsetten ca ett år till ett och ett halvt år till. Härligt.

Efter det skulle jag fixa till korsetten på deras verkstad. (slapp min läskiga korsett gubbe Janne denna gången) Dom satt in plattan på magen som förövrigt är ca en halv centimeter tjock och hjälper ingenting. Men jaja. Sen sågad de till ena kanten där bak för att jag skulle kunna dra åt mer eller vad det nu var, eftersom min ryggrad gick in i kanten gick det inte dra åt mer eftersom det gjorde Skit ont! ( OBS, testa aldrig att dra ihop korsetten så mycket så att den nästan går ihop i ryggen, jag lovar, smärtan är inte värt det;)

Efter det var allt klart, och när jag kom ut ur rummet satt det en annan tjej med korsett i ett annat rum, och hon och hennes mamma log värsta stort åt mig. Man känner liksom en sån samhörighet även om man aldrig träffats tidigare!





Plattan, som inte hjälper haha;)

kram