Din/eran(?) blogg har blivit så otroligt dålig senaste tiden...

Svar: Tack för din otroligt gulliga kommentar! 

Det finns andra sätt att uttrycka sig på, du kanske borde lära dig lite utav det innan du kommenterar på folks bloggar. Jag är mycket väl medveten om att jag inte bloggar ofta och att jag inte har något roligt att skriva om, MEN jag och Hazal startade den här bloggen för över 3 år sedan. Vi/Jag har bloggat i 3 år om skolios, det finns inte så mycket mer att skriva just nu när det står stilla för mig med behandlingar osv. Jag är liksom färdig. 
.
När vi startade denna blogg var vi mitt uppe i korsettbehandlingar, skolios fanns knappt på kartan i bloggvärlden och vi hade mycket att skriva om. Sedan kom dagen då jag fick ett operationsbesked. Mycket tankar och känslor speglade sig här på bloggen. Sen kom dagen då jag opererades och följande månader skrev jag mycket om min rehabilitering, min praktik på ryggavdelningen på sahlgrenska och hur smärtan tryckte ner mig totalt under förra hösten. Därpå kom ytterligare en operation, mer att uppdatera er om här på bloggen. Men nu då? snart 1 år sedan min senaste operation. Allt som finns att skriva om skolios är skrivet här på bloggen. Vad vill ni att jag ska skriva om? Ska jag göra ett inlägg varje kväll när jag ligger i min säng och har ont och är deprimerad över att min skruv som skaver? Det skulle väl vara alldeles för tjatigt och jag skulle då upplevas som gnällig och otacksam, aldrig nöjd.
.

Testa själv att starta en blogg enbart med ämnet skolios. Försök hålla den vid liv i 3 år. Det är inte så lätt som du kan tro! 

Jag kommer självklart inte att lägga ner bloggen, men jag kan inte uppdatera varje dag som jag nästan gjort i tre år, det går inte. Jag studerar till sjuksköterska på Göteborgs universitet där lärarna tror att vi ska bli forskare och blir överrösta med vetenskapliga artiklar som ska granskas och skrivas. Samtidigt som jag gör detta jobbar jag extra på både sjukhuset och korttidsboendet på all min lediga tid, och inte att glömma- Städar, lagar mat, tvättar och fixar i min lägenhet som ska skötas.  När ska jag finna tid att googla skolios hela dagarna för att blogga? Jag är på ett nytt ställe i mitt liv, jag har tyvärr inte tiden även om jag skulle vilja. 

Ni ska veta att jag kikar in här varje dag, blir glad när jag fått en kommentar, eller en fråga. Blir glad om jag kan hjälpa någon som vill ha min hjälp. Ni läsare är det bästa som finns, men samtidigt kan jag bli så otroligt frustrerad när jag får sådana här kommentarer. Jag önskar att ni hade förståelse för hur svårt det är att hålla igång en blogg med ett så smalt ämne. Jag är inte Kenza som kan lägga upp en dagens outfit eller slänga upp en bild på vovven. Det passar inte på den här bloggen.

Loggade in för att skriva ett inlägg om min nya posture som nu kommit i rätt storlek. När jag fick se den här kommentaren gjorde det mig så arg att jag inte har ett dugg lust att lägga ner tid på ett långt inlägg idag. Jag får ta det imorgon när jag blivit på bättre humör... 

Så i framtiden om ni har något liknande att säga, skriv till mig på Fb eller mejla mig eller vad som helst, men snälla lämna inte en anonym kommentar. Ni får inte ut något av det, jag lovar. 

/ Hejdå från en arg och ledsen aggro-Julia.

Och till er andra som inte lämnar sådana här kommentarer, ni är välkomna med ideer till mig om det är något speciellt ni vill att jag ska ta upp i bloggen. Jag skriver så gärna inlägg om det är något speciellt ni vill att jag ska ta upp och skriva om :) 

 

Jag går till skolan varje dag, sliter som ett djur för att jag om tre år ska vara färdig sjuksköterska och kunna arbeta med skoliospatienter, att arbeta med det jag brinner för. Jag vill kunna hjälpa ER och alla andra framtida unga som kommer att drabbas av skolios.