Kalas
Min rygg är redan död och partyt har inte ens börjat. Men med lite tabletter ska det nog gå bra:)
https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-1/2095064/images/2012/pic_200169135.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-1/2095064/images/2012/pic_200169135.jpg">https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-1/2095064/images/2012/pic_200169135.jpg%3C/a%3E">https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-1/2095064/images/2012/pic_200169135.jpg">https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-1/2095064/images/2012/pic_200169135.jpg%3C/a%3E">https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-1/2095064/images/2012/pic_200169135.jpg%3C/a%3E">https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-1/2095064/images/2012/pic_200169135.jpg%3C/a%3E%3C/a%3E">https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-1/2095064/images/2012/pic_200169135.jpg" class="image">
https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-1/2095064/images/2012/pic_200169229.jpg">https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-1/2095064/images/2012/pic_200169229.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-1/2095064/images/2012/pic_200169229.jpg%3C/a%3E">https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-1/2095064/images/2012/pic_200169229.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-1/2095064/images/2012/pic_200169229.jpg%3C/a%3E">https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-1/2095064/images/2012/pic_200169229.jpg%3C/a%3E">https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-1/2095064/images/2012/pic_200169229.jpg%3C/a%3E%3C/a%3E">https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-1/2095064/images/2012/pic_200169229.jpg" class="image">
Långfärd
Idag skulle jag åka min första långa bilresa på 1,5 timmar för att hälsa på min pappa och gå på kalas. Sjuksköterskorna avrådde mig från att göra det då detta har varit planerat länge och mamma frågade dom när jag låg inne. Trots detta har jag mått såpass bra och känt att jag klarat av det.
Det enda jobbiga var att bilresan nästan tog 3 timmar då det var kö en del av vägen. Först nu 6 timmar senare kan jag lägga mig i min säng och pusta ut. Tabletterna gör mig väldigt trött samt att det var väldigt utmattande att sitta i en bil och greja när jag väl kom fram. Nu är jag helt slut och jag kommer somna direkt känner jag. Imorn är det 60 års kalas och jag hoppas att jag ska orka med hela dagen.
Även om jag verkar väldigt pigg och frisk kan det ändras väldigt snabbt. Jag har inte riktigt samma ork som tidigare även om jag inte visar det så mycket. Jag försöker nog lura mig själv att jag är frisk trots att jag innerst inne vet att så inte är fallet.
Nä nu blev det mycket prat om ingenting nu måste jag sova godnatt!
Vilken skillnad!
Innan jag åkte in till sjukhuset för att opereras mätte jag mig på min vägg för att kunna se vilken skillnad det var när jag kom hem igen efter operationen.
När jag sedan kom hem igen lät jag min syster måla ett nytt sträck på väggen för hur lång jag var. Jag blev nästan rädd för det var verkligen skillnad!
Ps, jag har fotat ganska nära så efter att ha läst inlägget kom jag på att det kan vara svårt att se hur långt det är haha! Detta är ca 2,5 cm!
Övningskört!
Idag har jag övningskört för första gången sedan operationen. Det var lite ovant men det gick ganska bra iallafall och det var inte så svårt att kolla döda vinkeln osv som jag trodde. Nu är jag redo att satsa på mitt körkort igen!
Tråkigt nog blir det ju fler lektioner men det gör mig inte så mycket. Jag tycker det är så kul att köra på trafikskolan så det är ingen fara haha!
.
Det kändes jättekonstigt att helt plötsligt se över ratten vilket jag inte gjort innan då min rygg vart så ihopsjunken. (gammal bil=funkar inte att höja sätet) Jag kände mig nästan en meter längre! Jag älskar känslan av att komma tillbaka mer och mer till mitt gamla vanliga liv och att köra bil var ett stort steg i rätt riktning!
Min knut
Längst ner en bit under ärret har jag en knut från när dom har sytt. Det ser ut som en helt vanlig knut man gör när man tex ska brodera så att tråden ska sitta kvar.
Haha det ser jätteroligt ut!
3 veckor post op
Idag är det tre veckor sedan jag opererades. Kan ni se hur mycket mer jag kan böja mig nu än vad jag kunde när precis hade kommit hem från sjukhuset? Helt otroligt! Inte konstigt att jag inte behöver min griptång längre;) Jag tycker att man ser ganska tydligt var jag är opererad for där är jag helt rak medans resten är lite mer böjt! Lite roligt haha:)
.
För er som inte minns lägger jag upp den gamla bilden också så att ni kan jämföra!
Detta var 10 dagar efter operationen.
Mina hjälpmedel
När jag lämnade sjukhuset fick jag med mig ett par hjälpmedel hem. Jag tänkte visa dom nu.
.
.
Vet inte vad den heter men den var iallafall till för att sitta på när man duschar samt om man inte kunde komma i badkaret själv skulle man sätta sig på den på kanten och dusha bara. Jag kände ganska direkt att jag inte behövde denna så den tog jag bort redan vid andra duschen.
.
.
Sängbensförhöjare. Dessa är grymma och gör att jag slipper ta mig upp från golvet när jag ska ur sängen haha!
.
.
Griptång. Denna var väldigt bra att ha i början men nu använder jag den inte längre. Det är liksom inte så att om jag tappar något på golvet eller behöver ta upp något så orkar jag ju inte springa och hämta den. Nä då böjer jag hellre på knäna och tar upp det själv. Men som sagt i början när jag inte kunde böja mig alls var den väldigt bra!
.
.
Och till sist det bästa av allt! Glidlakan! Detta är det jag inte hade klarat mig utan. Det gör att när man sover på natten och har kläder på sig så är det jättelätt att vända på sig i sängen eftersom man glider runt bara man puttar lite. Det här kommer jag nog att behålla längst av alla mina hjälpmedel. (Man lämnar tillbaka alla när man inte behöver dom längre, T,om glidlakanet) Så till alla er som ska opereras så rekomenderar jag detta!
Shoppat loss på apoteket
Haha nä men nästan så!
Läkaren på vårdcentralen tyckte inte att det var så farligt sa jag skulle avvakta lite till angående rodnaden i ärret. Sen eftersom mina tabletter är slut frågade jag om han kunde skriva ut nya. Han tyckte att morfin var alldeles för starkt så jag fick några tabletter som ligger ett snäpp under de morfintabletterna jag har ätit. Jag får testa och se hur det går eftersom jag redan trappat ner på tabletterna så mycket att jag har ont dagligen men så att det ändå funkar.
Förhoppningsvis blir jag ganska smärtlindrar iallafall. Idag har jag haft väldigt ont hela dagen eftersom jag tog min sista tablett igår och vägrade att ta en svett tablett. Det innebär att jag fram tills nu bara tagit två panodil, snacka om värk. Jag har legat i sängen hela dagen och väntat på att mamma skulle komma hem och köra mig. Kände att jag inte klarade av att vänta längre så jag gick och tog bussen två hållplatser. Väl inne på vårdcentralen fick jag vänta i över en timma på en hård stol. När jag lutade mig bakåt tog det i på det enda stället i ärret där jag har någon känsel kvar haha.
.
En till grej som gör mig lika förundrad varje gång är hur lite Allmänläkare vet om Skolios. Jag berättade att jag hade haft korsett och han frågade om man blev helt stel av det. Eh ja det är ju liksom en plastgrej som täcker en stor del av överkroppen?
När jag sedan tog av mig tröjan utbrast han förvånat att oj det var ett långt ärr det måste vart en stor operation. Jag har ändå bara tagit 9 kotor det finns dom som har myyycket längre ärr än mig. När han sedan frågade vad dom hade gjort under operationen fick jag förklara att dom hade stelopererat. Då fick jag frågan om det gjorde att jag inte kunde böja mig och haha jag dog lite, dom måste läsa på lite mer om skolios tror jag;)
Han frågade också varför dom valde att operera. Den frågan har jag fått från tre olika läkare på vårdcentralen, precis som att läkarna måste ha hittat en anledning förutom att man är helt sned för att operera.
.
Sist när jag var där och fortfarande stog i kö till operation sa en kvinnlig allmänläkare till mig att det var minsann inte vanligt att man behövde behandlas för skolios och antog att jag inte hade haft någon behandling direkt. När jag sedan berättade att jag hade haft korsett OCH skulle opereras kunde hon knappt tro det för att det är sååååå ovanligt att man behöver behandla skolios. Men jag vet själv att så ovanligt är det inte. Eller jo fast nä. 3 av 1000 drabbas av en skolios som behöver behandlas med antingen korsett eller operation. Men att det är så ovanligt som hon påstår kan jag inte säga för hur kommer det sig då att alla 6 sjukhus i sverige som opererar skolios har en väntetid på 6 månader eller mer. Jo just för att det är så många som behöver opereras för detta varje år.
Sen finns det ju faktiskt de man "glömmer bort". Det är de med andra diagnoser som tex sitter i rullstol. Väldigt många med andra sjukdomar som sitter i rullstol har skolios och det är de som inte vi ser. De är de som vi aldrig får kontakt med och därför kan vi lätt glömma dem. Men, de är en stor del av de 0,3 % som drabbas.
.
Nä nog för mig, här har ni bild på det jag köpt idag:
Kirurgtejp samt mina nya tabletter. Tejpen är dock bara 3 meter och eftersom mitt är är nästan 30 cm kommer den inte räcka så långt om jag ska tejpa ärret i 5 månader:)
Jobbiga saker idag
- Mina morfinkapslar är slut och det kan ta flera dagar innan läkaren har tid att skriva ut nya.
- Pga av tidigare punkt betyder det att jag måste ta tabletterna jag svettas av. JAG VILL INTE.
- Jag ska gå till vårdcentralen som ligger en bra bit bort om man som mig inte orkar gå så långt.
- Mitt ärr kliar men eftersom jag inte har någon känsel så känner jag inte när jag kliar tillbaka.
Mitt ärr läker inte riktigt som det ska
När jag tog bort plåstret på vårdcentralen i tisdags sa hon att ärret var rött och irriterat längst upp och att om det inte blev bättre skulle jag komma tillbaka. Nu när det nästan gått en vecka är det fortfarande rött och svullet längst upp medans resten av ärret har börjat läka fint.
.
Tycker ni att jag ska gå till vårdcentralen imorn eller ska jag vänta?
(Jag är inte så smutsig som det ser ut det är klister från plåstret som inte har försvunnit än haha)
Stora framsteg!
Jag har ju inte hunnit berätta vad jag gjort de senaste dagarna!
I fredags gick jag på min första riktiga promenad. Det blev hela vägen till ica maxi ca 1 km bort. Där gick jag och kikade i lite affärer medans min vän fick bära min väska efter ett tag haha. Sedan gick jag hela vägen hem i regnet så även om jag bara ville springa hem fick jag gå långsamt och bli blöt. Menmen!
.
I fredags kväll kom mamma på att min lillasyster inte hade ett vitt linne till sin dansuppvisning morgonen efter så då fick jag och min syster slänga oss i bilen och åka till Frölunda torg som ligger ca 20 minuter härifrån. Sen fick vi gå väääldigt fort genom hela köpcentret för att komma till H&M innan det stängde. Jag kan inte fatta att jag var ute på shoppingrunda med min rygg men det gick ganska bra! Detta var även den dagen jag bestämt mig för att hey, kanske klarar jag mig utan mina morfintabletter. Jag hade bara tagit två panodil på hela dagen men bestämde mig för att nej det funkar inte så innan jag åkte fick jag ta en morfintablett iallafall.
.
Igår åkte jag bil till min kompis och fick testa på hur det var att knyta skorna utan att ha något att sitta på. Det blev alltså att sitta på golvet som en 5 åring, fast med vääldigt rak rygg och svårt att nå fötterna hur jag än gjorde. Jag tror jag får öva mer på det där!
Sen åkte jag till min lillasysters dansuppvisning där det var så mycket folk att det bara fanns ståplats kvar när vi väl kom in. Jag fick alltså stå och kolla i 30 minuter. Då önskade jag att jag hade haft en handikapp skylt eller liknande.
.
Igår kväll var det dags för min kompis 18 års fest. Jag åkte bil dit och alla var så gulliga och la filtar bakom min rygg och människor jag aldrig pratat med men har på fb frågade hur det var med ryggen osv. Alla var jättegulliga mot mig och lät mig knappt göra något haha!
Eftersom jag äter morfin blev det ingen alkohol för mig och min syster var chaufför så där satt vi med vår coca-cola. Efter det var det dags för kubb och jisses vad snett det blev. Att försöka kasta med helt rak rygg var svårare än jag trodde. Pinnen flög åt alla håll och det var som att jag inte kunde styra mina kast. Väldigt läskigt!
Jag ska väl dock inte klaga då mina vänner var lite lulliga och kastade snett dom med;)
.
Senare mot kvällen när man började märka på alla att de hade druckit liite för mycket hände det grejer. Folk dansade in i mig flera gånger och jag fick vara vaksam så att jag inte skulle bli knuffad och ramla. Många ramlade genom häcken ett par gånger och ville bli uppdragna och jag var tyvärr inte till så stor hjälp, jag hade inte styrkan till att dra upp någon.
Min kompis familj var i huset samtidigt och vi satt i ett party tält utanför. Varje gång vi skulle in på toa ville min vän presentera mig för familjen och släkten med " Det här är Julia. Hon har precis opererat hela ryggen för att hon var helt sne. hon hade SKOLIOS. Dom öppnade hela ryggen och skulle visa på sina släktingar. Hahaha jag hade så kul åt henne, min käre vän som alltid blir så glad och go när hon dricker lite för mycket;)
Kort och gott. Varenda människa på festen visste om vad som hänt med min rygg och varje gång jag stötte på folk frågade dom hur det var med ryggen, även om vi sågs för 5 minuter sen. Sjukt gulliga iallafall.
Klumpig som jag var glömde jag även mina tabletter hemma. Fick två panodil av min kompis men efter kubben kände jag att det inte räckte. Mamma fick komma ner med mina tabletter.
PANIK jag hade bara 4 kvar av dom jag äter. Efter som har jag bara kvar mina tabletter som jag slutade med förra veckan för att jag svettas så otroligt av dom samt känner att jag inte behöver dom sålänge jag har mina kapslar som jag kan ta vid behov istället. Det brukar bli ca 1-3 gånger per dag.
.
Yeahyeah, ska se om jag kan få fler utskrivna imorgon när det är måndag. Mamma pratade med personalen på avdelning 16 igår men dom hade ingen läkare där på helgen som kunde skriva ut så vi får snällt vänta tills imorn. Jag hoppas dom vill skriva ut fler för nu har jag bara en kvar att leva på och sen måste jag ta mina svett tabletter.
.
Men åter till festen. Jag är stolt över mig själv att jag klarade av 6 timmar på en fest med helvilda människor utan att ramla eller få nämnvärt ont i ryggen. Det var riktigt kul att få komma ut och träffa folk igen. Man blir galen av att sitta hemma hela dagarna.
.
Inatt har jag dock känt av ryggen väldigt mycket. Varje vänding har varit smärtsam. Nu när jag tänker efter så märker jag att jag sover som vanligt nu. Jag vänder mig runt på mage och ligger och sover lite hur jag vill. Det är en stor skillnad från tex de första dagarna på sjukhuset då jag fick ringa på klockan och be dom vända mig till andra sidan. När jag vaknade fick jag mödosamt ta mig ur sängen och gå ner och hämta mina tabletter som jag längtat efter hela natten i min jackficka.
Ja man mår väl som man förtjänar så här dagen efter hehe men denna gången är det inte alkoholen som ställt till det.
.
Det har inte ens gått 3 veckor sedan operationen så jag förstår ändå att jag har ont. Jag kanske går för fort fram jag vet inte riktigt. Hade tänkt att jag kanske skulle övningsköra lite idag om jag hinner men jag får se hur jag mår också. Om jag har ont i ryggen idag ska jag nog vänta. Tog en Oxycontin nu (tabletten som jag svettas av och har slutat med) Det räckte inte riktigt med den vanliga dosen idag känner jag.
.
Haha lång och konstig text och ni orkar säkert inte ens läsa hälften menmen:)
Min skolioshistoria på film
Ni kanske har kollat på sånna här filmer på youtube någongång, människor som har sammanfattat sina skolioshistorier till en film. Jag bestämde mig för att göra en egen och här har ni den!
Jag har den på youtube men där tog de bort musiken eftersom det var upphovsrätt på det och blabla så här har ni min orginalfilm:
Fråga från Frida!
Frida om Mina besökare under veckan på sjukhuset:
Hej!
Skulle va kul och veta om du tar såna blodprops sprutor efter operationen? Jag själv tar dom varje dag och dom är helt hemska även om dom inte gör ont och jag måste ta dom i en hel månad.
Svar:
.
Nej tur nog gör jag inte det! jag behövde bara ta dom på sjukhuset och är väldigt glad att det endast var då, fy vad de sved efteråt haha. Hur kommer det sig att du behöver ta dom så länge? Vad hemskt jag lider med dig!
För er som inte vet vad vi snackar om så ska jag förklara. Varje kväll på sjukhuset (7-10 dagar efter operationen) måste man ta en blodförtunnande spruta i magen eller i låret. Sticker gör inte så ont men det svider ett tag efter. Jag var jätterädd inför dessa sprutor innan eftersom jag är väldigt nålrädd men det gick bättre än vad jag trodde:)
Mina besökare under veckan på sjukhuset
Jag hade en hel del besökare och jag lyckades få med nästan alla på bild så jag tänkte slänga upp dom här. Mer om dom kommer att komma upp när jag skriver min sjukhusberättelse dag för dag senare:)
Klasskompisar samt en annan kompis och min syster som inte är med på bild nu. Även Nathalie var där men utanför bild haha. Mycket gråt från mina vänner efter den här bilden togs eftersom de inte är vana att se mig sån.
Här har vi Nathalie till höger min kompis i mitten och min syster till vänster. Alla är så sugna på att vara med på bild!
Pappa var med mig under eftermiddagen dag 1 till eftermiddagen dag 2.
Fina nathalie!
Min bff med min systers två kompisar.
Emma och Jenni på besök igen sötisar haha!
Fina Janna och Angelica<3
Ytterligare några vänner från klassen samt min barndomskompis!
Finaste<3
När alla andra mesade och knappt vågade sitta bredvid mig var det äntligen någon som hoppade upp och tog för sig, go therese haha! ;)
Fina krsitin kom på besök och gick med mig på långpromenad till pressbyrån! (jag snodde din bild den var mycket vackrare haha)
Pappa med familj (styvmamma (heter det så?) samt lillebror) kom på besök. Älskar mina dubbelparanteser. Någon fick äntligen rett utt mitt hår som inte hade sett en borste på år och dar.
Pappa fick vara med och vakta mig under trappövningen eftersom jag var yr
Och tillsist min lillebror haha!
Mamma och lillasyster
Min fina vän!
Finbesök första kvällen hemma!
Ja det var en bråkdel av alla bilder det, vill också nämna fina Julia och hennes mamma som kom på besök på självaste påskafton, ingen bild blev det då tyvärr:/
Att få på sig ett par skor...
Denna bilden är från i tisdags när jag skulle ut. Jag tror helt ärligt att jag satt i tio minuter för att få på mig skorna. Jag har ju inte världens lättaste skor heller och helt nya gör det inte bättre! När jag satt med foten så kunde jag inte se när jag knöt men det var inte det största problemet. Det var att få på skon på foten. Jag drog och skrek och min syster bara skrattade åt mig. Jag blev så frustrerad att jag nästan började gråta. Skohornet låg på golvet också så det fick jag inte upp.
Att något så simpelt som att ta på ett par skor skulle vara så svårt...
Taxi till skolan?
Hur många av er som opererat er har tagit taxi till skolan och hur funkar det? Jag har ca 1 timmes resväg till skolan och helst vill jag ju inte åka taxi men jag får väl göra det till en början iallafall. Det känns bara som att man är så bunden med taxi tider osv men å andra sidan vill jag ju inte behöva stå på bussen till skolan när den är full heller.
.
Beslutsångest på hög nivå
Mina mediciner
En salig blandning av mediciner. I listan har vi:
Oxycontin (de små vita) dessa är ett långtidsverkande morfin som man tar en varje morgon och kväll tillsammans med två panodil eller som jag har här, 500 mg alvedon. Dessa gör att man får världens värmevallningar och det är inte kul någonstans. Oxynorm är de små orange-bruna. Dessa tar man vid behov och är också morfin. Järntabletter en gång varje morgon för att få upp järnhalten i kroppen eftersom jag har brist på det. Alla dessa tabletter stoppar upp magen så jag har därför fått Lactulose som är i flaskan. Den ska förhindra förstoppning.
.
Eftersom jag vill trappa ner på morfinet har jag slutat med oxycontinet alltså det långtidsverkande och kör bara på alvedon och oxynorm som smärtstillande.
Före och efter operationen
Har lagt om såret nu
Hon tvättade med sprit två gånger aaj haha. Massa sårskorpor ramlade av när hon drog med spriten. Kände dessutom att jag inte har någon känsel lite över skulderbladen för jag kände ingenting när hon tejpade osv där. Det känns helt sjukt när man tar på ryggen och man bara känner med fingarna att man petar på huden, helt sjukt! Men känseln kommer nog snart tillbaka och gör den det inte gör det mig ingenting, jag kan leva fint utan någon känsel fläckvis på ryggen.
Ärret var lite rött längst upp så hon tejpade lite glesare där så att jag skulle kunna hålla koll på det så att det inte blev värre.
Innan jag tog av mig tröjan frågade hon om jag hade ett stort sår. Njaa inte speciellt tror jag, svarade jag. Jag menar det finns ju de som tar hela ryggen så jag anser inte att mitt ärr är sådär jättestort, det finns ju värre! När hon sedan fick se det sa hon, Oj det var ett långt ärr. Var du väldigt sned innan? haha hon får nog inte se så jättemånga skoliosopererade här där jag bor.
.
Fick också sprutan mot livmoderhalscancer och nu ligger jag med mer smärta i armen än i ryggen så det är ju skönt att slippa tänka på den för en stund.
Försökte ta en bild som ni får se så länge. Ikväll ska jag be min syster ta en bättre närbild, men man ser inte så bra pga all tejp över.
Det bästa är att jag inte har så mycket känsel där bh:n är, så därför kan jag ha den på mig. Den svarta grejen bredvid är såret efter dränaget.
Hur det går till när man sövs
Fick en fråga från Amanda om hur man gör med tröjan när man ska opereras så jag tänkte att jag skulle skriva i detalj hur det går till när man ska sövas. Så här gick det till för mig.
.
Två personal rullade ner mig till operation på morgonen. När man kommer ner får man ligga i en stor sal med massa små "rum" utav skynken så man ligger alltså flera på rad fast med skynken emellan. Där fick jag ligga en stund i min säng med stora gröna gelegrejer som var varma kring mina armar. Det var för att locka fram mina blodkärl eftersom jag är ganska svårstucken. Efter det fick jag ta av mig mina trosor (dom snygga sjukhustrosorna) eftersom dom ska kunna sätta kateter osv. Jag fick också ta ur ena armen så att hon kunde sticka mig i handen och kanske sätta dropp jag minns inte riktigt. Sen fick jag själv gå över från min säng till operationsbordet. Fortfarande i mitt lilla rum innanför skynkena. Jag fick stora varma täcken över mig, och då bokstavligen talat varma. Dom var uppvärmda så att jag inte skulle frysa.
Efter det började dom rulla iväg mig mot salen men tvekade lite när vi närmade oss salen, personen som rullade min säng ropade, är det täckt? Ja svarade dom där inne och sedan fick jag komma in. Det var stora bord längs kanterna med gröna skynken över. Jag förstod då att det var alla verktyg som dom hade täckt för att jag inte skulle behöva se dom och bli rädd.
Därefter gick allt ganska snabbt. Jag fick ta ur även den andra armen ur tröjan (den är öppen i ryggen) Så att de skulle kunna ta av mig den sen. Sedan frågade de mig lite saker om jag var allergisk mot plåster osv. Därefter sprutade de in lite bedövningsmedel i handen där de hade satt en nål. Sedan talade de om att jag kunde bli lite yr och jag kollade upp i taket samtidigt som två narkossköterskor stog och kollade på mig. Det tog nog närmare en halv minut tills jag kände att det började snurra rejält och därefter minns jag ingenting.
När man sedan sover vänder de en på mage och sätter kateter osv, tur att man inte är vaken då gud vad pinsamt! inga kläder eller något haha!
.
Jag hoppas att jag lyckats förklara så bra det går och om ni har fler frågor är det bara att fråga!:)
Den här bilden är tagen från google men här ser ni hur själva operationsbordet eller som man kanske ska kalla det, britsen ser ut. Den är jättesmal som ni kanske ser. Min operationssal var ganska stor också om jag minns rätt haha.