För en gång skull börjar jag med att skriva, herre vad tiden flyger iväg! Snart har det gått ett halvår sedan min operation. Eller ah, snart och snart haha men ja! Det är inte långt kvar! Efter ett halvår är det mycket man får lov att göra igen. Det ser jag fram emot!

Så till hur jag mår nu då. Jag mår fint om man bortser från vissa grejer som gör ont. Jag känner inte längre att jag behöver vara rädd om ryggen på samma sätt, den tål väldigt mycket! Sen börjar jag känna av att jag är opererad mindre och mindre. Jag antar att jag är så van vid det nu att jag glömt bort hur det kändes innan. Det är ganska läskigt hur bekväm man bli med det nya att man glömmer bort hur hemskt det kändes varje dag innan op. 

Ärret börjar blekna mer och mer. Jag antar att det är något bra, men samtidigt vill jag inte att det blir alltför osynligt i slutändan. Det visar min historia och jag är stolt över den. Det skulle vara tråkigt om det bleknade bort nästan helt! 

Förlåt för kassa bilder men min syster har inte kunnat hjälpa mig och ta en ny de senaste dagarna så det har jag fått sköta själv ;)

Hur mycket ärret syns beror lite på i vilket ljus det faller.

Ps. Åker bort tills på tisdag så vi får se hur uppdateringen blir! Ha det bra sålänge! :)

 

 

Har varit bortrest därav frånvaron här på bloggen! 

Satt ute hela dagen idag och kollade på en folkrace tävling! Det var inte speciellt mycket sol men tydligen tog det ändå. Jag hade inte tejpat mitt ärr så det var tur att jag hade en täckande tröja på mig. Har ännu inte solat min rygg en endaste minut i år därav ingen tejp-bränna. Lyckades däremot få en rejäl bonnebränna i nacken. Vilken tur att det inte var på mitt ärr, då hade det inte blivit vackert! Ärr bränns också mycket lättare eftersom huden är så ny och skör där. Att bränna sitt ärr när det är nytt gör att det permanent får en mörkare färg.

 

Det funkar inte att kommentera på blogg.se vad jag märkt. Så, jag antar att jag inte behöver känna mig misslyckad som bloggare om jag inte får någon kommentar? ;)

Har haft fullt upp idag, men idag är det iallafall 3 månader sedan jag opererades! Det är sjukt vad tiden går långsamt egentligen. Som jag nämnt tidigare känns operationen lika avlägsen som min barndom haha, nä men nästan. 3 månader är egentligen inte speciellt mycket!
.

Nu när det gått tre månader får jag lov att jogga lätt, simma och cykla. Inte för att någon av dessa saker är något jag saknat men nu kan jag om jag har lust göra det med gott samvete! simma kanske skulle vara najs nu när det är sommar och allt, om det kan bli lite varmt i vattnet vill säga. 
.
Så till hur jag mår såhär på min tre månaders dag. Har idag haft ett gångpass på hemtjänsten vilket jag normalt sett inte har. Jag brukar vara så bekväm att jag åker bil. Detta innebär att jag inte fått sitta speciellt mycket idag och morfintabletterna åkte fram på eftermiddagen när det var som värst i bröstryggen. Känns tungt att efter tre månader fortfarande knapra tabletter ibland om jag ska vara ärlig. Jag hoppas att det går över snart! 
.

Tänkte någon dag få tag i min systers kamera och få lite bilder på hur mycket rörlighet jag har nu. (Min kamera är tydligen trasig och går inte att ladda). Jag har själv inte kollat rörligheten så mycket men känner själv att jag kan röra mig ganska obehindrat! 
.
Och så till den där obligatoriska ryggbilden på månadsdagen. (Btw, idag är det precis som vid min operation en tisdag, härligt)

 

Som ni kan se syns ärret olika mycket i olika ljus om man jämför med tidigare bilder!. Har inte solat min rygg än i år med rädsla för att bränna ärret trots tejp (och såklart bristen på sol). När jag får mitt efterlängtade sommarlov ska jag tejpa ryggen som bara den och steka!li

Min kamera har fortfarande inget batteri och det suger om man ska säga så. Fick idag be min 6 åriga lillasyster att ta kort med min mobil, och vi fick kämpa länge innan hon kunde ta kort utan att hålla fingret framför kameran. Fick stå fint på knä i köket haha. 

 

Ps, vill också säga att kommentarerna strular så om jag inte svarat eller godkänt dem beror det på det! Jag kan se dom om jag byter webbläsare men jag kan inte svara eller godkänna alla. Superkonstigt. 

Idag är det två månader sedan jag opererades. Helt sjukt ändå. Jag kan ärligt säga att det känns som om det var ett år sedan. Mina minnen från veckan är ganska svaga och utan bilderna hade jag inte kommit ihåg så mycket från dag till dag. 
Anyway. Efter 2-3 månader kan man börja simma, jogga lite lätt och kanske cykla, så länge man känner sig okej!

.

Jag känner mig faktiskt nästan helt återställd. Jag äter inga mediciner, jag har inte nämnvärt ont i ryggen (förutom vid vissa punkter) och jag kan nästan röra mig som normalt. Allt känns super.

.

Jag bjuder på lite gamla bilder från den stora dagen för två månader sedan. Dessa har ni sett innan men ja, vad ska man göra!

.

Och en bild på ryggen är väl obligatoriskt i ett sånt här inlägg också. Dock har jag tejpat ärret nu så det får bli en bild från i onsdags!

.

Denna gången hade jag dock ett besök bokat för att jag skulle se om jag kunde få ta bort mina leverfläckar. Läkaren kände igen mig när han kom in på rummet och började genast att prata om hur det gick med tabletterna osv så då fick jag möjlighet att berätta om hur jag mådde inatt och delvis även idag. Han sa att detta nog berodde på tabletterna och att det var lurigt det där.

.

För att jag ska kunna sova på natten skrev han ut nya tabletter så att jag får chansen att trappa ner på tabletterna och inte bara sluta rakt av. När han kollade på min leverfläck på ryggen klämde han lite på den och sedan ville han kolla på ärret istället. Han är väldigt fascinerad över det och det yttryckte han också genom att be mig dra upp tröjan så att han kunde få kolla på hela osv. Jag tror inte att det är något han får se så ofta i lilla torslanda. Efter det förklarade han väldigt noga att man får ärr av att skära bort leverfläckar, större än vad man tror. Jag fick tala om att ett ärr ärr mitt minsta problem, det har jag redan ett stort så ett litet ska inte göra någon skillnad ;)

 

.

Ja imorn är det äntligen dags för skola igen. Som jag har längtat! Det går inte med ord att beskriva hur tråkigt det är att ligga hemma såhär länge. Uff.

Idag njuter jag av sista dagen hemma genom att sola en stund. Dock kan jag bara sola framsidan eftersom det inte är någon hemma som kan hjälpa mig att tejpa ärret. Dum som jag var tog jag bort all tejp igår kväll för att den höll på att lossna men alla hade redan gått och lagt sig så ingen kunde hjälpa mig sätta på ny och det är alldeles för svårt att nå själv haha.

 

När jag tog bort plåstret på vårdcentralen i tisdags sa hon att ärret var rött och irriterat längst upp och att om det inte blev bättre skulle jag komma tillbaka. Nu när det nästan gått en vecka är det fortfarande rött och svullet längst upp medans resten av ärret har börjat läka fint.

.

Tycker ni att jag ska gå till vårdcentralen imorn eller ska jag vänta?

(Jag är inte så smutsig som det ser ut det är klister från plåstret som inte har försvunnit än haha)

Hon tvättade med sprit två gånger aaj haha. Massa sårskorpor ramlade av när hon drog med spriten. Kände dessutom att jag inte har någon känsel lite över skulderbladen för jag kände ingenting när hon tejpade osv där. Det känns helt sjukt när man tar på ryggen och man bara känner med fingarna att man petar på huden, helt sjukt! Men känseln kommer nog snart tillbaka och gör den det inte gör det mig ingenting, jag kan leva fint utan någon känsel fläckvis på ryggen.

Ärret var lite rött längst upp så hon tejpade lite glesare där så att jag skulle kunna hålla koll på det så att det inte blev värre.

Försökte ta en bild som ni får se så länge. Ikväll ska jag be min syster ta en bättre närbild, men man ser inte så bra pga all tejp över.

 

Det bästa är att jag inte har så mycket känsel där bh:n är, så därför kan jag ha den på mig. Den svarta grejen bredvid är såret efter dränaget.

Ja, de flesta undrar när jag ska få åka hem och jag har faktiskt inte haft en aning då ingen har nämnt detta förut. Hon sa att ja det blir ju under den här veckan, troligtvis på onsdag. Så nu satsar på vi på onsdag! Kanske blir det så att dom skickar hem mig redan imorgon, det vet man ju aldrig men det hoppas jag inte.

.

Det kanske låter konstigt men jag vill inte komma hem från sjukhuset så fort som möjligt. Jag vill vara kvar här tills jag är säker på att jag klarar mig själv samt kan kissa. Nu kunde jag kissa lite. Tömde kanske halva blåsan. Så det går fram och tillbaka om man säger så.

.

Fick även titta på mitt sår idag och såhär ser det ut men lite tejp på:

 

 

Lite svårt att se med tanke på tröjan och all tejp men bättre gick det inte få!